Nu är jag hemma igen efter ett par tuffa men intressanta dagar i Stockholm.
För dom som inte vet, så har jag varit inkallad till sk sakförhör vid Miljödomstolen vid Stockholms Tingsrätt. Målet gäller förgiftningen av sjön Molnbyggen i Leksand.
Vi är 56 fastighetsägare runt sjön Molnbyggen, varav flera är fastboende speciellt i byn Kråkbodarna direkt nedanför den soptipp som vi anser är orsaken till att fisken delvis försvunnit samt de abborrar som är kvar till stor del har skadade könsorgan och därmed inte kan reproducera sig. Dessutom har alla grodor försvunnit sedan lång tid tillbaka och det har iakttagits att alla skrakungar som kläcks runt sjön under hela 90-talet dött och gör så fortfarande.
Forskare från Stockholms universitet har noga studerat sjön under flera år. En av forskarna, Erik Noaksson har doktorerat på problemet med sjön Molnbyggen och resultaten är nu publicerade i flera ansedda vetenskapliga tidskrifter över hela världen. Under vittnesförhöret i torsdags berättade han att Molnbyggen nu kan anses vara en av världens mest undersökta sjöar med avseende på effekter av milöförstörande ämnen. Erik Noaksson anser att det är ett hormonstörande ämne som är orsak till skadorna. Och han påpekade också att fiskens och människans hormonsystem är likartat. Han är helt klart övertygad om att lakvattnet från soptippen är orsaken. Hans redogörelse var mycket intressant att lyssna till.
Professor Olov Holmstrand vittnade om soptippens tillstånd och påpekade en del missförhållanden som lett till avsevärt läckage som sedan letat sig nerför sluttningen och via ett bäcksystem nått sjön Molnbyggen.
Vi fastighetsägare har länge påtalat för kommunen om den miljökatastrof som håller på att segla upp i Leksand och vi har krävt att tippen skulle stängas. Så har nu också skett och man har börjat täcka över tippen. Förhoppningsvis enligt bästa möjliga, kända teknik för att hindra regnvatten och snösmältning att laka ur fler giftiga komponenter ur tippen. Ett stort problem är ju att vi inte vet vilket/vilka ämnen det är som orsakar skadorna. Och så länge det inte är känt kan man inte heller analysera dessa eftersom inga analysmetoder finns. Vi kan bara fastställa effekterna, dvs skadorna på fisken och bottenfaunan.
Därför har Stugföreningen stämt kommunen och vi är tre markägare som är utsedda som pilotfall och förhördes nu av Miljödomstolen om våra upplevelser och iakttagelser. Den dom som vi ådöms ska sedan även gälla för de andra 53 fastighetsägarna.
Vi har haft en mycket skicklig advokat som företräder oss, Pontus Selderman. Jag är imponerad av av det arbete som han och hans kollega Axel Eskeby har gjort. Förhöret gick smidigt. Det leddes av Pontus och all nervositet inför förhöret försvann. Vi fick alla tre - i tur och ordning - redogöra för våra känslor och reaktioner inför denna fruktansvärda katastrof.
Kommunens advokat kom naturligtvis också med sin sakframställan. Det var konstigt att ingen annan representant från kommunen var närvarande. Vågade de inte eller är de inte intresserade?
Hela dag 2 gick åt till de sk vittnesförhören. Det var de som är kallade som experter. Det var professor Olov Holmstrand, expert på bl a deponier, Erik Noaksson som doktorerat på sin forskning om Molnbyggen samt Torbjörn Johansson som är värderingsexpert. Synnerligen intressant.
Sedan var det dags för slutplädering. Axel Eskeby tog upp allt som framkommit om tippens påverkan på sjön samt sammanfattade den skada som stugägarna lidit. Sedan var det kommunens advokat som gjorde sin slutplädering. Han bestred naturligtvis kommunens ansvar och menade att det vi råkat ut för är "allmänvanligt"och bör tålas!
Det är förbjudet att fotografera i rättssalen och (naturligtvis) glömde jag att fotografera utanför. Synd, för bygget är maffigt.
Nu har jag skrivit alldeles för långt så nu går jag till sängs. Ganska trött, faktiskt.
