Såg på TV idag där Rysslands president Putin tog en oligark (en av de stenrika uppkomlingarna) i nackskinnet och beordrade honom att starta fabriken som nyss lagt ner.
Alldeles frånsett det onda eller goda med en sådan åtgärd slås jag av insikten hur viktigt det är med socialt skyddsnät - som bara kan byggas upp med hjälp av skatter under goda år. På den här orten i Ryssland var den nerlagda fabriken den enda arbetsplatsen och nu hotade svält för de arbetslösa människorna. Jag är nästan redo, att som Mona Sahlin lär ha gjort vid något tillfälle, ropa att "det är häftigt att betala skatt". Vi kan nog inte riktigt förstå hur välsignat bra det är med våra sociala trygghetssystem men det visar sig nu i orostider.
Jag känner väldig empati för de stackars människorna i många länder där trygghetssystem inte förekommer. Men jag känner också ilska och vanmakt över att egoistiska, beräknande finanshajar har fått härja så fritt med allas våra pengar. Och den vanliga människan har inte möjlighet att värja sig. Jag är dessutom alldeles övertygad om att "finanshajarna" bara skrattar åt de problem den vanliga människan hamnar i.
Jag blir förskräckt när det poppar upp den ena skandalen efter den andra om hur människor i toppen, alldeles oavsett partifärg, skor sig på andras bekosnad. Det är ju bara att inse att det är de giriga och makthungriga som slår sig fram till positioner där de samvetslöst kan utnyttja och sko sig. Lite lägre löner i toppen skulle kanske inte vara fel. Vid flera tillfällen har jag noterat att den gängse uppfattningen är att det måste betalas ut höga löner för att få "de bästa". Men det är kanske alldeles fel? Tänk om det är tvärtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar