En deppardag

Det har regnat idag. Bara glimtvis har solen tittat fram. Vi har möblerat om och det blev bra, riktigt bra. Men jag orkar inte gläda mig åt det. Kan inte förstå det, men jag känner mig alldeles orkeslös. Vi håller på att göra om vårt gästrum också och det har blivit till hälften "avlövat" men jag orkar inte fullfölja. Och ändå är det så lite kvar att göra. Och småsaker belamrar golvet i vardagsrummet i väntan på att gästrummet ska bli klart. Och inte har jag något att skriva om. Och skift-tangenten fungerar inte så bra så alla meningar börjar med liten bokstav och jag får tagga bakåt för att trycka lite hårdare på skifttangenten. Bläää. Det är verkligen en så´n där "tycka-synd-om-dag". Och inte har jag mens heller, för då hade jag i alla fall nå´t att skylla på. Och inte kan jag komma på några "kloka ord" heller för jag har lämnat tillbaka den lilla underbara boken till biblioteket.

Hjälp!!!

Lite funderingar kring alkohol, minnesluckor och blackout

Med anledningen av vad som hände i fredags kväll (se föregående inlägg) ser jag mig nödsakad att rannsaka hjärta och njurar beträffande mina reaktioner och min inställning till alkohol. (Värst så högtravande jag blev, då.)

Enligt flera vittnen (C, min lillebror och hans fru samt ett okänt antal barn) drack jag tydligen en större kvantitet alkohol än jag kan dra mig till minnes *ler*.

Jag minns bara 2,5 glas vin samt en drink gjord på någon okänd starkvara med något vitt och brunt i. Och ett sugrör. Smakade som mjölkchoklad - fast godare.

Nu påstår de vuxna vittnena att jag drack minst två whisky (on the rocks) samt mer vin. Dessutom höll jag låda om saker som engagerar mig (filosofi) och upprepade alltihop ytterligare två gånger! Min snälla lillebror talade om att han beundrade C, som kunde avhålla sig för att kommentera min något förvirrade föreläsning. (Det var kanske bra att jag upprepade mig två gånger så att de bättre kunde förstå vad jag sade*ler*).

Nog med skämt nu. Jag har inget som helst minne av att jag gjorde bort mig. Jag tyckte att jag minns allt som hände på kvällen, klart och tydligt. Enligt min minnesbild var jag lagom trevlig, samtalade kultiverat *skämtsamt*, i alla fall inte förvirrat - och jag har inget minne av att jag druckit någon whisky. Jag har heller inget minne av att jag var ostadig på benen, vilket jag förresten kanske inte heller var (ska fråga bror min).

Kanske ska vi lita på, att den som blir fast i en trafikkontroll pga rattonykterhet, är alldeles ärlig när han säger att han bara druckit X antal öl. Han minns faktiskt inte att han druckit fler (nu menar jag inte att han ska slippa påföljd). Kanske också flera borde fråga sina GODA vänner hur de brukar uppföra sig när de festar. Det kanske blir en chock att få höra sanningen. Hade inte min bror berättat - skämtsamt och med ett vänligt leende hur kvällen blivit, så hade jag ju varit fullständigt ovetande om mitt beteende. Och därmed riskerat att göra om det. Jag spydde inte, välte ingenting, kissade inte i blomkrukorna och jag tror inte jag var så ostadig på benen. Men jag fick en minneslucka, en black out!!! Det är det som jag finner så oroande.

Händelsen gör i alla fall att jag i fortsättningen tänker hålla koll på hur mycket jag dricker. En sådan här ögonblicklig black out vill jag inte vara med om igen!

Jag kanske ska tillägga, att min bror inte heller hade sagt något, om det inte kommit till min kännedom att hans fru visade sig ha mycket dåligt samvete för att "jag serverades så många glas whisky". Då anade jag oråd och ställde frågan till min bror om mitt beteende. Och fick, tack och lov, ett ärligt svar.

Helgen lyckligt i hamn

I fredags kväll var C och jag bjudna till Nallebror på middag. Tacos med tillbehör. C skulle köra hem. Så jag drack 2,5 glas vin och en liten chokladdrink - trodde jag. Tydligen blev det ett glas wiskey (eller två, förtäljer tjänstvillig lillebror + lite extra vin). Dessutom berättade jag noggrannt (tre gånger, påstår samma lillebror) om ett projekt, som jag planerar. Jag hävdar betämt att jag bara berättade om det EN gång. Men OM de samstämmiga vittnena har rätt, så tappade jag räkningen efter 2,5 glas vin, de som jag kommer ihåg. Det är ju faktiskt skrämmande. Och en nyttig läxa (jag är allvarlig nu). Jag måste tydligen respektera att åldern och kanske medicinerna jag äter gör mig extra känslig för alkohol. Som jag sade till min bror: Vilken tur att det skedde inom familjen!

Vi kom i säng kl 24 på fredagkvällen, så jag var ganska mör på lördagmorgonen. Jag hävdar att det var pga sömnbrist. C påstår att jag bara var bakfull.

Men tack vare god planering (av omgivningen) är helgen i hamn ganska smärtfritt.
Roger stannade i stugan och hjälpte C att göra alla kopplingar och eldragningar inför borrningen efter vatten. Det blev tydligen en hel del grävarbete och dessutom krypande uppe på vinden bland mineralull och spindelnät och getingbon (antar jag) för att dra elkabel.

Vi andra hjälpte Kicki med flytten. Hur katten kan man samla på sig så mycket prylar på så kort tid? Vi var ganska många som hjälpte till och särskilt ungdomarna var jätteduktiga. Jag var den som gjorde minst, faktiskt. Varje gång jag tog tag i en pryl så var det någon som sade: Akta mormor, du ska inte lyfta ovanför huvudet, vet du väl! eller: Det där är för tungt för dig. Jag tar det! Men jag fixade till mat åt alla, i alla fall. En stor gryta med gulasch hade vi fixat i förväg och var bara att värma. Det enda bord som stod till buds var altanbordet och vi fick äta stående för alla möbler var packade. Fia gjorde ett fantastiskt jobb genom att stanna kvar och göra det mesta städjobbet medan vi körde möbler. Det blev två turer med största flyttskåpet och sedan skulle det lämnas tillbaka hos uthyraren igen. Ca 40 mil totalt med alla vändorna. Så Kicki var inte klar förrän närmare kl 24 lördag natt. En jobbig helg för henne. Nu har hon kvar att få ordning på alla möbler, kartonger och säckar. Jag avundas henne inte.

Idag har vi dragit upp flotten på land i sommarstugan med hjälp av Roger o Fia. Det har tyvärr inte blivit så många turer med flotten den här sommaren.

Så nu pustar C och jag ut framför TV:n.

Åh, en sån helg, som kommer.

Vilken helg vi har framför oss! Den kommer att bli minst sagt stökig.

Den här helgen var den enda som Kicki kan få hjälp med de tunga lyften inför sin flytt samtidigt som Roger med familj kommer upp för att hjälpa till med att gräva och färdigställa inför borrningen efter vatten i sommarstugan.

Ungdomarna har sinsemellan diskuterat sig fram till att Fia och barnen(alla?) och jag(?) ska hjälpa till med flytten och Roger ska hjälpa C med grävningen. Det låter som en bra lösning, tycker jag. Men det innebär att vi kommer att dela på oss och vi får svårt att få en sammanhängande tid tillsammans i lugn och ro.

Mitt motto: Det enda som är säkert, är att allt är osäkert", stämmer verkligen. Hmmm, det där tål att tänka på. Kanske allt i själva verket är säkert. I grund och botten, menar jag. Jag tänker på det där med orsak och verkan. Sådd och skörd osv. Så kanske allt ändå är säkert. Jaha, nu fick jag nå´t att tänka på.

Medan jag har skrivit detta så har dessutom MIO levererat C:s nya Stressles-fåtölj. Han provsitter den just nu. När jag har skrivit klart ska jag koka kaffe och så ska vi avnjuta det i var sin fåtölj av typen Ekornes Stressles. Sedan måste vi skynda ut till stugan för att elda upp så det blir varmt o gott till Roger, Fia och barnen kommer sent i kväll. De ska sova där. C och jag är bjudna på middag hos lille Nallebror och hans stora familj i kväll. Det ska bli trevligt. Och fungera som en perfekt avstamp till helgens kommande kaos.

Mina kolesterolvärden

Har fått svaret på den kolesteroltest som jag gjorde i mitten på augusti. Jag är helnöjd. Inte en enda asterisk som signalerar dåliga värden.

P/S Kolesterol: Resultat: 4,7 Referens: 3,9-7,8
P/S HDL-Kolesterol: Resultat: 1,0 Referens: 1,0-2,7 (kunde kanske varit lite högre)
fP/fS-Triglycerider: Resultat: 2,4 Referens: 0,45-2,6 ( -"- lägre)
fP/fS-LDL-kol: Resultat: 2,9 Referens: 2,0-5,3 OBS!
S-T4, fritt: Resultat: 12 Referens:10-19
S-TSH : Resultat: 1,9 Referens: 0,4-4,5

Är det någon som vet vad T4 ochTSH är? Jag tror att det är något med sköldkörteln men mer vet jag inte.
Beträffande kolesterolet är jag helt nöjd. Ni ska veta, att jag tidigare har haft sämre värden trots att jag äter/ätit kolesterolsänkande i flera år.

1997 konstaterades första gången att jag hade dåliga kolesterolvärden, högt totalvärde och dålig balans mellan HDL (det goda) och LDL (det onda) kolesterolet. Triglyceridvärdena var inte heller bra. Jag fick Pravachol, först 40 mg, senare 80 mg och triglycerid- och LDL-värdena förbättrades. Till en del.

2006 läste jag Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt" där han vänder upp och ner på uppfattningen om vad som är en bra kost. Ät som eskimåerna och sluta knapra kolhydrater (bröd, mjöl, socker, pasta och potatis). Släng margariner och fleromättade oljor och ät riktigt smör!

Så jag gjorde det. Nästan. Jag åt massor av ägg/kött/fisk och smör. Vad skulle min snälle läkare Ronny Borelius säga om en sådan matordning? Jag hade hjärtat i halsgropen när jag några månader senare tog mina vanliga prover. Jag bekände mina synder och väntade mig en avhyvling. Men vad hände? Jo, han log stort, skrev ut provsvaren och lät mig läsa. Där stod det - svart på vitt. Min LDL/HDL-kvot hade förbättrats rejält och även triglyceridvärdet. Han var faktiskt lika lycklig som jag var.

Vad är det jag har gjort? Jo, jag har skippat de snabba kolhydraterna, definitivt inte allt men ganska mycket (kör GI-köret, alltså). Jag äter både knäckebröd och gröt eller yoghurt (frukosten). F ö kött/fisk/ägg(många!)/grönsaker (alltså grönt) och fett. Pasta äter jag inte alls men ibland blir det några matskedar ris. En potatis i st f 2-3 st till middagen. Margarin är numera sedan länge totalförbjudet i vårt hem. Det är bara smör som gäller.

Vad jag däremot ofta inte kunnat motstå var kaffebröd till em-kaffet (C kom ofta hem med himmelskt goda bakverk från konditoriet i närheten). Men 14 dagar före sista testet hade jag börjat få akupunkturbehandlingar för mitt sötsug varvid all längtan efter kaffebröd försvann (det gäller fortfarande) och numera tar jag till kaffet små bröd av typen Finncrisp eller Wasa Knäckis med en stor klick ädelost eller liknande. (se tidigare inlägg). Och nu har alltså mina blodvärden förbättrats ytterligare (det var trots allt någon asterisk vid provsvaren tidigare). Däremot går vikten inte ner så fort som jag skulle önska. Några kilo har det blivit men det är upp och ner.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket av förbättringen som kan hänföras till att jag gått över från margarin till smör alternativt att jag skippat mycket av kolhydraterna. Kanske kan andra med metabola syndromet få något att fundera över.

Läs gärna S.S. Skaldemans bok och gå in på Dr Annica Dahlkvists blogg. Denna fantastiska kvinna som orkar stå upp mot etablissemanget. Hon orkar stå, fastän hon tvingats sluta på den vårdcentral, där hon arbetat länge och hon har hotats med indragen läkarlicens.
(Jag ska skapa länkar till dessa två personer. Men inte i kväll. Jag är för trött. Återkommer)

En vanlig dag

Idag har jag varit barnvakt åt det här lilla charmtrollet, Emma. Munnen gick i ett och hon höll mig sysselsatt hela tiden medan mamma Marita var borta några timmar. Men det var trevligt. Jag fick både se på barnTV, baka med modellera, rita, leka med små plastfigurer och så gick vi till sopsorteringen med tidningar och glas. Det är bäst att börja i tid med de goda vanorna.

Sedan kom Sally med ett fång blåklockor och prästkragar och ville ha dem fotograferade. Vårblommor i september månad! Det är inte klokt! Men vackert var det. Det kommer en bild till för säkerhets skull.

Till sist vill jag presentera vår hustomte. Enligt C håller han, på föreningens uppdrag, på att gräva skyttegravar inför den stundande striden med myndigheterna som vill försämra pensionärernas pensioner.

Vilken grå, regnig dag

Vädret har inte varit soligt precis idag. Ett riktigt depparväder.
Men jag har i alla fall stickat färdigt ett par raggstrumpor till Alexander. Så nu är det "bara" tre barnbarn kvar att sticka till. Men jag ska verkligen inte klaga. Det är roligt att sticka. Om vädret är det rätta, förståss: Dvs regnigt.

Vi gjorde i alla fall en vända till Borlänge för att se Kickis nya lägenhet. Lägenheten innehåller ett "uthyrningsrum" så Sanna får egen toalett med dusch och pentry. Och egen ingång! Men Kicki har hotat med att minera hennes ingång så det är väl OK. Alexander gläder sig åt att hans rum ligger nära köket. "Då får jag nära till kylskåpet", var hans kommentar. Flyttlasset går nästa helg så det finns bara de pinaler som hon kunnat få med sig i bilen vid de två besök i Borlänge som hon gjort. Det fanns inte ens en kastrull att koka vatten i så det blev inget kaffe för vår del. Vi bjöd på pizza på den närbelägna pizzerian i stället.

Barnen gläder sig åt att flytta och det är verkligen skönt. Det hade varit tragiskt annars. Och Kicki har ju fått jobb. Ute vid Dala Airport. I samma utrymme som C började sin karriär inom flyget i Dalarna 1975. Hon ser verkligen fram mot att få börja 2 oktober. Vi är naturligtvis mycket glada för hennes del. Vi känner, att den lilla familjen tycker att de kommit hem till slut. De har ju bott större delen av sitt liv i Borlänge och har många vänner där. Vi tycker också att de har kommit lite närmare oss. Roger med familj bor ju ända nere i Skövde och det blir långt mellan besöken hos oss. Men till helgen som kommer får vi rå om dom i alla fall för då kommer dom upp hit! Det ska bli härligt.

Frukost-funderingar

Lugn dag i dag också. Sov till kl 9 (jag vaknade kl 3, låg sömnlös ett okänt antal timmar, somnade sedan om).

Frukosten har ändrat karaktär. Länge har den bestått av kaffe och knäckebröd med smör och ost. Jag gillar den frukosten men dels så blir jag hungrig fort igen och dels så blir jag faktiskt slemmig i halsen av osten.

Jag har också provat LCHF-kosten med ägg och fisk till frukost. Då gick jag ner flera kilo, förbättrade markant triglyceridvärdena och HDL-värdena (det goda kolesterolet). Eftersom jag (som hela min släkt) lider av det s k metabola syndromet så är det viktiga markörer. Men för gott resultat fordras det att hela dagen går i lågkolhydrat-tempo.

Gradvis har jag glidit över till mera kolhydrater om än av GI-karaktär. Gröt på rågflingor med mjölk/sojamjölk/havremjölk är dock inget för mig. Ett par timmar senare är jag vrålhungrig igen. C, däremot, står sig i flera timmar på sin grötfrukost. Konstigt.

Under några dagar har jag nu provat fruktfrukost (tärnad frukt av olika sorter med fruktsoppa till). Det står jag mig på till långt fram på dagen. Fick tipset av min syster (inte Strykarkatten) som också står sig dåligt på gröt. Ska bli intressant att kolla hur blodsockerkurvan ser ut efter en sådan frukost (jag är test-freak). Och vikten! Nästa vecka ska jag testa blodfetterna men jag antar, att den ändrade frukosten i form av frukter inte ger utslag så snabbt. Eller gör det?

F ö har jag varit och köpt mig en ny bikini till vår planerade Thailandresa i januari.

Vaknade tidigt

Vaknade tidigt i morse. Gick upp, kokade kaffe, bredde mig en knäckebrödmacka med korv på (mums) och satte mig i min sköna vilstol, makade in fotpallen så där lagom under benen. Tände den alldeles utmärkta läslampan och makade mig tillrätta i min ulliga, sköna morgonrock och slog upp den aktuella sidan i den pågående boken av Mogens Tverskov, Udfordring til videnskaben del 3. En ny tids födsel. Med undertexten: Den spirituelle udvikling accelererer. Religiöse og videnskablige dogmer erstattes af nye og kreative tankemönstre. - Hvor står vi?

Kan man få en trevligare start på dagen?

Änt ä könstut?

För utsocknes: Änt ä könstut? = Är det inte konstigt?

Några av mina inlägg rör sig om högst triviala vardagsproblem och kring dem får jag många både goda och roliga kommentarer. Men när jag skriver om tillståndet i världen och har djupa(?) funderingar kring livet kommer inte en enda kommentar.

Är vi så stressade och så uppgivna, arbetar så hårt, att vi inte orkar engagera oss i annat än de allra närmaste problemen? Förmodligen är det så. För jag vägrar tro att vi är likgiltiga.

Vilken drömsituation för makthavare! Med en likgiltig alternativt sönderstressad befolkning som inte orkar opponera sig.

Men å andra sidan - här finns kanske svaret till Nannas (finns i länken till vänster) inlägg, där hon undrar om hennes små vardagshändelser verkligen kan intressera andra.

På healingkurs

I helgen har jag varit på kurs för att rostas av. Och det är jag glad för.

I början på 90-talet kom jag i kontakt med och lärde mig ge healingbehandlingar och blev efter flera års utövande övertygad om att det verkligen fungerar. Jag gick flera kurser och gav behandlingar åt närstående och vänner. Däremot gick jag aldrig ut offentligt med min verksamhet.

Olika omständigheter gjorde att jag lade av med behandlingarna men nu yppades - "av en slump" - tillfället att väcka upp healingförmågan igen. Och jag är glad att jag tog tillfället. Den finns kvar i full kraft och det är nog mest min egen osäkerhet som hindrat mig att använda den mer frekvent. Nu är jag pensionär och har kanske mer tid att utnyttja den.

Får se vad det blir av den saken.

På kurs

Nu blir jag borta över helgen. På kurs.

Eftertankar

Fick i morse rycka ut för att hjälpa en mig närstående att få ambulans för vidare befordran till Falu lasarett. Allt verkar emellertid vara bra och personen i fråga kommer nog hem framåt kvällen Närstående finns kvar på lasarettet och följer med.

Så jag tog bussen hem. Tack och lov är bussarna välgörande tysta. Den där musiknarkomanin som annars härskar överallt lyste med sin frånvaro. Jag fick tid för eftertanke.

I DD finns idag en helsida om hur dålig sjukvården är och hur dåligt organiserat allt är. I det här fallet stämde det inte alls. Eftersom Rättviks ambulans var på annat uppdrag så larmades Leksands ambulans med Prio 1-utryckning, dvs blåljus. Naturligtvis blev det lite längre utryckningstid. I sådant fall rycker Rättviks Räddningstjänst ut och snabbt var ett gäng på plats med syrgas och annan utrustning. En person avdelades till att dirigera ambulansen och de andra tog sig an patienten. Utfrågning, en första undersökning och lugnande beteende i väntan på ambulansen. Vilken tillgång! Inte skulle jag ha kunnat ge den första hjälpen! Alltså, här fungerade organisationen perfekt.

På lasarettet togs prover, en läkare gjorde en grundlig undersökning och utfrågning. Bara det har en lugnande inverkan. En remiss till en annan avdelning för säkerhets skull.

Jag är full av beundran för den professionalism som rådde i alla led. Jag vet, att misstag sker, att en del är klumpiga och det kan tråkigt nog få ödesdigra följder. Men inte i det här fallet. Och organisationen verkar det inte vara något fel på.

Jag vill bara berätta det här för att balansera det som står i DD idag.

Kolla Strykarkattens inlägg från Kina.

Angående TCM (Traditionell Kinesisk Medicin). Kolla vad Strykarkatten (adressen finns bland länkarna i vänstermarginalen) råkat ut för i Kina där hon just nu befinner sig. (å, ä och ö fungerar inte där).

Saluhall med "Mat runt Siljan"?

I helgen pågick evenemanget "Mat runt Siljan" (se tidigare inlägg med länk).

Vid Ickholmen (arrangör Siljans Chark) var det en riktig folkfest och jag imponerades av kreativiteten hos de olika producenterna. Där fanns himmelskt gott bröd av olika sorter, ost för riktiga finsmakare, grönsaker, producenter av saft, marmelader, vinäger mm mm. Och så naturligtvis Siljans Charks produkter representerat med hamburgare.

Produkter av så hög kvalitet, men så svåråtkomliga för oss konsumenter! Producenterna finns spridda ute i småbyarna och har små möjligheter att sprida sina produkter annat än på marknader och evenemang av detta slag. Inga stora kvantiteter alltså. Och vi konsumenter har varken tid eller råd att åka runt i de olika byarna för att köpa bröd, ost, kött och grönsaker. Och inte är det särskilt miljövänligt.

Den kundkrets som vill satsa på närodlat är oftast också mycket miljömedveten. Därför vill jag flagga för att det upprättas en saluhall under t ex namnet "Mat runt Siljan" där villkoret är garanterat närproducerat.

Kan Saluhallen i Stockholm gå runt ekonomiskt med mottot "Fint och dyrt" så vore det väl själva den om inte en saluhall här i Rättvik skulle gå runt på mottot "Närodlat"!

Kanske kan Siljan Chark starta upp och dessutom ge plats åt alla andra producenter av diverse livsmedel som finns ute i småbyarna.

Kanske kunde man samlas i ett lokalt kollektiv där medlemmarna turas om att betjäna saluhallen och därmed sälja åt varandra. Det frigör tid för producenten att göra det de är duktiga på, nämligen att producera. Men under t ex några timmar på fredagen skulle varje producent finnas på plats, för att då svara på frågor och sälja sina produkter. Kanske kunde man ha en gemensam transportkedja, där man turas om att frakta varorna på morgnarna till saluhallen. Kanske kunde man enas om att alla producenter runt Siljan får ingå i kooperativet.

För mig vore det det absolut finaste uttrycket för ett sant kooperativ. Och kanske bryter man dessutom de tre stora grossisternas monopol.

"Mat runt Siljan" evenemang

I går var vädret härligt - varmt och skönt. Det var en ren fröjd att åka ut till Ickholmen där "Mat runt Siljan" hade arrangerat en trevlig utställning av vad Siljanskommunerna kan erbjuda av närproducerade livsmedel.

Min syster och jag gick runt och provade på smakbitar. Där fanns bröd, ost, tuttul, olika köttprodukter, dricka och marmelader, honung mm. Och naturligtvis grönsaker. Det vankades också himmelskt god "Kolbulla" som vi fick grädda själva. För den som inte vet, så är det skogshuggarmat. Förr i tiden hade skogshuggarna inte möjlighet att ha med sig färsk mat ut i de ofta veckolånga skogshuggarperioderna och maten blev därefter. Varken mjölk eller ägg kunde lagras så en äkta "kolbulle" består i saltat fläsk skuren i tärningar och en pannkaksmet gjord på mjöl o vatten. Det steks över öppen eld och serveras med lingonsylt. Nu vet inte jag om den smet vi fick grädda var "äkta", men gott var det.

Men nu var vi inte där bara för att titta och smaka. Studieförbundet Vuxenskolan visade upp vad de/vi sysslar med och syrran och jag visade tillsammans med flera andra "konstnärer" upp några av våra tavlor som hängdes i det gamla kvarnhuset. Annat hantverk från studiecirklarna visades också.

Eftersom jag glömde kameran, var det syrran som fick stå för fotandet. Om hon kan få tummarna ur läge och maila över några bilder från evenemanget, ska jag senare lägga in det i det här inlägget. Under tiden kan ni ju klicka på länken, så kan ni läsa om alltihop.

Vi gjorde också ett besök på jordbruksgymnasiet, som också hade massor av intressanta saker att visa. Det var så mycket folk, så jag tror, att hela Rättviks befolkning befann sig på "Mat runt Siljan" i går.