Det kvittolösa samhället.

 I morse var det ett inslag på TV om att det nu är möjligt att få kvittot när man handlar på sin mobil eller som sms i st f pappersvarianten som ju innehåller en del skadliga ämnen och kostar en massa skog.

Men vem vill stå i kassan på ICA och meddela sitt telefon-nr eller mailadress? Det verkar minst sagt bökigt. Sedan ska ju kvittona föras över hemma i någon fil på datorn el dy. - i alla fall de viktiga.

Nej skapa i stället en speciell kvittolagringsmanick. Själv tycker jag att ett kort, i kreditkortsformat, skulle vara väldigt praktiskt. Det skulle kunna användas i alla affärer och sedan ska jag kunna läsa av det hemma i en egen kortläsare, typ bankdosan, och sortera in posterna under affär, varuslag mm efter eget gottfinnande. Tänk så bra det vore om jag t ex lätt kunde läsa av i vilka affärer jag handlat. Hur hur många läsk jag köper under ett år. Eller hur många paket cigaretter. Eller öl. Oavsett i vilken affär jag handlat. Och skriva ut de kvitton som har att göra med garanti, husrenovering mm.

Kortet bör också kunna läsas av direkt i någon läsare redan i affären då man kanske snabbt vill kontrollera summorna.

Den kategori människor som inte har dator eller av annan anledning inte vill hoppa på det nya tåget ska naturligtvis kunna få kvitton på det gamla hederliga sättet.

Piggsvinet Dennis

• Min laptop, Dennis, börjar se ut som ett piggsvin. Det sticker ut tåtar överallt. 

1. Sladden till modemet, röd (via routern, gul)
2. Sladden till den stora monitorn (kvarleva från fasta datorn)
3. En stor kabel med med många piggar (vad det nu kallas) som också ringlar sig till monitorn. En osäker rackare som tydligen borde skruvas fast (men som inte går) Försiktighet måste iakttagas.
4. En liten plugg som tydligen styr mitt trådlösa tangentbord. (lärde mig det den hårda vägen).
5. En nyinköpt "3D SOUND"-USB som går till mina hörlurar
6. En silverfärgad kabel som går till "hubben". (vad nu den är bra för)

• Hubben, i sin tur, är kopplad till (eller heter det från?):

1. Dennis, silverfärgad kabel (hubbens lampa lyser inte!)
2. Svart kabel (hubbens lampa lyser rött) som försvinner ner under skrivbordet (till eluttaget?)
3. Vit kabel som tydligen går till skrivaren (hubbens signallampa lyser f n inte).
4. Silverfärgad kabel som troligen går till scannern (hubbens signallampa lyser inte men sladden lyser blått!). Vi har en gammal scanner som också tar diabilder. Den vill vi inte avstå från.
5.  En lite plugg som nog hör till tangentbordet (hubbens lampa lyser blått)

Nu finns det ingen USB-port ledig så jag kan läsa in mina nytagna bilder från Jubileumsutställningen, "Slöjd 2012"  på Dalarnas museum i går. Hemslöjden firar nämligen 100 år. Men jag kan ju knycka en från rymden.

Brorsan! Kan du inte komma en regnig, ledig dag och städa bland alla kablarna! Jag bjuder på kaffe.

PS. Min laptop heter Dennis. Jag köpte den begagnad och då var den namnsatt redan och går inte att byta utan stort besvär. DS 

En dag i Borlänge

 Vi brukar samla ihop lite ärenden som behöver utföras i Borlänge. Igår var Dagen. Ett par skor som jag köpt på öppet köp skulle lämnas tillbaka (jag har köpt riktiga MBT-skor i stället, köpt på lokala ortens sportaffär för halva priset). Dessutom ville jag ha ett par hörlurar till min laptop.

Jag gillar musik men då ska det låta bra och datorns högtalare är inte av bästa kvalitet. Dessutom saknas ingång för hörlurar (det är visst så på vissa laptops). Så jag behövde hörlurar med USB-manick. El-Giganten hade, men de kostade nära 500:- och det tyckte jag var för dyrt. På Teknikmagasinet (Kupolen) fick jag en lös USB-manick för 166:- och till den kunde jag koppla de hörlurar jag redan har. Senare ska jag försöka hitta bra högtalare att koppla till laptopen via USB för då kan jag lyssna till musik när jag målar. Jag har ingen lust att  använda hörlurar där sladden lämnar släpspår i färgen.

Jag passade också på att förhöra mig om en ny mobil. Jag har en stenålders Nokia 6290 som jag aldrig brytt mig om att koppla till Internet (jag är ganska tekniktrött, dvs jag har inte lust att lära mig allt det där). Och det är ju faktiskt inte nödvändigt att kunna läsa av mail, göra inlägg på FaceBook, betala räkningarna mm med telefonen. Det kan man göra när man kommer hem.  Men jag överväger att skaffa en enkel telefon där texten kan göras så stor att jag slipper plocka fram glasögonen varje gång jag ska använda telefonen. Det finns en telefon, Doro 615, som jag tror passar mig, men jag tycker det är lite väl magstarkt att betala nästan 2000:- bara för att slippa ta fram glasögonen. Kanske finns den till bättre pris på annat ställe.

Sedan åt vi lunch med dottern Kicki och barnbarnen Cazzandra och Alexander. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Det känns så tråkigt att vi inte kan göra detsamma med sonen Roger med familj. De bor för långt bort.

Passade på att handla lite smått o gott på ICA på Kupolen. Jag blir alltid lika överväldigade av hur mycket varor det finns. Träffade också några gamla vänner på Kupolen som jag fick en liten pratstund med.

Och när vi kom hem var det skönt att sjunka ner i bästa fåtöljen med en kopp kaffe och munkar inhandlade på ICA (5st  för 25:-). En av oss drar alltså en vinstlott och får en munk mer. Kom just på att det finns 3 st kvar. Känner att det suger i kaffetarmen så det passar bra.

Gammal vänskap rostar aldrig.

I dag fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. En väninna från tiden då vi bodde i Västerås, våra barn var små och skjutsades i vagn. Våra barn är nu  medelålders, har egna tonårsbarn och världen är mycket annorlunda.

Vi har bara setts två gånger sedan den tiden och då bara korta möten. Det var som att färdas 40 år bakåt i tiden och hon var sig precis lik. Samma dialekt, samma tonfall, skratt och humor. Det kändes som om vi bara återupptog det samtal vi hade när vi skildes åt.

Vi pratades vid i 1,5 timmar. Jag hoppas innerligt att det blir många fler.

Rastlös

En trist, gråmulen dag och fortfarande lite snö kvar efter gårdagens intensiva snöfall. Grannens vattenmätare visade på 30 mm (!) vatten efter snöfallet. Och det lovas mer snö.

Jag själv är lite rastlös och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Var hos naprapaten Hasse Börjes i går för jag har fått ont i ryggen och värken i höften har blivit värre än tidigare. Ryggen har jag inte haft problem med på många år så det oroar mig en del att jag börjar känna av den nu. Men det är mitt eget fel. Envist nekade jag att ta emot hjälp när vi hastade mellan flygbytena mm under vår resa till Findhorn i Skottland. Väskan vägde ca 10 kg och det borde ha fördelats lika mellan två väskor för att belasta ryggen mindre.

Ute i stugan väntar allt ris efter skogsröjningen att samlas ihop och eldas upp. Jag som älskar att gå där i skogen och samla ihop ris. Det är så skönt och avkopplande och resultatet blir så fint. Hasse Börjes sade att jag fick nog ta det lugnt en tid med att släpa ris. Motion som orsakar konstig, statisk kroppshållning ska undvikas en tid framöver. Jag undrade vad han menar med tid i det här fallet? "Det känner du", var hans svar. Hmmmm.

Ska jag måla lite, kanske?

Lugnet efter påsken.

Nu är påsken slut och lugnet lägrar sig över nejden. Barn o barnbarn har lämnat stugan och kvar blev bara lite kvarglömd mat i kylskåpet, en jacka och ett par nycklar (jackan och nycklarna ska skyndsamt skickas till ägaren, maten tar jag hand om).

Jag har lyckats dra på mig en ordentlig snuva. Dessutom gör det rejält ont i höften när jag nu nyser (vilket jag gör - ofta). För några veckor sedan var jag till naprapaten Hasse Börjes och fick massage för min onda höft (höften är lite sned så benen sitter olika högt, eller hur man ska uttrycka det). När jag gick därifrån så trampade jag lite snett på en trottoarkant och kände då instinktivt att det där var mindre bra. Och inte blev det bättre när jag var till Skottland och bar på mitt bagage. Jag borde ha tagit emot erbjuden hjälp med väskan, men så är det den där förbaskade stoltheten! Hasse Börjes menar att behandlingen inte tar så bra om man har en infektion i kroppen, så jag får vänta tills på måndag.

Om ett par timmar ska jag till Mora och hämta hem tre tavlor som under en månad funnits på vårsalongen i Mora. Jag ska också passa på att handla lite på DollarStore, jag gillar den butiken. Och passa på att tanka bensin på Moraklockan. Såg i tidningen att den kostar 14.98, billigast i Dalarna.

Annars är det trist o grått väder. Men utmärkt för att målning. Jag håller på att göra sista penseldragen på den målning jag inte hann klart på Findhorn, "Mitt Inre Big Bang" (se inlägg på min ManDALA-blogg).

Några timmar senare: Attans! Jag missade Moraklockan och den billiga bensinen. Kan bara konstatera att jag inte såg den överhuvudtaget. Var jag möjligen fullt sysselsatt med att skala en banan just när jag passerade?

Findhorn i Skottland var en upplevelse

Nu är jag hemma efter en oförglömlig resa till ekobyn Findhorn i Skottland. Tillsammans med 9 deltagare från spridda delar av världen samlades vi för att lära oss mer om att måla mandalas. Erik o Ann-Marie Grind från Falun var våra lärare. (jag har skrivit mer om det på min ManDALA-blogg).

Eftersom jag är mycket intresserad av växter så var resan i dubbel bemärkelse intressant för mig och jag hade stora förväntningar (se tidigare inlägg). Och jag blev inte besviken. Byn är ett unikum. Den tillkom i början på 1960-talet och har nu växt till en ekoby där andlighet och miljötänk sitter i huvudsätet. De har egen valuta och mycket ägs gemensamt. Pengar "utifrån" kommer från kurser och föreläsningar.

Det var underbart att vara där. Atmosfären är så ren, glad och positiv. Allt blev lätt och glatt. Och våren hade kommit långt. Maten, vegetarisk, var helt underbar och åts gemensamt i en stor matsal. Jag mådde jättebra av maten. Alla ombads göra någon form av arbetspass för byn. Själv åkte jag på kökstjänst en kväll. Helt OK. Skura stora grytor. Jag fick faktiskt tillfälle att lära några ungdomar hur man skurar golv efteråt utan att dra omkring "skiten".

Varje morgon fanns det tillfälle att delta i meditationer av olika slag. Själv deltog jag de flesta dagarna i en av dem. En morgon fick jag en vidunderlig upplevelse som resulterade i en, för mig, speciell mandala (se min ManDALA-blogg).

Det var också en upplevelse att vandra runt och titta på alla husen. Många bodde i ombyggda husvagnar och baracker. Ett antal hus var runda och gjorda av gamla wiskey-kar. Alla hus var byggda för att vara så energisnåla som möjligt. Trädgårdarna var både vackra och anlagda för hushållens grönsaksbehov.

Jag hoppas att min sällsamma känsla får vara kvar ett tag och jag skulle inte ha något emot att åka dit igen.

Fler bilder finns på mitt webalbum. Dubbelklicka på länken så kommer du direkt till min bildserie.  https://picasaweb.google.com/100612347276151765908/A20120324FindhornSkottland