lördag, januari 07, 2012

Idag åkte jag ut för att kolla elektroniken. CG ville inte följa med så jag satte mig beslutsamt i bilen och anträdde färden med en förhoppning om att jag skulle klara uppgiften att felsöka.

I stugan var det +4,3 grader och elektroniken hade inte slagit till. Det oroade mig. Men jag placerade termometern nere vid golvet nära känselkroppen för temperaturen. Fortfarande +4,3 grader. Försiktigt, försiktigt vred jag på den trasiga resten av temperaturvredet på väggen. Och se!!! Bara 1 mm och elektroniken slog till och alla lampor på de oljefyllda elementen slog igång. I alla rum! Jag var överlycklig. Jag vet att sönderfrusna vattenledningar inte är roligt att mötas av när man kommer till stugan. (jag ska skriva ett alldeles särskilt inlägg om vad dottern Kicki råkade ut för när hon skulle dit med sin 8 mån gamla dotter Cazzandra för att förbereda julfirande där).

Nåväl - jag beslöt att testa när elektroniken slog av igen - alltså när grundinställningen tycker att det börjar bli för varmt i stugan. Så jag satte igång att elda och tillsammans med de hårt arbetande elementen så dröjde det inte länge förrän elektroniken slog ifrån - vid +5,3 grader. Perfekt! Så fick det bli. Nu kommer det att hålla den temperaturen tills vi ringer ut och slår på. Då stiger temperaturen till +17grader och det är lätt att på kort tid få upp värmen med spisen till en behaglig innetemperatur.

Jag har två fantastiska novemberkaktusar som hänger i amplar i storstugan. De formligen dignar av knoppar som är på väg att slå ut. Jag funderar på att ta hem dom så jag får njuta av den vackra blomningen men jag är rädd för att temperaturskillnaden blir för stor. Borde kanske ta hem i alla fall en av kaktusarna. Vi får se. Annars får jag väl åka ut och sätta mig påpälsad med en kopp varmt kaffe och njuta ett par timmar av fägringen. För ett par år sedan tog jag en bild av ena kaktusen där den hängde i full blom men det är betydligt fler knoppar på den nu. (ska se om jag hittar bilden). Efter 7 sorger och 8 bedrövelser hittade jag bilden i mitt stökiga bildarkiv.Men som sagt, det är dubbelt så många knoppar nu.

4 kommentarer:

Kicki sa...

mamma Sanna var 1,8 år då :)

Brittis sa...

Oj, var det ett år senare? OK, bra att du rättade till det. Då åt hon inte välling ur flaska, i alla fall?

Sara sa...

Vad fint att du klarade att felsöka :o)

Hade jag varit dig så hade jag tagit hem en av blommorna. Det är ju väldigt trist att inte få njuta av alla blommor som kommer.... och skulle den mot förmodan dö så får du ta din plan B - Åka ut några timmar och sätta dig och njuta av den som är kvar!!

Kram

Brittis sa...

Sara, så härligt förnuftig du är! Jag gör nog som du föreslår. Bara jag nu kommer ut till stuga, Det har kommit en del snö och stugan ligger 1 km in i skogen.