torsdag, december 30, 2010

Tar det aldrig slut?

Nu har jag så sakteliga börjat hämta mig från min hemska förkylning och hosta och CG har börjat bli som folk igen efter sin akutinläggning på sjukhus för andnöd, lunginflammation, vatten i lungorna och hjärtsvikt (enl diagnos). Julen har kunnat firas i lugn och ro och dagen har blivit 8 minuter längre enligt Solvagnen.

Men nu har min kristallsjuka blossat upp igen och det är inte kul! Jag har känt av det under julhelgen men det har varit hanterligt om jag undvikit snabba huvudrörelser och jag har tack och lov inte mått illa. Men i morse när jag vaknade var hela världen i uppror. Rummet ville inte vara stilla utan dansade omkring hejvilt. Jag fick hålla mig i alla möbler när jag gick upp och när jag gick ut för att hämta tidningen var jag glad att det fortfarande var mörkt så att ingen såg mig ta snedsteg ute på gården. Det har blivit lite bättre nu sedan jag gått omkring en del men det blir nog till att kontakta sjukvården efter helgerna för att få bort eländet. Men det arbetet är så otroligt obehagligt. Jag har dålig erfarenhet från detta sedan tidigare.

3 kommentarer:

Gunilla sa...

ja jag hade ju virus på balansnerven,, spydde som en räv bara jag vred på ögonen så jag har full förståelse hur du mår. Strongt av dig att stå upp!
Visst ska man resa sig på speciellt sätt beroende på var i örat det sitter?

Sara sa...

Usch och fy. Det låter inte roligt alls. Hoppas trots allt att ni kan fira in det nya året lite. Gott nytt år. Kram från oss här nere.

Brittis sa...

Gunilla: Nu var det nog inte virus på balansnerven utan kristaller i örats båggångar som gav sjösjukesymtom. Det ger nog ungefär samma effekter.
Ja, det är viktigt hur man reser sig eller ändrar läge överhuvudtaget under tiden det pågår.
Jag kan meddela att jag känner mig bättre nu.