Gott Nytt År samt minnen från Grönland

Nu är det nyårsafton och vi firar det med kräftor i kväll. Jag kommer vid 12-slaget att stå klistrad vid fönstren och titta på fyrverkeriet som förhoppningsvis exploderar runt omkring. Jag är känner mig lite tveeggad över fyrverkerierna. Dels pga miljöpåverkan och djurens rädsla men samtidigt tycker jag att det är så festligt och glädjerikt.

Idag har våra barn varit här. De fick våra handsydda jackor från tiden på Grönland som legat nedpackade i många år. De har tydligen krympt under tiden i förrådet för de passar oss inte alls längre. 2004 erbjöd vi jackorna till barnen men då ville de inte alls ha dom. Vi tänkte sälja dom på Blocket men det blev inte av och när vi nu frågade om de var intresserade så var de plötsligt eld och lågor. Jackorna är av typen "3 i 1". Dels en vindtät ytterjacka, dels en inre jacka i tjock filt och dels, som på bilden, båda jackorna hopsatta, vindtätt och varmt. 
Christina passade också på att lägga beslag på en urtjusig långklänning med tillhörande cape som också krympt i garderoben och nu passade henne precis.
Vi hoppas att de kommer att ge glädje till dess bärare.

CG och jag hoppas att ni alla får ett riktigt Gott Nytt År!

Tar det aldrig slut?

Nu har jag så sakteliga börjat hämta mig från min hemska förkylning och hosta och CG har börjat bli som folk igen efter sin akutinläggning på sjukhus för andnöd, lunginflammation, vatten i lungorna och hjärtsvikt (enl diagnos). Julen har kunnat firas i lugn och ro och dagen har blivit 8 minuter längre enligt Solvagnen.

Men nu har min kristallsjuka blossat upp igen och det är inte kul! Jag har känt av det under julhelgen men det har varit hanterligt om jag undvikit snabba huvudrörelser och jag har tack och lov inte mått illa. Men i morse när jag vaknade var hela världen i uppror. Rummet ville inte vara stilla utan dansade omkring hejvilt. Jag fick hålla mig i alla möbler när jag gick upp och när jag gick ut för att hämta tidningen var jag glad att det fortfarande var mörkt så att ingen såg mig ta snedsteg ute på gården. Det har blivit lite bättre nu sedan jag gått omkring en del men det blir nog till att kontakta sjukvården efter helgerna för att få bort eländet. Men det arbetet är så otroligt obehagligt. Jag har dålig erfarenhet från detta sedan tidigare.

En stillsam julhelg

Nu är julafton, juldagen och snart också annandagjul snart slut. Det har varit kallt, mycket kallt men nu går det mot lite mildare väder i alla fall. Men nu är det yrväder i stället.

CG har legat på sjukhus och skrevs nog hem lite väl tidigt, men de måste väl minska på beläggningen så här i juletider. Jag har haft en besvärlig förkylning med svår hosta. Och har så fortfarande. Så för oss har julen gått i isoleringens tecken. Nu låter det som en enda stor klagosång men så är inte alls fallet. Jag ser det som ett lyckokast att vi hade planerat för en mycket lugn jul. Våra brorsbarn har handlat hem julmat åt oss så igår åt vi lutfisk och idag resten av det traditionella julbordet med tända ljus och allt.

Våra barn och barnbarn har firat på sitt håll och vi planerar att träffas när det passar, kanske inte förrän på nyårsafton. Hälsan får styra. Ett litet ingrepp kunde jag dock inte låta bli att göra. Dottern Kicki med tillhörande familj skulle åka ut till stugan och tillbringa ett par dagar där. På juldagens fm åkte jag ut med en liten korg med godsaker (glögg, julmust, pepparkakor, nötter o mandel). Jag tog bort gardinerna för fönstren, eldade i spisen och arrangerade godsakerna på bordet. Sedan tände jag en marschall ute vid gärsgår´n och åkte därifrån. Det var inte så mycket, men jag tror att det blev en uppskattad överraskning när gästerna kom fram.

Jämmer å elände.

"En olycka kommer sällan ensam", heter det och jag kan bara instämma.

Först och främst lade modemet och routern av för ca 14 dagar sedan. Det är inte klokt så beroende av uppkopplingen man har blivit.

Den stendöda internetuppkopplingen lösgjorde en massa tid, faktiskt, som jag bl a använde till att skriva ett berg av julkort. Jag har fått en förfärlig förkylning så jag kunde inte själv skaffa julfrimärken Och när mina brorsbarn skulle handla julmat till oss och samtidigt köpa julmärken - så var de naturligtvis slut! Tack snälla Linda, Jana, Sara, och Emma för att ni handlade all julmat och levererade till dörren! Vad skulle jag gjort utan er?

Nu är det så att min käre make CG inte är så frisk och i söndags blev det nödvändigt med ambulans till akuten och där blev han kvar och kom hem först idag. Lunginflammation, vatten i lungorna och låg syremättnad i blodet. 85% betraktas visst som rejält lågt (gärna en kommentar från någon som är insatt)

Min förkylning är jobbig och hostan är vidrig. Skällhosta kallas det tydligen. Och i morse hade jag enorma kräkreflexer och hostade bara upp skum. Det tog att bra tag innan det lugnade ner sig. Samtidigt verkar kristallsjukan ha vaknat till liv igen. Det är lika vidrigt som hostan.

Men allt har en ände. CG är hemma, lite tilltufsad visserligen. Nu har han återtagit sin plats i fåtöljen och med diverse mediciner. Utredning för sömnapné väntar när antibiotikan gjort verkan.

Modemet och routern? Ja, idag kom Andreas och rättade till allt, snabbt och elegant. Jag hade tydligen blandat ihop det mesta, både kablar och lösenord.

Så nu börjar allt vara på banan igen. Och julkorten - de sparar jag till nästa jul och skickar då. I stället skickar jag en hälsning via cyberrymden och hoppas på allas förståelse.
Och i morgon är det julafton och då kan det bara bli bättre.

Vår router har lagt av.

Min lilla laptop stånkar förtvivlat och arbetar i motvind.

Först pajade routern och både ångmaskinen (fasta datorn) och min och CG:s laptop beter sig som om de blivit tokiga. Det gick inte att komma ut på nätet för någon av "maskinerna" och både modemet och routern står bara och blinkar föraktfullt när vi vill komma ut på nätet men vägrar släppa ut oss. Det florerar många bud om orsaken: routerhaveri, virus, köld, kabelbrott mm.

Men vi har överlistat apparaterna. Nu har vi kopplat upp oss mot ett oskyddat nätverk och utnyttjar det i stället. Ägaren vet om det och vi får nog knalla över med en blomma som tack för hjälpen.

Det här känns inte alls kul och nu ser vi hur beroende vi blivit av att kunna vara uppkopplade när vi vill. Det blir nog till att konsultera ett företag som får hjälpa oss ut situationen.

Och så fruktansvärt långsamt det går!!!

Lite besviken är jag allt.

Hmmm. För en tid sedan lade jag till möjligheten för läsare av min blogg att fylla i någon av kryssrutorna längst ner för varje inlägg jag gör, en nyhet från Blogger. Som alternativ har Blogger föreslagit  "Kul" samt "Intressant".

Eftersom ingen av mina läsare tydligen tycker att mina inlägg varken är kul eller intressanta så lägger jag till  "Klokt", "Tråkigt" och "Pladder". Får se om mina läsare tycker att något av de alternativen passar bättre.

Nu är det väl någon som rynkar på näsan och tänker "Surt sa räven". Men lite besviken är jag allt att mina inlägg tycks vara så ointressanta.

Ett litet kryss kan ni väl kosta på er - så här i juletider?  :o)

Någon har glömt stänga av värmen på dasset i stugan!

Inget snöande och nästan värmebölja (-8grader) och dessutom en skymt av solen ovan horisonten, gjorde att jag beslöt mig för att bege mig till stugan för att fylla på fågelautomaten med en 20 kg säck med solrosfrö.

Fågelautomaten står på en ställning så det behövs en trappstege för att jag ska kunna fylla på automaten. Stegen brukar stå i vårt förråd så jag låste upp dörren men hittade ingen stege. Lite konfunderad såg jag mig omkring men kom sedan att tänka på att någon kanske ställt in den på dasset, vars ingång är inifrån förrådet. Jag öppnade dörren och möttes av RUMSVÄRME!!! Vi har numera inomhustoalett men dasset finns kvar "utifallatt". Någon måste ha satt på värmen och glömt stänga av den! Frågan är - när? Någon gång i år? Eller - gudsigförbjude - någon gång under förra vintern? Dasset måste ha dragit massor av kWh bara under de sista veckornas köldperiod.

Vi byggde ett dass när huset byggdes, isolerade det nödtorftigt och drog in värme för att inte förkyla våra ädlare kroppsdelar. Dasset används ibland när toatanken hotar bli full och det dröjer innan slambilen kommer. Jag kan också väl tänka mig att någon ibland vill vara ifred och dregla över alla Clas Ohlson kataloger som ligger där. Och då vill njuta av värme därinne. Jag söker ingen syndabock men gissa om make, barn och barnbarn kommer att få en allvarlig predikan om varsamhet med energin när vi träffas nästa gång!

Jag sänder också en tacksamhetens tanke till mina skyddsänglar som fick mig att glömma att jag lät stegen stå kvar på altanen vid förra påfyllningen av fågelfrö. Och att jag fick infallet att titta in på dasset för att söka stegen där. Tydligen har mina skyddsänglar inte sjukskrivits för utmattningsdepression - ännu!

Vi expanderar samtidigt som vi krymper

I går ägnade jag hela dagen åt att möblera om. Det behövdes sannerligen.
För drygt fyra år sedan sålde vi vårt hus med stora ytor och många rum och flyttade till 3 rum o kök. Som den hamster jag är så har jag haft svårt att göra mig av med saker (ni vet - "det kan bli sämre tider"). Så vi pulade in många kära saker i vår nya 3:a. CG försökte  protestera ibland men gav snart upp.

Med stigande ålder och ökande krämpor behövs numera en del hjälpmedel, bl a en inomhusrollator och ett läsbord att dra fram över bästa fåtöljen. Dessa hjälpmedel tar mycket plats. Vi har konstaterat att vi numera oftast sitter i köket när vi har gäster och skulle det behövas fler sittplatser i vardagsrummet så har vi flera sköna balkongstolar med dynor att ta till. Så vi enades om att skicka soffan på Tag-till-vara och vårt kära 60-tals-soffbord som följt oss ända sedan vi gifte oss kommer att förgylla vårt liv i sommarstugan.  I stället för vårt stora soffbord ska vi skaffa ett sådant där litet satsbord som är "3 i 1".

Så nu har jag flyttat runt de flesta möblerna och ingenting är sig likt. Just nu fungerar soffan som rundningsmärke. Två starka killar från Ta-till-vara kommer på tisdag och hämtar den. (Är det någon som vill ha soffan så finns den för avhämtning före tisdag). När soffan och bordet är borta kommer vi att uppleva att vi har betydligt mer rymd runt oss. Vi planerar t o m  för ett par nya mattor.