Mayakalenderns Galaktiska undervärld slutar 28 okt 2011

Mayakalenderns Galaktiska undervärld slutar den 28/10-2011 (och inte idag torsdag 28/9 som jag skrev i förra inlägget.Och förresten är det inte torsdag utan onsdag idag).

Suck! Stort fel alltså. Men nu får ni ju en hel månad på er att planera för ett ordentligt firande. Ni hinner dessutom införskaffa Carl Johan Callemans bok "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande".

28/10-2011 behandlas på många sidor i boken bl a sid 97 och 213-216.

"2012" behandlas också bl a på sid 97 samt sid 281-287

C J Calleman har skrivit ytterligare en bok, "Vårt intelligent universum". Den har jag ännu inte läst men ska införskaffa den snarast. Dessutom ska jag nog läsa "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande" på nytt. Det verkar finnas anledning till det.

Mayakalenderns slut i morgon, torsdag

Dags att fira. I morgon, torsdag slutar Mayakalendern! I alla fall enligt Callemans teorier. En del tror att det är fråga om jordens undergång men Calleman m fl (bl a jag) tror i stället att mänskligheten nu går in i en era där så många människor nått ett upplyst tillstånd att nu kan det bara gå framåt. Vi passerar den kritiska massan så att säga. Som en kärnexplosition där det gått så långt att ingenting kan få det att gå bakåt igen.

Alla människor som strävar efter fred och vänskap får nu övertaget och kommer att sätta sina spår och allt kommer att gå stadigt framåt.

En del  menar att kalendern slutar 2012. Men som jag förstått det så gäller det en annan tidscykel. "Därom tvista de lärde", förmodar jag. Men passa på att fira. Man ska fånga alla tillfällen i flykten att fira.

PS: Fel uppgift! För det första är det inte förrän om en månad, alltså 28/10 som Mayakalenderns galaktiska underväld slutar. Det är den 28/10 det inträffar! Och för det andra är det inte torsdag idag utan onsdag.DS

Gräs!

Morgon här i stugan. Det är alldeles tyst, CG sover, och bara brasan sprakar. Om en stund ska jag ut och slå gräset med lie på ängen, dvs det som jag under ca 20 års tid försökt göra till en riktig äng. Det vill sig inte riktigt. Min välmenande make ville vara snäll och beställde ut ett lass matjord och tippade mitt på det som jag ansåg vara det perfekta underlaget för en äng, nämligen mager, grusig/sandig jord med inslag av lite kalkkross. I minst 20 års tid har jag slagit ängen och noga krattat bort allt gräs, flera gånger per år, för att magra ut marken. Men det växer lika frodigt i alla fall och kväver alla rara ängsblommor som jag i fantasin sett växa upp. På sista åren har jag inte riktigt orkat med att lieslå så mycket som jag borde pga ett litet förargligt hjärtfel, för mycket andra plikter och så åldern förstås. Jag är faktiskt på väg att ge upp och låta gräsklipparen göra en prydlig gräsmatta av de ca 100m2 mark som är avsatt som äng.

Men nu är det så att gräsklipparhel**t inte fungerar. Jag har i flera omgångar här i bloggen skrikit ut min ilska över en gräsklippare som inte fungerar. Köp aldrig en Husqvarnaklippare! I går skulle jag klippa gräsmattan igen efter andra vändan till reparatör den här månaden. Den gick ca 10 meter, sedan lade den av. Och nekade starta igen! (jag ska försöka hitta bilden av klipparen och datum för inläggen). Så nu blir inte gräsmattan klippt, troligen inte i år i alla fall. CG är förtvivlad över att han inte kan hjälpa till (sjukdom) men jag tröstar honom med att gräset kommer upp nästa år i alla fall. Det är inte livsnödvändigt att gräset är nyklippt när hösten kommer.

Att finnas till

Jag ser att det nu har gått 3 veckor sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och det andades inte precis livsglädje. Men det var kanske föraningar om att något var på gång.

Och något var det sannerligen. Jag är äldst av 4 syskon och vi är därmed en ganska stor släkt när man inkluderar äkta hälfter och alla barnbarn. Vi är dessutom ganska tajta - i alla fall "när det gäller". Som nu! Jag har stor lust att utbrista att det bara är jag och "systra mi" som står upp!

Men jag förlitar mig på den danske filosofen Martinus ord när han fick frågan hur man ska bete sig när marken gungar: "Det gäller att hålla sig på rätt köl" (Hmmm. Det där var nog inte helt ordagrant. Men meningen var sådan i alla fall. Någon kosmolog som kommer ihåg hur han uttryckte det?)

Jag har alltid haft den uppfattningen att man har en livsuppgift i varje inkarnation och jag har under många år haft den bestämda uppfattningen att för mig gäller det att utveckla förmågan till tålamod och empati. Jag må då säga att jag har fått skäppan full av tillfällen till träning och jag hoppas innerligt att jag klarar av att på rätt sätt finnas till för dom som behöver stöd.

Konstiga känslor rumsterar i min kropp ...

.... som jag inte känner igen.
Jag har helt enkelt ingenting att göra. Vet inte vad jag ska ta mig till.

CG tittar på TV. Sport. Tavlan jag lagt ner så mycket jobb på är nu klar. Ingen oläst bok i bokhyllan. Duschen målad o klar. Det är skrämmande att man inte känner igen känslan av att bara vara. Borde träna mer på det.

Man kan Googla på allt.

Ni som följt min blogg vet, att jag ägnat en hel del tid åt målning. Bl a i vår dusch i stugan. Den ser/såg  för grisig ut pga att vårt vatten är så järnrikt. Duschväggarna har jag målat och resultatet blev verkligt bra.
Men golvet!! Hua. Med åren har det blivit en hel del rostfärg på golvet. Avsikten var att måla även golvet men det är vanskligt enligt expertisen så jag gick länge och funderade på vilket som var bäst att göra. Jag hade redan använt T-röd på golvet men golvmattan var fortfarande väldigt brun på sina ställen.

I går var jag ute på nätet (välsignade företeelse) och läste att oxalsyra var det bästa att ta bort rost med. Oxalsyra finns bl a i rabarber, mest i bladen. Jag kapade alltså lite av bladen på vår nyligen inköpta rabarberplanta, klippte bladet i små, små strimlor och hällde på hett vatten och fick stå i 5 min och dra. Jag använde en svamp, inte skursidan, och baddade på lösningen. Och till min stora förvåning fungerade det. Allt gick inte bort men resultatet blev helt acceptabelt. Så nu blir det ingen målning av duschgolvet.

Så jag slapp ta bilen in till Den Stora Köpingen, Leksand, och slösa bort en fin, solig dag i affärer. Och jag fick mer tid att måla på mina tavlor. Det är mycket roligare.