I morse kl 5 vaknade jag för ett besök på toaletten. Men det höll på att gå överstyr. Ett långt tag satt jag på sängkanten och kämpade mot yrseln och illamåendet.
Till slut reste jag mig - försiktigt - och med hjälp av väggar och dörrposter tog jag mig fram till badrummet.
Om ni har varit på Lustiga Huset på Gröna Lund någon gång och försökt ta er fram i det där rummet där golv och väggar är målade så att hjärnan tror att golvet lutar och man måste DRA sig fram hållandes i ett rep trots att man VET att golvet är plant. Då vet ni hur jag kände mig.
Väl tillbaka i sängen igen låg jag länge och övervägde om jag skulle behöva åka in till akuten. Jag är ju en sån´ där patient som hör till riskgruppen för en stroke. Men jag kom fram till att det nog var "kristallerna i örat" som spökade igen. Jag har ju haft en ordentlig känning förra hösten (faktiskt vid samma tid) och då fick jag ligga inne i 3 dagar eftersom de trodde att det var en stroke. Och jag har alltsedan dess faktiskt haft små känningar av "kristallerna" varje morgon när jag stiger upp.
Och så var jag vrålhungrig! Så jag väckte C och bad honom hjälpa mig till köket så jag fick min kaffe med ostmacka. Sedan placerade jag mig i min Stressless med en bok. Senare lade jag mig på soffan och somnade och vaknade inte förrän kl 11.
Nu har jag ätit lunch och mår ganska bra. Lite trött, bara. En promenad senare kommer nog att göra susen. Och jag behövde inte uppsöka sjukvården den här gången. Det kändes bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar