I Borlänge träffar jag vänner med vilka jag har många och spännande diskussioner. Vi kallar träffarna för "Det goda samtalet".
I torsdags var temat att med vårt medvetande och hjärnans hjälp bättre hantera och kontrollera våra känslor. Vi bär ju med oss massor av "skräp" från vår barndom (kanske även från tidigare liv) som poppar upp och ger reaktioner när vi nu i vuxen ålder råkar ut för något liknande. Reaktioner som inte alltid leder till något gott. Man kan säga att vi möter sådant som vi bör ta itu med, bearbeta och försöka bli av med. Våra medmänniskor triggar fram det vi behöver bearbeta, de blir vår egen spegel, kan man säga.
Överallt stöter vi nu på fenomenet där det på olika sätt framkommer att det är dags att lära oss kontrollera våra känslor - i alla fall de som inte är av godo. Vi ska sluta "vara våra känslor" som styr oss och hotar vårt sinneslugn. Ta kommandot och skärskåda känslorna som poppar upp och överväg om det inte är dags att göra sig av med vissa av dom.
Som sagt - överallt stöter man på uppmaningar att se över vårt känsloregister. T o m när jag satt i bilen på väg till träffen i torsdas var det ett program på radion där en psykolog uppmanade oss att arbeta på att under julhelgens alla släktkalas se med mer överseende och tolerans på vissa jobbiga släktingar. Han menade att julhelgen var ett utmärkt tillfälle att börja öva sig att inte låta känslorna styra oss i vått och torrt utan göra oss av med de känslor som är en belastning.
Men jobbigt är det och man misslyckas gång på gång. Men skam den som ger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar