En besvärlig förkylning, det här. Mår bäst om jag får halvsitta. Annars har jag svårt att andas och får kväljningar av slemmet i halsen.
När jag var barn och hade så här besvärliga förkylningar så tog mamma en emaljerad lavemangskanna, vit med blå kant och kopplade en ganska tjock pip på slangen. Pipen täckte näsborrren ordentligt och så sköljdes näsan med ljummet, saltat vatten. Vilken befrielse det var!
Vattnet gick alltså in genom ena näsborren och ut genom munnen. Därefter sköljdes andra näsborrren. Första gången kom saltvattnet (med medföljande snor) ner i matstrupen (äckligt i kvadrat) men man lärde sig ganska snabbt att stänga till så vattnet rann ut genom munnen i stället. Vilka klumpar det följde med!
En sådan saknar jag nu. Det borde ju gå med en vanlig lavemangspåse av engångstyp, men jag undrar om det finns en tillräckligt grov pip som passar näsborren.
Jag får väl nöja mig med Bafusin och varmt vatten där jag låtit en blandning med Rosmarin, Timjan, Oregano och Mynta stå och dra en stund. Med lite socker i är det faktiskt ett behagligt té. Receptet har jag fått av barnbarnet Cazzie som i sin tur fått det från "en klok gumma" i Skamhed. Tack för det!
1 kommentar:
..och du säger att avskakad tops är äckligt???...
Skicka en kommentar