En svettig söndag.

Hu, vad det regnat i dag. Nu syns det verkligen att hängrännorna behöver rensas.

Till slut tröttnade vi på att sitta inne och beslöt oss för att åka till Clas Ohlson och lämna tillbaka en personvåg som inte fungerar samt en elektrisk potatisskalare som vi inte behöver (jag lovar, jag visste inte om dessa inköp). Men det verkade som om alla midsommarfirare beslutat sig för att stanna till hos "Clas i sjön" på hemvägen. Så vi svängde raskt tillbaka och besökte brorsan i stället och fick fika och en stunds trevlig samvaro. Det är alltid så roligt där. Full rulle hela tiden.

Regnet slutade fram mot kvällningen och då stod Tuppen (ja, han kallas så) där på gården med sin lie. Jag har nämligen bett honom att lära mig slå med lie och nu tyckte han att det var dags. Så det var bara att kränga på sig stövlarna och ta tag i skaftet (har glömt vad det kallas), lyssna på anvisningarna och försöka låta bli att hugga i sten. Gissa om jag blev svettig! Så nu är 1/3-del av "ängen" slagen. Lite tuvor här och där blev det men ganska skapligt ändå, om jag får säga det själv. Så nu blir det till att köpa egen lie och slå resten. Det är hög tid, nämligen.

Och under tiden har det varit stor dramatik hemma hos "Min tös". Hon har under dramatiska former blivit mormor till 3 små ungar. Och vi visste ingenting! Det måste betyda att jag blivit gammelmormor!? Herrejestanes!

IT-monstret i full aktion.

Så har jag tabbat mig igen!

Men här ser ni flotten guppande på vågorna i alla fall.

Eftersom jag inte kunde lägga in bilderna på vår LapTop här i stugan därför att jag saknade Canons program för detta så åkte vi till Rättvik (3 mil) för att leta efter installationsskivan. Då passade jag naturligtvis på att lägga in bilderna från flotten (se tidigare inlägg) och några nytagna bilder på stugan på vår gamla stationära häck.

Glatt räknade jag då ut att jag kunde förminska ett par bilder (till 600x450 pixlar) och sända med mail till mig själv i stugan för att sedan kunna öppna dem och lägga in på bloggen. Sagt och gjort. Jag har två Yahoo-adresser så det var lätt gjort. "Enter" och så var det fixat!

Precis när jag senare satte nyckeln i stugans dörr kom jag att tänka på att jag ju faktiskt hade kunnat lägga in bilderna på bloggen när jag ändå satt vid "häcken" hemma i Rättvik!

Tablå!!!

Naturligtvis hittade vi inte skivan i bostaden i Rättvik.

Skulle inte förvåna mig om kamerans installationsskiva ligger någonstans här i stugan.

Det blev ingen middag på flotten

Det blev ingen midsommarmiddag på flotten. Vädret var för svajigt. I stället blev det middag i brasans värmande sken inomhus. Det var inte helt fel, det heller.

I stället tog jag ett antal foton på flotten där den retfullt låg och guppade på vågorna en bit ut i vassen, stadigt förankrad så den inte skulle rymma.

Gick så med glatt mod in och installerade fotoorganisationsprogrammet (finns det inget bättre ord?) Picasa2 i vår laptop och trodde i min enfald att det skulle räcka för att ladda in bilderna från kameran. Men tji. Jag var tvungen att ha programmet för Canon också. Vid det här laget borde en varningssignal ljudit. Ljudligt!. Jag borde förstått att jag befann mig på minerad mark.

För att göra en lång historia kort. Hittade Canons hemsida, hittade fliken för drivrutiner, spårade kameratypen och försökte ladda ner. Fick meddelanderuta att jag behövde ha en äldre typ av drivrutin först. När jag sökte på den fick jag meddelandet att kameran först måste uppdateras med ny programvara. Dessutom var det visst något "Error" i alltihop. Uppmanades att komma igen senare. Då gav jag upp.

Så bilderna får vänta tills jag kommer till Rättvik där vår trogna(?) gamla häck står.

Flotten sjösatt i sjön Molnbyggen!

Idag är det midsommar. Regnet lyser med sin frånvaro och det är ganska högt i tak. Det bådar gott trots supervarning från alla meterologer.

I går stoppade vi i flytblocken i facken under flotten. Dom här blocken är högre än de tidigare så nu ligger flotten högre över vattenlinjen och det kan bli lite svårare att ta sig ombord. Jag undrar om propelleraxeln når ner till vattenytan. Det ska vi prova idag. Annars får vi göra om motorfästet. Flotten är också lite vingligare än jag minns, men det kan vara inbillning.

Det ska i alla fall bli trevligt att kunna komma ut på sjön igen. Vi har nämligen ingen "vanlig" båt utan det här är vårt sätt att färdas på det våta mediet. Säkrare färdmedel på vattnet får man leta efter. Den kan inte välta eller sjunka och vi har en badstege att klättra upp på om olyckan skulle vara framme. Får se om vädret tillåter att vi äter vår midsommarmiddag på sjön.

När C har vaknat ska jag jaga ut honom att hugga en fin björk att smycka brokvisten med. Ett rejält fång blommor ska jag plocka också.

Troligen en helt vanlig dag.

Det här blir nog en mycket vanlig dag. Handla, städa lite och en sväng till Rättvik. Betala några räkningar.

Regnet slipper vi nog inte ifrån.

Ha´ de´ och städa inte ihjäl er inför midsommar.

E Noaksson om fiskskadorna i Molnbyggen

Forskaren Erik Noaksson, Institutet för tillämpad miljöforskning, Stockholms Universitet har under rubriken "Soptippar - ett framtida miljöhot?" uttalat sig om förgiftningen av sjön Molnbyggen på Svenska Naturskyddsföreningens höstkonferens 2001. Temat var "Kemikaliesamhället - strategier och krass verklighet".

E Noaksson är ju en av de forskare som lagt ner mängder av arbete på att lösa gåtan med fiskskadorna. Han var också den som kallades in som expertvittne när Miljödomstolen skulle döma i tvisten mellan Leksands kommun och Stugägarföreningens medlemmar.

Läs och döm själv!

Molnbyggens snabbaste flytbrygga på g.

För några veckor sedan var vi till Hedemora och köpte flytblock till vår flytbrygga. De hade slutat tillverka den sort vi köpt tidigare så vi valde en annan typ.

Tyvärr visade det sig att bryggan kom att ligga för djupt i vattnet och när vi tittade lite närmare på specifikationen så kom vi underfund om att de inte heller hade flytkraft nog att hysa tillräckligt många ombord.

Så det blev till att åka ytterligare en sväng till Hedemora. Den här gången har vi tagit till ordentligt. Så nu kommer sjöns stugägare att få se oss fräsa runt på sjön i betydligt högre fart än vi tidigare gjort. Skulle inte förvåna mig om C en dag lite försiktigt framför att vi nog borde skaffa oss en kraftigare båtmotor. Han börjar nog med att säga att motorn har börjat bli slö. Men jag kommer att säga att den passar alldeles utmärkt till ett par pensionärer.

Få se om vi får dit flytblocken till midsommar. Det är lite bök med dom. Men det skulle vara trevligt att äta midsommarmaten på flotten, ankrad någonstans bland vassen i den kvällssolen. Det är svensk sommar när den är som bäst.

Snart kommer ni också att få se att det är 6 st flytblock till salu på Blocket.

En trevlig helg och delvis LCHF kost

37 mil på fredagen till Strykarkatten, min lillasyster. Som vanligt flöt samtalet där livligt och det var ljuvligt att botanisera runt i deras doftande trädgård. Överallt fanns det färgglada, doftande buskar och andra växter. Vi bjöds sedan på en smörgåstårta av LCHF-recept. Stommen bestod inte av bröd utan av äggkaka. Den var jättegod och mycket mättande.


För den som inte vet vad LCHF (low carb/high fat) är, rekommenderas att ta del av dr Annica Dahlqvists blogg. Hon har vågat gå emot hela etablissemanget och hävda att människor som är disponerade för diabetes typ2, har metabolt syndrom och svårt att gå ner i vikt inte skall äta kolhydrater, eller i varje fall minimera intaget.

Många vittnar om att de har blivit mycket bättre sedan de har minskat andelen kolhydrater radikalt. En del har t o m helt kunnat sluta med sina insulinmediciner. Många vittnar också om betydande viktnedgång. Kontroversiellt är att Annica Dahlqvist med flera menar att man ska ersätta kolhydraterna med fett och då mättat fett. Och bannlysa alla margariner, fleromättade fetter (utom omega-3) och produkter som innehåller "delvis härdat vegetabiliskt fett", dvs i många fall transfetter. Dessa "konstgjorda" fetter, menar förespråkarna, är vår kropp inte skapad för och orsakar då skador främst i blodkärlen. Låter logiskt, tycker jag.

För egen del kan jag vittna om att sedan jag minskat kolhydraterna och kastat ut alla margariner och ersatt det med riktigt smör så har mina blodfettvärden plötsligt blivit utmärkta från att tidigare ha varit helt uppåt väggarna. Viktnedgången, däremot, har lyst med sin frånvaro förmodligen därför att jag inte har minskat kolhydraterna tillräckligt.

Lördag em åkte vi till vår son R med familj. Det var underbart att få träffa dem, det blir ju tyvärr inte så ofta. Så vår rundtur blev verkligen lyckad.

Det blev lite mycket om LCHF-kost men eftersom jag har goda erfarenheter från det så vill jag gärna flagga för denna nygamla kunskap.

Tjoflöjt. Nu åker vi bort!

Nu försvinner vi för några dagar. Ska hälsa på Strykarkatten och vår son med familj.

Hej så länge.

Pelargonresa till Torsåker med SPF

I dag var jag med om en trevlig utlykt till Bergabacken i Torsåker med SPF (pensionärsföreningen). Det var pelargoner och åter pelargoner som lockade.

Bussbolaget Marks med chauffören Olgard Larsson stod för transporten. Jag klev på i Rättvik och från bussens höga utsiktplats kunde jag återigen konstatera hur vackert Rättvik är. Färden gick delvis i ösregn men framme i Torsåker lyste solen och Bergabacken lockade med sina mysiga små hus och ett imponerande växthus.

Pia Walldau välkomnade oss och berättade om hur hennes pelargonhobby till sist blev hennes yrke och hur verksamheten gradvis växt. Efter kaffe med doppa i caféet (smörgås och pelargonkaka) och omgivna av meterhöga pelargoner släpptes vi lösa i växthuset. Inte visste jag att det finns så många sorter!

Det blev tre sticklingar som jag bara inte kunde motstå och dessutom beställde jag ytterligare tre sticklingar som saknades för närvarande. Det var jättebra att hon hade fullstora exemplar att titta på och välja från. De beställda kommer nästa år. Den som väntar på något gott .... osv. Den ena heter Lövsta och blomman har precis den där ljuvliga röda färgen utan ens en aning av blått.

Vi var lite tidiga vid hemfärden så för att hålla tiden så lotsade Olgard oss runt i Falun. Vi gjorde en sväng förbi Lugnet där det pågick hopptävlingar (med häst, alltså) och TV-huset. Vi gjorde en sväng in bland Faluns trånga gränder och fick utpekat Banken (där han bor), var han brukar parkera bussen och Grand Hotell där han bor när han är osams med frun (sa han). Och till sist en tur till gruvan. Riktigt underhållande. *skratt*

Så nu sitter jag här i stugan, sorterar intrycken och ska strax varsamt plantera mina nyförvärv.

Min grönsaksodling 2

När termometern visade +11 grader ute, tyckte jag att det var tid att gå ut och börja fylla pallkragarna med jord. Det blev alltså en säck plantjord underst. (Se tidigare inlägg)

Sedan sållade jag kompostjord ner i skottkärran (varför heter det just skottkärra?). Det blev en full kärra i varje pallkrage. Jag har jättefin, välbrunnen kompostjord som nu legat i 2 år. Förra året tog flytten från hus till lägenhet alla krafter så jag gjorde ingenting åt det som skulle kunna kallas trädgård här ute i stugan. En guldgruva vi ligger på, alltså. Överst lade jag sedan en säck terrassjord.

Så skulle härligheten vattnas. Vattenkannan fylldes men var är strilen? Ingenstans. Letade och letade. Jag VET att den ska finnas någonstans. I vedboden där jag har mina trädgårdsredskap finns den inte. Inne i förrådet är det ingen idé att leta. Det är C:s revir och finns den där så är den förlorad för alltid. Barnbarnen???!!! Kan tänkas. Och inte sitter jag och kör i,5 mil för att köpa en sketen stril för 13:-. Alltså blev det till att vattna med kannan som den var. Men det blev inte så dumt i alla fall.

Medan jorden "sätter" sig, så sätter jag mig. En härlig lunch med två kokta ägg (äggkokaren är det bästa köksredskapet jag har, nästan), en burk matjessill, gräddfil, massor med gräslök och en tomat. Kallt vatten från vår brunn. Visserligen otjänligt men det är gott i alla fall. Och vi har aldrig blivit sjuka av det. Inte våra gäster heller.

Snart ska jag gå ut och sätta plantorna i jorden!!

Min grönsaksodling

För evigheter sedan sådde jag diverse fröer i små sålådor inomhus. Såg framför mig ett dignande trädgårdsland fullt med nyttiga grönsaker.

Det tråkiga är bara att jag inte har några beredda trädgårdsland. Däremot ett enormt vildvuxet parti mellan gräsmattan och sjön, fullt med lupinier (jä-la ogräs), meterhögt gräs och massor av brännässlor.

Samtidigt växer mina plantor som ogräs ;=) och hotar spränga sina krukor. Och inte kan jag kasta dom, heller! Nänns inte.

Vad göra? I går (svalkan som kommit gör ju att man kan röra sig) åkte jag till Granngår´n och köpte två pallkragar, röda, á 179:- och tre säckar (Weibulls Terrassjord Pro) för 99:-. Summa 459:-. Det blir dyra grönsaker, vill jag lova.

I går fick en del av gräsmattan ge vika för pallkragarna intill vårt soldäck . Jag har lagt tidningar i botten samt ett lager markduk, allt för att hålla otillåtna rötter på plats. Jag har ett par säckar plantjord från förra året som jag lagt i botten. Så ska jag lägga ett rikligt lager väl brunnen kompost och överst den nya terassjorden. Så nu ska det väl vara sjutton om inte sallad, grönkål mm som trängs i byttorna ska snabbt ta sig och bli gigantiska.

I dag ska jag färdigställa bäddarna och sätta ut plantorna. Temperaturen är idealisk för sådant arbete, +10 grader ute.

Det vildvuxna partiet ner mot sjön (ca 30 m) har jag funderat på att bereda genom att låna hit barnbarnets häst eller låna några får. Det vore väl sjutton om det inte skulle bli ordning på det då.

Har nyss läst Kickans vrå (=Min tös)

Jaha, nu har barnbarnet S gjort sitt första(?) stora misstag. Naturligtvis urdumt och konsekvenserna måste ju tas. Polisförhör mm. Och stämplad för lång tid framöver. Tidningsrubriker.


Men hennes agerande när hon förstod vad hon gjort och vad det ledde till tycker jag är värt beundran och beröm. Och det ska hon få när vi får kontakt. (Läs inlägget i Kickans vrå).

Äntligen lite svalka

I natt brakade det loss ordentligt. Ett åskväder utan like drog fram över sjön och stugan. Skrämmande och facinerande. Och det efterlängtade regnet kom. En riktig störtskur. Men det hade nog egentligen behövts mer.

Nu är morgonen sval och frisk och jag känner att jag börjar leva upp och få lust att ta itu med saker.

I natt när jag låg i sängen och lyssnade på det bortdöende åskvädret undrade jag hur K hade det, ensam med sina två barn. Långt borta i skogslänet och ensam i åskvädret. Var de rädda? Hade åskan slagit ner i huset? Hästen rymt? Katten fått sina ungar i ovädret? Till slut hade jag jagat upp mig så jag var färdig att ta bilen åka de 12 milen dit för att skydda de mina. Och inte kunde jag ringa heller. Vi måste koppla ur telefonen vid åskväder eftersom elnätet är så sårbart. Mobilen var inte heller något alternativ. Tele2-täckningen är så usel här runt sjön så vi överväger att byta abonnemang. Håhå jaja. Ska ringa lite senare och höra hur de har det.

VARNING! Splittring i familjen!

Nu är friden slut. Sommartorpet har startat för säsongen. 10 veckor framåt kommer C att vanka omkring på måndagkvällarna och muttra om fjantiga, självgoda kändisar. Nu har han siktat in sig på den lilla lustiga tofsen till skägg som Ernst har anlagt. C undrade om det var en vårta!

Men jag kommer i alla fall att troget bänka mig i soffan 10 veckor framåt och lyssna på den sammetmjuka rösten som lär ut hur man förvandlar en fallfärdig lada till en lyxig sommarbostad. Och drunkna i de varma ögonen som övertygar mig om att det här är "tvärroligt".

Värmen är tryckande

I natt vaknade jag av en kraftig huvudvärk vilket tvingade mig ut på altanen, liggande i den vanligtvis så sköna altanstolen, omvirad av ett lakan där jag sedan försökte sova någon timme. Men jag blev i alla fall lite svalkad. Försökte sedan somna i sängen. TJI!!!

Alltså stod jag upp, värmde mig ett glas mjölk och lade mig i soffan där jag läste igenom ett gammalt nummer av tidningen Kosmos från 1982. På danska! Det hjälpte. Visserligen brukar jag tycka att kosmologitidningarna är mycket intressanta att läsa. Men att läsa dom på danska kräver en hel del uppmärksamhet och det räckte tydligen för att jag skulle bli tillräckligt trött. Så jag kunde alltså sova resten av natten. Jag är tydligen på många sätt mycken tack skyldig till kosmologin!

Nu har nästan hela dagen förflutit i solens och värmens tecken och jag har inte presterat ett skvatt. Även C. ser tagen ut. Och aptiten går på lågvarv. Vi nordbor är verkligen inte skapta för sådan här värme. Jag beundrar syrran (strykarkatten) som tydligen lyckats städa ett helt uthus!

Resten av dagen blir nog inte mer intensiv, så vitt jag kan ana.

Striden om sjön Molnbyggen snart slut

Ännu en mycket varm dag. Det är nästan så man längtar efter en riktig urladdning med åskväder och regn så att luften blir frisk och kylig. Ett utmärkt exempel på att lagen om hunger och mättnad har giltighet.

I dag blev vår altan skådeplatsen för Molnbyggens Stugägarförenings sista styrelsemöte före årsmötet som sker den 30/6. Äntligen efter många och tuffa förhandlingar har Leksands kommun och Stugägarföreningen kommit överens angående förgiftningen av sjön Molnbyggen. Det fick tyvärr lov att gå så långt som till dom i Miljödomstolen där domstolen slog fast att det med all sannolikhet var soptippen i Lindsbodarna som är orsak till att fisken i sjön visar allvarliga reproduktionsskador.

Nu har parterna enats och resultatet kommer att redovisas på årsmötet. Det ska bli skönt att få lägga det segslitna ärendet bakom sig.

Så här i backspegeln kan jag konstatera att det var en nödvändig kamp. Hade ingenting gjorts, hade tippen fortsatt att läcka ut okända, giftiga ämnen som via Våtån letar sig ner till Molnbyggen. Den vackra sjön hade till sist blivit en död, steril sjö som för all tid fått stå som ikon för att vi människor producerar avfall som vi inte riktigt har kontroll över och att vi inte riktigt vet vad vi gör. Nu är tippen stängd och Stugägarföreningen kommer att ha ett vakande öga på att täckningen av tippen sker enligt bästa tänkbara teknik. Förhoppningsvis har läckaget stoppats till ett absolut minimum och därav följer att sjön så småningom bör tillfriskna.

Nästa mål blir att försöka följa upp tillfrisknandet av sjön. Om några år bör nya, vetenskapligt korrekta undersökningar av fisken göras. Kanske kan vi få tex EU-bidrag för en ny stor undersökning. I så fall får vi ett bra underlag för ökad förståelse för hur vår akvatiska miljö reagerar. Och Leksandsborna kan gå ut och med gott samvete hävda att Leksand är en kommun som värnar om miljön.

Kanske kan vi som bor runt sjön börja bada i sjön, äta fisken och kanske till och med börja dricka av vattnet igen, som vi gjorde tidigare när sjön var klassad som en renvattensjö. Kanske kan även affärerna här i Leksand så småningom börja sälja fisk och med stolthet tala om att den kommer från sjön Molnbyggen. Då har vi slutligen vunnit!

Hur kör folk, egentligen?

Jag undrar över en sak. Här söder om Leksand (från bron - Heden - Hästberg - Rälta - Djura) kör folk så konstigt. De håller sig hela tiden nära mittlinjen på vägen. Även när det är möte. Jag har fått lära mig att vid möte ska man hålla sig närmare vägkanten. Och det gör jag nogsamt. Men inte mina mötande medtrafikanter! Nejdå - i mitten ska man köra!

Är det någon speciell körmetod som körskolorna lär ut här söder om Leksand? Eller har det att göra med dåligt självförtroende? Jag menar - SörLeksand har ju inget Käringberg eller Tällberg att skryta med.

Nu lär jag väl få på nöten efter den här salvan. Speciellt eftersom jag är infödd Rättvikare också och bara har en sommarstuga här.

Besök på Falu lasarett, hjärtkliniken

Idag har jag varit på återbesök på Falu lasarett, hjärtkliniken. Pumpen fungerar tydligen tillfredställande. Men min trevlige läkare, Stefan Berglund vill fortsätta med årlig ultraljudundersökning i alla fall.


Han blev lite fundersam när han i datorn läste att jag legat inne ett par dagar förra året för en befarad propp i hjärnan. Jag berättade att jag även haft lite balansproblem en period under våren men att allt då tydde på att det är dom där "kristallerna" i örat som spökade. Så nu ska jag kallas på magnetröntgen. Kanske var även den där händelsen i oktober av "kristall"-art.


Tänk att jag får ha turen att kunna säga att jag tycker att vården är alldeles utmärkt!

Tre härliga dagar

Rättelse av tidigare inlägg: Årsstämman var på måndagen.

På tisdagen (alltså igår) var det fest på gården. Iris fyllde år och bjöd på storståtligt kaffekalas med långbord, partytält och kaffebröd och tårta. Jättetrevligt! Jag har tagit bilder men de ligger fortfarande i kameran. Laddade inte ur dom till datorn för plötsligt var både brandvägg och virus/spamskydd urkopplat. Vår dataguru - var är du??? Förresten hade vi annat för oss.

Vi slog oss ihop med ett par grannar, U och M och gjorde en djupdykning i våra kylskåp. Vi fick ihop en ypperlig festmåltid. Avokado med Skagenröra, marinerade och grillade fläskkotletter med en supergod sås plus en sallad som knåpades ihop av sallad, gurka, tomater, paprika, fetaost toppat med hallonvinäger. Efterrätt med jordgubbar och grädde. Vi hittade en flaska vitt och en flaska rött vin som blev pricken över "i". Kaffet efteråt gjorde att jag sedan var vaken halva natten. Vi satt på U:s altan till ialla fall 22.30. Jag minns inte så noga.

Nu är vi i stugan. Här är brandväggen mm aktiverat så det känns OK att vara uppkopplad.

Årsstämma i bostadsrättsföreningen i Rättvik

Nu har det varit årsstämma i bostadsrättsföreningen. Nästan alla medlemmarna var där och det gick glatt och trevligt till. Och styrelsen beviljades (förståss) ansvarsfrihet.

Vi befann oss i Församlingshemmet, en lokal som jag har många glada minnen från. På 50-talet gick jag realen i närbelägna Dal Jerkskolan (men den hette inte så då) och i ur och skur stod vi i en kö som räckte långt in på skolgården innan vi i ordnade led fick tåga in i stora samlingslokalen för den sedvanliga morgonbönen (15 minuter), senare morgonsamlingen (avkristningen av samhället började ungefär där). I församlingshemmets stora sal hade vi också körsång och spelade teater. I en våning ovanpå församlingshemmet gick jag 4:e skolåret eftersom skolan var för trång. Där var vår omtyckta lärare, Embro, klassföreståndare. Hans fru bor förresten nu i vår förening. I källarvåningen lärde jag mig scoutlagen, göra honnör och göra råbandsknopar. Väggmålningarna i den mindre möteslokalen (som syns på bilderna) triggade verkligen min fantasi.

Och idag är vi bjudna på XX-årskalas på gården i det underbara vädret. Det ska bli trevligt. Det blir nog bilder från det också senare.

Negerbollar rasistiskt?

I det vackra vädret satt vi några stycken och hade det mysigt i skuggan under ett parasoll. Då kommer bostadsrättsföreningens ordförande, M och talade om att hennes dotter bakat Negerbollar.

En livlig diskussion följde huruvida det var rasistiskt eller inte att benämna dessa goda chokladbollar på detta sätt. En i gruppen, U menade att då är Bondkakor också rasistisk benämning. Det är ju att chikanera en hel yrkeskår. C menade att även Finska pinnar var en rasistisk benämning. Det rör ju en hel nation. Alla menade at jag borde stå nere på Storgatan med namninsamling i frågan.

Så vad tycker ni?

En trevlig helg

Jaha, nu har lugnet lägrat sig över stuga och tomt. Våra gäster över helgen har nyss åkt. Det var C:s bror och svägerska (I) från Stockholm som besökt oss. De kom i fredags eftermiddag och vi har ätit god mat, tittat på gamla foton och samtalat till långt inpå nätterna.

I går gjorde vi en lång rundtur med bilen och visade bl a vår lägenhet i Rättvik. Det var första gången de såg den.

Vädret är underbart, fåglarna kvittrar och sjön ligger spegelblank. Vad kan man mer begära av en helg?

Jag har tänkt till lite.

Med anledning av föregående inlägg:

Skulle man inte kunna utforma snygga, öppna kanaler som löper strax ovanpå golvsocklarna runt i alla rum? Bara avbrutna här och där på lämpliga ställen för kontakter - sådär en 3 - 4 stycken i varje kontaktpunkt. Det skulle ingå som standard i alla hus eller kunna köpas i byggvaruhus. Där skulle kablarna kunna löpa.

Oftast är det kvinnorna som städar (fortfarande) och dom duktiga uppfinnarna ägnar sig nog inte så mycket åt städning. Därför vet dom inte hur skriande stort behovet är.

Gnugga geniknölarna, nu!

Smart fixare sökes

Snälla ..... Finns det ingen smart människa som kan uppfinna ett bra sätt att bunta ihop sladdar och andra elektriska detaljer som ringlar sig likt glupska ormar bakom soffor, fåtöljer och TV-möbler? För att inte tala om 1,5 meters radie runt datorer med tillhörande skrivare, skanner och andra nödvändiga(?) attiraljer. Glöm inte trådlösa telefoner. Även de ska ha en laddningsstation.

Och varför sitter alla kontakter bakom bokhyllan eller soffan???

Anledning till mitt förtvivlade upprop: Jag har städat idag.

Grannen hittade vatten

Efter 16 m borrning. Hoppas han fick fint vatten.