Jag längtar till stugan

Kom nyss hem från stugan. Där har våren faktiskt kommit längre än här i Rättvik trots att det inte är mer än 3 mil bort. Jag längtar efter att vara där så det värker i själen.

I höstas fälldes det en del träd där och riset har varit dolt under snön. Det var mer ris än jag mindes. Alla som känner mig vet, att jag älskar att släpa ris. Det är så rogivande för själen. Ingen som ropar att jag ska göra något annat, ingen tjatar om politik och andra negativa saker och jag får gå mol alena och fundera över livet. Alla andra håller sig undan. Jag undrar varför ;o). Jag ser fram mot att komma dit och starta släpandet.

Brännässlorna börjar sticka upp och snart kan jag skörda nässlor till första nässelsoppan för året. Med ägghalvor och en klick creme fraiche. Mums. Förresten - varför står det i alla recept att man ska kasta bort första kokvattnet? Massor av vattenlösliga vitaminer och mineraler går ju i slasken då. För egen del tärnar jag ett par potatisar och låter koka i lättsaltat vatten medan jag går ut och plockar nässlor, sköljer och hackar grovt. Låter nässlorna sedan koka tillsammans med de nästan färdigkokta potatisarna några minuter. Kryddar med örtkryddor (timjan, rosmarin, oregano eller vad jag känner för), kör i mixern och serverar sedan. Lätt som en plätt och alla vitaminer och mineraler är med. En plasthandske på vänster hand och saxen i högra, ett durkslag att lägga nässlorna i, gör plockandet snabbt, lätt och smärtfritt.  

Jag hade inte kameran med mig, men hittade en bild från 2005 som visar på ett ungefär hur det ser ut över sjön just nu. Men det är mer vatten i sjön nu än då och det är isfritt.