Mellandagarna 2006

Mellandagarna blev innehållsrika för oss och ändå fick vi en hel del tid för oss själva.

Roger, Fia och barnen bodde i sommarstugan under mellandagarna och här är en bild när de besöker oss i vår lägenhet. Det är synd att vi träffas så sällan men de bor långt bort och det tar åtskilliga timmar att bila upp till oss. Men desto större är glädjen när det väl sker.

Håkan och Marita (lillebror med fru) bjöd på släktkalas och det fanns plats för alla, 12 vuxna och 8 barn. De har nyss avslutat en stor renovering av huset och vi är oroliga att de tagit i för mycket. Hoppas de unnar sig en lång vilopaus nu.

Själv har jag fått en symfoniorkester i lungorna igen. De som läst mina tidigare inlägg vet att jag pratar om svår förkylning med massor av pip, rassel, knirrande och knakande vid varje utandning accompanjerat (stavas det så?) av enorma hostattacker. I förrgår kräktes jag faktiskt upp hela middagen när jag fick hostkväljningar. Var till VC och fick utskrivet hostmedicin med morfin. Det hjälpte nog till en viss del. Men huu, så trött jag blir.

I morgon, nyårsafton kommer Lillasyster (Gunilla) med sambo (Tord) hit för att fira nyår med oss. Det ska bli roligt att få rå om dem ordentligt. De har åkt långväga ifrån för att fira mellandagarna och nyår med oss syskon här i Dalarna.

Julfirande i Äppelbo

I år firade vi jul hos Christina och barnbarnen i Äppelbo. Det blev en fin och trevlig jul, precis så som man önskar sig. Utan jäkt och stök. Och ett julbord som kändes precis lagom.

Tomten kom till häst den här gången assisterad av en blyg tomtenisse.

Barnen kroknade ganska tidigt och även Christer föredrog att krypa till kojs i rimlig tid. Men Christina och jag satt uppe och pratade till framåt halv tretiden. Men se´n var likörflaskan tom och då tyckte även vi att det var dags att dra oss tillbaka.

Glöggfest i bostadsrättsföreningen

En eftermiddag ordnade vi en liten glöggfest ute på gården för föreningens 16 medlemmar. Alla, utom en som hade förhinder, dök upp och fick sig lite varmt innanför pälsar och jackor. Tyvärr syns inte alla marschaller som lyste så fint och de två eldkorgar som spred värme vida omkring. Jag tror, att alla hade trevligt.


I år beslöt vi att skippa granen och tog in tallgrenar som vi satte i en urna och klädde med röda kulor och virkade, vita "snöflingor". Tyvärr syns inte ljusslingan som lyser upp så vackert i hörnan. Det blev faktiskt riktigt lyckat. Och nerblåsta tallgrenar ligger det ju överallt i skogarna nu.
Nu har klockan gått över midnatt och det är alltså julafton.
Därför önskar jag alla En Riktigt God Jul.
Vi hörs igen efter juldagen. Vi firar jul hos vår dotter Christina och hennes barn. Det ska bli trevligt.

Filosofisk suck 2. Landstingssåpan i Dalarna

Sjukvårdspartiets virrpanna, Ken Swedenborg har av socialdemokraterna fått en förtroendepost på halvtid inom Dalarnas Landsting därför att det är enda sättet för socialdemokraterna att få majoritet i landstinget. Turerna i denna såpa är en avart av demokrati. Och måste tyvärr respekteras.

Men nu har de gett Swedenborg en personlig assistent i form av Christer Dysholm, anställd på 50% för 22 140 kr/mån, politiskt totalt oprövad, att fungera som hjälpande hand åt Swedenborg i politiska frågor! Bra lön för en halvtidstjänst!

Jag är i själ och hjärta en socialdemokrat men nu har de gått för långt i sin strävan att få behålla makten. Jag tror tyvärr att de andra partierna inte är ett dugg bättre. Mitt intryck är att de som sitter i maktens korridorer går över lik för att vinna. De liknar gamar! Jag har mist all respekt jag tidigare hade för politiker.

Tidigare har jag alltid försökt finna något försonande drag och någon positiv avsikt bakom vad som, i mina ögon, tycks vara ett mindre väl genomtänkt beslut. Men nu känner jag bara förakt. Girigheten både vad gäller pengar och makt slår alla rekord. Men det är nog så att botten skall nås innan det går mot ljuset igen. Vi kan väl trösta oss med att botten verkar nådd snart.

Domen om Molnbyggen. Hänt nå´t?

Ni undrar kanske vad som hänt med domen om Molnbyggen. Jag har ju varit ganska tyst om det här i bloggen. Men jag ville inte föregripa kommande åtgärder.

Jodå, det har hänt en del. Vi har träffats tillsammans med våra advokater för att diskutera domen och läget.

Vi överklagar naturligtvis. Vi tycker att skadeståndet till de som har strandtomt är förvånansvärt lågt med tanke på att en expert på sådana beräkningar kommit till att betydligt högre belopp är skäligt. Vi ifrågasätter också om det är rätt att de som har strandnära tomter inte skall ha värderas högre än vanlig allemansrätt och därmed inte ha rätt till skadestånd. Några fler punkter är också med på dagordningen. Vi ska snart träffa kommunens representanter och höra deras argument.

Det har varit lite uppgifter i lokal-TV i dag. Något förvånande uppgifter, tycker jag. Men det är väl Leksands kommuns uttalande, antar jag.

Filosofisk suck 1

Jag är 65+ och har länge funderat över en sak. Det är först nu jag har fått lite förstånd, tycker jag. Eller är det bara jag som är sent utvecklad? Men många i min ålder suckar över samma sak, så det tycks vara en vanlig iakttagelse.

Hur kan det då komma sig att vi kvinnor är fysiskt bäst lämpade att föda barn vid en ålder av 20 - 25 år? Men hur står det till med förståndet och visheten? Särskilt vis är man rakt inte vid den åldern. Med skammens rodnad på mina kinder kan jag dra mig till minnes en hel del dumheter som jag kläckte ur mig vid den tiden. Men han/hon däruppe måste ha haft en avsikt med den fadäsen. Det har jag funderat en hel del på och kommit fram till följande:

Skulle vi föda barn vid 60 - 70 års ålder skulle vi mata barnet med så mycket goda råd och förmaningar att det stackars barnet inte skulle ha en chans att göra egna, tuffa erfarenheter. Och som säkert de flesta har märkt, är det de smärtsamma erfarenheterna som ger de bästa och starkaste intrycken. Av dem lär man sig mest och de går på djupet i vår själ. Vi 60-åringar skulle linda in våra barn i bomull med vår vishet och vårt förstånd. Sedan skulle de som 18 - 20-åringar släppas ut och möta livet totalt hudlösa och förvirrade.

Så det är nog bäst som sker. Säger jag som just avsmakat hemgjord likör på dels blåbär och dels hjortron. De har fått stå och dra sedan i somras och ska avnjutas nu i jul.

Svårigheter att nå ut till er

Frustrerande, men jag har problem att nå ut till er. Även den här skärmen lägger av i bland och på sista dagarna oftare och oftare.

Det är 3:e skärmen som slocknar, först då och då sedan allt oftare. Jag har tvekat att skriva ut namnet för jag vill inte svärta ner ett märke i onödan men nu tycker jag att det är motiverat. Det är en platt BenQ- skärm. När det är bild på den så är det fantastiskt fin bild men eftersom den lägger av då och då så känns det väldigt osäkert att sätta sig ner och försöka skriva något vettigt.

Vi har fått ny skärm på garantin men nu vill vi ha en helt ny skärm ur en annan serie men det nekas vi tydligen. Det är visst några höga chefer i Nederländerna som ska säga sitt och där sitter ärendet fast. De två utbytesskärmarna är tydligen lagade skärmar och det fungerar inte alls. Varning alltså för det här märket!

Nu ska jag lägga ut det här inlägget innan allt slocknar igen.

En fin dag i Rättvik

Idag sken solen och det var några minusgrader i skuggan, några plusgrader i solen. Jag tog en promenad längs Storgatan. Sneddade av längs Enån vid Kulturhuset, under riksvägen (oj, så mycket vatten i Siljan just nu) och följde sedan Siljans strand, gjorde en avstickare ut på Långbryggan och lyckades hitta de plankor som bar mina föräldrars namn (ett fint sätt att få in pengar till renovering). Gick sedan hela vägen till kyrkan, besökte Wasastenen (det var många år sedan sist), kollade in föräldrarnas gravar, fick leta ett tag efter mormors och fann den till sist. Farmors får jag söka efter vid annat tillfälle. Träffade en gammal klasskamrat och vi pratade minnen och gamla vänner ett tag. En nostalgitripp. Sådant är vardagslycka.

I morgon bitti åker Christer och jag med Birka Paradise för en liten tripp. Bussresan ingår i priset och vi ska äta julbord på båten. Hoppas det kommer att smaka gott. Dom (TV:s väder) hotar med hård vind och jag tycker egentligen inte om sjön och vet inte om jag har lätt att bli sjösjuk. Men man ska ju prova.

Ägnade en stor del av kvällen att leta efter passet. Hittade det slutligen i den väska jag använde vid en tidigare sjöresa österut. Måste nog snart bringa ordning i mina små viktiga papper. Jag hittar dom på de mest konstiga ställen och aldrig när jag behöver dom. Och så kollaade jag på Nobelfesten till och från, förståss. Det är så mysigt att se de vackert dukade borden, galakläderna, de vidunderliga smyckena och det vete katten om inte paraden med desserten är bäst! Hoppas vi får behålla Nobelfesten länge.

Filosofiskt andetag 1

Fredag - en slappardag. Sent upp i morse, en tur till stugan för att hämta lite grejer, lite socialt umgänge (tack för det), lutfisk till middag och nu sitter jag vid datorn med resterna av ölet från middagen och en snaps som jag inte druckt ur. Och ingen dammsugning! Kort sagt, en skön fredag.

I onsdags var jag till Erikshjälpen med ett par grejor samtidigt som jag (naturligtvis) gick därifrån med en bok. Gick därifrån ganska nöjd - en liten skänk till välgörenhet hade jag bidragit med. Men så tänkte jag vidare där jag gick i mörkret: jag bidrog ju också till att inte skövla mer skog. Egentligen är det ju lika bra (eller faktiskt bättre) för välfärden om begagnade produkter cirkulerar. De måste ju faktiskt inte vara nytillverkade hela tiden, tänkte jag.

För att förtydliga:
Förutom att det måste finnas personer som producerar mat, kläder, bostäder samt lite till så skulle faktiskt välfärden kunna upprätthållas lika bra om vi "klipper håret på varandra" och alla får ett kvitto för varje tidsenhet som man använder för "klippningen". Timme för timme, lika värde för vad man än ägnar sig åt. Vare sig man är jurist eller städerska - eller jordbrukare - eller byggnadsjobbare. Man skulle t o m kunna ägna sig åt att först bygga upp en mur och sedan riva den igen, om och om igen, bara man får ett kvitto för varje nerlagd tidsenhet (om det nu är svett man vill ha som värdemätare). Eller byta böcker med varandra, producera konst, skotta snö, vakta barn osv. Sedan kan man gå till en liten affär (som betjänas av någon som också får ett kvitto för varje arbetad timme) och hämta ut den mängd mat man kan få för sina kvitton och som motsvarar lantbrukarens + butiksbetjäntens intjänade kvitton. Lätt som en plätt!

Men det är klart - för att det ska funka så måste begreppet "ränta" och "vinst" (och därmed girighet) bort från vår föreställningsvärld. Dit är det förvisso långt! Men det kommer!!

Så här långt har jag filosoferat på ett (1) glas öl. Nu har jag snapsen kvar. Men vad jag kommer till för slutsatser då, det ska jag bespara er.

Så här skriver FaluKuriren om domen i Miljödomstolen

http://www.falukuriren.se/artikel.asp?id=1728998#

Här kommer artikelns text:

En stugägare får ersättning Både parter tycker att de fått stöd av Miljödomstolen

Första ronden. Stugägareföreningens 60 hushåll vid Molnbyggen har sen tidigare beslutat att gemensamt betala eventuella rättegångskostnader för de tre som agerat "förtrupp" i målet mot Leksands kommun. Foto: Magnus Rolands/arkiv STOCKHOLM/MOLNBYGGENMiljödomstolen ger endast en av de tre husägarna vid Molnbyggen rätt till ersättning för försämrad boendemiljö. De andra två får betala merparten av kommunens rättegångskostnader.
I går kom domen i ett av Leksands kommuns mest kända miljöärende - Molnbyggen och soptippen i Lindbodarna.
Stugägarna kring Molnbyggen anser att kommunen brustit i ansvar vid tippen och låtit lakvatten läcka ut vilket förgiftat fisken i sjön och gjort det omöjligt att bada och diska i under flera års tid.
Tidigare i höst möttes parterna i Miljödomstolen i Stockholm och det enda de kom överens om då, var att lakvatten har läckt ut från soptippen i Lindbodarna. Hur mycket är fortfarande en tvistefråga.
Miljödomstolen skriver att: "det föreligger övervägande sannolikhet för orsakssamband mellan lakvattenutstläpp och fiskskadorna." Alltså att lakvatten kan ha orsakat skador som finns på fisken i Molnbyggen.
-Det betyder att det är troligt att det är så, men det är långt ifrån klarlagt, förklarar rådman Bjarne Karlsson som poängterar att just den aspekten inte var huvudfrågan för domstolen.
-Det här målet handlar ju om målsägandena lidit genom att det blivit lägre bruks- eller boendevärde vid fastigheten. Det menar vi kan stämma för den stugägaren som har del i vatten, fortsätter rådman Karlsson.
För de andra, som inte har mark ner till sjön, gäller allemansrätten och då utgår ingen ersättning. Konstig bedömning enligt stugägare Bengt Lagerqvist.
-Sjön är ju själva navet och anledningen till att vi har hus här. Oavsett om tomten går ner till stranden eller inte.
20000 kronor tycker rätten att du ska få - det är 70000 mindre än du begärt?
-Ja, men pengarna är inte viktiga i det här fallet. Det viktiga är att kommunen tar ansvar och erkänner vad den gjort. På så sätt är vi nöjda med domen som ju gett oss rätt i allt vi pekat på.
Kommer ni att överklaga?
-Det får vi se när vi har träffat våra jurister.
Kommunalrådet Bo Pettersson tycker att Miljödomstolen står på kommunens sida.
-Det går inte att fastställa att giftet kommer från tippen. 20000 kronor är i nivå med vad vi tidigare erbjudit, men hur fortsättningen blir beror på stugägarna. Under 2007 sluttäcks Lindbodarna och sedan får vi se.

Annki Hällberg
utskrift tipsa
annki.hallberg@daltid.se
Publicerad: 2006-12-06

Miljödomstolens dom - vinst men också förlust

Idag kom Miljödomstolens dom i målet om förgiftningen av sjön Molnbyggen.

Det slogs fast att Leksands kommun är skyldig till föroreningen av sjön pga soptippen och att misskötsel av anläggningen har förekommit. Domen säger också att kommunen har skadeståndsansvar för detta. Domen är en kraftig markering att kommuner är skyldiga att sköta och värna om vattendragen i sin kommun.

Domen fastslår också att skadeståndsansvar endast gäller för de som har strandtomter och därmed vattenrätt. Däremot anser domstolen att de som har strandnära fastigheter faller under allemansrättens villkor och därmed inte har rätt till skadestånd.

Jag tillhör den förlorande parten.

Nu vill advokat Pontus Selderman snabbt sammankalla ett möte för att diskutera domslutet. För se vad han har att säga. Återkommer när jag har något mer att förtälja.

Nu ska jag krypa till kojs med en bra deckare.

Äntligen uppkopplad!!

I dag kom den nya skärmen. Den var efterlängtad. Det här är tredje skärmen och jag hoppas att den håller bättre. Om inte, lovar jag att offentliggöra märket och skriva ner det rejält. På Pricerunner t ex.

Men vi har haft några HÄRLIGA dagar ute i stugan. Vi skulle sätta upp lite tingel tangel dvs en julstjärna, ett band "istappar" samt ett par el-ljusstakar i fönstren. Dels är det vackert och dels kanske det håller några tjuvar borta. (Vi har visserligen inte varit drabbade men det har förekommit en del inbrott i närheten.) Det tog onsdag kväll - söndag em att göra detta. Ingen hög effektivitet, alltså. Men skönt har vi haft. Jag har faktiskt också släpat lite ris och snyggat upp på tomten. Vi har dessutom dragit flotten lite längre upp på land för sjön har stigit oväntat mycket. Med hjälp av ett spel går det faktiskt bra. Får man inte flotten fri från vattenytan så kan man ge sig den på att vårisen vrider sönder den totalt när den tiden kommer. Om det blir någon is på sjön, vill säga.

Nu är vi tillbaka i lägenheten igen. Även här har vi satt upp lite saker. Ett par julstjärnor, sytt en julgardinkappa till köket, lindat en slinga ljus (inkl en "falsk" grankvistranka) runt balkongräcket. Vi har beslutat att avstå från gran i år (eftersom jag inte hittar någon vit/silver-färgad i handeln). Det blir i stället en urna med tallkvistar som vi dekorerar med ljusslinga och lite kulor och små vita stjärnor som jag virkade som julklapp till mina föräldrar för 100 år sedan då jag inte hade råd att köpa julklappar. Dom fick jag tillbaka när mina föräldrar gick bort för många år sedan.

Tallgrenar på marken finns det förresten gott om i markerna. Har ni märkt hur många tallgrenar/tallar som knäckts vid den sista kraftiga blåsten? Varför just tall? Kan det t ex vara skillnad i fiberlängd som är orsaken? Grenarna är mycket spröda och går lätt av vilket inte är fallet med granen. Och varför just i år? Har det att göra med den milda väderleken? På vilket sätt? Har någon en förklaring?

I morgon kommer domen från Miljödomstolen gällande förgiftningen av sjön Molnbyggen. Jag tuggar redan på naglarna (synd, när jag för en gångs skull har fina naglar, faktiskt pga min ändring av kosten till LCHF-kost) .