En sväng till stugan med förhinder.

Jag skulle bara ut till stugan idag för att hämta en kvarglömd sak och kolla att allt var som det skulle. Ca 15 cm snö på skogsvägen men någon med breda däck hade kört före så det var ingen större svårighet att ta sig fram.

Allt var OK och jag anträdde återfärden i de gamla hjulspåren utan missöden - utom de sista 4 förargliga metrarna upp på "stora vägen". Där var ett litet motlut och bilen höll på att halka ner i diket. Jag backade och försökte igen - och igen - och igen. Under snön var det nämligen snorhalt och mina dubbdäck är väl inte av färskaste datum.

Som tur är så är jag notorisk samlare på telefonnummer som finns nedtecknade med blyerts i min lilla  almanacka. Där fick jag kontakt med en person som bor i en närbelägen by, som jag aldrig träffat men som kontaktat mig i ett litet ärende. Han var på sitt arbete med rekommenderade mig att ta kontakt med en annan, för mig okänd person. Som visade sig vara hjälpsamheten själv och skickade sin son med traktor att dra upp mig på vägen. Lyckligt fick jag ännu ett telefonnummer att skriva in i min lilla almanacka.

Vilken tur att det inte var kallare än -3 grader! Tänk om det varit som förra året vid den här tiden, -25 grader! Men jag var snöig upp till  knäna, våt om fötterna efter att ha sparkat bort en massa snö i uppförbacken, mörkret började tätna, jag frös om fingrarna och glasögonen immade igen när jag skulle ringa.

Men allt slutade lyckligt och nu är jag inne i stugvärmen igen. Allt tack vare en glad yngling som bara puttade på lite grann och jag kom lätt och fint upp på vägen.

Papperslösa kvitton? Inget problem.

Hörde  och såg på TV idag att det går åt 60 000 träd bara för att producera alla de kvitton som handeln producerar under ett år när vi handlar. Kvitton som oftast kastas direkt i soporna. Dessutom används ganska stora mängder av det farliga ämnet Bisfenol A.

Men det finns en enkel lösning. Kunden skaffar sig ett kort med chip och magnetremsa där kvittot läses in. Kunden kan sedan i lugn och ro kolla kvittot utanför kassorna vid en enkel läsare med skärm. Eller hemma via en enkel, billig läsare kopplad till datorn. Eller varför inte med ett USB-minne?

Man kan då enkelt samla alla kvitton och får på så sätt en bra koll på sina utlägg under t ex ett år. Kortet bör vara så konstruerat att olika poster kan vara sökbara.Man får sig kanske en tankeställare när man t ex kan se hur många liter CocaCola man druckit under ett år.

På förekommen anledning:
Naturligtvis görs samtidigt med inslagningen av posterna i kassaterminalen en registrering av posterna och beloppet för skatteverket!

Vådan av influensavaccinering

Efter moget övervägande vaccinerade jag mig i går för både influensa och lunginflammation. Vi gjorde det båda två. Framåt kvällningen började jag få väldigt ont i armen, den arm där jag fått lunginflammationssprutan och armen svullnade rejält. På natten fick jag feber, ganska mycket, tror jag. Jag hade dessutom ont i hela kroppen så jag hade stora svårigheter att röra mig i sängen. Det blev inte så mycket sova under natten så idag har jag sovit i omgångar och i flera timmar.

På sena eftermiddagen ringde Systra mi, Inger, och tiggde skjuts till ett julbord på golfklubben. Det var jättebra för jag märkte direkt att smärtan tonade bort en hel del. Det är nog inte så dumt att sätta fart på kroppsvätskorna så "gifterna" tvingas ut.

I kväll blir det ost, kex, nötter, russin, glögg och frukt. Det blir trevligt. Aptiten för en rejäl middag är minimal just nu.

Minnesvärd Stockholmsresa

Vi har varit ett par dagar i Stockholm på släktträff. Trevligt förstås att möta släkt och vänner under trivsamma former. Men jisses vilken trafik! Svågern körde som om han stulit bilen (tyckte jag) men han samtalade glatt medan har kryssade mellan filerna och biltrafiken. Så det är väl normalt. Det är bara jag som blivit en äkta lantis.När vi åkte hem i går så var det inte förrän vi passerat Enköping som trafikhetsen släppte taget.

På nervägen till Stockholm var jag tvungen att besöka "min" tandläkare i Falun för jag hade fått en hiskelig tandvärk. Så det blev uppborrad tand, rensning och nu skall jag leva med bakteriedödande pasta i tandrötterna i 4 veckor. Och vi som skall åka till Egypten inom kort!!

En annorlunda jullunch

Idag var jag inbjuden till en jullunch med idel åldringar, ca 40 st, de flesta okända får mig. Samtalet flöt lätt och  vi hade verkligen trevligt. Plötsligt segnade en äldre man ner vid bordet bredvid mitt, hans fru rusade till för att hålla honom uppe, någon ringde efter ambulans och ett par sjukvårdskunniga damer hjälpte till. Ambulansen kom efter ca 10 minuter och personalen rullade smidigt och tyst in en bår i den smala gången mellan borden. Vant gjorde de en undersökning av mannens vakenhetsgrad och efter ca 10 min rullades han lika tyst ut i ambulansen och 15 min senare såg vi den lämna platsen. Mycket proffsigt.

Allt detta skedde 1-2 m från mitt bord. Det skulle inte förvåna mig om det fanns några som inte ens märkte vad som pågick. Men vad som förvånar mig var hur vi andra reagerade. Medan detta pågick uppträdde vi som om inget särskilt hände, fyllde på tallrikarna, berömde maten, talade om vädret och ortens angelägenheter. Visserligen lite dämpat -  men ändå! 2-mannaorkestern avvaktade, troligen för att ge oss tillfälle att begrunda och hämta oss från det inträffade. Men sedan började de spela, först lite lugna låtar därefter mer livfulla. Det slutade med att vi sjöng med i de allt mer vågade balladerna, skrattade och klappade händerna.

Hur det gick för mannen - det vet jag inte