Nanopartiklar. Nytt hälso- och miljöhot?

Jag borde väl egentligen skriva om något mysigt så här i 2009 års sista skälvande minuter. Men jag tänker i stället höja ett varningens finger: Var uppmärksam på de faror som eventuellt finns med den ganska så nya nanotekniken.

Tekniken att framställa nanopartiklar har funnits några år. De är pyttesmå partiklar, en miljarddels meter, som nu tillverkas för många ändamål.  Det används bl a i hudkrämer, mediciner, elprylar, färger, antimögelmedel, supertunna filmskikt mm mm och detta aningslösa användande av kemiskt framställda produkter innan deras effekt på natur och människor är kartlagt kan vara början på en oerhörd hälso- och miljökatastrof. Vad vet vi om produkternas påverkan på organismer, nedbrytbarhet mm?  Finns det risk för en ny miljökatastrof av en omfattning som skulle få DDT- och PCB-effekterna att te sig harmlösa?

Otvetydigt hägrar fantastiska användningsområden (se artikeln som jag länkat till ovan) som skulle ge oss enorma vinster både materiellt och bekvämligt. Men vad få vi med oss så att säga på köpet?

Som de flesta andra är jag nyfiken och förväntansfull inför vad nanotekniken kan ge oss. Men jag är rädd också. Det tycks inte finnas någon tid för eftertänksamhet eller för broms från myndigheter. Full fart framåt, tydligen. Så för egen del kommer jag att vägra köpa produkter där nanopartiklar finns deklarerade. I väntan på forskning som förhoppningsvis visar att partiklarna är ofarliga och nedbrytbarheten är tillfredställande.

Julstämning

Oj, är det så länge sedan jag skrev på bloggen?! Men julafton har kommit och gått. Det var ömsom jäktigt och ömsom mycket lugnt. Precis som vanligt, alltså. Julafton i stugan tillsammans med Roger med familj och juldagen och annandagen i lugnets tecken.
I dag har vi varit 10 personer här på middag. Trångt, men där det finns hjärterum där finns det stjärterum, ni vet.
Nu tar vi det lugnt i kväll. Det blir nog lite glögg och pepparkakor. Och TV.

God Jul och Gott Nytt År önskas alla läsare av den här bloggen.

Christer o jag vill önska alla läsare en God Jul och Ett Gott Nytt År.

Det har varit roligt att skriva den är bloggen. Jag har inga krav på mig att vara någon framstående författare utan skriver som jag känner för stunden. Särskilt glad blir jag när det dyker upp några kommentarer. Tack för dom.

Hästen, som syns på bilden är Rättviks Hemslöjds jubileumshäst och görs bara i 100 ex. Jag lyckades få nr 23.

På nästa bild smyger Christer och jag till oss smakbitar av morgondagens julbord. Vi måste ju kolla att det smakar bra.

Jag vill verkligen rekommendera sillrecepten från Garpenbergs Herrgård i tidningen Pralinen . Jag gjorde 3 varianter, Citronsill, Vitlöksill och Senapsill. Särskilt gillade jag senapsillen.  Just nu står en gryta med rödkål och puttrar på spisen. Ska bli intressant att avsmaka den senare. Alla recepten var mycket lättlagade.

I morgon åker vi ut till stugan där sonen Roger m familj skall vara över julen. Fick nyss bud att de lyckligt kommit fram. De har gjort en lång och dryg resa. Det är inte värt att komma dit för tidigt i morgon, julafton, för då riskerar man att få väcka dom med kaffe på sängen. Vi åker dit på eftermiddagen.

En fullmatad dag

Gnistrande vit, solig dag och -13 grader. Som gjord för att åka till Rätt Pris i Insjön för att storhandla inför julen och utnyttja vår 10% rabattkupong, besöka Clas Ohlson för att köpa rakblad och sedan åka till stugan för att, som Christer säger, "kratta manegen" tills barnen kommer och passa på att kolla att det inte sitter någon mus i fällan.

Utrustad med en diger inköpslista (10% är inte fy skam) plockade vi vagnen full och lite till. Christer lassade ut vid kassan och jag plockade i papperskassar (medförda hemifrån). Eftersom Christer stod vid kassan så betalade han och vi gick nöjda ut till bilen (rakbladen inhandlades först, förstås). När vi åkt en bit kom vi på att vi glömt att lämna fram rabattkupongen vilket resulterade i att vi missat rabatten om 84 kr. Förargligt! Kändes snopet. Inte bra alls.

I stugan gjorde jag eld, Christer kollade att TV-n fungerade och vi konstaterade att det nu var musfritt. Vi kokade kaffe och jag sopade snygga gångstigar till bilen och vedboden i den decimeterdjupa snön. Ja, jag sopade. Jag tycker det är mycket vackrare med sopade, mjukt rundade gångstigar än skarpa sådana som åstadkoms med skyffel.

När vi kom hem till Rättvik och lassat/stuvat in all maten där den fick plats var vi hungriga och vi (lite skamset skyldiga) beslöt oss för att griljera skinkan som vi förvarat några dagar i en frigolitlåda på balkongen, tjuvsmaka lite och samtidigt stilla vår hunger. Men tji - den var djupfrusen! Nu var goda råd dyra. Jag inledde operation skafferistädning. I en skål hittade jag en drygt handfull bandspagetti och lika mycket kokt broccoli (bara några dagar gammalt). En skål med svampsås (en dag gammal), en par tomater som sett sina bästa dagar (men fullt konsumtionsdugliga) och en överbliven skål med couscous (x antal dagar gammalt). Detta upphettades i en stekpanna och jag strödde över rikligt med torkad persilja samt generöst med rosmarin. Två ägg + ett par matskedar vatten blev den smet som band ihop alltihop till en, faktiskt, god och matig omelett. En öl till maten fullbordade det hela.

Att sedan avsluta dagen med att kolla på "Fråga doktorn" och avnjuta Ernsts julstök tillsammans med Carl-Jan Granqvist är inte helt fel. Jag har också hunnit med att skriva ett medlemsbrev till medlemmarna i bostadsrättsföreningen och önska God Jul. Jag ska gå ut i den gnistrande stjärnklara natten (nu överdriver jag lite, men det låter bra) och lägga ett brev i allas brevlådor så de kan läsa det i morgon tillsammans med morgontidningen. Men så var det ju det där med rabatten, förstås.

Glöggfest och mandalamålning

Nyss lade jag ut ännu en mandalamålning på min särskilda blogg "Brittis ManDALA art" (länk i högermarginalen). Den kallar jag för "Mandala nr 6 Dalarosen".

Snart ska vi börja förbereda för glöggfest här på gården, en årligt återkommande träff för gårdens medlemmar. Det blir kaffe, glögg. pepparkakor och kanske lite mer. Hoppas det inte blir alltför kallt. Det är möjligt jag lägger in en bild senare.

Lite senare: Glöggfesten är slut. Alla kom utom tre, som hade förhinder. Att Kerstin glömde allt för skidåkningen på TV och Eva hade somnat i fåtöljen må vara förlåtet. Vi väckte upp dom så allt återgick till det normala. Ingen fest utan Kerstin o Eva.

En härlig vinterpromenad.

Soligt väder och lagom kallt. -9 grader. Det blev en härlig promenad utefter Siljans strand.

En sjuk, deltidsarbetande professor uppmanas söka arbete på Samhall

Skulle precis släcka ner datorn och gå till sängs då jag klickade lite slumpvis i min blogglista till höger och kom in på Ett hjärta rött. Där skildras ett par fallbeskrivningar som handlar om människor som drabbats av de nya sjukreglerna. Bl a en professor som drabbats av leukemi och nu arbetar deltid inom sitt yrke (75%) och är sjukskriven resten av tiden. Nu uppmanas hon att sluta sitt arbete och söka nytt jobb på Samhall på heltid.

 Till sist ännu ett inlägg ur samma blogg från 11 november. LÄS DET!

God natt.

En biltur i Dalarna

Idag blev det en heldag med bil utanför Rättviks socken. Utomlands, så att säga.

Tyvärr var det under några år i slutet av det s k analoga tidevarvet ett antal filmrullar som inte blev framkallade. Beslöt göra det i dag i Falun samtidigt som jag gjorde ett besök på jobbet. En rulle skulle framkallas och läggas på skiva. Tyvärr visade det sig att filmen blivit så förstörd av lagringen att det inte gick att göra något åt det utan att de skulle vara tvungna att  manuellt behandla varje bild, 36 bilder à 10 kr. + framkallning. Så det fick vara. Sens moral: låt aldrig filmrullar ligga utan att bli framkallade.

Sedan blev det också omvägen till Borlänge och ett långt besök på Kupolen. Ett besök hos min tös blev det också.

Jag åkte från Rättvik kl 9 och var inte hemma igen förrän kl 17. En lång dag.

Sammanslagen a-kassa och f-kassa?

Miljöpartiet går ut med en debattartikel i AF om att slå ihop a-kassan och f-kassan. Ingen dum idé med tanke på att de båda instanserna samarbetar så dåligt. Eller de borde i alla fall tvingas samarbeta. Människor faller mellan stolarna medan deras fall behandlas och måste i en del fall sälja sitt hus eftersom de olika instanserna inte kan bli klara med sina utredningar i tid.

Det här liknar mina tankar (OK, lite diffusa) om medborgarlön. Alla svenska medborgare borde vara berättigade till en grundsumma, medborgarlön, om allt annat fallerar. Jag håller med miljöpartiet om att så gott som alla människor verkligen vill arbeta. De som inte vill gör heller inget bra jobb. Och eftersom lagen säger att vi alla i det här landet ska kunna ha en grundtrygghet så är väl något slag av medborgarlön inte så dumt.

Jag har en känsla av att våra politiker och makthavare har svårt att förstå att alla inte har samma "jävlar-anamma" som dom har. Jag efterlyser mer empati från deras sida. Makthavare har kommit till sin position pga sin drivkraft, styrka, envishet och ibland även intelligens. Men alla har inte det - pga arvsanlag, uppfostran, sjukdom, handikapp mm. En människa med smärtor, t ex, har mycket nedsatt förmåga att uppbåda drivkraft. Och för många är det oerhört, ibland oöverstigligt, svårt att uppbåda krafter för att tampas med olika myndigheter, fylla i blanketter mm. För denna kategori människor skulle det kännas mycket lugnare och vara en god hjälp om de bara får EN myndighet att kontakta.

Jag känner oerhört med alla de som nu utförsäkras, även om Husmark-Persson lovar att bli mer human. Det tror jag inte ett dugg på, förresten.

Personligen kommer jag i nästa val att värdera en person lika mycket utefter min uppfattning om personens humana inställning som dess ideologi och lägga min röst efter det.

I ett senare inlägg ska jag närmare redogöra för mina farhågor om att makthavarna med dagens politik medvetet framkallar en arbetskader med låga löner för att vi ska kunna hävda oss på den globala marknaden. Ett A- och B-lag i ordets absoluta mening. Men det får bli en annan gång. Det här inlägget är redan för långt. Tack alla ni som orkade läsa så här långt.

Läs Strykarkattens blogg .....

....om hennes försök att griljera skinkan. Du får dig garanterat ett gott skratt. Förlänger livet, sägs det.
(länken finns i länklistan till höger)

En dag i målandets anda

Idag har det varit heldagsmålning hemma hos Erik o Ann-Marie Grind i Hosjö, Falun.
Vi var fyra intresserade mandalamålare förutom värdparet själva. Själv åkte jag inte hem förrän efter kl 18.

Ytterliggare bilder kan ni snart se på min nyöppnade blogg Brittis ManDALA-art (se länk i högermarginalen).

Min andra blogg, Brittis ManDALA-art.

Klockan är mycket och jag är jättetrött. Jag har ägnat hela kvällen åt att skapa ett mönster till den mandala som jag ska måla på hos Erik o Ann-Marie Grind i Falun under deras "inspirationsdag" i morgon. Det känns bra att ha mönstret klart för då vill jag ha det lugnt omkring mig.

Jag tycker att det är jättetrevligt att själv skapa  mönster och vill absolut inte fastna i  "så ska man måla". För många år sedan var mina systrar och jag på en veckolång kurs i akvarellmålning. Vi hade jättetrevligt tillsammans men efter den kursen tog jag inte i ett par penslar på mer än 10 år. All lust att måla försvann. Läraren sade "så här ska man göra när man målar" och det passar mig inte alls.

Jag kan nämna att jag nu har fått in några få bilder av mina målningar på min nya blogg, "Brittis ManDALA-art" (länk också till bloggen i sidomenyn). Där har jag tänkt visa dom målningar jag gör. Jag känner djupt för att måla på det här sättet och har en djupt förankrad avsikt med mina målningar. Jag hoppas ni kommer att gilla det.

Media, sanning och integritet.

Expressen tar idag upp en allvarlig sak - vad kan man lita på i mediaflödet och vad kan det resultera i?

I Expressen berättar Ingrid Carlquist, frilansjournalist, i "sid 4 Debatt" om hur det är att bli utsatt för anonyma mail som smutskastade henne för de åsikter hon redogjorde för på sin privata blogg. Det resulterade i att hennes uppdragsgivare sade upp henne eftersom bl a anonyma grupper på Facebook uppmanar till bojkott av företagets produkter. När hon vände sig till polisen för att få reda på vilka som ligger bakom smutskastningen, beslöt åklagaren att inte starta förundersökning och hon menar att det därmed blir tillåtet att med lögner och förtal hindras att fritt framföra sin åsikt - en grundlagstadgad rätt.

På sid 38, "Dokument/fredag" "Vem på hela nätet kan man lita på?" tar Fredrik Granlund upp en annan viktig fråga, fejkade bloggar.  Det finns tydligen exempel på bloggare som skriver trovärdigt och får människor att bli berörda och engagerade och så är det rena uppdiktade noveller. I en del fall även utformade så att annonsörer lockas dit och bloggen därmed blir kommersiell. Fredrik Granlund uppmanar oss att kontrollera och återigen kontrollera uppgifter ur olika källor.

Själv har jag funderat mycket över romaner som är delvis sanning och delvis fiktion. Jag läser själv med förtjusning sådana böcker men blir lite skrämd av att man blir påverkad så att man inte vet vad som är sanning och påhitt. Författarna skriver mycket noga ut att det är fiktion men Vad är fiktion och VAD är sanning. Historiska romaner är därvidlag en guldgruva för författaren. Så även kriminalromaner. Jag menar inte att det ska vara förbjudet att skriva så, men vill varna för den förvridna bild av verkligheten som vi vanliga medborgare får med dimmiga kom-ihåg från en avlägsen skoltid eller lika dimmiga kom-ihåg från kriminalfall som stod i tidningarna för några år sedan. Och inte sjutton sätter jag mig och jagar uppgifter ur gamla historieböcker eller kriminalfall när jag kopplat av med en sådan bok.

Jag har i alla fall beslutat mig för att inte själv skriva så att det kan föranleda att läsaren tror att jag fejkat. Så ni ska inte förvänta er något skandalöst skvaller eller några tårdrypande självbekännelser. Jag lovar att fortsätta vara så där lite lagom slätstruken och alldaglig, dvs lite så där lagom lagom.

Vi står inför ett paradigmskifte.

I dag blir det en lång tankeslinga.

Det är utdelning av Nobelpriset och som vanligt sitter jag bänkad framför TV-n. Jag har nu sett själva utdelningen och naturligtvis ska jag senare njuta av glansen vid middagen med dess höjdpunkt - desserten.

Jag är så glad över Nobelpriset (ja, jag har ju inte fått nåt själv, förstås ;-o) men för att dessa framstående forskare och författare får erkännande för sina år av slit. Det här är deras stora dag och jag gläds med dom.

Särskilt kommer jag att tänka på fysikpristagarna som blev uppmärksammade för sina fantastiska arbeten med fiberoptisk kommunikation som gjort internet och mobiltelefoner möjliga. Sekundsnabbt når man alla över hela jorden och även ut i rymden. Det här är just det som den danske filosofen Martinus talar om - jordens expanderande nervsystem. Vi står just nu i början på ett fantastiskt paradigmskifte då kunskaper och kommunikationer sprids sekundsnabbt människor emellan. Vi kommer att göra många misstag och skapa mycken olycka innan vi lärt oss handskas med detta kommunikationssystem på rätt sätt. Men jag är övertygad om att det bara blir till glädje så småningom.

Men det är klart - det kan bli som för vårt 17-åriga barnbarn som besökte oss nu i eftermiddags: Hon beklagade sig över att hon fått så få sms idag - bara 53 stycken! Här ser vi hur vår kommunikationsradie växer. För 100 år sedan var vår kommunikationsradie = byns storlek. För 50 år sedan = radions, telefonens och språkets räckvidd och nu är det hela världen. Se på ungdomarnas sms-ande som en naturlig utveckling. Dom utvidgar sina kommunikationer långt över vad vi trodde var möjligt. Men det är klart - de borde sova ibland också. Och läsa sina läxor. ;-)).

Titta t ex också på min besöksräknare. Den är snart uppe i 46 000. Och jag har inte blivit avbruten en enda gång! :o). Bara vid ett tillfälle när datorn kraschade. Men då låg min blogg tryggt i famnen på någon server någonstans i världen.

Se på våra forskare med vänligt sinne. Dom för oss oftast framåt. Och unna dom nu att dansa och vara glada hela natten lång! Själv ska jag snart bänka mig i bästa fåtöljen och njuta av glittret och glansen och dregla över den goda maten som där serveras.

Kl 23. Nobelmiddagen är avslutad och middagsgästerna står och stampar i trappan (det ser ut som i Mångsbodarna under Vasaloppet, som reportern så träffande sade). Även Christer och jag har avslutat vår middag (framför TV-n förstås och med hörlurarna på eftersom vi vill ha lite olika volym). Jag försökte mig på att fotografera oss båda vid soffbordet framför tallrikarna men jag begrep mig inte på fjärrutlösaren och hittade inte instruktionsboken så det fick vara.

Små guldglimtar

Jag var på biblioteket idag och hittade den lilla underbara boken "Världens bästa citat". Så nu ska ni få er till livs lite guldglimtar under ett tag framöver. Lånetiden går ut 7 januari, så håll till godo till dess.

Årets sömntuta, det är jag.

Sov till kl 10.30 idag! Otroligt! Jag som brukar vakna kring 6 - 7 varje morgon utan besvär och vara pigg direkt.

Idag var jag rejält svårväckt, Christer fick puffa länge på mig innan jag slog upp ögonen. Kan det bero på att jag tog min morgonmedicin sent i går kväll i stället? Anledning: se gårdagens inlägg "En rörig dag".

I kväll blir det syjunta. Trevligt.

En rörig dag

En något rörig dag.
Det startade så lugnt med kaffe, mackor och tidningen ca 7.30. Lyckan log mot mig för jag lyckades lösa dagens Sudoku utan större besvär.
Satte mig sedan vid datorn för att fortsätta mitt påbörjade städningsprojekt på min hårddisk (ett ständigt pågående arbete). Skrev dessutom ut en adventsinbjudan till gårdens medlemmar och lockade med glögg, kaffe mm (det visade sig sedan att jag skrivit fel, men det är en annan historia). Upptäckte att tiden rusat iväg och störtade upp för det var tid för min sedvanliga målarträff kl 13 på ABF-lokalen, sista dagen för terminen.

Kom på att jag glömt min dagliga hjärtmedicin och naturligtvis var medicinasken tom eftersom det är måndag. Bedömde att jag ändå hade tid att fylla på veckodosen i asken innan jag skulle iväg till målningen. Och plockade alltså fram mina medicinburkar. Varvid jag hittade ett meddelande i lådan där det kort och gott stod att jag skulle infinna mig kl 13.30 den 7 december på hjärtkliniken i Falun för min årliga kontroll. Det hade jag totalt glömt. Det var nogsamt antecknat i min fickkalender men det var ju ny vecka och jag hade inte vänt blad (har inte förstått det där med kalender i mobilen). Målningen kunde jag glömma.

Men nu var goda råd dyra. Det tar 45 minuter med bil från Rättvik till Falun och så behöver jag lite tid för parkering mm. Men det borde gå, bedömde jag.

Efter EKG-undersökning och blodtryckskontroll var det tid att träffa min favoritläkare Stefan Berglund för genomgång. Jag startade tufft. Meddelade att jag mådde så bra att jag ville diskutera sänkning, ev utsättning av medicinerna. Mina värden var bra, så varför inte? Men han pratade omkull mig, vilket iofs inte var så svårt (med den härliga rufsfrisyren och det varma leendet). Så jag fick återvända hem med förlängt recept. När vi tog adjö sa jag att vid nästa kontroll skulle jag vara ännu bättre varvid han sa: "Kan det bli bättre?" Jag gick därifrån med lätta steg, tyckte att jag inte kunde ha fått en bättre avskedshälsning.

Hoppas resten av kvällen blir lika lyckad.

Karin på Mekonomen frestar utkörda män.

Ny reklam med Karin på Mekonomen. Nu försöker hon göra det skönt i bilen för en kund som blivit utkörd av sin fru. Hon frestar med allehanda prylar för att hålla honom varm.

Om inte den här reklamen får pris för bästa reklamfilm så vet jag inte vad.

Jullunch för pensionärerna på Cederroth i Falun.

I tisdags var det dags för pensionärernas uppskattade årliga jullunch på Cederroth i Falun.

Vi fick en fin visning i fabriken och fick tillfälle att hälsa på alla våra gamla arbetskamrater. Visningen är mycket uppskattad och vi får alltid en fin briefing om nyheter i företaget.

Sedan var det lunch och den gick minsann inte av för hackor. Menyn visas på en av bilderna. För den som inte klarar av att läsa kan jag meddela att det var helstekt fläskfilé med pepparkakstäcke, rotfruktsgratäng med fransk senap och en rödvinssky med smak av choklad och fikon. Som vegetariskt alternativ serverades grönsaksfylld aubergine med samma tillbehör som ovan. Efteråt fick vi en makalös cheesecake med apelsinskals-grädde med varma hjortron och citronmeliss. Ovanpå det kaffe o kaka. Och gott om tid att ventilera gamla o nya minnen med bordsgrannarna. Gissa om kocken fick beröm!

På bilden ser ni skålen med ljuset som vi alla sedan fick med oss som julgåva.

Det som i alla fall gläder mig extra mycket är att alla arrangemang: dukning, servering, fabriksvisningen, alla kramar vi fick, gjordes av våra forna arbetskamrater och det syntes att de själva tyckte att det var roligt. Trots att vi förmodligen tog mycket av deras arbetstid i anspråk. Och jag vet, att de har mycket att göra - finanskrisen till trots.

Tack alla gamla arbetskamrater! Och tack företagsledning, som inser hur mycket sådana här tillställningar betyder för många.

Som ett litet PS vill jag kommentera vad jag såg på TV i går. Det var debatt om regeringens stränga regler för deltidsanställda cancersjukans tvång att söka annat, nytt heltidsjobb om inte den ordinarie arbetsplatsen kunde erbjuda den sjuke heltidsarbete inom ett år. Där vittnades det om att svenska arbetsgivare gör väldigt mycket för att hjälpa sina cancersjuka anställda med rehab, omplacering och stöd av olika slag. Inte för att vi pensionärer är cancersjuka men här jämställer jag faktiskt Cederroth med dessa "goda företag" som bidrar med så mycket värme, empati och glädje.
Som "mindre goda företag" anser jag försäkringskassan vara som kräver att dessa mycket sjuka ska söka heltidsjobb, med vad och var som helst i Sverige.