Kohandel om kärnkraften. Moraliskt acceptabelt?

Vad har det blivit av våra politiker egentligen? Var har övertygelsen att man som politiker har anförtrotts uppgiften att handla för folkets och landets bästa tagit vägen?

Expressen skriver idag att Göran Thingwall meddelar att det är inte säkert att han röstar ja till alliansens kärnkraftsutbyggnad. Det beror på om han får igenom sin fråga om rätten att sälja privata läkarmottagningar. "Han gör det inte utifrån ett kärnkraftsmotstånd utan får att han känner sig sviken av alliansregeringen ...."

Ska verkligen en så viktig fråga som utbyggnaden av kärnkraften få ställas mot privata läkarmottagningar? Är det att förvalta den politiska förtroendeposten ansvarsfullt? Har han i riksdagen att göra över huvudtaget? Det här är i högsta grad en principfråga.

Sett från min intressehorisont så har jag inget emot att privata läkarmottagningar får säljas om vi bara slipper kärnkraftsutbyggnad. Men jag ställer mig mycket tveksam till sättet att utöva utpressning.

Jag vill ha politiker som röstar med folkets och landets bästa för ögonen och som inte gör sådan här kohandel.