Bränsle på brasan om staketen på Storgatan

Nu ska vi få se ...!

Jag har skickat in inlägget som jag gjorde här i bloggen om staketen på Storgatan. Får se om DD tar in inlägget. Hoppas det. Det kan behövas lite nyanser i debatten. Jag tycker att det bara är köpmannagruppen som kommer till tals. Antagligen (förhoppningsvis) bara delar av den.

Artikeln i DD om att köpmännen ställer kraven att staketen ska bort redan idag är starka ord. Jag undrar varför "andra sidan" inte säger något? Är det bara jag som tycker om staketen och att hela Storgatan kunde utvecklas vidare till en riktig gågata? Det är misstänkt tyst.

Som jag ser det är Rättvik tvungen att fortsätta på den inslagna vägen mot utvecklad turism. Mora har nischat sig som dels turistort men också som industriort och handelscentrum för hela norra Dalarna. Också Leksand har profilerat sig som en prioriterad företags- och turistort. Leksand har dessutom Insjön i närheten som står för handel och företagande.

Inklämd mellan dessa två orter ligger Rättvik, som har en fantastiskt vacker natur med närhet till alla typer av rekreationsmål. Rättvik har betydligt bättre förutsättningar än både Leksand och Mora att bli en helt oslagbar turistort. Men det krävs samarbete och att alla är överens om målen för att arbetet ska bli effektivt.

Här tycker jag att köpmännen ser för kortsiktigt på Storgatans utveckling. Gör gatan till en riktig gågata med gott om lockande och överraskande arrangemang (skulpturer, växtarrangemang mm). Men locka för all del inte in stackars bilburna, förvirrade turister och andra utsocknes på gågatan. De hittar ju inte ut med sina bilar igen!

Och sedan det där med "bilgatan" som löper parallellt! Vilket mischmasch! Inga tydliga skyltar, urusel belysning och så otydligt markerad så man tror att man kör inne på parkeringen. Här går att göra massor!! Gör det! Kommunen - vakna!! Nu!!

Och utlys en tävling om nytt namn på "den nya gågatan".

Hemvändare till Rättvik tycker till om staketen på Storgatan.

Var på ortens skoaffär i går. Där låg en namnlista där vi uppmanades att protestera mot järnstaketen som satts upp här och var längs Storgatan. De är fula och hindrar trafiken och snöröjningen, anses det.

Gatan är tänkt som en gågata, i alla fall sommartid. Vintertid ska man kunna köra in och även parkera på gatan. Att snöröjningen försvåras håller jag med om.

Med risk för att jag får mer än halva Rättviks befolkning mot mig, påstår jag att staketen är snygga och ger "gatan" ett trevligt utseende. Rättviksborna är nog en aning bortskämda. Det finns ju alldeles utmärkta parkeringar bakom affärerna. Och dit kommer man via en gata som löper parallellt med Storgatan, låt vara att bilgatan ser för bedrövlig ut. Men titta på hur Mora löst problemet. De har en snygg bilgata parallellt med gågatan och det fungerar trots att de har uselt med parkeringsplatser där.

Sedan är det en annan sak att Rättviks kommun borde göra något åt denna bilgata. Gör den tydligare märkt och bättre belyst. Det är ju helt horribelt hur dåligt upplyst t ex Hemköpsparkeringen är. Här har Rättvik en chans som inte är utnyttjad ordentligt.
(Och Hemköp - en affär jag verkligen gillar - varför denna förfärliga entré? Både från Storgatan och från parkeringen? Snälla - anlita en stylist!)

Argumentationen för att få bort staketen och därmed i praktiken karaktären av gågata året om är att Rättvik har för liten folkmängd. Rättvik kan inte ha så stora affärer som t ex Mora med sitt stora upptagningsområde och sin prägel av industriort. Det argumentet köper jag, men när jag ställer motfrågan vad ska Rättvik nischa sig mot blir svaret - turism. Jamen, se till då att det blir som turisterna vill ha det! Gör Storgatan till en "riktig" gågata och visa tydligt att den inte är till för annan trafik än ev varutransporter. Jag har förståelse för att turister grips av yrsel när de skall försöka förstå Storgatans virrvarr av skyltar och i stället åker till Mora och handlar. Och byt samtidigt namn på Storgatan!

Jag, som är en s k hemvändare ser ju (än så länge) på Rättvik med en turists ögon. Och jag gillar staketen på Storgatan och tycker inte att det är speciellt besvärligt att parkera på "baksidan". Det är en vanesak, tror jag. Nota bene! Snygga upp bilgatan och gör den tydlig märkt och inbjudande!!! Och en uppmaning till affärerna: Gör snygga entreér mot parkeringarna och förståss även mot gågatan!

Kanske får vi hit turister även på "icke turist-tid" om vi löper linan ut. Till skillnad mot Leksand och Mora är ju Rättvik osedvanligt vackert och allt är väl samlat till en fantastisk helhet.

Jag behöver väl inte tillägga att jag inte skrev på uppropet!?

En härlig, solig dag

Idag var det fint väder. -8 grader. Precis rätt för en promenad.

Christer bad mig ta ut ett postförskott från ICA-affären och köpa tidningarna. Själv skulle jag byta bok i bokhandeln (det blev en bok av Nora Roberts - har hört att hon skriver bra).

Så jag tog med mig min minimala axelremsväska med plånbok och kreditkort trots att promenaden egentligen skulle vara - just en promenad.

Det är livsfarligt att bära med sig en plånbok ut. Vad hände? Jo, jag kom hem med en helt underbar, lila, ullig, mjuk morgonrock! Rea! Ett par sköna tofflor blev det också. Och så slank det med ett par sköna step-in som jag bl a ska ha när jag går till brevlådan mm (halva priset).

Det blev också en skön promenad i solen nere vid Siljans strand.

Psyksjuk knivdödar ett barn. Ännu en gång.

Nu har det hänt igen. En psyksjuk man har knivdödat ett barn. Sjukt är rätta ordet.

Mannen har varit tvångsintagen under lång tid för kronisk psykisk sjukdom och när han sedan släpps ut lämnas han tydligen helt utan hjälp och stöd. Ingen kontrollerar och ser till att han tar sin medicin som tydligen är helt nödvändig för att han ska fungera. Jag tycker att detta är åtalbart. Inte mannen utan sjukvårdens makthavare, naturligtvis. Och är det fel på lagen så är det politikerna som åsidosatt sin skyldighet och bör ställas till svars.

Skulle man inte kunna operera in medicinen ungefär som man gör med p-piller? Säger en som bara är amatör.

En skön, trevlig dag

Beslutade mig för att åka till jobbet för att handla i företagsbutiken. Det börjar bli lite tomt i hyllorna hemma. Det är en fantastisk förmån som vi har som är pensionerade från Cederroth i Falun.

Underbart att få träffa sina gamla arbetskamrater igen och höra hur de har det. (Men tänk att de sitter med gamla FileMaker på labbet fortfarande).

Se´n ringde jag en kollega som numera också är pensionär och frågade om hon kunde tänka sig att bjuda mig på kaffe. Oj, så mycket vi hade att prata om.

En så´n där skön, trevlig dag som man behöver ibland. Men dyrt blev det i butiken.

En stugsittardag

Kallt och dimmigt ute. Rimfrost. Då är det skönt att kura ihop sig inomhus.

Tyvärr visar det sig att det är ganska dragit i vår lägenhet så det blir nog till att se över tätningen i fönster och balkongdörr till sommaren. Den här säsongen är det väl kört.

En semla till kaffet idag satt fint och vardagen förgylldes ytterligare av att grannen delade kaffestunden med oss. Christer hade köpt en semla till henne också. Han hade ringt och frågat om hon ville komma upp och titta på hans dator (eller var det etsningar)?

I kväll blir det ett par TV-program - Bygglov handlar ju om en uppfräschning av en veranda i Leksand ( känns nära, liksom). Och så är det ju Livräddarna med hjälten från Mora!

Det blir nog soffan med en filt om benen i kväll.

Funkar och funkar .....?

Glädje får tydligen aldrig vara långvarig (det där med jämmerdal mm, ni vet).

När vår säkerhetsexpert städat, flyttat om, installerat mm i våra datorer och var beredd att åka hem skulle vi göra en sista test på att allt var OK. Kopplade upp oss mot nätet. Vad hände!? "Sidan kan inte visas". Lika på båda datorerna.

Vår säkerhetsexpert slog fast att felet inte låg i datorerna utan måste vara "utanför". Själv kände jag mig naturligtvis osäker. Så som vi picklat och donat.

Säkerhetsexperten åkte hem och lämnade mig ensam på det sjunkande skeppet. Så jag satte mig i kö på Telias support. 37 min väntetid, 47 samtal före. Jag har alltid varit en tålmodig person så det var ingen match. Fick så småningom reda på att många ringt från vårt riktnummerområde och nu var det felanmält. De skulle SMS:a till mig när felet var åtgärdat. Det kändes nästan som om det var vi som grävt av kablarna i hela Rättvik. Men logiken segrade till sist och jag insåg att vi var oskyldiga.

I morse hade vi fortfarande inte fått något SMS så jag brydde mig inte ens om att öppna datorn. Christer föreslog att vi skulle göra en utflykt. Till Borlänge av alla ställen! Han ville köpa skor och så skulle han bjuda på lunch på Kupolen. Jag hakade på direkt. Jag älskar att gå i Kupolen med dess alla affärer. Så det blev skor, lunch och lite annat smått o gott.

På hemvägen stannade vi till på Tulavippan i Gagnef. Där säljer de second hand-produkter. Alltid brukar det bli en bok eller nå´t. Den här gången blev det en trevlig liten lampa. Så nu lyser den så fint i köksfönstret.

Och nu fungerar Internet. Trots att jag inte fått något SMS. Men vem bryr sig?

I

Yhipee, nu funkar det.

Skönt! Kontaktade säkerhetsexperten. Fick rådet att koppla ur Nortons brandvägg och sedan starta om datorn. Hellyckat!!! XP:s brandvägg får räcka. Däremot skulle jag inte bocka av Nortons virusskydd.

Nu går allt snabbt och bra. Tack och åter tack!

Suck, datorer!

Sitter här och försöker få fason på datorn. Den vill fortfarande inte öppna e-posten i ena mailboxen. Det tar ca 5 min att öppna efter varje tangenttryckning. Tror fortfarande att det är krock mellan aktiverade Norton och XP-s brandväggar. Ska kontakta säkerhetsexpert (hur klarar sig de som inte har sådana kontakter?)

Just nu skriver jag på vår nya laptop. Här öppnas mina båda mailboxar utan problem.

Phu. Nu är mina mail tillbaka.

Skönt! Nu är alla mail tillbaka igen i min mailbox. Jag blev faktiskt lite skärrad. Men vi har trixat lite med Norton Security så jag var rädd för att jag "picklat" lite för snabbt. Och utan att begripa att jag ingenting begriper.

Nu ska jag gå och ta mig en stark kopp kaffe.

Anslutna nätverk med IT-problem

Nu har Andreas varit här och "picklat" på datorn och fått igång alla datorer som ska anslutas (3 st) till det trådlösa nätverket. Även en trådlös mus slank med i farten. Glädjen stod högt i tak förståss.

Nu har vi kopplat av med TV ett par timmar. Vetenskapens värld om El Nino var en höjdare.

Men så tänkte jag att jag skulle skriva ett par rader i bloggen för att meddela det glada budskapet att alla datorer var i gång. Jag brukar alltid starta med att kolla om jag har några mail. Jag har två Yahoo-konton. Ena kontot fungerade exakt som vanligt. Gick så in på det konto i Yahoo som är kopplat till bloggen via Google. Det var lögn att få upp fliken för E-post där! Adresser, kalender osv fungerar men E-posten är tom! Katastrof!

Jag ska starta laptopen och kolla om det är lika tomt i Yahoo där också. Men jag tror, att det får vara till i morgon. Behöver få min nattsömn. I morgon em ska vi vara barnvakt åt 4 levnadsglada barn hemma hos Håkan o Marita. Så det gäller att vara alert.

Krock mellan IT och Gåtornas palats

Bytte boken i bokhandelns bokcirkel i går. Snappade åt mig Dan Browns Gåtornas palats. Jag parkerade mig genast i soffan med ett okänt antal koppar kaffe och beredd att inte lämna soffan förrän boken var slutläst. Temat utspelar sig högt i USA:s säkerhetstoppskikt. Terrorism och den virtuella världen. Den är lättläst och spännande.

Tyvärr fick jag lov att avbryta läsandet alldeles före slutet därför att det kom ett nödrop från en annan användare av nätverket. Vår nyinköpta laptop har av okänd anledning tagit över anslutningen till en annan dator. Så nu blir det till att felsöka. Fortsättning följer.

Jag ska strax återvända till boken.

Storm och hälsa.

Ute har det börjat snöa och himlen är blågrå. Det är den annalkande stormen. "Per" ska den visst heta. Och ute på vägarna från Skövde och hit upp befinner sig Roger och Fia. Jag är rejält orolig. De kommer förmodligen att befinna sig mitt i stormen hela tiden ända hit upp. Jag har uppmanat dem att ha rejält med varma kläder och en termos med varm dryck samt smörgåsar nedpackade. De bör vara beredda på nedfallna träd och kanske övernattning på vägen. De tycker nog att jag är larvig men det är fullt allvar, tycker jag.

Cortisonet som Christer får för att få upp allt slem ur lungorna verkar göra susen. Det är mirakulöst hur mycket bättre han blivit. Men gissa vad han får snyta sig! Läkaren sade att man blir pigg av den här kuren och det skriver jag verkligen under på. Två nätter i rad har han varit vaken till kl 4 på morgonen och han är klarvaken hela dagen i alla fall. Men det står han nog gärna ut med. Jag också.

IT-problem igen

Jaha, nu har jag "hjälpt" väninnan att förnya prenumerationen på Norton Security 2007.

Dvs, bara delvis, hrmmm.

Inte kunde väl jag hjälpa att hon har en engelsk version och att jag är lite dålig på det där med att tyda herioglyferna - eller? ;-( .

Allt fungerade bra ända tills pengarna var insatta, vi fått bekräftelse och jag skulle ladda ner. Då visade det sig att hon kunde få en svensk version om jag gått en annan väg för att få igenom prenumerationen! Så nu stoppade jag nerladdningen och kontaktade supporten via mail. Hoppas vi får svar snabbt om hur vi gör för att ändra beställningen. Men det är ju helg nu!! Och halva Sverige stänger ju kl 15.

Varför fungerar inte en dator som en räknedosa? Där behöver man minsann inte begripa ett dugg vad som rör sig innanför skalet. *gnäll, gnäll* Man får svar i alla fall.

Dessutom växlade jag så mycket på hennes dator mellan hennes och min mail så att varningen dök upp om att "sessionen avslutas inom 24 timmar"! Så nu exploderar väl eländet. Som tur är har ju Christer nyss kommit hem med en ny laptop, he he.

Ny medicin och en ny dator

Inomhusdag i dag. Kallt. -5 grader! Bara en kort promenad för att byta en bok i bokhandelns bokcirkel samt handla kvällstidningarna.

Christers lungprover var negativa. Ingenting hittades som förklarar hostan. Men eftersom han hostar så illa och har så mycket slem i lungorna så måste något göras. Så i morgon bitti ska han ta 6(!) cortisontabletter och göra så varje dag i 5 dagar! Det låter som en hästkur, vill jag lova. Det är läkare i Falun som konfererat sig fram till den här åtgärden.

Fö så har jag ägnat del av dagen att försöka förnya vårt Norton Security-abonnemang. Naturligtvis hade jag blandat ihop begreppen uppgradering/uppdatering och förnyelse. Betalade in on-line för dyraste alternativet (och fick bekräftelse). Se´n ska man ju installera och aktivera eländet.

Då började jag läsa instruktionerna och förklaringarna lite bättre och insåg att jag handlat alldeles uppåt väggarna. Jag skulle alltså inte ha en uppgradering utan en prenumerationsförnyelse som var mycket billigare. Online kunde man fylla i ett formulär, kallat Order Cancellation Request och få pengarna tillbaka till kontot. Ingenstans kunde jag dock hitta detta formulär på Symantecs hemsida. Så jag lyckades få fram ett supportnummer till Stockholm. Väntade i en halvtimme men sedan hjälpte en trevlig dam mig att reda ut det hela.

Supporten ordnade så att jag fick en prenumerationsförnyelse som motsvarade det belopp jag betalat in, dvs 1,5 år. Dessutom lade hon in allt så att jag behövde sedan bara gå in ock klicka ett par gånger så var det klart och aktiverat. Så nu är vi ordentligt skyddade.

Men inte nog med det. När jag nämnde att jag hade lovat en väninna att hjälpa henne att förnya sitt abonnemang men tvekade pga att jag själv misslyckats så kapitalt så skrev hon en ap-instruktion och mailade till mig. Det kallar jag service!

Under tiden jag brottades med detta så hade Christer varit till apoteket för att hämta ut medicinen (vilken fantastisk kommunikation läkare - apotek. Jag struntar totalt i integritetsproblemet i det fallet). Vad kom han hem med??? Ja, förutom medicinerna - en ny dator, en laptop! Vi har ju diskuterat att skaffa en bärbar, mest pga att vi har ADSL i sommarstugan också. Men det gick lite fort, det där. Det är en ACER med Media Center Edition! Så nu ska han ha roligt! Och här får jag sitta vid min stationära häck, nerlusad med en massa småprogram som vi inte vet hur vi ska använda. För att inte tala om alla genvägar som ligger på skrivbordet och som leder gud-vet-vart. Men nu kan jag kanske få städa som jag vill, he he.

Schåg Göta Kanal.Hick. I kvällsch. Kul

Utnyttjade - hick - gratischbiletter från jobbschet i kväll. Schåg Götha kana--l II - hick. Kul!
Köptche Thai-mat. Tog hem i plschtpåsche. Drakkkk vin. Mycket. Hick. Inte schå dumt. Hck.

Ett nej till förtroendeuppdrag i SPF!

För första gången var jag på ett möte som SPF (Sveriges pensionärsförbund) anordnade bara 100 m härifrån (härligt att allt är så nära här). Många mötte upp till mötet och stämningen var hög. Kaffe och smörgås serverades och en durspelsorkester (jag lovar att lägga in namnet när jag kollat upp vad gruppen heter) spelade härligt medryckande, både gammalt och nytt. Föreningen har 380 medlemmar och jag är mäkta imponerad över hur fina utflyktsmål kommittén fått ihop för 2007.

När vi anmälde oss som nya medlemmar i SPF blev vi uppringda av Dan som frågade efter mig (jag var inte hemma) och ville att jag skulle ta över ansvaret för medlemsmatrikeln eftersom han hört att jag var "duktig med data". Jo, kyss mig, han skulle bara veta! Undrar vad han fått den uppgiften från? På mötet sökte jag upp honom för att tala om att jag inte stod till förfogande men när jag knackade honom på axeln och presenterade mig, sa han: "Så nu kommer du för att säga ja. Härligt". Man blir ju smickrad samtidigt som man vill hjälpa till när man kan (har ju läst Stefan Einhorns bok Det lönar sig att vara snäll)(måste kolla titeln) Jag sade att jag vill ha mer betänketid och gick hem, ganska förvirrad.

På kvällen tog jag mig en ordentlig funderare på problemet. Ville jag verkligen ta på mig ansvaret? Jag var medveten om att jag innerst inne var smickrad, vill ju vara någon i föreningen, göra nytta mm. Men ville jag verkligen? Jag kom fram till att jag inte egentligen vill. Jag vill unna mig en period där jag bara gör det som är lustfyllt på den fritid, låt vara väl tilltagen numera, som jag har till förfogande. Så jag kommer att ringa och tacka nej till erbjudandet.

Det känns som en seger för mig att kunna säga nej den här gången. Jag hör ju till den talrika skara med "duktig-flicka syndromet". Det behövs faktiskt övning för att kunna säga nej. Jag har definitvt inte lärt mig det ännu. Det kostar på.

Nu är helgerna över

Nu känns det att det är vardag igen men kan inte förstå varför jag envisas med att tro att det är tisdag? Strunt detsamma.

Idag ska jag känna mig som verklig pensionär. Ska nämligen gå på kaffekalas på SPF:s möte i Församlingshemmet. De´ni! Får se hur det är.

Annars måste jag säga att det är tråkigt att vara pensionär. Ingen struktur på någonting. Sover länge, slöar till långt fram på lunchen och får ingenting gjort. Nåja, vi är kanske till viss del ursäktade för den här hostan vi har är något alldeles för dj-ligt. Dåligt med ork och hostar så vi ibland får kväljningar. Christer har det värst. Han får ibland riktig panik av andnöden och hostan och orkar i stort sett bara röra sig mellan sängen-badrummet-köket-vardagsrumssoffan och då bara en destination i taget. Sedan måste han vila. För min del känner jag nu att jag håller på att bli bättre - betydligt bättre. Det piper och väser inte längre så mycket i bröstet vid utandningarna och hostan börjar minska. Så idag ska det bli en liten promenad i samband med SPF-mötet.

Ny version av min blog

Jaha, nu har jag switchat över min blogg till en ny version. Förhoppningsvis skall ni läsare inte märka någon större skillnad. Det rör sig huvudsakligen om förbättringar för mig själv (hoppas jag).

Sedan måste jag säga att jag skulle bli jätteglad om ni ibland ger ett litet återspel - ett aldrig så litet. Jag undrar ibland om någon alls läser vad jag skriver. Visserligen får jag då och då lite kommentarer från mina närmaste men finns det fler där ute som hittar till min blogg ibland? Jag undrar. Funderar faktiskt på att installera en s k räknare. Det finns visst att ladda ner från cyberrymden. Syrran har en och det verkar kul att kunna se hur många som går in och läser.

Ni som känner mig personligen kan väl slå en signal och tala om om det är problem att skriva en kommentar. Jag vet, att jag själv har haft/har problem att få in kommentarer till min syster "Kattmat" som framför allt uppstod när hon övergick till nya versionen. Och det är inte meningen. Det ska ju bli lättare.

Bli inte rädd för de där konstiga bokstäverna som ni ska upprepa när ni vill skriva ett inlägg. De är till för att inte massinlägg ska kunna göras av klåfingriga småhackers. Gå gärna in som "Anonyma" om ni vill. Man ska inte behöva ha ett eget "konto" (vilket vansinnigt ord för att få ha en egen blogg - det är ju gratis) för att kunna komma med en egen kommentar. Så skriv gärna och hör av er om det är problem eller - naturligtvis - om ni har synpunkter på det jag skriver.

Hör också av er om bloggen är tung att ladda ner, speciellt om ni/du sitter på ett vanligt modem. Jag har gjort misstaget att inte förminska de bilder jag stoppat in här och var och det straffar sig genom långsammare uppladdning, enligt min datanörd till syster. Men jag ska från och med nu bearbeta bilderna och minska ner pixelantalet till lite snällare storlek. Jag lovar!

En spännande trettondagsafton

Igår var jag på ett spännande evenemang: "Förbättra din intiution".

Eftersom jag är den typ av människa som gärna överlagrar mina känslor och aningar med "förnuftigt" resonemang så inser jag att, för att få bättre kontakt med mig själv, måste lära mig vad som är mina känslor, vad de egentligen säger mig och sedan lära mig att lita på dem. Så gårdagen var ett led i den läroprocessen. Vi gjorde många övningar varav jag vill återge något från en av dem.

Jag stod bakom en man utan att röra vid honom och han skulle beskriva mig. Han visste inte att det var jag som stod bakom honom och även om han vetat det, så visste han inte mer om mig än mitt förnamn - inte varifrån jag kom, mina privata förhållanden osv. Efter en kort stund av inkänning(?) började han tala. Han beskrev mitt lite smärtfyllda avsked från vårt hus, flytten till lägenhet, inredningen med färger och gardiner mm och slutklämmen "..och det blir nog bra det där". Jag behöver väl inte påpeka att han hade rätt i allt. Dessutom påpekade han att jag tycker om att köra bil - fort. Något som mina närstående verkligen kan bekräfta.

Förklara det - om ni kan! En frågeställning att fundera över.

En hel dag på sjukhuset!

Nog kan man ha det roligare än att tillbringa en hel dag på sjukhuset! Men så blev det för oss i dag.

Christer har hostat så förfärligt och det hörs att lungorna är fulla av slem som inte kommer upp. Och eftersom han har lungemfysem så är vi ju rädda att han ska få infektioner i det där slemmet. Så vi ringde VC (vårdcentralen) för att i alla fall få recept på något slemlösande. Men där fanns ingen doktor och de kunde inte ens ge en tid till nästa dag. Så då åkte (kl 10) vi in till det stora länssjukhuset i den stora staden och sökte upp akuten.

Vi skickades till infektion där en massa blodprover togs. Vi förbereddes på att det skulle ta sin tid så jag inhandlade varsin räkmacka, avdelningen bjöd på kaffe och där satt vi vid skrivbordet i ett undersökningsrum och kalasade. Sedan somnade Christer på en patientsäng och jag halvsov i en hård karmstol. (Kom inte och säg att medföljande har det lätt.)

Så småningom kom läkaren och skrev noga anamnes (heter det så?) och vi skickades vidare till lungröntgen. Då var klockan 14. Christer tvekade inför att gå sträckan till röntgen på grund av andnöden och ville bli skjutsad. Läkaren förslog att jag skulle göra det men jag var tvungen att säga nej för - om sanningen ska fram - så har jag lika mycket andnöd som han har pga egen svår hosta. Han lyckades gå till röntgen men vi gjorde 3 vilopauser efter vägen. På tillbakavägen stannade vi till i kafeterian och tog en snabbfika (inget skvaller om vad vi åt till kaffet)

Väl tillbaka på infektionsmottagningen igen fick vi reda på att vi var tvungen att gå tillbaka och göra om hela proceduren. Det blev något vajsing med bilderna. Så det blev till att göra om promenaden igen. Men sedan skulle vi gå till akuten för att få besked av läkaren för vid det laget var klockan över 16 och då stänger infektionsavdelningen.

Så det blev till att sitta på akuten ett tag och sedan visades vi in i ett undersökningsrum och fick vänta ännu längre. Till sist kom läkaren med andan i halsen och berättade "att vi har sökt er överallt" för de hade tappat bort var de placerat oss. Proverna och röntgen visade ingenting men de skulle invänta ett svalgprov samt ett blodprov för Mycoplasma innan slutligt svar kommer. Och det tar några dagar. Kl 19 kunde vi äntligen sätta oss i bilen för hemfärd.

Och inte fick vi något recept på slemlösande som var vårt ursprungliga önskemål!

Nu låter det som om jag klagar men det gör jag inte alls. Jag är glad för att sjukvården tog oss på allvar och lade ner så mycket krut på oss. Christer känner sig mycket lugnare och naturligtvis även jag. Troligtvis visar testerna att han drabbats av en vanlig bondsnuva och om han undviker att vara nära förkylda människor under den här tiden så kommer det att avlöpa väl.

Såpan om Molnbyggen

Jag vet, att många undrar hur det egentligen går med domslutet i Molnbyggefrågan. Ska sanningen fram så vet inte jag så mycket heller.

Det beror på följande: Vi har överklagat domen eftersom vi tycker att domen är fel i flera avseenden bl a att de av oss som har strandnära tomter inte bedöms lida mer skada än om de varit en vanlig turist som vistats vid sjön på allemansrättsliga grunder. Eftersom tidsgränsen för inlämnande av överklagandet var kort - gick ut redan den 27 december, så har vi givetvis redan lämnat in överklagandet.

Det var meningen att vi skulle träffa kommunens representanter, bl a kommunens advokat. Men samma dag som mötet skulle äga rum kom meddelandet att kommunens advokat hade kört av vägen och befann sig på sjukhuset för omplåstring och mötet blev inställt. Och därvid är det. Sedan kom helgerna och under jul, nyår och älgjakt står ju Sverige alltid stilla. Därför väntar vi nu på någon form av upplysning.

Vilket härmed är rapporterat.

Nu är det alltså vardag igen

Själv firade jag med att sova till kl 10.45! Kom på att syrran fyller år och ringde för att flagga för att vi kommer och firar henne. Då var hon på jobbet!!! Jag har nästan glömt att så´nt tillstånd finns! Men vi är välkomna vid 3-tiden.

Vädret är underbart och det skulle vara så härligt med en promenad men när jag gick ut för att hämta posten (ca 30 m) fick jag sådan hostattack att frukosten jag nyss ätit var nära att komma upp. Och sedan var jag alldeles genomsvettig. Så promenaderna får nog vänta några dagar till. Synd.

Nu är det alltså nytt år.

Nyåret firades i stillsamhetens tecken - och skönt var det. Lillasyster och svåger gjorde oss sällskap på nyårsafton och det var mycket trevligt att få ha dem hos oss. Kändes också härligt att jag kunde förse lillasyster med familjefoton som vi tagit då hon var mycket liten och som hon saknade. De ligger nu på hennes fotosajt på Flickr. Sådana bilder är guld värda för den det gäller. (Tack, Roger för att du tog dig tid att scanna in dom. Ett hästjobb - jag vet det.)

Vi åt jättegod mat som Christer lagat - marinerade laxfileer med camenbertfyllning med tillbehör (jag snodde ihop efterrätten - citronmousse från påse). Senare på kvällen åt vi gratinerad hummer med gottgott i samt kronärtskocksbottnar med ännu mer gottgott.

Himmelskt god champagne vid midnatt och gigantiskt fyrverkerispel runt om i Rättvik som vi beskådade från balkongplats.

Idag har jag sovit ett par timmar och jag känner att min hosta börjar bli bätte nu. Känns skönt. Men nu börjar visst Christer känna sig krasslig. Det är inte bra med de lungproblem han har.