Jordgubbsodling i Tinas Sommarkök

Såg ni "Tinas Sommarkök" i TV4 i onsdags? Helstekt gris och en massa annat gott till. Men  i slutet av programmet såg jag något som gjorde mig betänksam. Tina besökte en jordgubbsodling där odlingen skedde i  rännor med gödsling via droppbevattning. Det går utmärkt att driva upp en hel del växter med tillförsel av kväve, fosfor, kalium samt några få spårämnen. Speciellt om de inte är tänkta att vara långlivade. Men vill man ha härdiga, friska växter krävs det mångdubbelt fler spårämnen som många gånger är dyra. Växter som får växa på frisk mark tar dessutom upp många ämnen som inte direkt behövs för växtens hälsa men som vi människor behöver få i oss.

För att bedriva växtodling ekonomiskt skär man, helt naturligt, i alla kostnader. Man köper billig växtnäring som samtidigt ger stor skörd. Och tummar därmed på alla dom där "onödiga" näringsämnena. Jag vet, att massor av våra kommersiellt odlade grönsaker "tillverkas" i mineralull och droppbevattning med gödelmedel. Då är det av yttersta vikt att gödslingsmedlet är av god kvalitet. Hur Tinas jordgubbsodlare matar sina jordgubbar har jag ingen aning om men jag hoppas att han tänker på kvalitén på jordgubbarnas mat.

Till sist vill jag komma med lite funderingar jag gått och burit på. Enligt "gammalt" ska man inte odla i människors gödsel, dvs urin och fekalier. Kan det bero på att människogödsel ska "bearbetas" av jorden och dess mikroorganismer i flera växtomgångar innan det kommer i kontakt med människoföda? För att undvika smitta från människa till människa? Är det också  därför som det heter att gödsel från djur ska vara väl brunnen, innan den myllas ner i jorden och används till växtodling? Frågan är ytterst aktuell nu när EHEC-smittan grasserar. Finns det (hemska tanke) växtodlare som gödslar sina växter med urin och vatten som lakat ur näring ur färsk gödsel, som då ev innehåller smittämnen av något slag?  Jag vill inte påstå att det i så fall görs av girighet utan av ren och skär okunnighet. Det har gång på gång visat sig att "Di gamle" besitter klok kunskap.

Jag önskar vi hade en Jens Stoltenberg i Sverige också.

Nu har det gått ett par dagar efter vansinnesdåden i Oslo och Utöya. Fortfarande är antalet döda inte fastställt men det är omkring 70, företrädesvis ungdomar. Händelsen är svår att förstå och mördarens övertygelse är ännu mer oförståelig. Han måste betrakta ett människoliv som helt värdelöst eftersom han rättfärdigar sitt dödande med att det var nödvändigt för att hans åsikter skulle få full uppmärksamhet. Som brickor i ett spel, bara.

Jag beundrar norrmännens fantastiskt fina sätt att bemöta detta vansinnesdåd och jag är full av beundran för statsministern Jens Stoltenbergs sätt att slå fast att människorna i Norge aldrig kommer att vika från övertygelsen om allas lika värde och rätt till ett värdigt liv.

Med sorg konstaterar jag att vi här i Sverige har börjat tumma på detta självklara synsätt. Regeringen har med sina sjukförsäkringsregler slagit fast att om man inte har jobb, inte är med i en A-kassa och dessutom är sjuk mer än de lagstadgade 365 dagarna så saknar man människovärde och ersättningen dras in. Har man fräckheten att överklaga beslutet görs en mycket snabb genomgång, ofta blir det nytt avslag och den värdelösa personen förpassas ut i kylan. Finns inte längre med i statistiken, finns helt enkelt inte. Hur rimmar det med KD:s slogan "Ett mänskligare samhälle"? Man kan undra om det är en ny djävulsk ättestupa. Man ser helt enkelt inte de som faller utanför regeringens fasta ram. De drabbade dör mycket snabbt av en sådan behandling.

Jag önskar vi hade en Jens Stoltenberg i Sverige också.

Utöya, Norge och ManDALA-målning

Tragedin med bombdådet i Oslo och dödsskjutningarna på Utöya i Norge har verkligen berört oss. En högerextrem norrman tycks ensam ha åstadkommit denna förödelse. CG och jag har följt sändningarna hela dagen.

Vad kan jag som medmänniska göra för att hjälpa? Jag kan inte låta bli att tänka på talesättet: "En människa kan inte göra allt men alla kan göra något". Att ställa mig på gator och torg och protestera är inte min stil och jag känner att det blir än mer viktigt för mig att visa min åsikt genom att måla mina mandalas på det sätt som jag känner för. Jag inser också att det är viktigt att jag förklarar mina målningar. Det är nog annars svårt att förstå vad jag menar. Men jag är säker på att om en förklaring medföljer så står betydelsen helt klar för alla.

Länge har jag närt en innerlig önskan av att i bild kombinera österlandets syn på vikten av en inre harmonisk livshållning  med västerlandets fokusering på det fysiska och materiella. Jag anser att båda förhållningssätten är lika viktiga. Människor i österlandet åskådliggör sin livsåskådning i mandalans runda form som riktar uppmärksamheten in mot mitten. Västerlandets materialism vill jag åskådliggöra med att i målningen infoga element som ger starkt intryck av det jordnära och fysiska.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Rättvik i hjärtat av Dalarna och alltid har fascinerats av dalmåleriet (kurbitsmåleriet) så faller det sig naturligt att använda mig av de "kurbitsar"  (krusningar) som de berömda dalmålarna gjorde under dalmåleriets storhetstid (1750 - 1850). Dessa dalmålare kom ur ofattbart fattiga förhållanden och de försörjde sig, och sin ofta talrika familj, med att "krusa" väggar, skåp mm med de berömda, vackra kurbitsarna. Det var ofta bilder ur bibeln så som dessa fattiga målare uppfattade den. I dessa bilder med sina vackra "krusningar" kan man ana deras stora längtan efter en bättre värld.

Jag känner en stor glädje och tillfredsställelse när jag arbetar fram mina mönster där jag kombinerar mandalans cirkelform med sitt fokus på fred och harmoni  med det jordnära dalmåleriets längtan efter en bättre tillvaro. Jag älskar att arbeta fram mönstren med hjälp av gradskiva, passare och räknedosa. Där får jag utlopp för min tekniska läggning. Mönstret kalkeras sedan över på en duk och därpå får jag vältra mig i det lustfyllda arbetet att färglägga alltsammans.

Det finns säkert de som ryser av mitt vanvördiga sätt att hantera det heliga dalmåleriet och några av de gamla berömda dalmålarna roterar nog flera varv i sina gravar över mitt tilltag. Men några kanske ler och önskar mig lycka till.

Jag kommer att lägga ut den här texten även på min ManDALA-blogg (länk till höger). Som ni ser skriver jag "ManDALA" eftersom jag verkligen inte målar traditionella mandalas. Dessutom kommer ju Dalarna med på ett hörn också. Inte helt fel, tycker jag. Gå gärna in på min ManDALAart-blogg om ni tycker det är intressant. Klicka på "Brittis ManDALA-art" så kommer ni in. Där finns även länkar till traditionella mandalamålningar samt till länkar om dalmåleriet.

Socialminister Göran Hägglund talar med kluven tunga

Idag studsade jag framför TV:n. Socialminister Göran Hägglund uttalade farhågor för att det ska bli lika vanligt med abort av foster med Downs Syndrom som i Danmark, där det numera föds mycket få med den gendefekten.

Han förklarade sin åsikt med att vi i Sverige ska akta oss för inställningen att "bara toppresterande i någon mening" har något värde (eller om han sa - "får finnas")!!

Hur kan han uttala sig så när han sitter i regeringen och delar Alliansens åsikt att om  man är sjuk och inte har någon A-kassa och har blivit utförsäkrad från F-kassan har man inte något värde!!! De människorna finns ju inte ens med i statistiken i vissa lägen.

Snacka om kluven tunga!!

Shoppingrunda till Insjön

En sådan där mellandag idag. Vi beslöt oss för en utflykt till Clas Ohlson för att inhandla en DVD till sommarstugan. Vår gamla har lagt av  och eftersom vädret verkar komma att bestå av regn framöver så ville vi överraska våra ungdomar ute i stugan med en ny DVD så de kan sysselsätta sig där i skogen. De är ju vana vid att det ska hända så mycket hela tiden numera.

CO är inte vad det varit. Jag skulle samtidigt köpa skruvöglor till mina tavlor. Men tror ni det fanns? Nejdå. Jag fick köpa några andra fästanordningar i stället. Nästa gång besöker jag en järnhandel i stället. Neco i Leksand, kanske. De har ju skärpt upp sig betydligt sedan jag kritiserade dom rejält i min blogg för några år sedan (men det har jag skrivit också). Men det blev det en rakhyvel till CG, batterier och sopborste med skyffel. Och lite smått och gott på Rätt Pris att stoppa i de hungriga magarna som invaderar vår lägenhet i Rättvik i morgon.


Jag var in på Lager 70 också och ville ha tag i en jacka, typ huvjacka eller likande. Något mitt emellan jacka och tröja. Men tror ni det fanns? Nejdå! Visst är jag överviktig men inte SÅ mycket! Storlek 44 gick inte igen över magen! Jag skulle behövt minst storlek 52 och då hade den slutat vid knäna i stället. Jag går någon annanstans. Den affären är för tonåringar.

Det blev en mjukglass med strössel i Leksand och Tällbergsvägen hem. DVDn får ungdomarna i morgon då vi träffas.

Viktorias födelsdagsfest regnade bort.

Jag tittade på TV på festligheterna för Viktorias födelsedag i fredags och led verkligen med de kungligas tappra försök att stå ut i regnet. Jag förstår kungen som demonstrerade lite med sin sopsäck. Publiken bar ordentliga regnkläder men de kungliga, som naturligtvis ville visa upp sig eftersom de var hedersgäster, satt där mycket utsatta i regnet och vindbyarna. Jag skulle tro att de frös rejält också.

Mitt tips till arrangörerna: Tag lärdom av hur de hanterar väderleken i Dalhalla i Rättvik. Det är ju en utomhusarena djupt nere i ett kalkbrott. Artisterna är skyddade men publiken är utsatt för väder och vind. Men yllefiltar hyrs ut, sittunderlag och regncaper  med ordentlig huva säljs till överkomligt pris. CG och jag var där på en konsert en kall, blåsig och regnig kväll för ett par år sedan. Vi hyrde/köpte utrustning och vi hade det kungligt varmt och bra (hmm, inte så relevant kanske, men ni förstår säkert) under utrustningen. Jag minns att jag tog kort på det men kan tyvärr inte hitta det i villervallan i mitt fotoarkiv. Hittar jag bilden så ska jag minsann lägga till den i inlägget.

Jag kan f ö tillägga att organisationsapparaten i Dalhalla inte kan vara bättre. Personalen är tjänstvillig. positiv och väldrillad. Allt flyter helt gnisselfritt med transporter mm. Så också deras service när vädergudarna spelar dem ett spratt.

Slotts Barbros kurbitsar på catwalken i Paris

På min ManDALA-blogg (länken till höger) berättar jag om kurbitsmålaren Slotts Barbros inhopp på catwalken i Paris med kläder som har hennes kurbitsar som mönster.

En lönsam utflykt

Tänk så "slumpen" griper in ibland. I förrgår åkte CG och jag på en liten utflykt. Vi besökte Prästgårdarna, en "levande" fäbod och fortsatte sedan ner mot Svärdsjö och villade bort oss bland småvägarna när vi skulle vända hemåt igen. (GPS-en ligger hemma på köksbordet).  Vi stannade till vid en gård för att fråga om vägen. På gården pågick en loppis så jag passade på att fråga om de möjligen hade några gamla träorv (lieskaft av trä). I tidigare inlägg har jag ju klagat över att sådana inte tillverkas längre. Damen hade inga men lovade undersöka saken. Telefonnummer växlades och vi åkte hem.

I går ringde damen och talade om att 3 gamla orv av trä fanns att välja mellan. Så vi åkte dit och jag köpte alla tre. De var inte i bästa kondition men med lite kilar och förstärkningar så är jag nu välförsedd och har ingenting att skylla på om jag tvekar att ge mig på gräseländet på vår s k äng i stugan. Det blev en bilresa om ca 15 mil ToR men det var det värt. Vi beslöt oss nämligen också för att ta omvägen till Borlänge för en fika på Kupolen. Där stötte vi samman med dottern Kicki och barnbarnet Cazzandra och passade då också på att besöka vår gemensamma vän Lena. Det var länge sedan vi träffades. Ett trevligt besök.

"Muren" i Enån i Rättvik får vara kvar.

Äntligen någon som agerar vuxet. Utbyggnaden av en "mur" i Enån i Rättvik har blivit en prestigekamp bland politiker och tjänstemän men nu har Länsstyrelsen visat lite kurage och upphävt rivningsföreläggandet. BRA!

"Muren" gör att barnfamiljen kan få en yta att vara på nedanför den branta sluttningen och dessutom, så vitt jag kan förstå, fungera som ett utmärkt skydd mot erosion av markunderlaget för Hvilans flerfamiljshus. Bilden i tidningen visar när markytan var alldeles nygjord men nu smälter den ju in alldeles förträffligt i omgivningen.

Historien om en lie

Just nu sitter jag på altanen i stugan och tittar ut över sjön. Solen lyser men har ännu inte nått fram hit där jag sitter. Jag har datorn i knäet på en liten kudde så jag får bekväm lutning (jodå, jag har en kylplatta mellan så den får ventilation). Trådlösa modemet fungerar excellent (än så länge).

Jag är svettig och varm för jag har ägnat morgonen åt att slå yttre delar av tomten med lie. Det behövdes verkligen för på sina ställen var gräset meterhögt. Jag har saknat en lämplig lie för jag är kort och inte så stark. De liar som finns att köpa är av metall och är för långa och för tunga. Jag ska ha en kort lie med ett orv (skaft) av trä, helst av ask, för det är lätt. Men det har visat sig att det är lättare sagt än gjort. Sådana liar tillverkas inte längre och enda sättet att få tag i en är på loppis eller auktioner. Eller via förfrågningar på gamla gårdar där det ev. kan finnas någon bortglömd lie med träskaft på en loge.

Ni som till äventyrs har gamla träliar - var rädd om dom. Och var också rädd om gamla lieblad, de nytillverkade är inte alls lika lätta att vässa med bryne. Och var rädd om gamla handtag (knaggar) om ni har. Dom går lätt sönder och finns inte heller att köpa. Jag har erfarenhet av det. Men mer om den historien någon annan gång - kanske.

Den lie jag nu har är lånad av min syster o svåger och jag är mäkta stolt över den del av tomten jag redan slagit. Nu har jag vilat en stund, druckit 3 glas kylskåpskallt vatten och känner mig redo för nya tag med lien.

IT-problem igen

Eländes elände.

Nu strular min laptop igen. Den får ingen anslutning till routern och det trådlösa nätverket. Men CG:s får!! Diskriminering!!

Vi har alltså ett modem med inbyggd router. Förut hade vi ett urgammalt D-link-modem som fungerat hur bra som helst i alla år. Men vi kunde bara vara ute på nätet en i taget. När nu åskan tog både modem och CG:s 4 år gamla laptop (enl. försäkringsbolaget värde 0 kr) så beslöt vi oss att slå till med en router samtidigt, så jag kunde komma till med min lilla laptop också. Och nu började problemen. Vi har fått alldeles utmärkt hjälp och support från ortens lokala IT-företag men antagligen är det vår, dvs min dinosaurehjärna som inte hänger med. Vi har - vis av kunskapen om telefonsystemets sårbarhet - börjat dra ur strömkabeln både till datorn och modemet samt  även den grå telefonkabeln. Däremot har vi inte bekvämat oss till att krypa ner under soffan och ta ur även splitten.

I morse smög jag upp tidigt och kopplade i alla tåtarna och startade CG:s dator (som stod bekvämt på 1:a plats, s a s). Jag surfade glatt en stund men beslöt sedan att ta fram min egen lilla laptop och koppla upp mig. VAD HÄNDE???? Jo, ingenting! Den där lilla anslutningsikonen nere till höger (ser ut som en trappa "... som till himla bär" (ur Himlaspelet)) var överkryssad. Jag provade alla hjälpsidor jag kunde hitta, tryckte på alla sidor om felsökning som jag kunde uppbringa men ingenting hjälpte. Så nu har jag gett upp, satt min laptop på laddning (batteriet var naturligtvis använt till bristningsgränsen) och nu sitter jag vid CG:s dator (som naturligtvis fungerar klanderfritt). Jag börjar fundera på om handhavandet är fel när man bryter strömmen vid åskrisk. Jag frågade om det tidigare men det skulle inte vara något problem. Och nu är det söndag till råga på allt. Nu måste jag ha tålamod till i morgon. Bara dom inte har semester på det där lilla företaget!  Men det lär ju vara bra att tvingas öva sig i tålamod, sägs det. Jag får väl tänka på det.

Åh, vad jag saknar min vän Lena!

Eftertext
På FaceBook chattade jag med min dotter Kicki och ondgjorde mig över alltings jävlighet. Fick frågan:
- Har du tryckt på "Anslut trådlöst"-knappen, då?
- Vilken knapp?
- Den med sändarsignalen. På min dator är det F8. På din kan det vara någon annan knapp.

För att göra en lång historia kort så visade det sig att på CG:s dator är det F2-knappen och på min är det en tatchknapp ovanför tangetbordet. Det gäller bara att kolla att den där sändarsignalen lyser.
Slutet gott - allting gott!

Loppisdags

Lite halvmulet väder idag. Hittade en Mankell-pocket för 5 kr från Erikshjälpen i bokhyllan som jag inte läst. Målningen får vänta ett tag.
Skulle egentligen varit på Stugföreningens årsmöte idag men missade tiden. Tråkigt. Tur att vi har alerta grannar som glatt informerade vad som tilldragit sig.

Snart ska vi åka en sväng. Vi åker nog till "världens största loppis", Tulavippan i Gagnef. Om det är öppet. De ska ju flytta till nya lokaler. Får se om vi hittar dit. Vi ska försöka hitta en bättre stol till CG. I så fall åker den gröna 2-sitssoffan till Ta-Till-Vara. Den köptes för övrigt tillsammans med en fåtölj och en 3-sitssoffa på Tulavippan för många år sedan för 1400kr (som därefter sedan två år tillbaka mellanlandat på Ta-Till-Vara i Leksand). Men vi lever i en föränderlig värld och vi har numera större behov av två sköna vilstolar + den bäddsoffa som vi redan har. Men det ska erkännas att en stor anledningen till vårt beslut att skiljas från den gröna, plyschklädda 2-sitssoffan är att telefonjacket sitter bakom soffan och det är himla jobbigt att varje gång dra fram soffan när åskväder är i antågande. Vi har lärt oss en del från det här sista, dyrbara åskvädret. Och jag är ett stort fan av återvinning.

Hemma igen.
Så snopna vi blev. Tulavippan är stängt - för gott.
En sorgens dag, minsann. Loppvärlden kommer aldrig att bli sig lik nu när Tulavippan gått i graven. Inget ställe att i timmar ströva omkring och spana in godsakerna, leta efter en viss pryl osv. Så nu får vi leta stol åt Christer på annat håll.

Vi åkte i stället till Klockargården i Tällberg och tröstade oss med våfflor, vispgrädde och hjortronsylt. Inte visste vi att det just idag var cruising runt Siljan och vi var på den slingriga, trånga Tällbergsvägen när alla vrålåken var precis på den sträckan. Men folk som satt vid sina uppdukade bord längs vägen vinkade åt oss också.