För att bedriva växtodling ekonomiskt skär man, helt naturligt, i alla kostnader. Man köper billig växtnäring som samtidigt ger stor skörd. Och tummar därmed på alla dom där "onödiga" näringsämnena. Jag vet, att massor av våra kommersiellt odlade grönsaker "tillverkas" i mineralull och droppbevattning med gödelmedel. Då är det av yttersta vikt att gödslingsmedlet är av god kvalitet. Hur Tinas jordgubbsodlare matar sina jordgubbar har jag ingen aning om men jag hoppas att han tänker på kvalitén på jordgubbarnas mat.
Till sist vill jag komma med lite funderingar jag gått och burit på. Enligt "gammalt" ska man inte odla i människors gödsel, dvs urin och fekalier. Kan det bero på att människogödsel ska "bearbetas" av jorden och dess mikroorganismer i flera växtomgångar innan det kommer i kontakt med människoföda? För att undvika smitta från människa till människa? Är det också därför som det heter att gödsel från djur ska vara väl brunnen, innan den myllas ner i jorden och används till växtodling? Frågan är ytterst aktuell nu när EHEC-smittan grasserar. Finns det (hemska tanke) växtodlare som gödslar sina växter med urin och vatten som lakat ur näring ur färsk gödsel, som då ev innehåller smittämnen av något slag? Jag vill inte påstå att det i så fall görs av girighet utan av ren och skär okunnighet. Det har gång på gång visat sig att "Di gamle" besitter klok kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar