Det var länge sedan jag skrev här. Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist och jag har varit mycket trött. Och är fortfarande. Christers sjukdom, parkinson, är lömsk. Bra dagar växlar med mindre bra. Men den går lika förbannat bakåt, sakta men säkert.
Christer behöver mycken hjälp och passning och mycken tid går åt för skjuts till olika aktiviteter. Läkarbesök, provtagningar, neurogym och sociala aktiviteter. Det är inte ovanligt med upp till 8 enkelresor med bilen per dag. Vi står i kö för att han ska få en permobil så han inte är så beroende av mig som chaufför. Men jag undrar om det inte faktiskt är jag som vinner mest på det hjälpmedlet.
Just nu använder jag inte laptopen utan den s k paddan och skriver på. Ganska nytt för mig. Hoppas det funkar när sidan skall publiceras.
Det här får räcka för idag. Ha det så bra gott folk.
