Till sommarstugan för några dagar

(Fortfarande lånedator)
Om någon timme kommer en TV-installatör och sätter upp parabolen så vi kan titta på alla kanaler vi önskar. Lycka? Dessutom kommer strax en firma och byter ut fläktdon i badrummet.

Men se´n styr vi kosan ut till sommarstugan! Solen skiner just nu och det är 9 grader varmt. Vi blir där t o m lördag om vädret är skapligt. Ska julpynta där lite och bara vara.

Vi fick nyss telefon från firman som skall byta ut vår skärm. Den nya skämen kommer på måndag. Skönt!! Det har varit frustrerande att inte kunna skriva de protokoll som jag lovat göra. Ska nog i fortsättningen lägga mallen på extern server. Ska försöka fixa det när vår dator är intakt. Få väl konsultera mina datanödar till syskon. Kan inte förstå att dom allihop är så duktiga på datorer när jag inte begriper ett dugg. Men varför uppfinna hjulet två gånger? Alltså lägger jag inte ner så mycket möda på hur snörena löper innanför skalet Jag frågar den som kan stället.

Ha det så bra och ett hjärtligt grattis till lillasyster som fyller år i dag.

Veckan som gått

Jaha, här sitter jag med lånad dator, en laptop. Det är lite svårt att skriva på den tycker jag. Borde inte sitta vid köksbordet och ha armarna högt i luften och axlarna i höjd med öronen. Borde kanske prova att ha den i knähöjd. Om jag hade ett lämpligt bord.

Var på vernissage i dag. Systra mi hade fått ett foto uttaget till en tävling där foton ska vara med i en almanacka, kallad Siljansbygdens sop-almanacka *ler*. (i den finns viktiga tel-nr och tider till när bl a sopstationerna är öppna i Rättvik, Leksand och Gagnef). Hon kom inte med i almanackan den här gången - men skam den som ger sig.

Veckan har gått fort mest beroende på att Sanna bott här under sin prao. Hon har varit på en Westernranch där hon fått hjälpa till att träna hästarna samt även träna den häst hon själv har på foder som är tänkt att bli en westerntränad häst. Hoppas det lyckas. Arbetstiden var mellan ca kl 12 till kl 21. Sedan skulle hästen ridas ner till lillbrorsans hagar för nattvilan. En ritt på ca 35 minuter efter byvägarna och åkrarna i mörkret. Gissa om jag var orolig. En av kvällarna mötte hon troligen en varg men det får hon väl själv berätta om, om hon vill. (Håll utkik på Kickis blog.) I alla fall har det varit en välmatad vecka med många tider att passa.

Vi får låna laptopen även i morgon. Får se om det blir en liten epistel även då. Vi ska fira Rolfs födelsedag. En dag för sent, men vi ville lämna fältet fritt för den alltmer utökade familjen.

JAG FINNS INTE!!!!

Jag känner mig alldeles osynlig. Kommer inte ut i cyberrymden. Även den nya skärmen har lagt av. Så nu har jag lånat en laptop för en liten stund.

Återkommer när vi fått vår nya skärm.

Hej då.

Miljödomstolens dom uppskjuten

Fick idag meddelande från vår advokat, Pontus Selderman, att den dom som idag skulle meddelas angående tvisten om sjön Molnbyggen är uppskjuten till 5 dec.

Enligt P Selderman kan det bero på domstolens tidsbrist eller att de helt enkelt inte har tänkt färdigt. Så vi får ha tålamod.

DD:s version av halkan

Två av vägen [Leksand] LEKSAND Två bilar åkte av vägen inom loppet av en minut mellan Heden och Åkersbodarna i går kväll.
Storlek: 1 2 3 Skriv ut artikel Tipsa en vän!
Det var på samma plats där en singelolycka inträffade i söndags kväll. De båda bilarna, en Saab och en skåpbil, kanade av vägen i backen mellan Åkersbodarna och Heden strax efter klockan 19.00. Räddningstjänst och ambulans ryckte ut men personalen kunde konstatera att ingen person blivit skadad.- Det var snorhalt. Vi bara gled av vägen, sa en kvinna i skåpbilen
(DD:s nätupplaga under "Leksand")

Det blev inget av mina försök till fotografering. Jag glömde visst att trycka på en viss knapp också *rodnar*. Synd, det hade annars blivit en maffig bild med alla räddningsfordon och alla blåljus. Kan tillägga att det var Pick-upen som står längre bak i bilden som vi åkte i.

Kan också tillägga att varningsymbolen på Suzukins instrumentbräda slocknade idag när vi hade kört ett tag. Förvirrande!
Vi åkte ut till Siljansnäs flygklubb och kontrollerade hur det gått med bilen. Den var rejält smutsig men inga skador. Så idag har vi pustat ut med bl a ett besök hos systra mi.

Ta det lugnt, var det meningen

Klockan ringde kl 7. I god tid för att vi skulle kunna vakna och hinna till Falun där Christer hade lämnat vår VW Jetta på lagning eftersom han fick en 2:a för rost på framvagnsbalken (eller vad det heter). Så vi åkte i vår Suzuki Liana till Falun och hämtade ut Jettan 3500:- fattigare. Ombesiktningen direkt kostade 200:-.

Därefter åkte vi (med båda bilarna) till Borlänge där vi lovat hämta en juniorsäng som Christina köpt på Blocket. Meningen var att vi skulle ställa av Jettan för vinterförvaring på Siljansnäs flygklubb och det skulle vi göra samtidigt som vi körde sängen till Äppelbo.

Nu slumpade det sig så, att sängen tog så stor plats att vi inte skulle få plats i en bil båda två med sängen. Som tur var så fick vi låna en Pick-up av flygklubben så vi lastade sängen i den bilen, ställde båda våra bilar på flygplatsen, och åkte glatt iväg till Äppelbo och levererade sängen till en glad liten familj.

Eftersom klockan var rätt mycket vid det laget så återvände vi ganska snabbt mot Leksand och Siljansnäs flygplats där vi skulle återlämna Pick-upen och ta vår Suzuki för vidare färd mot Rättvik.

I Åkersbodarna ca 7 km från Leksand fick Christer en liten sladd på bilen och plötsligt befinner vi oss i ett djupt dike vid sidan av vägen. Vi tittade överraskade på varandra. Så hör vi ett krasande ljud och plötsligt befinner sig ännu en bil i diket några meter från oss. Det var snorhalt, helt enkelt. Ingen var skadad, inte heller i den andra bilen och bilarna verkade oskadda.. Vår bil hade ganska stor slagsida och när Christer klev ur bilen trampade han ner genom snötäcket och det visade sig vara ganska mycket vatten under snön i diket så han räddade sig snabbt in i bilen igen. Vi försökte via mobilen få tag i en bärgningsbil och efter lite krångel fick vi kontakt med en bil som då befann sig i Falun på ett uppdrag men han lovade att vara hos oss inom en timme. Den andra familjen fick skjuts med bekanta in till Leksandsnoret där de skulle diskutera läget.

Så där satt vi i mörkret, beredda på en timmes väntan. Många bilar stannade och frågade hur det gått (tusen tack för det) men vi kunde meddela att vi hade det bra, vi frös inte trots några minusgrader och bärgning var på väg. Men plötsligt såg vi blåljus, en ambulans men inte var den väl på väg till oss? Men jo, det var den. Någon hade ringt 112 och det blev full utryckning. Till sist fanns där, förutom ambulansen, en räddningsbil, en kranbil och ytterligare en räddningsbil - alla med påslagna blåljus. På vägrenen ovanför oss stod till sist minst 8 muskulösa män i räddningskläder och oroligt undrade hur jag mådde och om vi behövde hjälp (ni kvinnor förstår säkert precis hur jag kände mig). Men huvudet på sned och ett vackert (?) leende sade jag med vän stämma att jag hade det sååå bra, tyvärr inte behövde deras hjälp för bärgningsbil var på väg och jag hoppades att jag inte alltför mycket förstört deras kväll. En reporter dök upp också. Christer förhöll sig märkvärdigt tyst. Men han satt ju närmast skogen, förståss.

Under tiden hade bärgningsbilen kommit, vinschade galant upp bilen på vägen och lite stukade kunde vi, sakta och försiktigt, ta oss till Siljansnäs där vi snabbt bytte bil och anträdde färden till Rättvik i vår Suzuki. Hann köra ett par hundra meter då Christer upptäckte att en varningslampa tändes. Den indikerar tydligen att det är något fel med bränslesystemet. Och den ville inte slockna. Men nu var klockan 20.30 så vi var tvugna att åka till Rättvik trots felet. Så nu vet vi inte hur vi ska göra. Christer ska ringa en Suzukiverkstad i morgon. Men jag måste ju vara hos min läkare, Ronny Borelius i morgon bitti för provtagning (på fastande mage). Så vi får väl åka med varningslampan tänd och hoppas på det bästa. Undrar vad de upptäcker för fel på bilen. Jag har i alla fall upptäckt att det är den 13:e!

PS. Jag försökte ta några bilder på bärgningen med min mobil men eftersom jag inte hunnit till den sidan i instruktionsboken så vet jag inte hur det blev. Har inte hunnit titta. Förresten vet jag nog inte var kabeln för överföring av bilderna ligger. Återkommer med bilder om det blev nå´t. DS.

Rättviks kommun bjuder på sightseeing

Tidigt i morse mötte vi upp vid järnvägsstationen för att i en fullsatt buss åka på sightseeing som Rättviks kommun bjuder alla nyinflyttade på. Resan gick den här gången till Boda med omnejd. Vi besåg kyrkan, kalkbruket och en kakelungsmakare. Dessutom fick vi se hur Boda mött upp med skola och barnomsorg för att möta det stora behovet från inflyttade barnfamiljer. Vi bjöds dessutom på lunch i Bodamål, en fantastiskt vacker matsal som dessutom fungerar som skolmatsal för skolbarnen. Överallt vacker arkitektur och finstämda färger. Det var en oväntat trevlig resa med ett glatt gäng nyinflyttade Rättviksbor och entusiastiska guider. Verkligen ett trevligt initiativ. Hoppas vi har möjlighet att i mån av plats få följa med på någon mer resa till andra delar av kommunen.

Kurar i soffan

En grå och trist dag. Det ömsom snöar och regnar. Som gjort för att kura inomhus.
Men det är klart, jag borde kanske packa upp någon av kartongerna som fortfarande står och väntar. Men den riktiga lusten fattas mig. Så nu är det verkligen läge att säga till mig själv att jag SKA vila. Jag behöver det. Jag är väldigt trött och får riktiga svettattacker emellanåt. Hostan har blivit bättre men är fortfarande besvärande. Äter fortfarande Vibramycin. Har några dagar kvar på kuren.

När jag skriver det här så ser jag ju att det rätta är att ta det lugnt. Jag vet, att jag har igen det senare. Visst kan jag bita ihop och göra det jag ser behöver göras men det är just det som har varit felet med mig under lång tid, många år, faktiskt. Jag är duktig på att bita ihop och är väldigt envis. Behöver träna på att lyssna på kroppens signaler. I det fallet står jag på rena nybörjarstadiet.

I morgon ska vi med på en busstur som Rättviks kommun erbjuder till alla nyinflyttade. Det ska bli kul. Hoppas vädret blir lite bättre, bara.

Nu ska jag kura ihop mig i soffan och titta på TV. Synd att inte vår DVD fungerar. Det är nå´t med inställningarna som inte vill sig riktigt. Det skulle vara kul att se någon rolig film. Vet ni, att jag har inte tittat på en film på TV på drygt ett halvår?! Det enda jag tittat på är nyheterna, vädret, ekonominyheterna, Äntligen hemma, Gunnels gröna, Dukument utifrån och något enstaka annat program. NU VILL JAG SE EN FILM!!!!

Multisjuk, men tar ett helvete åt gången

Min Pneumonia blues har tystnat, tack och lov, men det var förfärligt så jag rosslade i lungorna. Men hostan har ju inte gett med sig trots Kåvepenin-kuren så det blev ytterligare ett läkarbesök.

Vid första besöket var läkaren livrädd för att bli smittad av influensan så kommunikationen var väl lite si så där. Men sänkan har nu sjunkit från 100 till 12 och den där astmaliknande hostan har ändrat karaktär. Men när jag nu talade om att hostan fortfarande var förfärlig och lite försiktigt frågade om det möjligen kunde vara Mycoplasma-infektion så var han genast med på noterna. Jag blev röntgad, han lyssnade ordentligt och vi talade noga igenom min sjukdomshistoria.

Till sist blev i alla fall diagnosen: Influensa + lunginflammation + Mycoplasmainfektion! Snacka om multisjuk! Influensan och lunginflammationen är väl nu hävd men nu ska jag tampas med Mycoplasman. För det har jag fått Vibramycin och hostdämpande. Jag har nu ätit den medicinen i 2 dygn men ännu inte märkt någon skillnad i hostan. Men jag vet, från tidigare liknande infektioner att det tar sin tid.

Det hade just kommit meddelande till VC från hjärtkliniken att de (läkaren på VC förståss) skulle se till att jag fördubblade dosen antiproppmedel och så skulle läkaren undersöka om jag kunde börja köra bil igen! Detta med anledning av mina balansrubbningar 3 veckor tidigare då jag fick åka in med ambulans och de trodde att jag fått en propp. Så nu får jag köra bil igen, tack och lov. (Det hade jag förresten redan gjort vid ett par tillfällen.) Men jag undrar, om inte balansrubbningarna berodde på att influensan rdan var i antågande. Jag påpekade redan då att jag hade ont i njurtrakten och en del andra ställen i kroppen.

Men strunt i det, nu ska jag vila. Mina syskon har varit på mig som hökar om det.

En dag i väntans tider

I dag var det uppgjort att en datanörd skulle komma och städa lite bland inställningarna så att vårt trådlösa bredband ska fungera utan en massa krångel. Mellan 12 - 13 var det sagt.

Själv står jag och stampar med min hosta som inte blir ett dugg bättre trots antibiotika och hostdämpande/luftrörsvidgande medicin.

Dessutom skulle Christer få hjälp med bilen inför stundande besiktning.

Resultat:
Bilen får vi hjälp med i morgon kl 13. Allt gott och väl med det.
Datanörden har ännu inte kommit. Klockan är snart 5.
Blev lovad att få ett besked från VC i dag från läkare ganska tidigt. Väntade och väntade. Nyss ringde de och sade att jag får träffa läkaren i morgon kl 13. Får väl vara glad för det. En del får vänta väldigt länge.

Som tur är kom syrran och förgyllde vår väntan ett tag. Vi servade med kaffe och något till.

Det blev vår dag. Låter inte så kul, eller hur? Hoppas kvällen blir bättre.

Liten tuva stjälper stort lass

Vi håller ju på att renovera badrummet. Inlägget från 23 okt innehåller ett par bilder där man kan ana att det ovanför spegeln sitter en ljusarmatur. Den sitter ordentligt fast på vänster sida intill skåpen men är inte färdigmonterad riktigt på höger sida så den hänger lite på trekvart. Christer muttrar något om att det fattas ett par skruvar, eller nå´t i den vägen. Nu är det så, att vi kan inte montera duschkabinen, som ska sitta tätt intill spegeln och därmed ljusarmaturen på höger sida förrän armaturen är färdigmonterad. Så än så länge använder vi duschdraperiet, som vi förresten lovat att Christina ska få när vi är klara.

Men inte förrän duschkabinen är monterad kan vi montera ihop och placera den garderob vi köpt på IKEA, där vi ska ha alla handdukar och en del andra hygienartiklar som nu bl a ligger och väntar i några kartonger. Handdukarna har vi i alla fall tillfälligt lagt in i det skåp där vi har dukar, lakan, gardiner mm. Det blev så mycket så det tar nu upp två garderober.

I den ena garderoben hade vi tänkt ha pärmar och andra "kontorsdetaljer" som behövs i ett hem. Och eftersom den garderoben nu är upptagen av handdukar mm så kan vi inte bringa ordning bland de "kontorsattiraljer" i de 3 (!) kartonger där vi har sån´t lagrat i väntan på att vi kan sortera o kasta bland allt sparat "skräp" eftersom vi inte vet, hur mycket utrymme vi har att disponera och hur vi vill ha det bland hyllor och trådbackar.

Den omonterade garderoben står uppställd mot väggen nere i hallen och effektivt hindrar all passage in under trappan där jag förvarar ett antal tomkartonger som jag gärna skulle vilja bli av med.

Så just nu har allt gått i stå.

Jag kan inte kasta tomkartonger som står och tar plats. Jag kan dessutom inte frigöra ytterligare 4 kartonger med bl a kontorsmaterial, därför att ett skåp är ockuperat av handdukar, som egentligen borde ligga i en garderob, som vi inte kan montera för vi har inte plats för det på grund av ouppackade kartonger, som nu tar så mycket plats så vi kan inte montera garderoben där vi ska ha våra handdukar och andra hygienartiklar (jag har ännu inte lyckats hitta nagelfilen, som jag vet ska finnas någonstans. För att inte tala om febertermometern som jag verkligen behövt när jag låg i mer än 40 graders feber för en vecka sedan! Vi blev tvugna att köpa en ny. En muntermometer. Som jag med svårighet kan utläsa något ur eftersom jag inte lyckas hejda hostattackerna länge nog för att få ett säkert värde) .

Dessutom kan vi inte beställa duschkabinen eftersom Christer inte vet, när han hittar de saknade skruvarna, som ju är orsaken till hela dröjsmålet. Och Christina får vänta på sitt duschdraperi (bara hon inte får vattenskador i sitt badrum nu också).

Men att det här inlägget överhuvudtaget kommer till visar väl att jag är på bättringsvägen, antar jag.

The Pneumoni blues

Jag har upptäckt att min lunginflammation är en hel orkester.

Det piper och viner som genom gamla, gistna fönster i höststormen.
Det knastrar som när man sakta kör med en bil på en grusväg.
Det knakar som när man försöker dra isär två hopspikade bräder.
Det knirkar som ombord på en båt i blåst.
Det låter som när man drar med handen på en ballong. Nån som kan sätta namn på det?
Det väser som en orm
Gurglar som när man tapper ut vattnet ur ett badkar.
Bubblar som när man blåser i ett sugrör genom sockerdricka.
En baston så låg, att den nästan bara uppfattas som en vibration.

I natt hade jag ännu mer exempel på ljud som jag kunde uppfatta om jag låg alldeles stilla och ansträngde mig för att unvika att hosta. Oväntat många ljud fanns även fast jag höll andan. Jag har glömt många av de ljudexempel jag upplevde men ska fylla på den här listan allt eftersom jag kommer på mer.

Fö känns det som om jag återvänt till livet igen.
//
Det kokar, väser och bubblar också. Piper och gnisslar. Endast avbrutet av staccaton när jag försöker hejda hostningarna. Fy f-n!

En riktig symfoniorkester med stråkar, blåsinstrument och slagverk. Synd att jag inte kunde dirigera själv.

Nattsvart! Bara svart! Katastrofsvart!

Snacka om "Rena natta".

I förra veckan blev plötsligt vår dator alldeles svart och vi visste inte vad som var fel så vi tog datorn under armen (så gott det nu går med det åbäket) och uppsökte Tommy (vår PC-doktor)vid Dataverkstan i Borlänge. Det var turligt nog skärmen som sagt upp sig och den var det fortfarande garanti på. Ny leverans lovades till den här veckan och det blev idag.! Så nu har jag insyn i omvärlden igen. Skönt.

Men faktiskt så gjorde det ingenting att jag inte kunde använda datorn. Så sjuk som jag varit, och forfarande är, är det länge sedan jag varit. En influensa bröt ut för drygt en vacka sedan. (Vissa tecken tyder på att att jag burit på den längre.) 40 graders feber och jag formligen brann i sängen. Så småningom gav febern med sig något men nu har lunginflammation tillstött så nu är det antibiotika som gäller. Men det värsta har hela tiden varit hostan. Jag har hostat på ett astmaliknande sätt så att jag ofta fått början till panik. Magen och bröstet värker av träningsvärken från hostan. Hela tiden har det rört sig om torrhosta. Inte förrän i går började jag få antydningar till upphostningar av slem. Och idag har de blivit blodblandade. Men råden från sjukvårdsupplysningen är lugnade. Nu börjar antibiotikan verka och då lugnar allt ner sig, säger dom.
Men jag börjar fundera på om inte min diagnositerade stroke fördrygt 2 veckor sedan i stället var en virus på balansnerven. Jag hade redan då ont åt njurarna och nämnde det också för läkarna men jag hade inte fler influensasymtom så de noterade inte detta. Det njuronda fortsattte sedan ända till febern utbröt. Hade även rejält ont i kroppen (överarmar, axlar, lår).
Så nu äter jag en stor räcka mediciner. Antibiotika, hostdämpande med luftrörsvidgande, slemlösande, förstärkt propplösare samt mina ordinarie hjärtmediciner.
Jag är naturligtvis lite orolig att en sådan här påfrestning kan förvärra min hjärtsvikt. Jag ligger nu på en ständig med en puls > 100 trots ordentlig vila. Annars är min normala puls kring 65. Men jag har varit verkligt försiktig under den här tiden så det ska nog gå bra.

Undet tiden har Roger och Fia lånat vår sommarstuga men jag har ännu inte träffat dom för delas orkar jag inte och dels vill jag inte smitta ner dom. Men i morgon är vi bjudna ut till dom och det ska bli roligt. Jag kan ju placera mig bekvämt i soffan. Tydligen blev toatanken full i dag men en snabb insats från slambilen räddade situationen. Christer har verkligen fått sköta all marktjänst. Men han har varit i stor del befriad från matlagning. En tallrik fil på morgonen, ett ägg till lunch och "någonting" till kvällen har räckt för mig. Det mesta har smakat blää.