"Smakar det så kostar det"

 Idag, eller rättare sagt i går, var det verkligen katastrofläge på gräsmattefronten här i stugan. Jag har skrivit om det tidigare och det riskerar att betraktas som en följetong. Men jag blir arg bara jag ser på vår gräsklippare, en Husqvarna R152 SVB. Den är stark, inte tu tal om annat, men den är inte för mig. Mina händer räcker inte till för både "dödmansgreppet" och gasen. Mina händer är för små. Dessutom är den vansinnigt konstruerad. Ska man luta klipparen för rengöring så rinner bensinen ut om man vickar åt ena hållet. Åt andra hållet går plastdetaljerna till utblåset sönder. Dessutom rostade en vajer till "dödmansgreppet" sönder. Trots att den inte har mer än 6 år på nacken och alltid förvaras under tak. För att inte tala om vilka svårigheter det var att få den lagad! Pga den långa reparationstiden så var gräset alldeles för högt när jag i går skulle klippa gräset. Så jag fick helt enkelt ett psykbryt. Skrek att jag klipper inte en meter till med den här j**a gräsklipparen!

Det resulterade i att dottern Kicki kom farande idag med sin händige och tjänstvillige son Alexander som snabbt och fint klippte hela gräsmattan. Trots att hans händer är aningen mindre än mina. Snopet! Och jag kunde i lugn och ro åka till Falun till min(!) händige och trevlige tandläkare Olle Stenhamre, djupt suckande av välbehag sjunka ner i den sköna tandläkarstolen och låta mig pysslas om. En plomb, bara, som jag behagade tappa i påskas(!) när jag åt en kola. Olle frågade om det smakade gott. "Förödande gott", sade jag.  Hur är det talesättet säger?: "Smakar det så kostar det". Och det stämmer i det här fallet. Det blir en ny krona så det kommer att kosta.