Gammal vänskap rostar aldrig.

I dag fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal. En väninna från tiden då vi bodde i Västerås, våra barn var små och skjutsades i vagn. Våra barn är nu  medelålders, har egna tonårsbarn och världen är mycket annorlunda.

Vi har bara setts två gånger sedan den tiden och då bara korta möten. Det var som att färdas 40 år bakåt i tiden och hon var sig precis lik. Samma dialekt, samma tonfall, skratt och humor. Det kändes som om vi bara återupptog det samtal vi hade när vi skildes åt.

Vi pratades vid i 1,5 timmar. Jag hoppas innerligt att det blir många fler.