Jaha, nu har det varit jul och nyår med lite utsvävningar i form av både kakor, vin och annat gott. Jag är förvånad att det inte gav mer utslag på vågen, faktiskt.
Nu är jag tillbaka i jobbet igen och den gamla vardagen - men ändå inte helt. Om 1 månad går jag i pension och nu har det bestämts vem som ska ta över efter mig. Så nu är det snabbinfo som gäller och nu syns det hur mycket som gjorts utanför rutinerna. Massor av "extra" info, kontakter, fixande, genvägar som ska överföras. Samtidigt börjar omgivningen få upp ögonen för att det är en massa uppgifter de behöver mjölka mig på innan jag försvinner.
Mitt i alltihop går min man och får lungkollaps. Ena lungan har av någon anledning sjunkit ihop. Akuten, inläggning, slang genom ryggen och in i lungan och nu blåser de in någon sorts gas (vilken?) för att hålla lungan utspänd. 4-5 dygn på lasarettet. Jag far som ett torrt skinn mellan hemmet - jobbet - sjukhuset. Lagar mat åt honom för sjukhuset kan inte få fram Skaldemans kost. Dietisten höll på att svimma när han deklarerade att han ville ha 75% fett i maten och inga grönsaker. Jag hörde långt ut i korridoren när jag kom hur han undervisade sjuksystern om kosten, pratade om björnens ämnesomsättning och kallade Skaldeman för Skalman. Håhå jaja!
Men i morgon ska jag vara ledig. Då blir det sovmorgon och sedan ett besök på lasarettet.
