Morgonvandring under CCW-veckan

I morse kl 7.30 beslöt jag mig för att gå en sväng och se hur CCW-festligheterna påverkat kära gamla Rättvik. Min kära make sov, så jag smög i väg och hade naturligtvis kameran med.

Storgatan låg tyst och folktom. Allt var rent och snyggt. Heder till städpatrullen. Vid Enåbron svängde jag ner mot Siljan. Flera båtar av olika kaliber låg förtöjda vid båtbryggan.

Campingen låg också tyst och stilla. De flesta sov väl. Bara lite barngråt hördes i stillheten. En ensam badare gick näck ut i sjön.

Ångbåtsbrygggan var som vanligt magnifik i morgonsolen.

Allt andades stillhet.

Jag vandrade vidare mot kyrkan. Det var varmt så jag slog mig ner en stund under den stora pilen vid Minneslunden. Där var så svalt och skönt. Kyrkopersonalen hade nog vattnat tidigt på morgonen för det var fuktigt i gräset och på bänken.

Men det var dags att gå vidare. Det blev vägen mot golfbanan. Tänkte snedda ner mot industriområdet men det låg en åker "i vägen". Gick i stället utefter golfbanan på ett helt regelvidrigt sätt, bort mot kolonilotterna. På fel sida om vita pinnarna, så att säga. Tur att syrran inte såg mig.

Nu började jag ana att klockan var mycket och jag började tanka på hur C kände det. Han blir vansinnig när jag inte har mobilen med. "Jag tänkte inte på det", är ingen gångbar förklaring.

Medan jag, varm och svettig, travade genom Hedslundsområdet började jag se framför mig efterlysningen: "Äldre (hmm) mogen dam med omoget tänk, klädd i shorts och tunn blus, försvunnen i Rättviksområdet, endast medförande kamera".

Väl hemkommen smög jag tyst och en aning skuldmedveten, in. Allt var tyst. Jag gläntade på sovrumsdörren. En stilla snarkning hördes från sängen. Så var det med det. Jag kan i alla fall inte klaga på att jag inte har gott om "egen tid". Klockan var 9.30.