Jag skäms!

Det var så länge sedan jag skrev något på bloggen. Och ännu längre sedan jag läste andras alster. Som om jag inte hade något att skriva om! Jag har ju massor att berätta. Det händer massor runt omkring min lilla familj, dvs CG och mig! Och det är därför jag inte skriver. Hinner helt enkelt inte.

Jag prioriterar antagligen helt fel. Jag tillbringar alldeles för lång tid framför FaceBook (FB). Minst en timme på morgonen och en timme på kvällen. Men jag har ju barn o barnbarn och numera också ett barnbarnsbarn (ljuvliga unge!). Och deras öden måste övervakas förstås.

Kanske jag är liiite ursäktad i alla fall. Vi har nämligen ett stort projekt på gång som tar en hel del tid. Men jag berättar inte om det ännu. Det får vänta lite. Jag är väl barnslig men det tycker jag att man får vara när man är 70+.

Det är i alla fall härligt att kunna säga att CG mår bra här ute i stugan. Han har ganska lätt att ta sig fram med rullator och livet härute är enkelt och skönt. Jag har ägnat mycken tid åt att röja sly ner mot sjön. Och mer skall röjas. Jag har upptäckt hur igenväxt det blivit under de sista åren då sjukdom hindrat oss från att njuta av vår stuga. Men nu ska det röjas! Vädret har verkligen varit helt underbart - egentligen. Värmen har varit så stor så vi har inte orkat göra så mycket. Men nu har det blivit mer normala temperaturer som vi nordbor bättre tål så nu börjar vi bli mer aktiva. Vi får hoppas att det håller i sig ett tag framöver.

Nu har jag ställt till det - igen!

Efter några dagar då jag ägnat mig åt att svära över jobbiga nerladdningar så tog jag Gud i hågen och ringde "Den stora firman" och erkände att jag gått bet på nerladdningen. Officeprogrammet vägrade att snällt lägga sig på plats på min nya dator trots att jag redan betalat. (se förra inlägget).

Pengarna var dragna från kontot, det hade jag konstaterat. Så nu ville jag ha hjälp att få Office-paketet på plats. Jag måste erkänna att jag fick mycket fin och vänlig hjälp av "Den stora firman". Och de förklarade att numera måste man ha ett s k Microsoft-konto för att kunna ladda ner programmet. Så snart det var gjort så var ju problemet löst - trodde jag.

Jag tackade för mig, nerladdningen fungerade klockrent och nu skulle jag placera Office-programmet i aktivitetsfältet och därmed skulle det direkt gå att skapa mina dokument som jag ville. Men trodde ni att jag klarade av det? Inte jag, heller! Så när jag ska skapa ett dokument så är det lik förbaskat LibreOffice som startar.

Än en gång har jag sett mig överkörd som av en ångvält, stängt ner alltihopa och just nu firar jag Påsk! Och jag vägrar tänka på eländet! Jag får ta itu med problemet när det blir vardag. Tur att man är pensionär så man kan slita sitt hår därhemma och slipper skämma ut sig. (det är bara ni som vet).

Nu har jag ställt till det igen!

Jag hade ju en dator krasch för en tid sedan. Det har resulterat i en ny kraftfull laptop som nu bl a skulle få en ny upphottad variant av Office. (jag tycker att det är jättekrångligt med gratisvarianter som sedan ska sparas i div versioner som kan läsas av alla). Ska jag vara alldeles ärlig så begriper jag ingenting av det där!

Så jag kontaktade Pricerunner och såg ut det företag och den variant jag ville ha. Fyllde i alla uppgifter, betalade och väntade på nedladdning. Men sedan började eländet!! De skulle ha dom o dom uppgifterna! Uppgifter om det o det, återställningskoder, säkerhetslösen och ditt o datt. Till slut kom jag till en sida med 1000 (ja, det verkade så) råd om hur jag skulle göra för att få fram de namn, lösen och koder (gamla koder som jag glömt) som behövdes för att nedladdningen skulle ske (eller så sker den i alla fall, jag vet inte).

Till sist gav jag upp, stängde ner alltihopa, skickade ett argt mail till "Det stora företaget" och frågade hur jag skulle bete mig. Sedan gick jag ut i vardagsrummet och tittade på TV!

Nu har jag lugnat mig något och sitter nu här och kuckilurar framför datorn. Det kanske ändå hade varit bättre att fortsätta med LibreOffice.

SecOp löser problemet med återvinning, avfallsberg och miljö

Avfallsbergen växer, miljön skadas och våra naturtillgångar plundras. Hur ska denna trend vändas? Vi har ju bara en jord.

 Min åsikt är att vi måste börja satsa på kvalitet på kläder o prylar. Satsa på att laga/reparera när de går sönder eller sälj till Second Opinion, "SecOp" (en ny sorts kvalitetsloppis) när vi tröttnat på prylarna/kläderna/möblerna. (Eller varför inte SeCop? =Svensk samverkan)

Lokala hantverks-/arbetstillfällen skapas över hela landet och innebär att människor som vill arbeta med händerna också får en chans till jobb. Och detta även i glesbygden! Man måste inte ha gått i högskola för att bli en duktig, efterfrågad hantverkare.

Prylarna som säljs på SecOp ska naturligtvis vara momsbefriade. Moms har ju redan betalts för varan när den var ny. En massa krånglig administration sparas.  Många människor med praktiskt handlag tvekar ofta att starta eget pga administrationen. Det är bara arbetstiden som är skattebelagd.

En sådan SecOp-butik ska ha samma status och ses med lika respektfulla ögon som en butik som säljer nytt. Ligga bland alla andra butiker, vara ett alternativ till inköp av nyttillverkat.

Vem törs satsa? Vem blir först? Varför inte en butik i Kupolen i Borlänge? Jag har alltid betraktat  Borlänge som en stad som är progressiv och framåt.

PS: Det här är saxat och lite justerat, efter ett inlägg på min systers blogg där jag skriver om mina funderingar som legat och grott under lång tid. Därav den konstiga bakgrundsfärgen. Och jag vet inte hur man justerar det. Hoppas det inte stör för mycket  DS.

Smart att skaffa smartphone?

Håhåjaja.

Under stort stånk och stön har jag nu fått igång min nya telefon. Jag kan ringa, läsa av och svara på Facebook och fram till i går fick jag även liv i mailen. Men så lyckades jag trycka på någon knapp så nu blir det svart när jag försöker få fram den. Tur att den är kvar på laptopen i alla fall.

Appar installeras utan att jag är intresserad, reklam sköljer över mig som jag inte får tyst på och kontaktnätet är hopblandat med CG:s kontakter (han provade ju telefonen först och då lades hans kontakter in). Och han har inget system i hur de visas så de måste jag ta bort dom eller ha ett styvt jobb att redigera.

Till råga på allt fick jag en faktura från Tele2 där jag måste betala för 3 månader uppsägning. Jag trodde det bara fördes över eftersom Tele2 o Comviq hörde ihop (trodde jag). En mycket vänlig person på Tele2 redde ut det hela (ingen ko på isen där). När jag ringde upp Tele2 uppstod problemet med "tryck si och tryck så". Men hur får man upp knappsatsen när telefonkontakten lyste på displayen? Dessutom håller man ju telefonen mot örat! Och jag har ingen sladd med mikrofon och öronproppar! Det slutade med att jag använde vår fasta telefon i stället! Men han på Tele2 tröstade mig med att det snart blir bättre och jag kommer att älska min nya telefon.

Månn tro det.

Viktig information ang min nya smartphone!

Med anledning av bilagda länk från en för mig okänd bloggare, vill jag meddela att jag kommer att ta det mycket lugnt med övningstillfällena med min nya smartphone! För det första för att bloggaren har alldeles rätt, för det andra för att jag är tröglärd och för det tredje för att jag är väldigt lat.

http://mmafarsan.wordpress.com/2013/10/02/lagg-ner-den-dar-javla-telefonen/

Jag ska - så fort jag slitit mig från datorn/nya telefonen - läsa mer om vad denne bloggare har att förtälja.

På Facebook har jag redan meddelat att jag nu kan ringa/ta emot samtal och sms:a. Men inget mer. Ännu!

Användarhandbok för Sonytelefoner, 115 sidor utskrivna.

 Trots idoga försök i morse fick jag inte kontakt med omvärlden med min nya smartphone som, enl sms tidigare, skulle finnas i min nya telefon kl 0300 i natt. Och jag måste tillstå att jag begrep inte ett skvatt av den lilla folder som följde med mobilförpackningen.

Vad göra!? Se bilden (notera tomaterna som hänger på mognad i fönstret, förresten). Jag kopplade ihop vår skrivare (den står lite dumt till) med min dator (som inte brukar stå som på bilden) och skrev ut 115(!) sidor Användarhandbok för Sony smartphone. Bara i svart med tanke på kostnaden för färgpatroner. Så nu är jag rustad till tänderna för att klara av den där lilla manicken som ni kan se ligga på anteckningsblocket på målarbordet. Nu ska jag bara slå hål och sätta in bunten i en pärm. Sedan ska jag börja läsa hur man gör. Det blir nog inget marknadsbesök för mig idag.

Jag har blivit med en smartphone!

Nu har det alltså hänt! Jag har blivit med en sådan där smartphone! I natt kl 0300 ska jag övergå från min gamla Nokia från stenåldern till ett sådant där modernt vidunder. Mina teknikgalna syskon tar sig för pannan och undrar hur det ska gå och vädjar till högre makter, har jag hört. Så nu har jag en ny, svart telefon, en Sony Xperia E med 3,5"-skärm.

Jag ska försöka göra en lång historia kort - telefonen är egentligen inte min. Den bara blev det när CG insåg att hans Parkinson hindrar honom för att använda tatch-knapparna (stavas det så?) på den gratistelefon han fick när han, som alla andra, bländades av alla erbjudanden som haglar. Så jag fick gratistelefonen och han återgick till sin gamla DORO men med ett, på sikt, bättre abonnemang. Men innan dess hann min teknikglada syster flytta över hans SIM-kort och alla hans lagrade telefonnummer. För att sedan tvingas flytta tillbaka kortet.

Det är minsann inte varje dag någon kastar en telefon på en, sådär alldeles gratis. Så jag bytte abonnemang och fick gratis samtal, sms, mms och 0,5GB surf. 195:- mån. Inte illa. Visserligen hade jag aldrig tidigare högre mobilräkningar än ca 80-120:- men då höll jag noga ett öga på klockan och till vilka jag ringde. Nu slipper jag det.

Jag har förberett mig noga. Satt in det nya SIM-kortet och skrivit in PIN-koden. Och så har jag provat dom där ikonerna som visar sig på displayen, appar kallas de visst. Men nu ligger CG:s alla kontakter där så jag måste nog vänta med att lägga in egna kontakter tills jag rensat bort alla hans. Hur det nu går till.

Egentligen har jag ett problem inför nattens överföring av abonnemanget. Ska jag ha WiFi På eller Av? Men jag har satt det På och förväntar mig att sova gott.

Datorn funkar - jag lever! Not!

När vi nu "flyttat" ut till stugan så skulle jag koppla loss min laptop från sitt fängslade läge från stor monitor, skrivare, scanner, trådlöst tangentbord och mus samt diverse annat lull-lull. Det innebar att  i sitt nakna tillstånd ute i stugan fick den fnatt, som ett föl på grönbete. Tangentbordet fungerade inte alls som det skulle. Siffror och bokstäver blandades hur som helst. Och där satt jag ute i skogen långt från all ära och redighet.

Jag prövade alla tangenter och kombinationer utan framgång. Som tur var kände min lillebror, datanörden, på sig att jag var i nöd och kom ångande till undsättning.

Det var tangenten "NumLk" som stod i fel läge. Så nu är allt frid och fröjd igen. Jag finns!

PS: Nyss skulle jag FB-a efter att ha tittat på "En 5-e-klassare...". Och nu är allting så stort i just FB  att jag måste skrolla för att kunna se allt. Och inte vet jag hur man minskar ner sidan. Jag börjar inse att jag behöver en grundläggande kurs i hur man handskas med sin lilla guldklimp. DS

Piggsvinet Dennis

• Min laptop, Dennis, börjar se ut som ett piggsvin. Det sticker ut tåtar överallt. 

1. Sladden till modemet, röd (via routern, gul)
2. Sladden till den stora monitorn (kvarleva från fasta datorn)
3. En stor kabel med med många piggar (vad det nu kallas) som också ringlar sig till monitorn. En osäker rackare som tydligen borde skruvas fast (men som inte går) Försiktighet måste iakttagas.
4. En liten plugg som tydligen styr mitt trådlösa tangentbord. (lärde mig det den hårda vägen).
5. En nyinköpt "3D SOUND"-USB som går till mina hörlurar
6. En silverfärgad kabel som går till "hubben". (vad nu den är bra för)

• Hubben, i sin tur, är kopplad till (eller heter det från?):

1. Dennis, silverfärgad kabel (hubbens lampa lyser inte!)
2. Svart kabel (hubbens lampa lyser rött) som försvinner ner under skrivbordet (till eluttaget?)
3. Vit kabel som tydligen går till skrivaren (hubbens signallampa lyser f n inte).
4. Silverfärgad kabel som troligen går till scannern (hubbens signallampa lyser inte men sladden lyser blått!). Vi har en gammal scanner som också tar diabilder. Den vill vi inte avstå från.
5.  En lite plugg som nog hör till tangentbordet (hubbens lampa lyser blått)

Nu finns det ingen USB-port ledig så jag kan läsa in mina nytagna bilder från Jubileumsutställningen, "Slöjd 2012"  på Dalarnas museum i går. Hemslöjden firar nämligen 100 år. Men jag kan ju knycka en från rymden.

Brorsan! Kan du inte komma en regnig, ledig dag och städa bland alla kablarna! Jag bjuder på kaffe.

PS. Min laptop heter Dennis. Jag köpte den begagnad och då var den namnsatt redan och går inte att byta utan stort besvär. DS 

En dag i Borlänge

 Vi brukar samla ihop lite ärenden som behöver utföras i Borlänge. Igår var Dagen. Ett par skor som jag köpt på öppet köp skulle lämnas tillbaka (jag har köpt riktiga MBT-skor i stället, köpt på lokala ortens sportaffär för halva priset). Dessutom ville jag ha ett par hörlurar till min laptop.

Jag gillar musik men då ska det låta bra och datorns högtalare är inte av bästa kvalitet. Dessutom saknas ingång för hörlurar (det är visst så på vissa laptops). Så jag behövde hörlurar med USB-manick. El-Giganten hade, men de kostade nära 500:- och det tyckte jag var för dyrt. På Teknikmagasinet (Kupolen) fick jag en lös USB-manick för 166:- och till den kunde jag koppla de hörlurar jag redan har. Senare ska jag försöka hitta bra högtalare att koppla till laptopen via USB för då kan jag lyssna till musik när jag målar. Jag har ingen lust att  använda hörlurar där sladden lämnar släpspår i färgen.

Jag passade också på att förhöra mig om en ny mobil. Jag har en stenålders Nokia 6290 som jag aldrig brytt mig om att koppla till Internet (jag är ganska tekniktrött, dvs jag har inte lust att lära mig allt det där). Och det är ju faktiskt inte nödvändigt att kunna läsa av mail, göra inlägg på FaceBook, betala räkningarna mm med telefonen. Det kan man göra när man kommer hem.  Men jag överväger att skaffa en enkel telefon där texten kan göras så stor att jag slipper plocka fram glasögonen varje gång jag ska använda telefonen. Det finns en telefon, Doro 615, som jag tror passar mig, men jag tycker det är lite väl magstarkt att betala nästan 2000:- bara för att slippa ta fram glasögonen. Kanske finns den till bättre pris på annat ställe.

Sedan åt vi lunch med dottern Kicki och barnbarnen Cazzandra och Alexander. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Det känns så tråkigt att vi inte kan göra detsamma med sonen Roger med familj. De bor för långt bort.

Passade på att handla lite smått o gott på ICA på Kupolen. Jag blir alltid lika överväldigade av hur mycket varor det finns. Träffade också några gamla vänner på Kupolen som jag fick en liten pratstund med.

Och när vi kom hem var det skönt att sjunka ner i bästa fåtöljen med en kopp kaffe och munkar inhandlade på ICA (5st  för 25:-). En av oss drar alltså en vinstlott och får en munk mer. Kom just på att det finns 3 st kvar. Känner att det suger i kaffetarmen så det passar bra.

Nu har jag gjort bort mig igen

Nu har det hänt igen! Med skammens rodnad på kinderna måste jag tillstå att jag låtit entusiasmen locka mig på avvägar.

Jag ska inte berätta några detaljer för då kommer jag aldrig till slutet men jag har nyss läst boken "Slumpen är ingen tillfällighet", vilket fick mig att tolka en räcka till synes slumpmässiga händelser IRL tillsammans med att jag hamnade på en blogg som tycktes vara den ultimata "slumpen". Som sedan visade sig inte vara det!

Några avtryck hann jag dessutom lämna på denna blogg innan jag lugnade ner mig och lite noggrannare läste bloggen. Ridå!

Nu har jag lugnat ner mig med en stor kopp kaffe och kan snart ta itu med att tillaga en Ratatouille av de grönsaker vi inhandlade i Den Stora Staden när vi besökte tandläkaren. Det blir många portioner att stoppa i frysen och bra att ha när inspirationen att laga mat inte är på topp.

Papperslösa kvitton? Inget problem.

Hörde  och såg på TV idag att det går åt 60 000 träd bara för att producera alla de kvitton som handeln producerar under ett år när vi handlar. Kvitton som oftast kastas direkt i soporna. Dessutom används ganska stora mängder av det farliga ämnet Bisfenol A.

Men det finns en enkel lösning. Kunden skaffar sig ett kort med chip och magnetremsa där kvittot läses in. Kunden kan sedan i lugn och ro kolla kvittot utanför kassorna vid en enkel läsare med skärm. Eller hemma via en enkel, billig läsare kopplad till datorn. Eller varför inte med ett USB-minne?

Man kan då enkelt samla alla kvitton och får på så sätt en bra koll på sina utlägg under t ex ett år. Kortet bör vara så konstruerat att olika poster kan vara sökbara.Man får sig kanske en tankeställare när man t ex kan se hur många liter CocaCola man druckit under ett år.

På förekommen anledning:
Naturligtvis görs samtidigt med inslagningen av posterna i kassaterminalen en registrering av posterna och beloppet för skatteverket!

Jag går till sängs i stället.

En fullmatad dag. Jag slet vid datorn med allt nytt som Nallebror lagt till när han flyttade över allt från ångmaskinen till min betydligt mindre och snabbare laptop. Så nu sitter jag med allt kopplat till laptopen men bilden visas på ångmaskinens stora bildskärm. Tangentbordet har jag placerat ovanpå laptopen eftersom den är ihopfälld. En "hub" lyser mig i ansiktet med blå och röda lampor. Mängder av kablar och anslutningar är spridda över min lilla skrivyta. Det är mycket trångt.
Överföringen av data gick tydligen bra men konverteringen till Works blev inte så lyckad. Jag tror att det är bäst att köpa en enkel version av det nyaste Office i stället. Har provat med Open Office men det sägs att det blir problem när filer ska skickas till Mackar, vilket jag gör titt som oftast.

Till råga på allt pajade vår CanalDigital-box nyligen så nu kan vi inte se på alla de program vi vill se. Men vi har kopplat över till ComHem i stället. Nackdelen är att här har vi bara tillgång till deras analoga basutbud.

Det verkar som om det blir tidig sänggång i kväll. Men det ska ju vara bra för hälsan, sägs det.

Anslutningar

Så här borde det vara men så är det långt ifrån. Det är 2 grader varmt och solen sken för fullt för ett tag sedan.

Nej, sanningen är att bror min har varit här för att justera mina datorer och skapa nya anslutningsvägar mm. Så den här bilden var bara ett test för att överföra bilder från telefonen och mail till bloggen. Men jag måste nog tillstå att jag har blivit mer förvirrad än jag brukar vara. Jag måste alltså börja försöka hitta fram i snårskogen av sökvägar.

Men först måste jag utföra det livsfarliga arbetet med att sätta upp adventsstjärnorna i fönstret. Och jag som fortfarande inbillade mig att det är sensommar och långt till jul!

Datorkrångel

I många år har jag använt en gammal dator, min ångmaskin. Den är seg och långsam, som en gammal ardennerhäst ungefär. Min IT-kunnige bror samt mina barn o barnbarn frågar varje gång varför jag inte i stället använder min snabba, kraftfulla laptop som jag i vanliga fall använder när jag är ute i stugan.

Nu har jag handlöst kastat mig ut i det okända. Bror min satte i gång och kopplade ihop datorerna för att kopiera över allt. Jag begrep nada. Olika operativsystem till råga på allt. Från XP till Win7. Det betyder ny layout. Och finns det något som är förvirrande, så är det att man inte känner igen sig när man ska försöka hitta allt på skrivbordet. Till råga på allt så lämnade bror mig  för att luncha med sin fru när ca 1 timme återstod på överföringen och jag lämnades ensam med muskedundren. Nu bar det sig inte bättre än att det dök upp några frågor med alternativa val. Jag funderade ett tag, blundade och tryckte på den knapp som var störst.

För att göra en lång historia kort så tror jag att jag lyckades trycka på en knapp som visserligen överför alla filer men samtidigt raderar de gamla originalen. Jag törs inte kolla. Så nu skriver jag detta med bultande hjärta och hoppas på det bästa när jag stänger ner lite senare i kväll.

Men först ska jag ha syjunta med grannfrun.

IT-problem igen

Eländes elände.

Nu strular min laptop igen. Den får ingen anslutning till routern och det trådlösa nätverket. Men CG:s får!! Diskriminering!!

Vi har alltså ett modem med inbyggd router. Förut hade vi ett urgammalt D-link-modem som fungerat hur bra som helst i alla år. Men vi kunde bara vara ute på nätet en i taget. När nu åskan tog både modem och CG:s 4 år gamla laptop (enl. försäkringsbolaget värde 0 kr) så beslöt vi oss att slå till med en router samtidigt, så jag kunde komma till med min lilla laptop också. Och nu började problemen. Vi har fått alldeles utmärkt hjälp och support från ortens lokala IT-företag men antagligen är det vår, dvs min dinosaurehjärna som inte hänger med. Vi har - vis av kunskapen om telefonsystemets sårbarhet - börjat dra ur strömkabeln både till datorn och modemet samt  även den grå telefonkabeln. Däremot har vi inte bekvämat oss till att krypa ner under soffan och ta ur även splitten.

I morse smög jag upp tidigt och kopplade i alla tåtarna och startade CG:s dator (som stod bekvämt på 1:a plats, s a s). Jag surfade glatt en stund men beslöt sedan att ta fram min egen lilla laptop och koppla upp mig. VAD HÄNDE???? Jo, ingenting! Den där lilla anslutningsikonen nere till höger (ser ut som en trappa "... som till himla bär" (ur Himlaspelet)) var överkryssad. Jag provade alla hjälpsidor jag kunde hitta, tryckte på alla sidor om felsökning som jag kunde uppbringa men ingenting hjälpte. Så nu har jag gett upp, satt min laptop på laddning (batteriet var naturligtvis använt till bristningsgränsen) och nu sitter jag vid CG:s dator (som naturligtvis fungerar klanderfritt). Jag börjar fundera på om handhavandet är fel när man bryter strömmen vid åskrisk. Jag frågade om det tidigare men det skulle inte vara något problem. Och nu är det söndag till råga på allt. Nu måste jag ha tålamod till i morgon. Bara dom inte har semester på det där lilla företaget!  Men det lär ju vara bra att tvingas öva sig i tålamod, sägs det. Jag får väl tänka på det.

Åh, vad jag saknar min vän Lena!

Eftertext
På FaceBook chattade jag med min dotter Kicki och ondgjorde mig över alltings jävlighet. Fick frågan:
- Har du tryckt på "Anslut trådlöst"-knappen, då?
- Vilken knapp?
- Den med sändarsignalen. På min dator är det F8. På din kan det vara någon annan knapp.

För att göra en lång historia kort så visade det sig att på CG:s dator är det F2-knappen och på min är det en tatchknapp ovanför tangetbordet. Det gäller bara att kolla att den där sändarsignalen lyser.
Slutet gott - allting gott!

Och det ska kallas midsommar!

Nu har CG hämtat ut sin nya dator. Svart och glänsande. Full med nyttigheter och alla överförda bilder, favoriter mm. Tror jag. Men så var det det där med uppkoppling till nätet. Jag bävar inför alla inställningar. Det ska funka både i stugan och i lägenheten. Vill inte ge mig på det! Mår illa inför tanken. Vill att någon annan gör det!

Och så är det midsommarafton i morgon och vi håller på att klä midsommarstången. Vi hann till drygt hälften innan regnet kom med besked. Till råga på allt gick stången sönder! Tvärslån där ringarna ska hänga gick av och sinkade oss betydligt. Och Ulla som klätt nästan halva tvärslån innan den bröts av! Det blev till att leta reda på en ny slå som Ulla klädde med björklöv. Just nu är det stiltje i arbetet med stången men vi ska fortsätta i kväll. Om det slutar regna.

Jag har lust att dra något gammalt över mig. Dessutom är jag hungrig. Men CG har lovat laga till köttfärssås och eftersom han är en hejare på matlagning så blir det nog väldigt gott. Jag får trösta mig med det. Hoppas det blir bättre väder i morgon. Då ska vi dricka kaffe tillsammans på gården. Om det inte regnar.

Tillbaka i cyberrymden igen - i alla fall delvis.

Tänk vad åskväder kan ställa till! Datorkraschar både i lägenheten och sommarstugan. Men nu är det i alla fall uppklarat i lägenheten. Data-Andreas kom som en räddande ängel idag och konstaterade att det nog bara varit ett strömavbrott som rört om bland alla inställningarna så jag inte kom ut på nätet. Snabbt och enkelt återställde han allt samt fixade lite uppdateringar mm.

CG:s laptop råkade mer illa ut ute i stugan. Moderkortet tog stryk av åskan, så det blir en dyrköpt läxa. Det blir till att köpa en ny laptop. Som tur är går det att tanka över allt från den gamla till den nya.

I fortsättningen kommer vi att noga dra ur modemet samt strömkabeln till datorn när det är risk för åska.

Tillfällig kontakt med omvärlden

Oj så isolerade vi varit! Och fortfarande är. Just nu sitter jag på biblioteket i Leksand och försöker göra mig synlig. Åskan har ödelagt modemet ute i stugan och dessutom har moderkortet, dvs ryggraden i CG:s laptop, behagat döden dö. Så det betyder ett antal tusenlappar för den ödeläggelsen. Och försäkringen täcker inte alls - laptopen är för gammal.

Till råga på allt så visade det sig att åskan även behagat hälsa på i vår lägenhet. Där har antingen modemet, routern eller nätverkskortet (eller alltihopa) gått på min gamla kära ångmaskin. Detta har inneburit att vi känt oss totalt avskurna från omvärlden. Och det har vi minsann fått höra!

Läget just nu är att CG har köpt en ny laptop för ett okänt antal tusenlappar och en firma håller som bäst på att tanka över innehållet i hans skadade laptop till den nya. Som tur är så går det. Han får den nya på tisdag. Och så var det ett nytt modem till stugan också.

På måndag kommer Data-Andreas till vår lägenhet och ska kolla vad som behöver göras med min gamla dator med tillhörande utrustning. Datorn fungerar som tur är och allt på hårddisken är intakt men det finns ingen kontakt ut i cyberrymden.

Så just nu fungerar bara min lilla 13" laptop och då bara på offentliga nätcaféer, som t ex biblioteket. Jag var frestad att sätta mig på Cafe´ Siljan och samtidigt ta en kopp kaffe med kaka men plånboken kommer väl att vara lite tunn en tid framöver efter den här attacken, så jag avstod från cafébesöket.

En sak är säker: I fortsättningen är det vi som noga drar ut kontakterna när vi ska bort eller när åskan närmar sig. Vete katten om vi inte stänger huvudströmbrytaren för säkerhets skull.