Så det var bara att ligga där och fundera över livet. Jag tänkte på tidningsbudet som varje morgon före kl 6 lämnar tidningen i vår brevlåda. I ur och skur. Den här vintern som varit så kall och snörik. Jag har minsann sett cykelspåren i snön som fallit under natten när jag, ibland minuterna efter kl 6, bylsat på mig jackan och i foppatofflor pulsat de 50 metrarna till postlådan för att hämta tidningen. Är tidningsbudet en han eller hon? Ung eller gammal? Hur är hans/hennes liv egentligen? Bekymmerslöst eller fullt av bekymmer och svårigheter? Barn? Får de kanske ordna sin frukost själva innan de går till skolan i kylan?
Så gick mina tankar medan jag väntade på att klockan skulle bli 6 så jag kunde gå upp och sätta på kaffet, gå ut och hämta tidningen (som låg där troget). Det regnade när jag gick ut och det var ordentligt halt och jag undrade om han/hon klarade turen utan att halka omkull med cykeln.
Kaffet smakade som vanligt himmelskt, ingen del i tidningen saknades. Sudokun misslyckades jag tyvärr med, slarvade på slutet så den gick inte ut. Men det struntar jag i.
5 kommentarer:
Det var fint av dig att tänka på brevbäraren så. Du får skriva ner några frågor och tejpa fast på brevlådan så kanske vedebörande svarar :o)
Kanske det.
..förvirrad...*fnissar*
Hej Bittis - jag brukar läsa dina inlägg (är kompis till Sara, och även Ann faktiskt genom bloggen). Jag tror att tidningsbudet är en rätt lycklig människa som njuter av att få tänka sina egna tankar utan att någon avbryter, och även funderar em del över vilka som finns abkom husfasaderna.
Anna: Du har säkert rätt.I min egoistiska enfald tänkte jag inte så långt. Förresten - jag bor också i "spenaten" en stor del av året.
Skicka en kommentar