Kost och insulinresistens

Om, jag säger om, det är så att de nya LC-gurus (Low Carbohydrate) som har börjat träda fram har rätt, så hör jag troligen till den stora skara människor som är överkänsliga för kolhydrater. Det innebär att kolhydraterna i vegetabilier orsakar kraftiga blodsockerhöjningar som kompenseras med insulinutsöndring för att hålla blodsockret på lämplig nivå. Har man sedan under lång tid levt på mycket kolhydrater, både snabba och långsamma, så blir man "insulinresistent", dvs det krävs mer och mer insulin för att hålla blodsockret i schack.

Insulinet har också den effekten att det lägger locket på fettförbränningen samt tydligen också (om jag har fattat rapporterna rätt) direkt "pular" in fettet i fettcellerna. Och så blir man överviktig.

Är man överviktig så får man rådet att gå ner i vikt, äta mycket grönsaker och frukt, undvika fett samt se till att kaloriintaget är begränsat. Med följden att de flesta överviktiga svälter sig, går med ständig hunger samt sug efter sött. Som i sin tur gör att man faller för kaffebröd, godis mm som sedan höjer blodsockret, mer insulin utsöndras, insulinresistensen ökar och så är den nedåtgående spiralen i gång för fullt.

På sista tiden har röster höjts för att boven i dramat är de "snabba" kolhydraterna och den sk GI-metoden har sett dagens ljus. GI=glykemiskt index innebär att man delar in kolhydrater i "snabba" och "långsamma" kolhydrater. De snabba kolhydraterna höjer blodsockret snabbt och orsakar en riktig insulindusch medan de långsamma höjer blodsockret måttligt och mindre mängd insulin behövs. GI-metoden företräds av bl a Fredrik Paulun, som figurerar flitigt i pressen. Dessa gurus förordar mycket frukt och grönsaker, då främst de "långsamma", sparsamt med fett och då skall omättade fetter i första hand användas och så ska kosten kompletteras med magert kött samt fisk, gärna fet fisk. GI-metoden är förmodligen bra för friska människor.

På senare tid har röster höjts för att denna kost inte är bra för bl a diabetiker. Diabetiker tål helt enkelt inte kolhydrater. De ska i stället äta animalier och "mata" sin förbränning med fett istället. Den s k "Karlshamnsrapporten" visar att detta är verksamt mot diabetes. (Så fort jag lärt mig hur man gör ska jag skapa länkar vid intressanta ord, t ex den här rapporten).

Nyligen vände Sten Sture Skaldeman de cementerade kostråden på huvudet med en skräll genom den provocerande boken "Ät dig ner i vikt". Han menar att vår kost ska bestå av 75%fett, gärna mättat, 25% protein och 5% kolhydrater! I alla fall för oss som har stenåldersmage eller störd kolhydratkänslighet. Då får vi stopp på vårt hoppande blodsocker, vår skenande insulinproduktion och går dessutom ner i vikt.

På internet finns nu mycket om detta och många intressanta länkar (F-n att jag inte vet hur man gör för att skapa länkar. Jag ska väcka syskontrusten. De är alla fena på det där med data. De kan allt om hur snörena går där inne i burken. För mig är det bara trassel). Jag återkommer med länkar så småningom.

Det skrivs alltså en hel del om den nya kosten på nätet och några böcker har kommit ut, bl a boken "Fettskrämd" av Lars-Erik Litsfeldt. Vi står nog bara i början på en våldsam diskussion inom etablissemanget om hur vår kost ska vara sammansatt. Mäktiga intressen är satt i gungning.

Nog för den här gången. Kommentera gärna och bli inte skrämd av att du ombeds att fylla i en förvirrande samling bokstäver. Det är bara för att inte automatiskt producerade spam ska kunna smyga sig in (om nu bara mina inställningar har fungerat).

Kan LC-kost läka/förbättra min hjärtsvikt?

Kan det verkligen vara så att LC-kost (Low Carbohydrate) kan bota eller i alla fall förbättra hjärtsvikt?

Dr Annika Dahlqvist hänvisar i sin blogg till en artikel i tidningen Allmänmedicin som påstår att hjärtsvikt kan uppstå genom ett för högt intag av socker och stärkelserika vegetabilier under lång tid för personer som är känsliga för kolhydrater.

Det ska bli intressant att följa debatten. Stämmer det så har vi ett gigantiskt folkhälsoproblem på halsen.

Jag är beredd att lägga om min kost helt för att kanske förbättra mina värden och kanske bidra till ökad kunskap.

Fortsättning följer.

Står vi inför ett omvälvande paradigmskifte i och med LC-kost?

Det är ingen tvekan om att jag har ett viktproblem och har så haft i många år. Inte så rasande mycket men i alla fall... BMI = 27

Eftersom jag lider av hjärtsvikt och hjärtförstoring så frågade jag hjärtdoktorn vad jag kan göra för att inte förvärra situationen och hjärtdoktorn säger lite försynt att det skulle underlätta för hjärtat om jag går ner lite i vikt.

Så jag har ätit så förnuftigt jag kan. Mycket grönsaker och frukt, magert kött, fet fisk och snålt med fett. Bara liiiite kaffebröd. Men inte har det hjälpt!

Så kommer min syster smygande med att hon har gått ner mer än 5 kg på kort tid med LC-kost (Low Carbohydrate) och rekommenderade mig att läsa en bok av Sten Sture Skaldeman som heter Ät dig ner i vikt.

Där ställs alla våra gällande kostrekommendationer på huvudet! SSS menar att vi är skapta för att äta animaliska proteiner, mättat fett och inga eller mycket lite kolhydrater. Förbränningen i kroppen ska ske med fett och den stora grejen är att hindra att vi producerar för mycket insulin, vilket hindrar fettförbränningen och i stället stimulerar fettinlagringen. Han menar att vi genom att äta stärkelserik mat höjer blodsockret vilket i sin tur triggar insulinproduktionen och det gör att vi går upp i vikt. Han menar att vi nordbor har en ämnesomsättning som liknar eskimåernas och att vi inte har ändrats så mycket sedan stenåldern utan bör äta som stenåldersmänniskorna gjorde. Den stora boven för vår hälsa är de processade "livsmedel" som finns dvs socker, spannmål (hur mycket säd kunde stenålderskvinnan pilla fram till sin familj?), chips, kaffebröd mm. Ja, även stärkelsen i rotfrukter omvandlas snabbt till socker när det kokas, höjer därmed blodsockret och startar en ohälsosamt hög insulinproduktion som i sin tur hindrar förbränningen i kroppen.

Det där låter ju logiskt i mina öron. Jag började lite lätt att äta efter schemat i oktober och gick snabbt ner 3 kg. Men nu har det varit lite si och så med viktminskningen. Måste nog plocka bort knäckebrödbiten på morgonen och bara äta ägg, sill, och något mer proteinrikt (dock icke bönor och linser).

Nu får det räcka för i natt. Jag går och lägger mig och slickar mina sår. Jag som tänkte bli vegetarian!! Grönsaker ser så läckra ut som mat och jag har ju mina ideal att släpa på!

Så vacker den svenska sommaren är!

Jag sitter ensam i vår sommarstuga. Det finns några sommarstugor till här i området och de kan svagt skönjas i grönskan. Där finns vänliga grannar och jag vet, att jag när som helst kan besöka dem och få hjälp om jag behöver det. Vilken trygghet!

Kvällen är varm, sjön ligger alldeles blank nedanför och björkarna står i full grönska runt stugan. Tänk att jag får ha det så här bra!

Men på TV-n ser jag hur människor har det på andra ställen på jorden och sorgen kryper in under skinnet. Svältande barn, översvämningar, skottskadade vuxna, självmordsbombare, nya och allt mer raffinerade vapenslag. På TV-n hörde jag nyss Stefan Edman (tack Stefan, för din underbara bok "Årsbarn med Plejaderna") kommentera regeringens nya program för att kartläggga vår beredskap för ev framtida klimatkatastrofer. Samtidigt i det lilla har jag min man, mina barn och barnbarn var och en med sina små och stora bekymmer.

Hur länge ska mitt lilla paradis få bestå - sett både globalt och lokalt? Jag får vara tacksam för den lilla stund som jag får denna andhämtning, denna ro och tystnad. Jag är övertygad om att mitt uppdrag i livet innebär lite mer än att sitta här och meditera men just nu njuter jag helt och fullt. I morgon fylls stugan med barnaröster och jag får fullt upp med plikter, men det är kära plikter. Mat, fika, samtal med vuxna, oändliga frågor från vetgiriga barn, trösta, plocka undan och helst vara överallt samtidigt.

"Verka där du står" har någon klok människa sagt.

Vad ska jag egentligen med en blogg till?

Nu var det länge sedan jag besökte min egen sida igen!

Jag har så många visioner med den här sidan men det stupar hela tiden på Tiden. Det är så mycket som måste göras och tydligen prioriterar jag inte detta eftersom det får stå tillbaka för allt annat. Kanske beror det på att jag inte tycker att jag har nå´t intressant att komma med. Alla andra är mycket intressantare.

Men nog har jag mycket åsikter som jag bär på. Alldeles nyss skrev jag en kommentar i Ursula Berges blog. Hon är chef för tankesmedjan Agora bl a och skriver att hon tvekar att blogga därför att det gör den redan starke starkare och att det är odemokratiskt. Och det är ju sant.

Men i samma veva har hon skrivit en inlaga i DN med titeln "Målet är att hindra Viktoria att bli drottning" och i bloggen anklagar hon riksdagen för att vara feg och inte våga agera i frågan "...i skräck för väljarna". Är det demokrati att försöka genomföra ett avsättande av monarkin mot majoritetens vilja? Det är lika odemokratiskt som att inte våga genomföra folkomröstning i EU-frågan därför att de är rädda för ett nej från folket. (Detta gäller många EU-länder just nu).

Nog för i kväll. Dags att nana.

Ett tag sedan sist

Det var ett tag sedan jag skrev här. Tiden tycks inte räcka till. Fastän jag arbetar halvtid och barnen är utflugna!
Jag beundrar Annika Tiger och hennes blog. Så innehållsrik blog och så engagerad i massor av saker som hon är. Vilken glöd! Att hon bara hinner! Och hon tycks sitta på ett vanligt modem i urskogen någonstans kring Kungsängen eller någonstans ditåt. Gå gärna in på hennes blog. Hon finns på www.tiger.se/blog/

Har upptäckt att jag nog är en kontrollerande person. Jag är sådan att när jag löst sifferkorsordets sökta ord i DalaDemokraten så måste jag lösa alla de andra bokstäverna också. Inga ofyllda rutor här inte!
Och jag är likadan i fråga om andra saker också. Allt (nästan) ska vara klart innan jag kan unna (!) mig att göra det jag egentligen vill göra som t ex läsa en bok eller ta fram målargrejorna. Vilket innebär att jag aldrig kommer så långt som att målargrejorna kommer fram. Luther sitter verkligen på min axel.

Vill nog gärna skriva lite här och tycker att jag har mycket att skriva om men när det kommer till kritan så tycker jag att alla andra har så mycket mer att komma med och dessuton skriver så bra och varför ska jag bara komma med upprepningar? Men jag är nog onödigt försiktig. Syrran säger att jag är socialt lat och det är nog sant.

Slut för idag.

Gott Nytt År?

Jaha, nu är det ett nytt år med nya öden och nya möjligheter.

Just nu känns det så vemodigt pga flodvågen i Asien, som tagit så många människoliv. Ett paradis som på ett ögonblick blir till ett dånande inferno. Vilken skräck människorna måste ha känt. Vilket lidande för de överlevande! Hur ska de orka gå vidare? Många frågar sig varför detta händer och vad som är meningen.

Mitt i all sorg ser man ändå många ljuspunkter. Vilken heroisk insats många överlevande gjort för att hjälpa andra nödlidande. Så osjälviskt thailändarna ställt upp och delat sina små förnödenheter med turisterna. Vi står i stor tacksamhetsskuld till dessa underbara människor. Hoppas bara att de får mycket tillbaka nu när insamlingarna har kommit igång.

Och hur eländigt är det inte på Sri Lanka och Sumatra! Där är nöden verkligen stor. Det är inte så stora turistområden och de blir då mindre bevakade av media. Hoppas bara att de får sin rättvisa del av de insamlade medel som flyter in. Svenska folket visar en fantastisk hjälpvilja.
Jag har följt insamlingen på TV. 150 miljoner kr var det för en stund sedan!

Men livet går vidare och det bästa vi kan göra är att göra det så kärleksfullt som möjligt.