Fick i morse rycka ut för att hjälpa en mig närstående att få ambulans för vidare befordran till Falu lasarett. Allt verkar emellertid vara bra och personen i fråga kommer nog hem framåt kvällen Närstående finns kvar på lasarettet och följer med.
Så jag tog bussen hem. Tack och lov är bussarna välgörande tysta. Den där musiknarkomanin som annars härskar överallt lyste med sin frånvaro. Jag fick tid för eftertanke.
I DD finns idag en helsida om hur dålig sjukvården är och hur dåligt organiserat allt är. I det här fallet stämde det inte alls. Eftersom Rättviks ambulans var på annat uppdrag så larmades Leksands ambulans med Prio 1-utryckning, dvs blåljus. Naturligtvis blev det lite längre utryckningstid. I sådant fall rycker Rättviks Räddningstjänst ut och snabbt var ett gäng på plats med syrgas och annan utrustning. En person avdelades till att dirigera ambulansen och de andra tog sig an patienten. Utfrågning, en första undersökning och lugnande beteende i väntan på ambulansen. Vilken tillgång! Inte skulle jag ha kunnat ge den första hjälpen! Alltså, här fungerade organisationen perfekt.
På lasarettet togs prover, en läkare gjorde en grundlig undersökning och utfrågning. Bara det har en lugnande inverkan. En remiss till en annan avdelning för säkerhets skull.
Jag är full av beundran för den professionalism som rådde i alla led. Jag vet, att misstag sker, att en del är klumpiga och det kan tråkigt nog få ödesdigra följder. Men inte i det här fallet. Och organisationen verkar det inte vara något fel på.
Jag vill bara berätta det här för att balansera det som står i DD idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar