Behov av löneskillnader?

I ett TV-inslag togs upp de stora löneskillnader som nu föreligger. "Vanligt folk" har fått en löneökning om 6% under 2003 - 2006 medan direktörer fått en löneökning på 53% i vissa flall ända upp till 83%.

Jag har funderat mycket över varför dessa "direktörer" behöver så mycket pengar. De kan ju inte göra av med alla dessa miljoner.

Jag tror, att det ligger till så här: Vi måste alla ha något att vara stolta över. De här kritstrecksrandiga, gråklädda männen har ingenting annat att pråla med än sina pengar. Ju mer pengar, desto mer viktiga är dom. I sina egna men också i andras ögon.

Men jag har ett förslag: Ge dom adelstitlar att slåss om! Inför fler ordnar, band och annat tingeltangel. Gärna också färger som bevis på deras viktighet. Gult för högsta rangen, blått för 2:a , rött för 3;e osv. Eller vilken ordning dom vill. Låt dom välja själva! Återupprätta anseendet på sammet. Det har sådan lyster. Vapensköldar ska dom naturligtvis ha. Många överdådiga sammankomster kan skapas när sköldarnas legitimitet skall fastställas. Riksdagshuset ska dom förståss använda för sina representationsmiddagar. Det impar på utländska gäster.

Om man inför detta som bevis för personers viktighet så försvinner (i alla fall delvis) behovet av övermåttan mycket pengar. Och det blir lite över till oss andra.

Men understå er inte att röra knätofs och midsommarfirande runt Siljan! Ni har ju redan tagit dalahästen.

Infrastrukturens sönderfall

Nu är det dags att sälja ut Sveriges Flaggskepp Telia. Förslag har bl a inkommit om att dela ut aktierna till alla Sveriges invånare eftersom Telia ju en gång i tiden arbetades ihop av Sveriges invånare i form av höga skatter.

I morse uttalade sig några personer i TV, bl a Björn Rosengren, f d fackpamp. Det var ynkligt att höra argumenten emot förslaget. "Opraktiskt" "Orättvist" "Hur skall fördelningen göras?" "Stora kostnader för företaget" "Aktieägarna har rätt till hög avkastning" mm. Ynkligt, var ordet. Som jag förstod det, var budskapet att de som har råd att köpa ska också ha aktierna för egen del.

Jag minns hur mina föräldrar under 40-/50-talet avstod från mycken välfärd för att betala in de skatter som behövdes för att sjösätta uppbyggnad av elnätet, posten, järnvägen, telefonnätet, vägnätet, skolor, daghem och sjukvård, dvs hela vår infrastruktur. Men de avstod med jämnmod för de ville att det uppväxande släktet skulle få del av den välfärd som kunde skönjas i framtiden. Jag minns att våra föräldrar ofta hade det svårt att få vardagen att gå ihop ekonomiskt men de hade ändå en fast tro på att framtiden var ljus och att den utstakade infrastrukturen var en nödvändig del i den kommande välfärden.

Men hur är det nu? Hela infrastrukturen sågas sönder och delas upp på privata händer med kvalitetsförsämring som följd. Vi har väl alla upplevt svårigheten att hitta telefonnummer, att kunna betala räkningar om man inte har internet, skenande eltaxor och det är väl bara en tidsfråga innan en tågkollision inträffar pga tågföretagens olika datanät. Och nu ska Telia (enligt domslut) inte heller vara tvungen att bygga upp raserade telenät i glesbygden. Exemplen är många. Jag befarar också att sjukvården blir sämre när t ex utländska ägare får bestämma. Inte bryr sig en aktieägare i Paris om hur moster Agda på sjukhemmet i Rättvik har det. Han är aktieägare och vill ha snabb avkastning.

Som det nu är, tycks staten helt tagit avstånd från det ansvar som åligger dem beträffande övergripande styrning av elförsörjning, telenät, järnväg, postbefordran mm, ett ansvar som de har för det infranät som våra förfäder skapat.

På ett par årtionden smulas nu det infranät sönder som den befolkning som arbetade under 40-/50-talet byggde upp. Och de kapitalet delas nu ut till några få som har resurser att köpa in sig i dessa guldkalvar.

Kriminellt, det är vad det är!

Härligt med oljemålning

Idag var det min oljemålningsdag. Så kul det är att träffa andra som också målar. Ni må tro att vi är aktiva. Ibland är det så tyst så det är riktigt öronbedövande. Ibland bara pratar vi. Har just avslutat ett stilleben som jag målat med enbart kniv. Rena lekstugan! Nästa gång ska jag kanske fota den och lägga upp den på bloggen. Den måste torka först innan jag kan bära hem den.

Jag har också lyckats övertala syrran att gå med. Hon trivdes - det syntes. Hon fick till det jättesnyggt direkt. En hel hög med frukter.

På torsdag är det akvarell som gäller.

Tvättkrångel

För några dagar sedan meddelade Christer att tvättmaskinen gått sönder. Lampan lyste rött över öppningsknappen när maskinen startades. Han menade att luckans låsanordning hade gått sönder.

"Jaha, då får vi väl ringa efter en montör då, som får titta på maskinen och laga den ", sade jag.
"Det går inte. Det är ingen idé. Maskinen är gammal och är förresten C-märkt, dvs den är en energislukare". (Han visste exakt var han skulle sätta in stöten).

Jag krävde att vi i alla fall skulle undersöka möjligheterna till reparation. Så det blev till att försöka hitta en reparatör. (hitta.se har blivit riktigt dåligt. eniro.se är bättre). Reparatören hörde inte av sig trots tre desperata anrop på mobilnumret. Sökning på grannkommunerna gav heller inget napp. Så jag fick ge mig. Långa framkörningsavgifter, undersökning, reparation mm skulle kosta massor och kanske ändå inte avhjälpa felet. Själva kunde vi inte ta med oss maskinen till en verkstad. Den är tung och vi har en tvär, vinklad trappa i lägenheten. Jag var upprörd. Tänk, att man ska vara tvungen att köpa en ny maskin bara för ett ynka fel på låset!!! DET är energislöseri, om något! Men vi beställde i alla fall en ny maskin från ortens leverantör av vitvaror! På tisdag skulle den ev kunna levereras.

Under tiden behövde vi tvätta ett par saker så jag travade ner till Ulla, som har en exakt likadan maskin. Stoppade in tvätten och startade. DÅ LYSTE DEN RÖDA LAMPAN ÖVER LUCKÖPPNINGSKNAPPEN!!
"Men", stammade jag. "Den lyser ju!"
"Javisst", blev svaret. "Det ska den när maskinen startar. Den slocknar när tvätten är klar"

Så just nu pågår en tvätt nere hos Ulla samt en tvätt i vår egen "trasiga" maskin. Än så länge går maskinen som en klocka.

Kollade nyss. Tvätten är klar och förmodligen nere hos grannen också. Men det blir i alla fall inte jag som får ringa Elon och avbeställa den nya tvättmaskinen!

Måndag: Vem tror ni fick ringa och avbeställa nya tvättmaskinen? Jo, naturligtvis jag. C. hade ett ärende att uträtta. Och naturligtvis ringde reparatören i morse och ville komma och reparera maskinen.

Vad en liten kommentar kan göra

Oj, vad den lilla kommentaren i slutet av förra inläget kan ställa till med. Det var inget stort alls men har tydligen skapat en vågrörelse genom hela släkten. Det ger osökt tanken om vad dunkla antydningar kan ställa till med. Något att tänka på, kanske.

För övrigt så har jag nu fått upp även gardinerna. Snyggt, va?

Tulpanfrossa

Det har varit lite bloggtorka på sistone. Vet egentligen inte varför, men så är det.

Just nu gör jag allt jag kan för att skjuta upp den nödvändiga städningen. Dammråttorna rullar omkring och det knastrar av knäckebrödsmulor under fötterna när jag går i köket.

Men jag har i alla fall bytt lakan i sängarna. Hemtex har rea och jag blev helt frälst på deras tulpantyger. Störtade i väg till Kupolen i Borlänge för att köpa gardiner att ha i köksfönstret (julgardinerna hänger fortfarande kvar). På Hemtex fick jag veritabel tulpanfrossa. Förutom tulpangardiner blev det bäddset med tulpaner, en bonad med tulpaner att hänga på köksväggen samt två löpare - en till köksbordet och en till sommarstugan.

Bilden visar vårt nya bäddset. Bry er inte om stapeln med böcker på mitt sängbord - det är mitt problem! Att det saknas tavlor (el dy) beror på att vi inte har bestämt oss för vad som ska hänga där.

Syrran har just påbörjat en promenad hit. Det tar ca en timme. Då kanske hon kan hjälpa mig att besluta vad som ska hängas på väggen. Hon har så god smak. Eller så blir det djupa diskussioner över en kopp kaffe. Jag har en svag känsla av att det blir det sistnämnda. Undrar om hon haft ett telefonsamtal med lillasyster och nu brinner av nyfikenhet. Hmmm.

En båttur till Mariehamn

Vi har hunnit med en båtresa till Mariehamn med Viking Lines Cinderella också. Ett erbjudande från Viking Line som vi inte kunde motstå. 480:- för två personer inklusive allt!

Så i tisdags morse bordade vi Viking Lines buss vid Rättviks station kl 9.40 för färd till Stockholm. Chauffören bad om biljetterna men vi sade som det var, att vi inte fått några bussbiljetter i ATG-kiosken. "Hoppa på då i alla fall" blev svaret.

När vi kom till båten gick C till informationen för att reda ut det hela. När han kom tillbaka till mig där jag parkerat mig med våra väskor såg han mycket bister ut och berättade att vi var tvugna att gå upp till 11:e våningen på båten när vi kommit ombord och förklara vårt beteende. Gratispassagerare - det var allvarligt, det.

När vi kommit ombord lomade vi iväg till hissen som förde oss längst upp till kapten´s däck. Jag tyckte det var lite genant, faktiskt. Men man ska ju stå för sina synder.

"Här är det" sa C och öppnade en dörr. Och där kom jag in i en vacker svit med champagne i en kylare och två glas. Det var Christer som ville fira vår bröllopsdag (lite försenat). Jag är allt bra lättlurad, jag. Men trevligt var det.

För övrigt var resan trevlig. God mat och trevliga samtal med andra passagerare. När vi trötta och lite frusna kom hem sent på onsdag kväll så var vi mycket nöjda med vår utflykt. Men hur mycket extra C fick betala för sviten är en hemlighet - även för mig.

Det visade sig att vi faktiskt hade rest som fripassagerare på bussen men C fick betala för en enkelresa hem. Att det senare visade sig att hemresan gällde för nästa vecka är en annan historia. Och inga bilder blev tagna heller för det visade sig att batterierna och även reservbatterierna var slut.

Målar akvarell

Jag har börjat på akvarellmålning. Vi har ingen ledare utan träffas och målar varje torsdag i Vuxenskolans regi. Jättekul.

I torsdags var det 3:e gången och nu har jag färdigställt min första akvarell på 18 år. Ja faktiskt - senast jag tog i en pensel var 1989. En veckolång målningskurs på en folkhögskola en varm sommar tog av någon underlig anledning ifrån mig all inspiration. Jag förstår inte varför, men så är det. Här ovan visar jag resultatet. Tycker ni jag ska kosta på en ram?

Molnbyggen och myten

I går fick jag mig berättat att det varit ett inslag i radion om förgiftningen av sjön Molnbyggen.

Bl a talades det om K Leanders rapport som skulle visa att det är naturliga orsaker som orsakar att fisken i sjön i stor utsträckning saknar normal könsutveckling. Jag tycker att det är synd att Leanders uttalanden får stå oemotsagda. Kommuninnevånarna blir på så sätt förda bakom ljuset.

Vi boende runt sjön menar att skadorna på fisken beror på utsläpp av lakvatten från den närbelägna soptippen. Som nog de flesta vet, har vi som bor runt sjön stämt Leksands kommun. Målet har varit uppe i Miljödomstolen och dom har avkunnats.

Jag vill här dra ut några rader ur domslutet:

"Miljödomstolen gör följande bedömning.

..... kan fiskskadorna inte bero på naturliga orsaker och Kjell Leanders m fl utredning där det påstås naturliga orsaker håller inte vetenskaplig klass. Bl a har den i utredningen inte ett korrekt urval av fiskar gjorts för undersökningen.

..... uppgifter vid huvudförhandlingen talar enligt miljödomstolens mening med sådan styrka för att det är ett miljögift i lakvattnet som är orsaken att, även med beaktande av Kjell Leanders m fl utredningar, det föreligger övervägande sannolikhet för orsakssammanhang mellan lakvattenutsläpp och fiskskadorna."

Stugägarna har fått rätt och jag vill att det ska framgå för ortsborna att Leanders utspel saknar relevans. Ortsborna måste få veta att experter är ense om att det verkligen är ett miljögift från tippen som orsakat fiskskadorna.

Egentligen skulle jag vilja göra en insändare i ortspressen om detta, men jag tvekar. Det känns inte bra att än en gång känslorna sätts i svallning hos folk. Kanske det är läge när ärendet har avslutats till fullo.

Martinus kosmologi. Sjön Molnbyggen

Idag har jag varit på ett heldagsseminarium: "Vår inre förvandling". Ett ämne som verkligen engagerar.

Solsökehem i Sunnansjö, samtidigt ett vanligt hem och en kursgård som drivs av Solveig Langkilde och Sören Grind är en guldgruva för den som är intresserad av Martinus kosmologi. Vi var ett 20-tal personer från olika platser i Dalarna hade mött upp för att fördjupa oss i dagens tema.

För den som inte vet - Martinus kosmologi = andlig vetenskap. Den danske filosofen Martinus (han dog 1981) menade att människan nått ett stadium där vi blivit så pass intelligenta att vi inte nöjer oss med att bara höra att "så här är det" utan att vi nått så långt i vår utveckling och intelligens att vi behöver en logisk förklaring på livsmysteriet. Kosmologin tecknar en världsbild som bygger på kristen grund men kyrkan har i vissa fall lite svårt att förlika sig med våra åsikter.

En av hörnstenarna i kosmologin är att reinkarnationen är ett faktum. Vi utvecklas från liv till liv, sakta men säkert. Ungefär som vi gör under vårt jordeliv (ni vet, det där med "såsom i det lilla så ock i det stora").

Vår inre förvandling är alltså något som pågår för fullt i vårt inre, vare sig vi vill eller inte. Men vi kan ju hjälpa det på traven om vi vill, genom att medvetandegöra utvecklingsförloppet.

Själv har jag studerat kosmologin under mer än 20 år och funnit mina bästa vänner bland andra intresserade. Vi har alltid så intressanta och roliga diskussioner när vi träffas. Dagens seminarium var som vanligt intensivt, så jag är rejält trött.

Jag behöver krypa i säng för i morgon fm ska jag sammanträffa med Molnbyggens Stugägarförening för att diskutera det förlikningsförslag som Leksands kommun framlagt angående förgiftningen av sjön Molnbyggen. Så God Natt.

Yhippeee, jag är med i Annica Tigers bloggtreklöver!

Yhippeeee! Nu är jag nå´n! Jag står med på Annica Tigers blogg som rekommenderad blogg!!! *skratt* Det är ju jämförbart med VM-medaljen i skidskytte! 118:e treklöverplats tror jag det är.

Kolla själv, får ni se! http://www.tiger.se/blog/

Gunilla, släng dig i väggen med din kattmat! (obs, obs, skämt)

Halv seger om staketen på Storgatan

Idag stod det i tidningen att staketen på Storgatan skall tas bort. Delvis.

OK, de kan säkert hitta på något annat snyggt. Bara inte gärsgård! Det är lite väl mycket knätofs.

Jag tycker det är viktigast att de gör om Storgatan till en "riktig" gågata. Inte detta halvfabrikat som råder idag där turister och andra utsocknes virrar bort sig bland skyltarna och svär dyrt och heligt på att aldrig komma tillbaka till Rättvik igen. Och sätt ett bättre namn på gatan! Utlys en tävling!

Ännu viktigare: gör den parallella gatan till en riktig bilgata. Nu tror man ju att man åker bland parkeringsplatserna! Kommunens ansvar!

Jag har fått lite kommentarer efter min insändare i DD i lördags. De flesta positiva, några negativa. Det vore kul om ni alla gjorde er röst hörd, gärna i tidningen. Då blir det inte så stor slagsida på det som står i pressen. Det är faktiskt varken svårt eller tidskrävande. För min del kopierade jag bara det jag skrev i den här bloggen och klistrade in i ett mail till DD. I tidningen hade de bara redigerat bort mitt anfall på Hemköps usla entré och belysning (berättigat, insändaren handlade ju faktiskt om Storgatan) samt en förarglig upprepning jag gjort mig skyldig till.

Det blir nog fler insändare. Det var ju kul, det här *Skratt*. (Nu hör jag några frusta: mormor upp i dagen).

Börjat i oljemålningsgrupp.

Idag har jag varit på målarkurs. Olja.
Kurs o kurs. Det är ingen ledare utan var och en målar som hon/han vill och en fika i halvtid.

Det är 17 år sedan jag tagit i en pensel. Faktiskt. 1989 var vi systrar på 1 veckas målarkurs (silverarbete för den yngsta) på folkhögskolan i Tidaholm.

I stället för att vara en uppmuntran till utvecklande måleri så lyckades jag med konststycket att inte vilja ta i en pensel efteråt. Jag brukar skylla på läraren men det kan vara andra orsaker också.

Som nybliven pensionär (ja, relativt nybliven) har jag nu anmält mig både till en akvarell- och oljemålningsgrupp. Får se om båda blir permanenta eller om jag skippar en av dom. Eller kanske båda. Jag har i alla fall bestämt mig för att bara göra det jag är road av.

En avslappad söndag

I dag blev det en lång, skön promenad längs stranden i solen. -0,5 grader. Vad kan man mer begära?

Biblioteket var öppet och jag passade på att låna några böcker. Får väl försöka hjälpa till att putsa till de dåliga utlåningssiffrorna en aning :-D. Tänk att det går att låna böcker på söndagarna! Det är ju verkligen storslaget. Man stoppar bara in lånekortet i en kortläsare och så drar man bokens EAN-kod som finns på baksidan över en avläsare och så är lånet registrerat och man får ett kvitto på lånet med återlämningsdatum. Suveränt!

Ett besök in på Hemköp resulterade i en påse cashewnötter, lite rostade sojabönor, en ask ostkuber med olika smak, en burk svarta oliver samt en flaska cider. Det får bli vårt kvällsmys. Faktiskt - två Bingolotter, också. Nå´n gång ska man väl ha lite tur i spel!

Numera på morgnarna strosar jag omkring länge i min nyinköpta, härligt mysiga morgonrock och njuter av mina nya varma tofflor. Eller så kryper jag upp i soffan med en bra bok och sveper morgonrocken om benen och borrar ner hakan i den generöst tilltagna kragen. En kopp gott té sätter kronan på verket. Jag drar mig för att kränga på mig kläder och skor som sitter åt både här och där. Men jag märker att dagarna blir kortare på något sätt. Konstigt - eller kanske inte?

Barnen har blivit vuxna!

Roger, Fia och barnen har ockuperat sommarstugan sedan i torsdags kväll och vi har just kommit hem från att ha varit där och hälsat på dem.

Det känns så bra att komma dit som "gäst" och bara umgås. Känns också helt OK att säga adjö och lämna disken mm till dem och sedan åka hem till vårt eget lugna bo. Det känns också som om vi (dvs jag) har släppt taget om dom (i alla fall lite grann). De är inte längre barn (hmmm, Roger är 42) och behöver uppassning. Vi har nog blivit tvättäkta pensionärer nu. Skönt!

Förresten var mitt tidigare inlägg i bloggen om staketen på Storgatan intaget i DalaDemokraten. Ska bli kul att se om det blir någon respons ;-). Jag välkomnar en debatt. Kommunen ska visst ha möte om saken på måndag så det var i grevens tid som det kom i tidningen. Tyvärr kom jag mig inte för att skicka en insändare till FaluKuriren.

Svag nersläckning i Rättvik kl 19.55

Kl 19.55 gick jag runt och släckte alla lampor i lägenheten för att visa mitt intresse och deltagande i kampen för att förbättra miljön. Men inte var det många andra som gjorde det. Det lyste i stort sett i samma fönster som tidigare i grannhusen. Svagt!