En sväng till stugan med förhinder.

Jag skulle bara ut till stugan idag för att hämta en kvarglömd sak och kolla att allt var som det skulle. Ca 15 cm snö på skogsvägen men någon med breda däck hade kört före så det var ingen större svårighet att ta sig fram.

Allt var OK och jag anträdde återfärden i de gamla hjulspåren utan missöden - utom de sista 4 förargliga metrarna upp på "stora vägen". Där var ett litet motlut och bilen höll på att halka ner i diket. Jag backade och försökte igen - och igen - och igen. Under snön var det nämligen snorhalt och mina dubbdäck är väl inte av färskaste datum.

Som tur är så är jag notorisk samlare på telefonnummer som finns nedtecknade med blyerts i min lilla  almanacka. Där fick jag kontakt med en person som bor i en närbelägen by, som jag aldrig träffat men som kontaktat mig i ett litet ärende. Han var på sitt arbete med rekommenderade mig att ta kontakt med en annan, för mig okänd person. Som visade sig vara hjälpsamheten själv och skickade sin son med traktor att dra upp mig på vägen. Lyckligt fick jag ännu ett telefonnummer att skriva in i min lilla almanacka.

Vilken tur att det inte var kallare än -3 grader! Tänk om det varit som förra året vid den här tiden, -25 grader! Men jag var snöig upp till  knäna, våt om fötterna efter att ha sparkat bort en massa snö i uppförbacken, mörkret började tätna, jag frös om fingrarna och glasögonen immade igen när jag skulle ringa.

Men allt slutade lyckligt och nu är jag inne i stugvärmen igen. Allt tack vare en glad yngling som bara puttade på lite grann och jag kom lätt och fint upp på vägen.