Läser i en alldeles färsk inlaga i AB att en 11-årig flicka i USA dog av diabetes. Föräldrarna nekade att lämna in flickan för vård och bad i stället att Gud skulle göra henne frisk.
Jag kommer osökt att tänka på följande sedelärande historia:
En stor översvämning rådde i bygden. En man hade klättrat upp på taket och där bad han Gud om hjälp ur sin svåra situation.
Efter en stund kom det en båt förbi och de som satt i båten erbjöd plats i båten.
"Behövs inte, jag har bett Gud sända hjälp", ropade mannen tillbaka.
En stund senare kom en helikopter dånande över taket och erbjöd hjälp.
"Behövs inte. Gud kommer och hjälper mig", ropade mannen tillbaka.
Vattnet steg, och till sist drunknade mannen och kom då upp till Gud. Mannen sade anklagande till Gud: "Varför hjälpte du mig inte? Jag bad ju så innerligt!".
Gud sade: "Men jag skickade ju hjälp. Först en båt och sedan en helikopter. Men inget dög ju åt dig".
Sens moral: Vår sjukvård och räddningstjänst, för att inte tala om alla andra goda inrättningar är Guds praktiska hjälp till oss. De mindre bra händelserna är till för att vi ska utveckla bättre förstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar