fredag, oktober 14, 2016

Ny väg in

Lillebror har skapat en väg till min blogg via mobilen.
Mitt 1:a försök.

lördag, juli 23, 2016

Christer har fått sin permobil och bröllop stundar.

Ytterligare några dagar har gått och nu har Christer fått sin permobil. Vilket lyft! Han har fått klarare blick, är inte så inåtvänd och drar sig inte för att själv ta initiativet till en tur med scootern (det heter så). Förhoppningsvis ska det göra honom mer rörlig och pigg.

Igår åkte jag faktiskt ut till stugan själv och grejade med diverse göromål. Det stundar ju ett sommarbröllop där ute på tisdag. Ett friluftsbröllop! Det känns så bra att det blir där ute under vårdbjörken. Hoppas vädret håller i sig.

lördag, juli 16, 2016

Jag borde förnya mig

Visst ser layouten tråkig ut på min blogg? Jag borde piffa upp den en hel del. Men jag vill absolut inte avstå från de härliga och mysiga änglarna som syster Gunilla gjort. Får se om jag får bättre tid för förnyelse när dagarna blir kortare o mörkare.

lördag, maj 28, 2016

Länge sedan

Det var länge sedan jag skrev här. Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist och jag har varit mycket trött. Och är fortfarande.  Christers sjukdom, parkinson, är lömsk. Bra dagar växlar med mindre bra. Men den går lika förbannat bakåt, sakta men säkert.
Christer behöver mycken hjälp och passning och mycken tid går åt för skjuts till olika aktiviteter. Läkarbesök, provtagningar, neurogym och sociala aktiviteter. Det är inte ovanligt med upp till 8 enkelresor med bilen per dag. Vi står i kö för att han ska få en permobil så han inte är så beroende av mig som chaufför. Men jag undrar om det inte faktiskt är jag som vinner mest på det hjälpmedlet.

Just nu använder jag inte laptopen utan den s k paddan och skriver på. Ganska nytt för mig. Hoppas det funkar när sidan skall publiceras.

Det här får räcka för idag. Ha det så bra gott folk.

torsdag, mars 24, 2016

Nyvaken

En längre tid har jag befunnit mig i en mental, suddig bubbla. Livet har pågått utanför men jag har inte varit i kontakt. Jag är ganska medveten om vad det beror på men har svårt att göra något åt det. Hittar inte balansen. Jag försöker fjärma mig från det jag inte kan påverka och åtgärda det jag kan göra något åt. Men det är inte lätt.

lördag, december 26, 2015

Det var länge sedan sist och mycket vatten har runnit under broarna. Ska jag vara ärlig så har det nog varit mest Facebook som tagit merparten av den tid jag kunnat avsätta för social kommunikation på nätet. Men jag börjar känna för bloggen igen. Just nu sitter jag vid paddan men jag tycker nog att laptopen är bättre vid lite längre texter.

Får se hur det blir med bloggandet i fortsättningen.

söndag, augusti 23, 2015

Fästingar - ett otyg

I förra inlägget skröt jag över hur ädel jag är som räddar en fästing som fastnat i målarfärgen när jag målade.

Straffet för högmodet kom snabbt. I ca 1 vecka har jag haft något som irriterat mig på halsen. Trodde det var en vårta som skavde mot halsbandet. Men i förrgår bad jag min syster kolla med förstoringsglas. Det var en elak fästing som sugit mitt blod under åtskilliga dagar. Och det var en gaska stor rodnad runt bettet. Syrran tog bort fästingen som fortfarande levde och välfylld med mitt blod. Hämndlystet lät jag den gå en kvalfull död till mötes i det smältande stearinet. Genast fick jag dåligt samvete men då var det för sent att göra något åt saken.

Nu har det uppstått en en svullnad stor som en ärta under huden. När min dotter Kicki fick höra det gick hon i taket och beordrade mig genast till vårdcentralen. Jag försökte tala om att det är vanligt med svullnad vid ett fästingbett och det brukar sitta i länge. Men det gick inte hem hos henne. Så nu har jag ett nytt hot hängande över mig.

En olycka kommer sällan ensam.

tisdag, augusti 11, 2015

Idag har jag räddat ett liv.

Idag beslöt jag mig för att det var rätt väder för att måla dörren på vår nybyggda gäststuga. Den skulle grundmålas. Det var svårare än jag trodde mest pga att jag inte hade någon bra stege. Så det tog sin rundliga tid.
Plötsligt såg jag en fästing som hade fastnat i färgen. Instinktivt tänkte jag döda den och ta bort den från dörren. Men så hejdade jag mig, Av vilken anledning hade jag rätt att ta dess liv? Han hade inte gjort mig något. Och dessutom - jag har aldrig fått någon fästing på mig trots att de finns här omkring. De undviker mig faktiskt.
Alltså tog jag försiktigt loss fästingen ur färgen och satte ner den på ett grässtrå med den förhoppningsfulla hälsningaen att de kunde gärna få undvika mig i fortsättningen också. Gissa om jag kände mig ädel resten av dagen.

måndag, juli 20, 2015

Vad tiden går ....

Nu var det länge sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har helt enkelt inte hunnit. CG.s sjukdom, Parkinsons, är ingen trevlig gäst i vårt hem. Vårt liv handlar till stor del om att anpassa oss efter den. Och det tar tid och krafter. Eftersom CG inte bör köra bil längre så blir det mycket körningar till diverse läkarbesök, provtagningar, neurogympa mm. Jag har t o m svårt att få tid att teckna tvättider.

Just nu är vi i sommarstugan och CG sover för tillfället. Det regnar och jag har ingen lust att ta tag i disken. Sitter här vid datorn och scrollar lite planlöst på allt från tidningsartiklar, Facebook och bloggar. Och råkade hamna på min egen. Upptäckte hur länge sedan det var jag besökte min egen blogg. Jag är numera rätt mycket ute på Facebook (FB) där jag har kontakt med mina barn, barnbarn och nu också barnbarnsbarn, lilla Leona, nu 1 år. De bor ju alla på annan ort och jag längtar oerhört efter dem. Och då är ju deras inlägg och bilder/filmer till stor glädje. CG:s sjukdom gör ju att vi inte kan åka så mycket ellerså långt. Jag är också med i många grupper som handlar om sådant som intresserar mig, vilket också tar tid. Funderar ibland på att minska ner på Facebookandet till förmån för bloggen. Vi får se.

Jag tycker ju om att måla men t o m det har fått stryka på foten under flera månader. Ibland undrar jag om jag håller på att bli s k "utbränd". Dåligt närminne, trötthetsattacker, svettningar, yrsel och ibland illamående. Jag borde nog gå till läkare men det blir inte av. Det finns liksom bara plats för EN sjuk person i ett hushåll.

Jag märker att jag låter väldigt negativ men det finns många ljuspunkter också. Förra sommaren byggde vi en gäststuga här vid sommarstugan så att vi här skulle kunna ta emot släkt och vänner utan att det försvåras genom CG:s sjukdom. I år har jag rödmålat den och det är snart klart. Sedan ska taket läggas på och en altan byggas. Och jag har mitt finger med i allt, förstås. Men det är kul. Att vara här ute i stugan ger mig energi och jag tycker om att gå här och pyssla. Jag har tagit en hel del foton med min mobil. Tyvärr har jag inte lärt mig hur man för över bilderna till bloggen. Hoppas jag kan få hjälp vid tillfälle av min datanörd till bror. Då ska jag lägga ut någon fin bild från stugan.

Nu hör jag att CG är vaken. Det är nog dags för kaffestund.

lördag, november 22, 2014

Beredskapsarbete eller arbetslöshet.

Det är förfärligt att läsa om alla dessa FAS-3-are som känner att de bara håller på med meningslösa sysselsättningar och samtidigt göder obskyra företag som lyfter stora pengar för att de arrangerar dessa meningslösa meningslösheter.

Varför inte skapa beredskapsjobb inom områden där de verkligen behövs. På TV berättades det nyss om hur multiresistenta bakterier snabbt sprids på lasaretten. Varför inte ge arbetslösa ungdomar en intensivkurs i desinficering av sjukhussängar samt noggrann sanering av rum där smitta kan finnas? De skulle göra en fantastisk samhällsnytta med rätt handledning.

Många samhällsnyttiga insatser skulle kunna reserveras för arbetslösa, arbeten som nu utförs av stressad, ofta högt utbildad sjukhuspersonal. Samtidigt skulle A-kassornas pengar kunna tillföras vården. I båda fallen är det ju fråga om skattepengar. En winwin effekt skulle skapas.

Samma omfördelning skulle kunna göras inom många andra, av det offentliga betalda områden. Som t ex järnvägen, parker mm.