måndag, november 10, 2008

Till Hjärtkliniken i Falun

Det var dags för min årliga ultraljudundersökning på hjärtkliniken hos dr Stefan Berglund, som jag haft turen och glädjen att få hamna hos vid varje besök sedan jag fick akut hjärtsvikt 2001.
Under åren som gått har jag försökt sköta medicineringen och den fysiska träningen bra och vid varje besök på hjärtkliniken fått höra att förbättringen fortskrider förvånansvärt bra.

Förra sommaren dansade jag sönder mitt knä (se tidigare inlägg) och var halt i flera månader. Sedan kom hösten med en räcka infektioner. Pga det, plus en ordentlig skopa lathet och oföretagsamhet har det blivit skralt med motion. Men nu hade jag kommit till vägs ände och insett att det var dags att göra något åt min dåliga kondition, men ville inte starta förrän jag fick klartecken från doktorn.

En längre tid har jag nämligen haft lite underliga symptom som jag realterat till min hjärtsvikt. Det har bl a rört sig om yrsel, svettningar, matthet och mycket lågt blodtryck och puls. Så jag hade gjort datasökningar, spaltat upp en hel undringar, gjort en snygg utskrift på datorn och var laddad till tänderna med frågor inför besöket.

Det gjordes ultraljud och EKG och sedan var det dags att träffa doktorn. Till min stora glädje var proverna helt OK. Han kunde inte hitta något onormalt med dom. Men mina konstiga symptom, då? Slutsatsen blev att det var dags att sänka medicindosen - en komponent i taget. Det blev betablockaden som sänktes. Gissa om jag blev glad!

Men han ville ta ytterligare ett prov enligt en ny metod. För att visa att jag var påläst sade jag: "Oh, javisst det där nya testet XXX!" Inte en bokstav var rätt! Så går det när man ska visa sig på styva linan. Att man aldrig lär sig. Provet heter BNP och jag har beslutat att kalla det bruttonationalprodukten för att jag aldrig ska glömma det.

Det hade blivit lite sent, så Stefan Berglund var tveksam om personalen hade slutat för dagen. I så fall skulle jag ta provet på remiss senare. Vi hastade iväg mot mottagningen där personalen höll på att göra sig klara att gå. Han frågade lite försynt om det gick bra att ta ett blodprov och jag såg att personalen var lite tveksam. Så för att hjälpa till och dra mitt strå till stacken stack jag fram huvudet och sade glatt: "Ni kan väl inte neka honom något när han har den där frisyren!" Vilket jubel det blev och se´n var det ingen svårighet att få provet taget.

Nu var det så, att han hade en helt underbar frisyr. En så´n där som männen har på TV, rufsig och som står åt alla håll med hjälp av en hel del gelé. En frisyr som väcker moderskänslor, ska ni veta. Det påminner lite om de känslor tonårspojkar väcker när de har bakåtvänd kepa, alltför stora skor och byxor som hotar hamna längs fotknölarna.

Stefan Berglund såg lite förtvivlad ut och sade: "Nu måste jag nog ta och klippa mig när tom patienterna kommenterar min frisyr!" Men det tycker jag inte alls. Frisyren är jättehäftig. Men tycker ni inte, att den kommentaren tyder på att han fått en hel del kommentarer från personalen? Jag hoppas bara att om någon som känner honom läser detta, meddelar honom, att jag verkligen tycker att frisyren var helt OK.

1 kommentar:

Inger sa...

Later bra att allt var val! Kram