Martinus Kosmologi i Falun

Jag har nyss kommit hem efter en utflykt till Falun.

En utställning om Martinus kosmologi visas just nu på biblioteket. Och så skulle det vara en "guidad introduktion" också. Det ville jag inte missa. Skärmarna, innehållande de karakteristiska symbolerna och texterna med förklaringar var centralt och smakfullt placerat vid ingången till biblioteket. Det är en bra introduktion till kosmologin. Men jag är tydligen "kärringen mot strömmen". För mig känns det mer naturligt att börja beta av skärmarna från vänster men här var det högerregeln som gällde. Så tänk på det om ni besöker skärmutställningen. (Intressant, förresten, - från vilket håll vill just Du gå? En liten gallupundersökning. Kommentera gärna.)

Gunnar Olsson, Falun och Thor Gjörvad från Ängelsberg var guiderna. Det var verkligen intressant att få göra deras bekantskap. Jag har ju under många år stått för utsändning av mail och brev till intresserade när det har varit något föredrag mm på gång i Borlängeområdet. Nu är det Faluns tur att ta tag i arbetet med kurser, föredrag o dy. Här bör mitt kontaktnät kunna komma till nytta. Men jag måste först fråga mina mailkontakter om lov att lämna ut adresserna. Datalagen, ni vet.

Dags för adventspynt

Idag var det hög tid för adventspynt. Av olika skäl har det dragit ut på tiden.

Först var det "istapparna" som skulle upp vid entrén. När man är kort i rocken är det ett snärj. Men med min lilla köksstege och grannens något högre kökspall så gick det som en glans. Men kallt var det.

Sedan var det dags för balkongen. "Istappar" även där som skulle appliceras på spikar på takfotsbrädan. Som spikats på plats vid ett årtionde när man var lite rörligare (och längre). Med dödsförakt sträckte jag mig ut över balkongräcket, ståendes på tå på min köksstege och med  långfingrets yttersta led lyckades jag lirka slingan över spikarna. Med den lediga handen höll jag mig i takstolarna. Jag upprepade än en gång förra årets mantra: "Det här är minsann sista året jag sätter upp dom här förbenade ljustapparna". Räcket pryddes sedan med en granslinga av plast försedd med ljusdioder. Och snyggt blev det.

Nu var det kökets tur. Där brukar vi ha en adventsstjärna och eftersom våra fönster har en mittstolpe och spröjsar så var vi ju tvungna att ha två stjärnor. Annars blir det inte symmetriskt. Det har vi löst med ett sinnrikt arrangemang av el-kablar som sitter ihop med någon slags hopfogningsdosa så att det utmynnar i en enda kontakt. Det är bara det, att det är ett h**e att få ihop det varje år. Varje stjärna består av två kopparplåtar, stansade som stjärnor med en massa hål och inuti hänger en 25W-lampa och ett slags ståltrådsaggregat som skall förställa strålar. Snyggt när man väl fått ihop det och upphängt på sina platser. I år fick jag det på plats och jag stack förväntansfullt in kontakten. Vad hände?? En lampa var trasig, förstås. Och så var det bara att plocka ner allt och börja från början. Som tur är hade jag en gammal extralampa i skåpet.

Resten var rena barnleken. Nya köksgardiner, röda dukar här och där och så en adventsstake, förstås. Krubban får komma senare och gran finns det helt enkelt inte plats för.

Bra med många vårdcentraler och apotekskedjor?

Hörde nyss på nyheterna i TV att det ska bli lättare att starta privata vårdcentraler. Det uttrycktes att folk lättare skulle kunna besöka vilken VC som helst.

Men hur går det då med uppföljningen av symtom, mediciner, provtagningar mm. En person besöker kanske en VC och berättar om sina problem, prover tas och mediciner skrivs ut. Nästa gång visar det sig kanske lättare att besöka en annan VC. Hur stor möjlighet har då undersökande läkare att bedöma patientens berättelse när ingen dokumentation finns om tidigare symtombeskrivning och medicinering? Och hur blir uppföljningen av utskrivning av t ex beroendeframkallande mediciner? Det är då bara apoteket som har den samlade utförskrivningen. Och - såvitt jag förstår - endast de som finns inom samma apotekskedja. Nu finns det ju flera, som bekant.

Jag tror att vi kommer att få se många fler felbehandlingar och medicinbiverkningar. Och inte kommer det att bli billigare. Det kommer troligen att bli betydligt dyrare. Och det är skattebetalarna som får betala kalaset.

Dom enda som blir lyckligare är ägarna av vårdcentralerna och apoteken. De plockar russinen ur den kaka, som våra föräldrar en gång under stora uppoffringar byggde upp till en fungerande infrastruktur.

Underkastelsen av Stefan Jarl

Systra mi och jag var på bio på Kulturhuset i Rättvik i kväll. Naturskyddsföreningen tillsammans med Folkets bio(?) visade filmen Underkastelsen av Stefan Jarl.

En verkligt omtumlande film. Den visar på den smygande katastrofen med alla främmande kemikalier i vår miljö och vad de gör med oss människor.  Experterna i filmen menar att kemikalierna i vår omvärld är ett större hot än klimathotet.  Bl a finns det skäl att anta att den kemikaliecoctail som ett foster får i sig under fostertiden samt under amningen är orsaken till allergier, diabetes, fetmaexplositionen samt många av de "bokstavsbarn" som finns idag. Männen får sämre spermakvalitet och i Danmark är 7% av alla födslar tillkomna genom "konstgjord" befruktning!

Under den efterföljande diskussionen påpekades att vi kan göra en del i alla fall för att förbättra miljön. Det nämndes bl a att välja politiskt parti efter vad de lovar att arbeta för, köpa begagnat, köra mindre bil, äta ekologiskt odlat mm. Själv tror jag att vi bör försöka leva så plastfritt som möjligt, använda naturmaterial i största utsträckning och laga maten från grunden för att undvika bekämpningsmedel, konserveringsmedel och "E-nummer" så mycket som möjligt. Och naturligtvis sopsortera ordentligt!!

Se filmen! Den är en bra undervisningsfilm och ger impulser till kamp mot dessa artfrämmande ämnen.

En kopia är alltid en kopia.

I dag var det målning på ABF. Jag håller på med en mandala, en "förstoring" av den målning jag gav till en god vän som ligger på sjukhus och har en lång rehabilitering framför sig.

Jag tycker om tavlan jag gav bort, så min avsikt är att måla en till mig själv också. Men en kopia förblir en kopia. Jag får inte till färgerna ordentligt. Men jag får arbeta på och blir förhoppningsvis nöjd så småningom. Jag kunde inte ta något foto idag för kameran har jag ju glömt ute i stugan.

På ABF samlade vi ihop pengar till lottorader för nu ska vi bräcka tjejerna från Vikmanshyttan som vann 103 miljoner. Håll tummarna!

Lösa Sudoku är värdelöst för att förbättra minnet.

Att man kan missa så mycket!
Vi har tillbringat helgen i stugan. Vi hade det varmt, skönt och mysigt och jag kopplade av med en bra bok (en ny Anne Holt, ny för mig i alla fall) samt en stickning som legat halvfärdig sedan Hednahös.

När vi kom hem för ett par timmar sedan visade det sig att jag glömt kvar en massa saker. Bl a allt bröd (både kaffebröd och matbröd), samt stickningen (som jag kände mig taggad att fortsätta med), min hjärtmedicin (har dock mer hemma) och, värst, min Anne Holt-deckare (just nu olidligt spännande för Amerikas president har hittats blåslagen i ett källarutrymme). Så nu kan jag inte läsa slutet förrän jag varit ut och hämtat den eländiga väskan som jag vet att jag glömde i soffan. Nedrans! Men jag måste ändå åka till stugan den här veckan för jag glömde dessutom sätta upp altanbelysningen (sådana där lysande istappar ni vet inför advent.) Den utsmyckningen hade jag tänkt be barnbarnet och hennes pojkvän sätta upp (de kom ut en sväng), men det glömde jag också!!!

Jag är böjd att påstå att det inte hjälper upp minnet att lösa en Sudoku varje dag!

Vi eldar i stugan

Sitter just nu ute i skogen och eldar i vår stuga. Vi får storfrämmande i morgon så det är bäst att det är varmt i stugan. Det var +4 grader inomhus när vi kom hit kl 15 och nu är det +22 grader (kl 21.46) och vi ska snart gå och lägga oss. Undrar om det är kallt i sängarna. Men jag har vikt upp täckena så det är nog inte så farligt.

Idag har jag bara skummat tidningarna så jag har ingenting att reta mig på. Därför blir det ett kort inlägg.

Godnatt

Äldrevården tvingar fram urbanisering

Lyssnade nyss på Maria Larsson, ministern som har hand om äldrevården i landet. Hon uttalade sig i frågan om att den dåliga åldringsvården som uppdagats i en del kommuner beror på att för lite pengar avsätts till just åldringsvård. Hon påpekade att kommunerna har ansvaret - och beskattningsrätten.

Regeringen gör det mycket lätt för sig i den här frågan. De kan slå sig för bröstet och säga: Se på oss - vi sänker skatterna här i Sverige för alla medborgare! Men de förtiger att kommunerna då måste höja i stället för att kunna ge invånarna en nödvändig service. Och detta gäller inte bara åldringsvården.

I kommuner med hög andel åldringar innebär detta att ett stort skattetryck läggs på den arbetande befolkningen, yngre frestas att flytta och företag tvekar att förlägga sin verksamhet på orten. Det blir en ond, nedåtgående spiral som påskyndar avfolkningen på små orter. Samma mönster kan skönjas på flera andra områden.

Och det är helt i linje med regeringens outtalade intentioner.

Mjukare uppvaknade till verkligheten

Verkligen en "down"-period under ett par dagar. Jag har vältrat mig i skamkänslor inför vetskapen att jag sårat en närstående så djupt. Det är ingen ursäkt, bara en förklaring, att jag faktiskt inte begrep bättre.

Jag har haft huvudvärk, magont och bara velat ligga till sängs och bada i självömkan.Till slut insåg jag att det inte blir bättre av att jag bryter ihop. Så nu har kampviljan vaknat igen men jag känner av efterdyningarna fortfarande.

Men nog har min självkänsla fått sig en rejäl törn.

Hårdhänt uppvaknande till verkligheten 2

Förra inlägget, "Hårdhänt uppvaknande till verkligheten" visade sig plötsligt bara vara förnamnet. Idag kom efternamnet. Också.

Sanningen kan göra ont, mycket ont. Speciellt när det går upp för en att det är den riktiga sanningen. Jag har agerat på ett sätt som sårat och varit totalt omedveten om det. Och dessutom till en av dem som står mig närmast. Och jag har åsamkat stor skada.

Ni anar inte så ont det gör!

Men samtidigt hoppas jag att detta kan vara början till något nytt, en fördjupad och sann förtrolighet och en stark tillit. Måtte det bli så.

Hårdhänt uppvaknande till verkligheten

För första gången håller jag en Anne Holt-deckare i min hand, "1222 över havet". Krampaktigt. Jag har heller aldrig sett någon av de filmer som visats. Så det är en helt ny bekantskap. Och vädret är helt enkelt perfekt för en sådan bok.

Annorlunda, förvirrande och dramatisk. Hör här: "... där utanför med en snö så djup att det inte fanns någon levande som kunde berätta om något liknande" och "... under ett ofattbart antal hexagonala iskristaller, torra och nästan viktlösa i den bitande kölden ... under allt detta fanns människor, små som kryp som ännu inte riktigt vågade tro att det hela var över ..."

Jag levde mig in i skildringen, var en fånge därute i den bitande kylan tillsammans med en mördare och fem döda människor, när CG:s röst hördes från den andra sköna fåtöljen bredvid mig: "Nog skulle det väl vara gott med en kopp kaffe och en macka?" Snacka om att vakna upp i en annan värld!

Om en stund ska vi iväg till "Rättviks Bowling och Krog" och äta Fars-Dags.middag.

Ska vi? Ska vi inte?

I vår sommarstuga har vi under alla år haft underhållsvärme på vintrarna, sisådär 5-8 grader för att inte vattnet ska frysa, bl a. Men förra vintern blev så dyr trots redan bundet elpris att vi överväger att stänga ner all el och låta naturen ha sin gång den här vintern.

En vän, som är insatt i konsekvenserna, avråder. Han menar att stugan tar skada av att kylas ner totalt och dessemellan eldas upp när vi tillfälligt ska vara där. Han rekommenderar att vi sätter in luftvärmepump i stället för att få ett drägligt klimat i huset. Jag måste erkänna att det låter lockande. Det är ett stort projekt att stänga ner helt. Det är inte bara vattenledningarna. Det är flaskor, burkar, konserver mm mm också. För att inte tala om vilket elände det blir att elda upp i stugan när vi vill vara där.

För att freda samvetet har jag sytt tjocka gardiner som jag täcker fönstren med. De lämnar en liten, liten springa i över- och underkant för att det ska bli lite luftcirkulation. Det ska bli intressant att se om det kan bidra till bättre el-ekonomi. Men ingen vinter är ju den andra lik så det blir nog svårt att dra några slutsatser.

Är det någon som vet om det går att få tag i en bra och driftsäker luftvärmepump till ett bra pris? Den får gärna vara begagnad.

Personalen på försäkringskassan lider.

Läs det här inlägget av "Ett hjärta RÖTT". Det säger så mycket.

http://ilsemarie.wordpress.com/2010/11/12/bade-bodlar-och-offer-lider/

(Det går tydligen inte att direkt klicka på länken. Men du kan gå in på "Ett hjärta RÖTT" till höger och klicka till rätt inlägg)

Jag fick eld på rishögen till sist.

 Klockan är nu 11.30 och jag har redan gjort ett helt dagsverke. Så känns det i alla fall i kroppen. Tidigt i morse när de första solstrålarna precis nådde upp över skogstopparna klev jag upp. Jag skulle börja min fight med granriset som var resultatet av den megastora fällda granen och den minst 2 m höga rishögen nere vid sjön.

Igår (se tid. inlägg) lade jag torr ved i en plåtform, hällde på båtbensin för att det skulle suga i sig och tanken var att placera formen så långt in i stacken som jag förmådde och sedan tända på med en lång pinne med glöd. Det gick lite så där.

Till slut fick jag eld på eländet i alla fall. Man måste först få ordentlig fart på en eld med torrt ris innan det går att lägga på färskt granris. Men sedan må ni tro att det tog fart. Trots att jag redan burit ner en försvarlig hög granris så hade jag problem att hinna mata den "röda hanen". Att hinna mata elden inne i stugan var inte att tänka på. Här skulle det inte skadat med ett par extra armar.

Jag hann knappt ta foton på elden men jag hann i alla fall ta en bild med mobilen och skicka MMS till käre maken därhemma. Tyvärr kan jag inte hitta överföringskabeln till datorn så det får anstå med bilder på bloggen tills jag kommer hem. Tänk, jag hade för mig att jag hade en sådan kabel här ute i stugan.

Nu sitter jag här med en mugg kaffe. Något mer elda blir det inte idag, jag är för trött. Dessutom hade jag glömt ta min hjärtmedicin både i går kväll och i morse. Det är bäst att lyda kroppens signaler. Det har jag bittert fått lära mig.
Läste i alla fall ut boken Svinalängorna tidigt i morse innan det blev ljust.

Fjärrkontroll med hänglås önskas!

Snälla!!!

Varför finns det inte fjärrkontroller med hänglås där allt utom AV/PÅ, siffrorna 1 t o m 4+ samt volym +/- är klickbart och det övriga inte åtkomligt för sådana som mig!!!!

Släpat ris

I föregående inlägg berättade jag om min tidiga uppstigning med efterföljande besvikelse över utebliven morgontidning. Jag blev så besviken att jag betedde mig precis som en hund - jag började gäspa. Vilket ledde till att jag lade mig igen och vaknade inte förrän kl 11.45.

Solen formligen flödade ner över omgivningen och jag ville genast ut till stugan och bära ris (vi har nyss fått hjälp med röjning av björk och gran på tomten). Min käre make - som numera behöver hjälp av rullator) ville inte följa med så jag åkte ut själv.

Nu sitter jag här i stugan. Jag har släpat ner till sjön minst 30% av resterna efter en stor gran. Där ligger redan en stor hög ris från tidigare. Jag försökte få eld på högen men misslyckades. Så nu har jag lagt torr ved i en plåtform, hällt på  bensin och så får det ligga och dra över natten. I morgon ska jag lägga mer ved runt omkring på plåten och puffa in fatet i högen med ris. Jag har funderat ut att om jag skapar lite glöd ytterst på en lång pinne och sticker in i högen så ska det kunna gå att på ett säkert sätt få eld på rishögen.

Ingen tidning i lådan.

Vaknade tidigt, 04.30 ca. Stod ut att ligga kvar i sängen till ca 05.30. Smög försiktigt upp för att inte väcka min sjusovande make.

Satte på kaffet och bredde mina obligatoriska knäckemackor med ost. Tog på jackan och gick ut för att hämta tidningen. Tomt i lådan. Nåja, klockan är ju inte 6 ännu och även ett tidningsbud kan vara sent ibland.

Återvände till stugvärmen och kröp upp i fåtöljen med kaffet och tog i stället fatt i boken jag läser för tillfället, Svinalängorna av Susanna Alakoski. En läsvärd bok.

Klockan 06.45 lade jag ifrån mig boken och gick ut för att hämta tidningen. Fortfarande tomt i lådan. Då gick det upp en talgdank. Det är ju helgdag! Med ett generat ögonkast till alla fönster på gården smög jag in igen. Skönt - det var mörkt överallt. Ingen såg mig, tror jag. Jag har nämligen opassande ofta iakttagits med att leta efter tidningen i lådan på söndagmorgnarna. Det går ju inte an att ordföranden visar sådan opassande vimsighet.

Koppjärk - Rättviks Fort Knox

Koppjärk i Rättvik är ointagligt! Ingen personal går att få tag på. Bara en massa träningsfreak som gnessar på dom där gym-vidundren, svettiga, tysta och sammanbitna, sugande på nappflaskan med vatten.

Minst 6 gånger vid olika tidpunkter har jag försökt få tag i någon som kan sälja ett par knäskydd till mig. Jag har ryckt i dörren till receptionen och på våningsplanet där sjukgymnasterna härskar är dörren låst. Telefonen är oftast "död". Antingen möts man av bara tutsignaler eller så "Här kan du göra avbokning" eller så rabblas tider som sedan inte stämmer när man kommer dit.

Hur ska jag få tag i ett knäskydd, Back on Track storlek M?

2011-02-18 Jag måste informera om att det nu råder helt andra ordningar på Koppjärk.

Koppjärk har flyttat till övervåningen på Rättviks Bowling&Krog och är numera mycket lätt att "angöra". Snyggt, modernt och trevlig atmosfär. Jag har skaffat gymkort (3 mån) och går på instruktörsledd gympa. Ska nog börja med QiGong också. Jag tar alltså tillbaka allt som jag ovanför skrivit om Koppjärk.

Kvinnliga resp. manliga deckarförfattare

I går kopplade jag av med en deckare som jag köpt för 8 kr på Erikshjälpen. Det var en deckare, Predikanten, av Camilla Läckberg.

Oj, vad jag gillar våra svenska kvinnliga deckarförfattare! Till skillnad från sina manliga kolleger lägger de stor vikt vid skildringen av människors psyken och beteenden.

De flesta manliga deckarförfattare frossar i våld och blod, vilda polisjakter och mycket skjuta. Ni kan slänga er i väggen, pojkar! Ni är distanserade med hästlängder.