Upprepning av föregående inläggs rubrik

Plockade (av nödvändighets krav) fram min dator och startade den.
Den insisterade på att jag skulle installera Window10! En heldags jobb vilket uppfylldes. Och datorn ställdes i vila av tvingande skäl. För många andra krav. All nödvändig internettid tid lades i stället på mobilen och datorn fick ett allt mer undanskuffat läge.

Men nu ser det ut att bli mer tid för datorn framöver. Kanske. Vår älskade sommarstuga ligger ute för försäljning och får inom kort en ny ägare. Sjukdom och i övrigt sviktande krafter gjorde åtgärden nödvändig. Förutsatt att besiktningsmannen inte hittar alltför graverande fel på fastigheten så går stugan till en mycket trevlig familj. De vill ta stugan i besittning V44 (och nu är vi i slutet av V39!). Så nu blir det till att städa de sista utrymmena. Så det ska nog gå vägen. Hoppas jag.

Det får räcka för idag. Men nu ska jag låta datorn stå framme. Kanske blir det fler inlägg så småningom.

Mycket vatten har runnit under broarna

Tiden rinner iväg. Livet likaså. Hur tar vi hand om vår utmätta tid, egentligen.
Mobilen har tagit över. Den är ju så bekväm. Men farligt bekväm. Och Facebook är ju faktiskt riktigt trevligt. Eller hur?

Det var dags att uppdatera min stackars dator som stått undanställd i mer än ett år. Den riktigt skrek efter uppmärksamhet. Men flytt och allvarlig sjukdom i familjen har gjort att jag ägnat noll uppmärksamhet till min trogna, gamla dator. Men plötsligt en dag öppnade jag väskan med datorn och fann att det kändes OK att surfa runt lite när jag dammat av den och rett ut sladdarna. Bara för att upptäcka att datorn påstod att det var bara antikt damm att titta på. Uppdatering krävdes genast om jag skulle få något klokt ur den.

Så det var bara att sätta igång. Jag klickade på (ung) Verkställ och trodde att jag kunde koka en kopp kaffe medan Rymden (eller vad det är) fixar biffen. Pyttsan! Den har jobbat i 1,5 dygn! Och förmodligen är det massor kvar att sätta mig in och ta ställning till.

En liten hint, bara. Igår kväll skulle jag trycka på en tangent f8 (enligt direktiv på skärmen). Jag fick leta mig fram till en tangent där det stod f8 men eftersom varje tangent (nästan) har 3 alternativ så var jag hjälplös (det är ca många år sedan jag skrev på maskin). Jag vet att man i detta läge ska samtidigt trycka på någon annan tangent samtidigt - men vilken? Det löste sig så småningom.

Så nu vet ni läget - något så när.

Mobilförsök

Nu försöker jag skriva på mobilen.
Försöker lägga in en bild också.
Jaha. Var får jag tag i dom, då?

Nytt försök

Jag har inte varit inne här på evigheter. Vet inte hur man gör - knappast i alla fall.
Tillbringar all min data tid på mobilen. Men har ibland gjort halv dana försök att bryta den vanan. Det är trots allt roligare att ha en större bild på datorskärmen. Problemet är nog att datorn är installerad i ett annar rum och stolen är för låg (eller så har jag krympt) så jag måste skjuta upp axlarna på ett väldigt  obekvämt sätt. Och så får jag onte i rumpan. Van att sitta mjukare. Men vem vet - kanske jag kan gå över till paddan?? Även den ligger i en hörna o gråter. Och där har jag alldeles snurrat till det. Kan inte göra något med den förrän  någon, dvs lillebror, kommer och låser upp eländet.

Undrar om jag kommer ihåg hur man lägger in en bild/foto.

Hmmm.  Konstigt. Det här är sista bilden som finns att överföra från min mobil. Men jag har tagit många fler sedan dess (aug -17). Har lillebror stuvat om i min mobil, kanske?

Ja, det här var ett litet försök. Får se om jag fixar till så det blir roligare att skriva på bloggen och lägger mobilen lite åt sidan. Men en mjukare stol måste jag i alla fall ha.

Får se om jag klarar av att publicera det här försöket.
Håll tummarna.

Ny väg in

Lillebror har skapat en väg till min blogg via mobilen.
Mitt 1:a försök.

Christer har fått sin permobil och bröllop stundar.

Ytterligare några dagar har gått och nu har Christer fått sin permobil. Vilket lyft! Han har fått klarare blick, är inte så inåtvänd och drar sig inte för att själv ta initiativet till en tur med scootern (det heter så). Förhoppningsvis ska det göra honom mer rörlig och pigg.

Igår åkte jag faktiskt ut till stugan själv och grejade med diverse göromål. Det stundar ju ett sommarbröllop där ute på tisdag. Ett friluftsbröllop! Det känns så bra att det blir där ute under vårdbjörken. Hoppas vädret håller i sig.

Jag borde förnya mig

Visst ser layouten tråkig ut på min blogg? Jag borde piffa upp den en hel del. Men jag vill absolut inte avstå från de härliga och mysiga änglarna som syster Gunilla gjort. Får se om jag får bättre tid för förnyelse när dagarna blir kortare o mörkare.

Länge sedan

Det var länge sedan jag skrev här. Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist och jag har varit mycket trött. Och är fortfarande.  Christers sjukdom, parkinson, är lömsk. Bra dagar växlar med mindre bra. Men den går lika förbannat bakåt, sakta men säkert.
Christer behöver mycken hjälp och passning och mycken tid går åt för skjuts till olika aktiviteter. Läkarbesök, provtagningar, neurogym och sociala aktiviteter. Det är inte ovanligt med upp till 8 enkelresor med bilen per dag. Vi står i kö för att han ska få en permobil så han inte är så beroende av mig som chaufför. Men jag undrar om det inte faktiskt är jag som vinner mest på det hjälpmedlet.

Just nu använder jag inte laptopen utan den s k paddan och skriver på. Ganska nytt för mig. Hoppas det funkar när sidan skall publiceras.

Det här får räcka för idag. Ha det så bra gott folk.

Nyvaken

En längre tid har jag befunnit mig i en mental, suddig bubbla. Livet har pågått utanför men jag har inte varit i kontakt. Jag är ganska medveten om vad det beror på men har svårt att göra något åt det. Hittar inte balansen. Jag försöker fjärma mig från det jag inte kan påverka och åtgärda det jag kan göra något åt. Men det är inte lätt.