Gräs!

Morgon här i stugan. Det är alldeles tyst, CG sover, och bara brasan sprakar. Om en stund ska jag ut och slå gräset med lie på ängen, dvs det som jag under ca 20 års tid försökt göra till en riktig äng. Det vill sig inte riktigt. Min välmenande make ville vara snäll och beställde ut ett lass matjord och tippade mitt på det som jag ansåg vara det perfekta underlaget för en äng, nämligen mager, grusig/sandig jord med inslag av lite kalkkross. I minst 20 års tid har jag slagit ängen och noga krattat bort allt gräs, flera gånger per år, för att magra ut marken. Men det växer lika frodigt i alla fall och kväver alla rara ängsblommor som jag i fantasin sett växa upp. På sista åren har jag inte riktigt orkat med att lieslå så mycket som jag borde pga ett litet förargligt hjärtfel, för mycket andra plikter och så åldern förstås. Jag är faktiskt på väg att ge upp och låta gräsklipparen göra en prydlig gräsmatta av de ca 100m2 mark som är avsatt som äng.

Men nu är det så att gräsklipparhel**t inte fungerar. Jag har i flera omgångar här i bloggen skrikit ut min ilska över en gräsklippare som inte fungerar. Köp aldrig en Husqvarnaklippare! I går skulle jag klippa gräsmattan igen efter andra vändan till reparatör den här månaden. Den gick ca 10 meter, sedan lade den av. Och nekade starta igen! (jag ska försöka hitta bilden av klipparen och datum för inläggen). Så nu blir inte gräsmattan klippt, troligen inte i år i alla fall. CG är förtvivlad över att han inte kan hjälpa till (sjukdom) men jag tröstar honom med att gräset kommer upp nästa år i alla fall. Det är inte livsnödvändigt att gräset är nyklippt när hösten kommer.