måndag, november 13, 2006

Ta det lugnt, var det meningen

Klockan ringde kl 7. I god tid för att vi skulle kunna vakna och hinna till Falun där Christer hade lämnat vår VW Jetta på lagning eftersom han fick en 2:a för rost på framvagnsbalken (eller vad det heter). Så vi åkte i vår Suzuki Liana till Falun och hämtade ut Jettan 3500:- fattigare. Ombesiktningen direkt kostade 200:-.

Därefter åkte vi (med båda bilarna) till Borlänge där vi lovat hämta en juniorsäng som Christina köpt på Blocket. Meningen var att vi skulle ställa av Jettan för vinterförvaring på Siljansnäs flygklubb och det skulle vi göra samtidigt som vi körde sängen till Äppelbo.

Nu slumpade det sig så, att sängen tog så stor plats att vi inte skulle få plats i en bil båda två med sängen. Som tur var så fick vi låna en Pick-up av flygklubben så vi lastade sängen i den bilen, ställde båda våra bilar på flygplatsen, och åkte glatt iväg till Äppelbo och levererade sängen till en glad liten familj.

Eftersom klockan var rätt mycket vid det laget så återvände vi ganska snabbt mot Leksand och Siljansnäs flygplats där vi skulle återlämna Pick-upen och ta vår Suzuki för vidare färd mot Rättvik.

I Åkersbodarna ca 7 km från Leksand fick Christer en liten sladd på bilen och plötsligt befinner vi oss i ett djupt dike vid sidan av vägen. Vi tittade överraskade på varandra. Så hör vi ett krasande ljud och plötsligt befinner sig ännu en bil i diket några meter från oss. Det var snorhalt, helt enkelt. Ingen var skadad, inte heller i den andra bilen och bilarna verkade oskadda.. Vår bil hade ganska stor slagsida och när Christer klev ur bilen trampade han ner genom snötäcket och det visade sig vara ganska mycket vatten under snön i diket så han räddade sig snabbt in i bilen igen. Vi försökte via mobilen få tag i en bärgningsbil och efter lite krångel fick vi kontakt med en bil som då befann sig i Falun på ett uppdrag men han lovade att vara hos oss inom en timme. Den andra familjen fick skjuts med bekanta in till Leksandsnoret där de skulle diskutera läget.

Så där satt vi i mörkret, beredda på en timmes väntan. Många bilar stannade och frågade hur det gått (tusen tack för det) men vi kunde meddela att vi hade det bra, vi frös inte trots några minusgrader och bärgning var på väg. Men plötsligt såg vi blåljus, en ambulans men inte var den väl på väg till oss? Men jo, det var den. Någon hade ringt 112 och det blev full utryckning. Till sist fanns där, förutom ambulansen, en räddningsbil, en kranbil och ytterligare en räddningsbil - alla med påslagna blåljus. På vägrenen ovanför oss stod till sist minst 8 muskulösa män i räddningskläder och oroligt undrade hur jag mådde och om vi behövde hjälp (ni kvinnor förstår säkert precis hur jag kände mig). Men huvudet på sned och ett vackert (?) leende sade jag med vän stämma att jag hade det sååå bra, tyvärr inte behövde deras hjälp för bärgningsbil var på väg och jag hoppades att jag inte alltför mycket förstört deras kväll. En reporter dök upp också. Christer förhöll sig märkvärdigt tyst. Men han satt ju närmast skogen, förståss.

Under tiden hade bärgningsbilen kommit, vinschade galant upp bilen på vägen och lite stukade kunde vi, sakta och försiktigt, ta oss till Siljansnäs där vi snabbt bytte bil och anträdde färden till Rättvik i vår Suzuki. Hann köra ett par hundra meter då Christer upptäckte att en varningslampa tändes. Den indikerar tydligen att det är något fel med bränslesystemet. Och den ville inte slockna. Men nu var klockan 20.30 så vi var tvugna att åka till Rättvik trots felet. Så nu vet vi inte hur vi ska göra. Christer ska ringa en Suzukiverkstad i morgon. Men jag måste ju vara hos min läkare, Ronny Borelius i morgon bitti för provtagning (på fastande mage). Så vi får väl åka med varningslampan tänd och hoppas på det bästa. Undrar vad de upptäcker för fel på bilen. Jag har i alla fall upptäckt att det är den 13:e!

PS. Jag försökte ta några bilder på bärgningen med min mobil men eftersom jag inte hunnit till den sidan i instruktionsboken så vet jag inte hur det blev. Har inte hunnit titta. Förresten vet jag nog inte var kabeln för överföring av bilderna ligger. Återkommer med bilder om det blev nå´t. DS.

3 kommentarer:

Kiara Och Kovu sa...

Tur att ingen blev skadad. Såg artikeln i DD, men hoppas att du fick bättre bilder med din mobil än vad fotografen fick med sin. Du kan kanske sälja nån bild i så fall *fniss*.

Jag sa...

men ojojoj, vilka äventyr. Hur det kan gå! Tur att allt avlöpte väl. står det i DD? DÅ ska jag sno tidningen först idag, Rolf hämtar den just nu, och läsa om dina bravader där!

Gunilla sa...

jisses.. syrran på hal is! *S* Finns äventyret med på nätbilagan?