Besökare nr 50 000.

Igår kväll, närmare bestämt kl 11.48 pm, var det någon som klämde in "hit" nr 50 000. Grattis till den personen. Jag tycker att det är jätteroligt att så många troget föjer min blogg. Särskilt som jag inte har anmält mig till någon sådan där "portal", främst därför att jag inte vet hur man gör. Faktiskt.

Många gånger har jag funderat på varför jag lägger tid på sånt här. Det är väl lite spår av exhibitionism, kan jag tänka. Och här blir jag ju inte avbruten. Kommer obehagliga kommentarer så är det lätt för mig att radera. Men det har bara hänt 2 ggr hitintills.

Jag har accepterat att jag inte är speciellt duktig på något särskilt. Samhällsfrågor är intressant men inte tillräckligt för att jag ska skaffa mig detaljkunskaper. Det överlåter jag åt andra tyckare. Kan särskilt rekommendera "Ett hjärta Rött" (länken finns i marginalen). Barn och ungdomsfrågor tycker jag är intressant och när jag fick mitt första barn fick jag för mig att jag var en hejare på barnuppfostran, blev en riktigt odräglig besserwisser. Men sedan fick jag en dotter och då var det bara att konstatera att jag borde vara mer ödmjuk i frågan. Men resultatet blev i alla fall riktigt bra till slut. *ler*. En nyttig lärdom.

Nej, jag skriver helst om vardagen. Den vi alla tampas med. Var och en på sitt sätt. Kan mitt skrivande framkalla ett igenkännande leende eller en medkännande insikt så är jag nöjd.

Något som särskilt intresserar mig är "hur allt hänger ihop", "vad är meningen med livet" och liknande. Det började med NewAge, astrologi, ockultism, healing osv. Jag har dammsugit bibliotekshyllorna på filosofiska  riktningar, "främmande religioner" och "särskilda livsåskådningar" (jag, som egentligen är tekniker). Men jag stannade så småningom för den danske filosofen Martinus Thomsen (1890-1981), vars världsåskådning jag nu har studerat i mer än 25 år. I hans världsbild får jag allt att hänga ihop. Det är som ett puzzel, där alla bitar till sist hamnar rätt. Jag har t o m under några år hållit studiecirklar i ämnet. Men att skriva om det i bloggen är mer än jag mäktar. Det går (för mig, alltså) bara vid samtal öga mot öga. Konstigt. Men det finns så många andra som skriver om det alldeles utmärkt. Martinus förklaringar till människors beteenden och händelserna i världen ger mig i alla fall en inre trygghet som varit till mycket stor hjälp genom livet.

Det här var en liten 50 000-hits-krönika så här på förmiddagen ute i stugan. Christer sover fortfarande och jag ser, att brasan falnat ut. Hur kallt det är ute, vet jag inte men det spelar ingen roll för härinne är det varmt. Och förresten: alla våra termometrar är av digital typ och till det fordras batterier. Det innebär att jag har flera termometrar som visar inomhustemperaturen men ingen visar hur det förhåller sig utomhus. Visst är väl de gamla hederliga kvicksilvertermometrarna till syvene och sist bäst?

Nu ska jag koka min 3:e kopp kaffe, skaka liv i brasan och, varför inte, i Christer? Det är vidunderligt vackert ute.