Första riktiga vårdagarna.

Vilket fantastiskt väder det varit de sista dagarna. Och så härligt ute i stugan! Sjön låg spegelblank, björkarna börjar grönska, fåglarna sjöng. Kan det vara bättre?

Enda irritationsmomentet var att det var lite för varmt för att det skulle vara behagligt att släpa ris och köra till tippen. Det var svårt att vara effektiv i värmen - ett anfall av migrän var nära ett tag. Men 3 vändor blev det i alla fall. Hade det inte blivit gjort just nu så hade det dröjt till hösten (det är ju eldningsförbud hela sommaren) och på torsdag ska jag operera andra ögat och sedan dröjer det några veckor innan jag kan ta i igen.

I eftermiddag ska jag på vernissage på ABF här i Rättvik. Jag har två tavlor med, dels mandala nr 18, Dalakrus (kan ses på min ManDALA-blogg), dels en tavla jag målat med motiv från Elsborg i Falun (till salu, gillade det motivet men har ingen emotionell anknytning). Anm.: Fel! En akvarell från Norge kom med på vernissagen. Men oljemålningen från Elsborg är till salu. Jag sänder gärna bild.

I kväll firar vi Valborg i bostadsrättsföreningen här på gården. Grillning, kaffe mm. Det blir säkert trevligt. Hoppas på stor uppslutning.

Trött och ledsen

Trots påskens vackra väder, släktträff och födelsedagsfirande för två barnbarn så sitter jag här framför datorn och är trött, ledsen och besviken. Orsaken är den starroperation som jag gjorde för 4 veckor sedan. Jag ser betydligt sämre än innan operationen. Jag ser hela tiden som genom ett gammalt buckligt glas. Det flimrar och jag vet inte var jag riktigt har marken. Allting "hoppar" och jag blir trött och illamående av synförvrängningen. Och så ska jag operera det andra ögat den 5:e maj också! Hur blir det då?

Eftersom det opererade ögat, pga skelning, egentligen bara används när det är viktigt med stereoseende och det nu är mitt "friska", fungerande öga som ska opereras så är jag naturligtvis oroad att resultatet blir ännu sämre.

Under de mer än 50 år sedan den skallskada som orsakade skelningen uppstod, så har jag vant mig vid att hjärnan då och då s a s tränger bort den bild som ger dubbelseende, men nu tränger den fram med full kraft och ger mig starkt dubbelseende. Som dessutom flimrar och hoppar! Som jag ser det, hade det varit bättre att låta det högra "slumrande" ögat vara i fred och inrikta sig på att operera det fungerande ögat. OCH DEN J-*LA LÄKAREN VILLE FÖRE OPERATIONEN INTE LÅTA MIG STÄLLA FRÅGORNA JAG HADE OM MITT DUBBELSEENDE!

Jag misstänker starkt att han inte ens uppmärksammat att det var ett öga med förlamade ögonmuskler som han skulle operera. Det visade sig minuterna före operationen att han egentligen varit inställd på att operera det andra, friska ögat och att även passande lins plockats fram för det ögat (enligt sköterskan).

Jag kommer naturligtvis aldrig att få reda på sanningen och jag kan nu bara hoppas att nästa operation delvis kommer att minska besvären. Jag misstänker också att det kommer att ta flera år för min hjärna att tränga undan den flimrande, dubbla bilden från höger öga och de åren har jag antagligen inte. Just nu är mitt tidigare höga förtroende för den svenska sjukvården betydligt naggat i kanten.

Dessutom har jag bitit av en plomb på påskgodis!

Mayakalendern och trötthet

Jag har funderat ganska mycket under tiden jag läst Mayakalendern av Calleman.
Mayafolket har, "ristat i sten", åskådliggjort sin uppfattning om tideräkningen långt före vårt eget universums födelse. Jordens mytologi omfattar 9 undervärldar och Mayas stora pyramider om 9 nivåer symboliserar medvetandets hierarkiska skapelse. Och tar slut 28 oktober 2011! (21 dec 2012 enligt annan tideräkning).

Undervärld nr 1, den Cellulära, startade i.o.m. Big Bang för ca 15-16 miljarder år sedan. Därefter följde 2:a (Däggdjurs-); 3:e (Stam-) osv fram till 8:e (Galaktiska) och 9:e (Universella) undervärlden. Varje undervärld "står på" närmast föregående vilket alltså betyder att alla undervärldarna s a s slutar 28 oktober 2011 (om jag fattat rätt).

Den 8:e, Galaktiska undervärlden startade i januari 1999 (omfattande 12,8 år) och den 9:e Universella startade i februari 2011 (omfattande 260 dagar). I varje undervärld går utvecklingen 20 ggr fortare än i närmast föregående. I varje undervärld sker en energiväxling med bestämd frekvens. Vi människor befinner oss nu alltså under snabb mental utveckling i både den Galaktiska (telepati mm) och Universella (kosmiskt medvetande) undervärldarna.

Nu till mina funderingar: Kan det vara så, att den oerhört snabba mentala utveckling vi just nu genomgår är orsaken till att vi upplever så stor trötthet? Vi hinner helt enkelt inte med i svängarna. Var och varannan människa upplever idag en trötthet som är helt oförståelig, en del blir helt utbrända. Visst har vi haft några kalla och långa vintrar men inte borde det däcka människor så som sker just nu?  Borde vi kanske ägna mer tid åt meditation, kontemplation mm för att behålla en god hälsa?

2011-10-25 Nu, 5 månader senare och bara några dagar kvar innan det blir den 28/10 då Mayakalenderna slutar enligt sägnerna, måste jag få tillägga något. För två dagar sedan var jag på ett föredrag som Calleman himself höll i Mora. Mycket intressant och han belyste just det som jag funderade över i stycket ovanför. Han menade att vi är utsatt för så starka energier just nu att vi inte riktigt orkar med den höga farten. Vi måste försöka få tid för just kontemplation och vila. Sedan sade han en massa andra intressanta saker såsom t ex att Euron just nu håller på att falla sönder är helt i linje med Mayakalenderna tidszoner. Det är bara som det ska vara och det blir bättre sedan. Men det tar nog en god stund.

Mayakalendern och jordbävningen i Japan

Jag läser fortfarande på Callemans Mayakalendern (jag har gjort lite annat också men ...).

På sid 232 står det - jag citerar: "När den nionde vågen börjar så kan man å andra sidan förvänta sig att gravitationscentrum för utvecklingen förflyttas till jordens framsida, det vill säga till Stillahavsområdet ...".

Nionde vågen började 9/3 2011. Den fruktansvärda jordbävningen utanför Japans kust med efterföljande tsunami och kärnkraftsolycka kom de 11/3 2011. Intressant, minst sagt.

Mayakalendern - något att lita på?

Häromdagen fick jag i min brevlåda boken "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande" av Carl Johan Calleman. Jag är visserligen mycket intresserad av andliga ting men om Mayakalendern visste jag inte mer än att "jorden förväntas gå under 2012". Jag har ännu bara läst halva boken och ser fram mot flera spännande lästimmar.

Jag får erkänna att jag hitintills har läst boken slarvigt - mest för att få en hum om det är något jag vill fördjupa mig mer i. Men jag förstod så mycket att Mayafolket har gjort en kalender som berättar om jordens evolution och den slutar 2012 (alt 2011) - därav myten om jordens undergång. Kalendern beskriver många epoker men vi befinner oss just nu i den galaktiska undervärlden (1999 - 28/10-2011), som tillsammans med den universella undervärlden (11/2-2011 - 28/10-2011) avslutar kalendern.

På sidan 120 i boken skriver Calleman: "Med den galaktiska undervärlden  ...... skapa en balans mellan öst och väst...". När jag i fredags kväll läste detta slogs jag av det "slumpartade" sammanträffandet att jag 2007 börjat måla mandalas, som ju symboliserar österns fokusering på det andliga. Jag började 2008 tycka att det var dags att strypa österns monopol på det andliga och att även västvärlden borde tillerkännas en andlig ådra. Så jag började måla mandalas med kurbitsar från Dalarna. Ibland med stark 3D-effekt. En slags protest mot tudelningen mellan öst och väst. Skildrar Mayakalendern (i Callemans tolkning) sanningen om evolutionen?

Gå gärna in på "Brittis ManDALAart"-blogg i högermarginalen och titta på mina mandalas med kurbitsar. Där beskriver jag just min avsikt med målningarna - nämligen att det är dags att öst och väst möts. Det får bli mitt bidrag till det galaktiska och universella samarbetet. Och jag hoppas att människorna förstår mina intentioner.

Anm.: Som sagt - jag har bara skummat boken och har säkert uppfattat mycket helt fel. Om någon vill tillrättalägga, så gör gärna det. Jag blir jätteglad om någon kommer med klarlägganden.

Koppjärk i Rättvik i fara?

I dagens nummer av FaluKuriren står det att landstinget säger upp avtalet med rehabverksamheten inom Koppjärk, ett personalkooperativ med sjukgymnaster och terapeuter. Anledning anges vara att det nu är för dyrt. 1,5 till 1,8 miljoner kronor skall kunna sparas om Rättviks vårdcentral startar rehabverksamheten i egen regi. Ovanstående får mig att tänka på "sanningen" som oavlåtligt trummas in i oss medborgare: Det är mer kostnadseffektivt när verksamheter drivs i privat regi. Hur kan det nu plötsligt bli billigare att driva verksamheten i egen regi? Kommer vi att få sämre vård och tillgänglighet?

Vad är det som gör att privat verksamhet blir dyrare trots alla högljudda röster om motsatsen?

Hur var det nu t ex med elmarknaden? Den skulle visst också bli billigare för alla när privata aktörer tog över. I går visades på TV att en grupp företagare tänker starta egen elförsörjning då elen blivit alltför dyr sedan avregeleringen.

Kan det möjligen vara så att Sverige är för litet och har för få medborgare för att det ska kunna etableras en sund konkurrens? Kan det möjligen vara så att privata alternativ vad gäller samhällsnyttiga, infrastrukturmässiga verksamheter lätt leder till att en alltför stor del av pengarna går i vissas fickor?

Kommentar: Inget ont om Koppjärks rehabavdelning, vi har själva fått mycket fin service därifrån när vi nu behöver hjälpmedel såsom rollator och läsbord. Och Koppjärks gym, där jag själv går för att befrämja min egen hälsa, berörs inte av landstingets beslut, såvitt jag förstår. 

Hoppande ögonblick

Idag har det varit en jobbig dag. Effekterna av måndagens starroperation har gjort sig påmind.

Under gårdagen kände jag ingenting utan var verksam som vanligt dock utan att jag lyfte något tungt. Men idag när jag steg upp började det flimra framför ögonen, det jag fäste blicken på hoppade upp och ner på ett irriterande sätt. När jag ligger ner är det stilla men så fort jag går upp sätter det igång, liknande mer eller mindre snabba blinkningar. Men det är inte några muskelryckningar utan det sker i det opererade ögat.
Jag ringde naturligtvis ögonavdelningen men fick rådet att om det inte blir värre så kunde jag vänta tills återbesöket på måndag. Men jag skall vara obs på att det inte är som ljusblixtar. Och så är det ju inte.

Så nu tar jag det lugnt och försöker delegera hushållsarbetet. Men det vete sjutton om det inte är enklare att göra jobbet själv.

Snabbt besök på lasarettet

I morse klev jag upp kl 05 och kl 06.30 klev jag på bussen till lasarettet i Falun för operation av gråstarr i hö öga. Innan dess hade jag droppat in pupillvidgande droppar i ögat så det var tur att jag hade solglasögon med mig.

Operationen var snabbt utförd av lugn och glad personal, inget att oroa sig över. En fika efteråt i kafeterian och jag var hemma igen  kl 11 med bussen. Christer hade nätt och jämt hunnit upp och ätit frukost när jag kom tillbaka.

Men sedan var det jag som somnade som en stock och sov i mer än 5 timmar. Det var nog dom där "beska dropparna" jag fick av systern innan operationen för att jag skulle hålla mig lugn och tyst som tog ut sin rätt ;o).

Nu ska jag ta det lugnt under ca 4 veckor, droppar i ögat 3 ggr/dag, inget bad och gym och bubbande med tunga saker. Det låter som ett makligt liv ett tag framöver. Och snart är det dags för andra ögat.

Matupplevelse på Rältagården.

Huva, vilket gråväder det var idag. En alldeles idealisk dag för en utflykt till Rältagården utanför Djura. De lockade i Leksandsbladä´ med köttsoppa och klimp och dessutom skulle det finnas "utställare" i form av bygdens folk med verkligt närodlat.

Så vi åkte dit i regnvädret. Gårdsplanen var full med bilar och så även utefter den leriga vägen. Jag släppte av CG med rollatorn och körde vidare för att försöka hitta någonstans att vända. Var en hårsmån från att fastna i leran. Till sist hittade jag en lerfläck där jag kunde parkera (tur att jag själv kliver omkring i rediga kängor). Men med det vädret kunde man inte begära bättre.

Inne på Rältagården var det full kommers. Glada och trevliga Leksandsbor förevisade sina delikatesser. Det blev ost, bröd av flera sorter, rapsolja och trattkantarellnågonting. Men gott var det. Och man kunde fråga om allt och de delade villigt med sig av recepten.

När vi handlat färdigt var det dags att leta sig fram till ett ledigt bord och jag tog mig fram till disken för dagens höjdpunkt - köttsoppan med klimp och bröd. Precis som det blev min tur kom chocken - soppan var slut! Det hade gått åt mer än de räknat med. Men det löstes galant i alla fall. Det blev kaffe med de där smörgåsarna i stället. Och smöret var smaksatt med något hackat grönt, himla gott. Så nu ska jag försöka komma på vad det var och göra något liknande.

En mycket trevlig dag trots avsaknaden av soppan. Men jag är säker på att de kokar mer till nästa år.

Aprilskämt i FaluKuriren

Gick ni också på aprilskämtet i FaluKuriren? Jag trodde på det nästan hela dagen.

Enligt FK har en "oppfinnarjocke" i Borlänge uppfunnit en ny sorts hastighetskamera som monteras i vägstolpar o dy. Bil och bilnummer avläses  exakt genom scanning av bilens utseende och nummer. Vem som kör avläses dock inte och det kommer inte heller att spela någon roll eftersom det är bilens ägare som får stå för fiolerna efter 1 juli. Med infrarött ljus mäts genomsnittshastigheten mellan 4 stolpar och så är kamerorna kopplade till en GPS också. Och med hjälp av 14(!) satelliter mäter man hastigheten med 1,4 mm felmarginal! Prov pågår mellan Borlänge och Falun. DÅ får man in fortkörningsböter, minsann. Jag var mäkta imponerad av uppfinnarens uppfinningsrikedom.

Det enda jag ställde mig tveksam till var att bilden i tidningen visade att kameran monterats i en av de där korta, vita stolparna med reflex. De kommer ju att behöva rengöras ofta och blir lätt offer för terrorister som sprejar över kameralinsen.

Men säg den lycka som varar beständigt. På eftermiddagen kom jag på att jag blivit ordentligt blåst. Det skämtet var nästan lika bra som när halva svenska folket lurades att klippa sönder sitt bästa par nylonstrumpor och trä över TV:n för då kunde man få färg-TV. Jag minns att min mormor kom rusande och ville ha mammas nylonstrumpor för mormors var av den gamla hederliga, tjocka typen och de skulle mörka bilden för mycket.