Den här bloggen ska ju vara ett andrum. Oftast har det absolut inte varit det. Jag har "pratat" politik, gnällt, varit arg, gett "goda råd" (jag är duktig på det) och skrutit om mina goda vanor. Ibland har jag varit rolig också.
De senaste dagarna har jag av omständigheterna tvingats ge mig själv ett andrum. Att hejda mig och tänka: "Vad är det jag gör?!!!" Jag upptäckte med förskräckelse att jag avrådde andra från att göra det jag själv gör! Det blev ingen vacker bild. En osminkad uppgörelse med mig själv som höll mig vaken en stor del av natten. Jag tvingades hårdhänt att inse sanningen i budskapet att livet självt är bästa läromästaren. (Läs gärna Sören Grinds bok "Livet - din spegel").
Här står jag nu med stukad självkänsla och inser att livet slagit mig på fingrarna - hårt!
Hur ska jag krångla mig ur detta?
1 kommentar:
Det är svårt att lära om, men gör åtminstone EN sak per dag du älskar och blir glad av!!
Skicka en kommentar