En vanlig dag

Vaknade till en lugn dag. Låååång frukost, ett långt samtal med min kloke svåger om tolkningen av en viss lagtext. Efter en lååång lunch åkte vi till lillebror för att få kaffe och en pratstund.

Medan vi satt där i lugn och ro och diskuterade livets väsentligheter ringde C:s mobil. Det var dottern, våran, i Borlänge. "Pappa - tvättmaskinen går inte (se fredagens inlägg)". Slutet på samtalet blev att vi åkte iväg mot Borlänge för att beskåda eländet.

Men vi hann inte så långt förrän vägen blockerades av en person som låg där på vägen och en man satt på huk bredvid. Det var ett äldre par som varit ute på promenad, frun hade ramlat och skadat sig och blödde ganska krafigt från ett rejält jack i hakan. Vi tog paret i bilen och körde dem hem. Förmodligen räcker det att sätta på ett kraftigt plåster och hålla ihop såret, det bör hålla. Jag fick lite blod på kläderna men det går ju att tvätta bort.

Tvättmaskinen visade sig ha problem. Varenda lampa på panelen lyste och blinkade, rött o grönt om vartannat. Men den startade inte. C ville köra den på soptippen och förklara den som ett "gå-på-pumpen"-objekt. Jag ville att vi i alla fall skulle ringa till en reparatör och ställa lite frågor innan vi gav upp. Så jag tog fram papper o penna och beskrev ordentligt maskinens symptom *ler*.

Efter en stunds samvaro gjorde vi oss klara att åka hem men C tog en runda till in i badrummet och fingrade lite på knapparna. Och se! Maskinen startade! Men C har ingen aning om vad han egentligen gjorde.

Helt frisk är maskinen inte. Den beter sig tydligen underligt. Men sist jag talade med dottern var hon inne på sin andra tvätt i alla fall.

Manualen finns på nätet och så får hon väl försöka lista ur var i programmet maskinen krånglar. Kanske är den OK i alla fall. Eller nästan. Tiden får utvisa vad som händer.