Jag har släpat ris i stugan, slagit ängen med lie, torkat hö åt barnbarnets häst, rensat ogräs och målat lite. Umgåtts med släkt o vänner och oroat mig över min lillebror som opererats för en stor hjärntumör och nu håller på att rehabiliteras (krävt mycket tankar och energi, vill jag lova).
Förra året levde jag som i ett vakuum - visste egentligen ibland inte dag för dag om CG skulle skulle överleva eller inte - om jag skulle kalla på ambulans eller inte. Nu har han "vaknat till" och livet har blivit lite klarare. Visserligen behöver han mycket hjälp och stöd men nu kan vi i alla fall kommunicera fullt ut och ha glädje av det.
Och då slår i stället den stora tröttheten till! Men jag vet ju att det är övergående. Det får ta den tid det tar.
Vi har tillbringat flera veckor i sträck i stugan - längre än på många år. Och jag njuter av det, det är ju helande i sig självt. Men just nu har barn, barnbarn, vänner och hundar (7 pers+2 hundar) ockuperat stugan och jag gläder mig ofantligt åt att de trivs och har trevligt tillsammans. Vi tar det lugnt i lägenheten.
I morgon ska vi åka ut till stugan och hälsa på. Det ska bli roligt.
4 kommentarer:
ha det så skönt och hälsa!
Har vattnet sjunkit undan??
Något
Först måste jag bara säga att bilden var sååå fin och härlig med tvätten och höet på tork! En bild man blev glad av att titta på.
Vad skönt att höra att saker och ting har blivit bättre och lugnare. Tröttheten kommer säkert som en naturlig eftersläpare när man väl kan börja koppla av och känna efter... så tycker jag i alla fall att det kan vara. Nu var det ju ett tag sedan du skrev inlägget - och jag har missat att kommentera - så kanske att det redan känns bättre och piggare.
Hoppas att ni har haft en toppensommar!!
Kram
Sara: Ja, bilden visar på hur jag hade det därute i stugan. Det var faktiskt härligt även om jag jobbade mig ordentligt svettig varje dag.
Skicka en kommentar