Det är utdelning av Nobelpriset och som vanligt sitter jag bänkad framför TV-n. Jag har nu sett själva utdelningen och naturligtvis ska jag senare njuta av glansen vid middagen med dess höjdpunkt - desserten.
Jag är så glad över Nobelpriset (ja, jag har ju inte fått nåt själv, förstås ;-o) men för att dessa framstående forskare och författare får erkännande för sina år av slit. Det här är deras stora dag och jag gläds med dom.
Särskilt kommer jag att tänka på fysikpristagarna som blev uppmärksammade för sina fantastiska arbeten med fiberoptisk kommunikation som gjort internet och mobiltelefoner möjliga. Sekundsnabbt når man alla över hela jorden och även ut i rymden. Det här är just det som den danske filosofen Martinus talar om - jordens expanderande nervsystem. Vi står just nu i början på ett fantastiskt paradigmskifte då kunskaper och kommunikationer sprids sekundsnabbt människor emellan. Vi kommer att göra många misstag och skapa mycken olycka innan vi lärt oss handskas med detta kommunikationssystem på rätt sätt. Men jag är övertygad om att det bara blir till glädje så småningom.
Men det är klart - det kan bli som för vårt 17-åriga barnbarn som besökte oss nu i eftermiddags: Hon beklagade sig över att hon fått så få sms idag - bara 53 stycken! Här ser vi hur vår kommunikationsradie växer. För 100 år sedan var vår kommunikationsradie = byns storlek. För 50 år sedan = radions, telefonens och språkets räckvidd och nu är det hela världen. Se på ungdomarnas sms-ande som en naturlig utveckling. Dom utvidgar sina kommunikationer långt över vad vi trodde var möjligt. Men det är klart - de borde sova ibland också. Och läsa sina läxor. ;-)).
Titta t ex också på min besöksräknare. Den är snart uppe i 46 000. Och jag har inte blivit avbruten en enda gång! :o). Bara vid ett tillfälle när datorn kraschade. Men då låg min blogg tryggt i famnen på någon server någonstans i världen.
Se på våra forskare med vänligt sinne. Dom för oss oftast framåt. Och unna dom nu att dansa och vara glada hela natten lång! Själv ska jag snart bänka mig i bästa fåtöljen och njuta av glittret och glansen och dregla över den goda maten som där serveras.
Kl 23. Nobelmiddagen är avslutad och middagsgästerna står och stampar i trappan (det ser ut som i Mångsbodarna under Vasaloppet, som reportern så träffande sade). Även Christer och jag har avslutat vår middag (framför TV-n förstås och med hörlurarna på eftersom vi vill ha lite olika volym). Jag försökte mig på att fotografera oss båda vid soffbordet framför tallrikarna men jag begrep mig inte på fjärrutlösaren och hittade inte instruktionsboken så det fick vara.
2 kommentarer:
Synd att du inte fick igång fjärrutlösaren, hade varit roligt att se hur ni åt nobelmiddag framför tv-n med hörlurar :o)
Ja, och vi hade tända ljus och den nyinköpta jubileumshästen som bara görs i 100 exemplar. Det blev vår julklapp till oss själva. Ska fixa bild på den sedan.
Skicka en kommentar