I natt brakade det loss ordentligt. Ett åskväder utan like drog fram över sjön och stugan. Skrämmande och facinerande. Och det efterlängtade regnet kom. En riktig störtskur. Men det hade nog egentligen behövts mer.
Nu är morgonen sval och frisk och jag känner att jag börjar leva upp och få lust att ta itu med saker.
I natt när jag låg i sängen och lyssnade på det bortdöende åskvädret undrade jag hur K hade det, ensam med sina två barn. Långt borta i skogslänet och ensam i åskvädret. Var de rädda? Hade åskan slagit ner i huset? Hästen rymt? Katten fått sina ungar i ovädret? Till slut hade jag jagat upp mig så jag var färdig att ta bilen åka de 12 milen dit för att skydda de mina. Och inte kunde jag ringa heller. Vi måste koppla ur telefonen vid åskväder eftersom elnätet är så sårbart. Mobilen var inte heller något alternativ. Tele2-täckningen är så usel här runt sjön så vi överväger att byta abonnemang. Håhå jaja. Ska ringa lite senare och höra hur de har det.
2 kommentarer:
Nej här var det inte så mycket åska. Inte regn heller faktiskt.
O inte är vi rädda för åskan heller. Eller, ja Sanna är ju det men blir det för mycket så kommer hon o lägger sej hos mej faktiskt.
Så nästa gång det åskar så behöver du inte jagga upp dej så mycket.
Ps Hästen stod kvar i hagen o inga kattungar heller.
Ja, ni hade ju annat att tänka på också. *ler*
Skicka en kommentar