Jag har slagits av insikten att det överallt i tidningar, TV, radio mm - och även bland gemene man - pratas om hur viktigt det är med jobb. "det viktigaste är jobben", "arbetslinjen", "jobbgarantin", är uttryck som hörs överallt som oändliga mantran.
Tänk om det inte alls är så viktigt. Egentligen. Det är klart - vi behöver mat på bordet, lite kläder (beror på vädret/klimatet) och tak över huvudet (också beroende på vädret/klimatet) och vård till dom som behöver. Basala saker, alltså. Dessutom en del vägnät, skolor, transportfordon mm.
Men behöver vi så himla mycket av allting? Så många varianter?
Jag tror att vi är lurade in i ett konstlat behov av ett samhällssystem som är konstruerat så att vi ska tro att JOBB är livet självt. Vi är lurade av smarta individer som intalat oss att behovet är omättligt. Vilket det inte är, hävdar jag. Och så bygger vi in system som cementerar denna struktur. T ex att våra pensioner kräver att vi har anammat den här vansinniga strukturen.
Smaka på dom här funderingarna. Är det nödvändigt att hjulen snurrar fortare och fortare? Och vem har sagt att det måste vara så?
1 kommentar:
håller med! Det kan inte vara meningen med livet. Titta på djuren, hästarna väckte tanken hos mig, det enda de gör är att leta mat. De har ingen tv, inga tidningar, nej de bara äter. Lite trist i och för sig för det innebär ingen dator heller, men...
Skicka en kommentar