Undvik diken när man fyllt 71!

Under många år har jag varje gång jag passerat sträckan Åkersbodarna - Hästberg i Leksand i mörker undrat vad det är för reflexer som sitter i träden utefter vägsträckan. Det är säkert bortåt 100 reflexer i träd och buskar som lyser så vackert och mystiskt i mörkret när man åker förbi och billyktorna sveper över den mörka skogen.

Idag beslöt jag mig för att stilla min nyfikenhet. CG fick sitta kvar i bilen medan jag resolut klättrade nerför dikesslänten. I botten forsade en liten yster bäck och på andra sidan fanns kraftiga, vattenfyllda hjulspår efter en skogsmaskin. Men mitten av hjulspåren verkade stabil varför jag tog ett svanhopp över diket och landade helt efter beräkning  mitt mellan hjulspåren.

Felet var bara att den där fina mittremsan var rena dyhålan. Bara en tunn skorpa av frusen mossa täckte nödtorftigt. Där satt jag fast i den iskalla dyn med båda fötterna och en bra bit ovanför vristerna. Ena skon fastnade i dyn och jag hade ett förfärligt besvär att få loss skon. Samtidigt sjönk jag ännu djupare ner med andra foten. Dessutom halkade jag och stukade tummen rejält. På högerhanden!

Arg som ett bi beslöt jag i alla fall att undersöka vad det var för reflexer så jag stapplade de återstående metrarna med ena skon i handen fram till närmaste buske. Och konstaterade att någon underbar person klätt massor av träd och buskar med reflexband! Helt underbart! Det var nästan så jag tyckte att det var värt våta, kalla, dyiga fötter och förstörda skor för att få skåda denna reflexpark.

Nu återstår bara att tvätta jeansen och strumporna. Kanske jag kan rädda skorna också. Om jag kan för tummen. Förbaskat också! Man ska inte tro att man kan hoppa som en 20-åring när man fyllt 71!