Fästingar - ett otyg

I förra inlägget skröt jag över hur ädel jag är som räddar en fästing som fastnat i målarfärgen när jag målade.

Straffet för högmodet kom snabbt. I ca 1 vecka har jag haft något som irriterat mig på halsen. Trodde det var en vårta som skavde mot halsbandet. Men i förrgår bad jag min syster kolla med förstoringsglas. Det var en elak fästing som sugit mitt blod under åtskilliga dagar. Och det var en gaska stor rodnad runt bettet. Syrran tog bort fästingen som fortfarande levde och välfylld med mitt blod. Hämndlystet lät jag den gå en kvalfull död till mötes i det smältande stearinet. Genast fick jag dåligt samvete men då var det för sent att göra något åt saken.

Nu har det uppstått en en svullnad stor som en ärta under huden. När min dotter Kicki fick höra det gick hon i taket och beordrade mig genast till vårdcentralen. Jag försökte tala om att det är vanligt med svullnad vid ett fästingbett och det brukar sitta i länge. Men det gick inte hem hos henne. Så nu har jag ett nytt hot hängande över mig.

En olycka kommer sällan ensam.

Idag har jag räddat ett liv.

Idag beslöt jag mig för att det var rätt väder för att måla dörren på vår nybyggda gäststuga. Den skulle grundmålas. Det var svårare än jag trodde mest pga att jag inte hade någon bra stege. Så det tog sin rundliga tid.
Plötsligt såg jag en fästing som hade fastnat i färgen. Instinktivt tänkte jag döda den och ta bort den från dörren. Men så hejdade jag mig, Av vilken anledning hade jag rätt att ta dess liv? Han hade inte gjort mig något. Och dessutom - jag har aldrig fått någon fästing på mig trots att de finns här omkring. De undviker mig faktiskt.
Alltså tog jag försiktigt loss fästingen ur färgen och satte ner den på ett grässtrå med den förhoppningsfulla hälsningaen att de kunde gärna få undvika mig i fortsättningen också. Gissa om jag kände mig ädel resten av dagen.

Jag skäms!

Det var så länge sedan jag skrev något på bloggen. Och ännu längre sedan jag läste andras alster. Som om jag inte hade något att skriva om! Jag har ju massor att berätta. Det händer massor runt omkring min lilla familj, dvs CG och mig! Och det är därför jag inte skriver. Hinner helt enkelt inte.

Jag prioriterar antagligen helt fel. Jag tillbringar alldeles för lång tid framför FaceBook (FB). Minst en timme på morgonen och en timme på kvällen. Men jag har ju barn o barnbarn och numera också ett barnbarnsbarn (ljuvliga unge!). Och deras öden måste övervakas förstås.

Kanske jag är liiite ursäktad i alla fall. Vi har nämligen ett stort projekt på gång som tar en hel del tid. Men jag berättar inte om det ännu. Det får vänta lite. Jag är väl barnslig men det tycker jag att man får vara när man är 70+.

Det är i alla fall härligt att kunna säga att CG mår bra här ute i stugan. Han har ganska lätt att ta sig fram med rullator och livet härute är enkelt och skönt. Jag har ägnat mycken tid åt att röja sly ner mot sjön. Och mer skall röjas. Jag har upptäckt hur igenväxt det blivit under de sista åren då sjukdom hindrat oss från att njuta av vår stuga. Men nu ska det röjas! Vädret har verkligen varit helt underbart - egentligen. Värmen har varit så stor så vi har inte orkat göra så mycket. Men nu har det blivit mer normala temperaturer som vi nordbor bättre tål så nu börjar vi bli mer aktiva. Vi får hoppas att det håller i sig ett tag framöver.

Uranbrytning i Rättvik?

I FaluKuriren kan man idag läsa att bolaget European Mineral Exploration AB har fått undersökningstillstånd för brytning av uran och andra metaller av Bergsstaten, ett beslutsorgan inom statliga förvaltningsmyndigheten SGU (Sveriges geologiska undersökning). Tillstånd till undersökning har getts till stora markområden i Rättvik, vilket hela kommunledningen i Rättvikär motståndare till. Kommunen får tydligen inte ha några åsikter innan undersökningstillstånd ges!

"Vi som kommun har inte rätt att uttrycka oss i frågor om undersökningstillstånd" säger Annette Riesbeck, kommunstyrelsens ordförande.

Nu har kommunstyrelsens allmänna utskott beslutat att överklaga Bergsstatens medgivande till European Mineral Exploration AB vars styrelse består av 2 personer med säte i Nederländerna och Storbritannien/Irland. Bolaget bildades 2013 och aktiverades i febr. 2014. 0 anställda.

Är det verkligen möjligt att kommunerna har så lite att säga till om att de inte ens får ha synpunkter på tillståndsgivning av så omfattande, milöfarlig verksamhet som uranbrytning? Som dessutom skall ledas av ett alldeles nystartat bolag utan resurser?

Nanotekniken - världens frälsning eller dess undergång?

Min käre bror sände mig den här länken från YouTube om nanoteknikens välsignelser:

https://www.youtube.com/watch?v=mEH6tDLKcVU&feature=youtube_gdata_player

Filmen visar på vilka fantastiska egenskaper nanotekniken har och vilka otroliga förbättringar vår vardag kan få.

Otroligt energibesparande, nästan outslitliga material i kläder, verktyg, flygplan osv. Plaster med sådana egenskaper att vi knappt kan föreställa oss det.

Det pågår försök med att låta nanopartiklar vara bärare för mediciner som skall transporteras till olika organ för att där ge lokal effekt eftersom nanopartiklar lätt penetrerar huden och vandrar in i vår kropp. Redan nu tillverkas hudkrämer mm som innehåller nanopartiklar för att göra hudkrämen smidig och behaglig. Men vad händer om krämen tränger längre in i kroppen? Vet vi det? Någon berättade för mig att det tydligen finns nanopartiklar i tvättmedel. Undrar om det stämmer? I så fall - vilken verkan har det på miljön?

I filmen visas på kläder, skor, verktyg och byggmaterial som behandlas med nanopartiklar. Smuts, lera, vatten mm bara rinner av. Underbart! Men vad händer i miljön?

Vad händer när dessa nanopartiklar tas upp av alger, mikroorganismer och därefter till högre djurarter? Vet vi det?

Vad händer t ex när nanopartiklar fäster sig till jordpartiklar och får denna fantastiska vattenavvisande egenskap? Blir våra jordar till öknar?

Jag är inte emot den hägrande tekniken - tvärtom! Men den får inte komma i händerna på allehanda vinstjagande företag förrän effekterna på vår jord och därmed på allt levande är grundligt undersökt. Om det inte redan är försent!

Äntligen en positiv nyhet i tidningen!

Rubrik i dagens FK: Kossor kan träda in i kommunal tjänst.
http://www.dt.se/nyheter/mora/1.6298193-kossor-nya-kommunalare-

Tydligen har kommunerna Älvdalen, Orsa, Mora, Rättvik, Leksand och Gagnef  samt LRF slagit sina kloka huvuden samman och på laglig väg försökt "kringgå" de vansinniga upphandlingsreglerna som ju förbjuder kommuner att gynna "närodlat" till sina skolor och äldreboenden.

Tydligen ska det kunna gå att kommunerna köper upp - i det här fallet - köttdjur och sedan tecknar avtal med arrendatorer av kommunala marker för beten, skötsel, uppstallning samt vidareförädling för att sedan ha mat till skolor och äldreboenden. På köpet får kommunen sina marker brukade och öppna landskap skapas samt nya jobb och skatteintäkter.

Kanske kan de på sikt trygga lokal mjölkförsörjning och tillgång på lokala grönsaker också på samma sätt. Och varför inte försäljning till lokalbefolkningen?

Jag önskar gruppen lycka till.

Vart har tiden tagit vägen?

Idag åkte CG och jag en sväng med bilen. Det blev en tur upp till Toppstugan ovanför slalombacken i Rättvik. Vilken hisnande utsikt över Rättviken och samhället Rättvik där jag är uppfödd och gått i skola.

Så annorlunda det ser ut nu mot vad jag minns från tiden då jag åkte slalom här i backen. På den tiden var det träskidor med kabelbindning och hickorykant eller stålkant (jag minns inte vilket som var först). Visst har jag åkt slalom med modernare utrustning på andra orter under åren som gått, men mina roligaste minnen är ändå åkningen med stålkanter. Nu är det rodelbana på sommaren och slalombana på vintern. En liten nostalgistund där uppe på toppen i det vackra höstvädret och med den vidunderliga utsikten.

Rättviks konsthall - En annan natur.

Just nu visas en vidunderligt vacker fotoutställning på Rättviks Konsthall.  Det är fotografen Helene Schmitz som visar upp de underbaraste naturfoton i jätteformat.

Jag var helt betagen. Gå dit och låt dig förundras över hur vacker naturen är. Tag dig också tid att kika i böckerna som är utlagda. Fotografierna är helt underbara.

Utställningen pågår till 20 oktober.

Miljöalmanackan för 2013 från Dala Vatten och Avfall AB

Nu har jag tagit del av Dala Vatten och Avfalls väggalmanacka för 2013. (Bilden avser dock 2012 års almanacka för jag hittade ingen bild för 2013).

Det är som vanligt en trevlig läsning med råd och dåd ifråga om miljö- och energianvändning.

I mitten finns en affisch med bilder om hur man sopsorter. Bra och informativ. Men jag saknar uppgift om var man lägger alla dessa medicinkartor! Jag gissar att de ska sorteras som plast men jag är inte säker. De kanske ska läggas bland metallförpackningar. Min man och jag har nu kommit till den åldern då vi varje vecka producerar ett inte helt obetydligt antal sådana kartor när vi fyller på våra dosetter. Och varje gång står jag lika tvekande framför diskbänkskåpets olika sorteringsbingar. Till sist hamnar de bland brännbart.

Så till nästa år - tag med bild av medicin kartor också! Och gör det där hålet för upphängning ännu lite större! Så det går att hänga almanackan på en spik utan att behöva använda avbitartång för att få bort spikskallen!

Undvik diken när man fyllt 71!

Under många år har jag varje gång jag passerat sträckan Åkersbodarna - Hästberg i Leksand i mörker undrat vad det är för reflexer som sitter i träden utefter vägsträckan. Det är säkert bortåt 100 reflexer i träd och buskar som lyser så vackert och mystiskt i mörkret när man åker förbi och billyktorna sveper över den mörka skogen.

Idag beslöt jag mig för att stilla min nyfikenhet. CG fick sitta kvar i bilen medan jag resolut klättrade nerför dikesslänten. I botten forsade en liten yster bäck och på andra sidan fanns kraftiga, vattenfyllda hjulspår efter en skogsmaskin. Men mitten av hjulspåren verkade stabil varför jag tog ett svanhopp över diket och landade helt efter beräkning  mitt mellan hjulspåren.

Felet var bara att den där fina mittremsan var rena dyhålan. Bara en tunn skorpa av frusen mossa täckte nödtorftigt. Där satt jag fast i den iskalla dyn med båda fötterna och en bra bit ovanför vristerna. Ena skon fastnade i dyn och jag hade ett förfärligt besvär att få loss skon. Samtidigt sjönk jag ännu djupare ner med andra foten. Dessutom halkade jag och stukade tummen rejält. På högerhanden!

Arg som ett bi beslöt jag i alla fall att undersöka vad det var för reflexer så jag stapplade de återstående metrarna med ena skon i handen fram till närmaste buske. Och konstaterade att någon underbar person klätt massor av träd och buskar med reflexband! Helt underbart! Det var nästan så jag tyckte att det var värt våta, kalla, dyiga fötter och förstörda skor för att få skåda denna reflexpark.

Nu återstår bara att tvätta jeansen och strumporna. Kanske jag kan rädda skorna också. Om jag kan för tummen. Förbaskat också! Man ska inte tro att man kan hoppa som en 20-åring när man fyllt 71!

Findhorn i Skottland nästa

Dagen före Dagen. Eller rättare sagt morgonen.

Jag har än en gång gått igenom packningen inför resan till Findhorn i Skottland. Vädret där sägs vara ombytligt och jag vill resa med lätt bagage. För den som inte läst mina tidigare inlägg -  jag åker till Findhorn för att måla mandalas i en hel vecka.  tillsammans med min lärare är Erik o Ann-Marie Grind från Falun.

Findhorn är ett center för andligt och ekologiskt tänkande. Speciellt känt är Findhorn för sitt andliga förhållningssätt till växter, ett center för växtdevor, kan man säga. Och dom ska jag försöka fånga med mina penslar och i mandalans form.

Av en "slump", eller bara helt följdriktigt, har jag ägnat 30 år av mitt yrkesliv att försöka skapa världens bästa växtnäring i samarbete med SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Professor Torsten Ingestad, numera "på andra sidan", ägnade hela sitt liv tillsammans med sin stab, bl a Tom Ericsson, åt att forska fram en växtnäring som inte påverkade naturen negativt . Och jag har ägnat mitt yrkesliv åt att kvalitetsmässigt vidmakthålla receptet för växtnäringen i form av varumärket Blomstra. Eller som det heter för vissa professionella odlare, Wallco Växtnäring. Nu är jag pensionär och varumärket skyddas av andra. Jag har lovat att spöka för alla som försöker tumma på kvalitetskravet på Blomstra när jag en gång befinner mig "på andra sidan". Till dess ska jag frossa i att lära känna växternas andliga sida, dess devor.

Namnet "deva" är ett gammalt namn och jag ser på det lite mer "vetenskapligt". Allting är energi och lämnar ifrån sig ett energimönster. Dessa energimönster används dagligen i våra laboratorier för att analysera ämnen så det är inget konstigt med det. Det som kan betraktas som konstigt är att vissa, däribland jag, tror att det även finns ett medvetande i dessa energier. Vissa människor kan tydligen känna av dessa energier och dessutom kommunicera med dem, antingen i form av ljud- eller ljusupplevelser. I det fallet är jag stendöv.

Med min resa till Findhorn vill jag få en chans att kanske förnimma dessa växternas energimönster och samtidigt lära mig mer om att mandalamålning. Tänk vilken lycka att få kombinera mina stora intresseområden på detta sätt! Växter, andlighet, målning och möjlighet att framföra budskap jag brinner för. Gå gärna in på min manDALA-blogg (till höger i länklistan) så förstår ni vad jag menar.

Nu ska jag återgå till packningen.

Rättviks kommun förlorade upphandlingen - igen.

Det var så länge sedan jag skrev att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag tar det som gjorde mig upprörd i morse (hmm, vaknade först kl 11) när jag läste morgontidningen. Där stod det i FK att Rättviks kommun än en gång förlorat upphandlingen av viss mat till kommunens skolor och åldringsvård. Och landstingsrådet Ann-Catrin Lofvars (MP) anser att "Matjättar gynnas av EU:s lag" 

Det påminde mig om mina gamla käpphästar beträffande kraven på upphandlingar.

1. Sätt ett pris på CO2-utsläpp!! Hela Europa säger sig vilja vara miljömedvetna. Varför tas då inte CO2-utsläpp med som en kostnad? Det alstras bra mycket mer CO2 att köra t ex smör från Sydeuropa än från ett mejeri i Mellansverige. Det borde definitivt tas med i kalkylerna när man räknar på kostnaden. Är inte Sverige intresserad av att få ner CO2-utsläppen?

2. Värna om en levande landsbygd! Europas invånare anser ju numera att Sverige är deras stora semesterparadis med ren luft och natur, knätofs och service även på landsbygden. Varför då slå undan benen på små lokala företag som i mindre skala producerar mat och andra hushållsprodukter? Som reglerna nu är skrivna så gynnas de stora supereffektiva producenterna. Det måste kunna räknas med de skatteeffekter som drabbar en kommun när de måste ta sina varor från en storproducent i annan kommun eller utomlands och  sedan tvingas se ortens egna producenter lägga ner sin verksamhet. Man kan ju undra om Sverige verkligen vill ha en levande landsbygd.

Snälla Ann-Carin Lofvars och andra likasinnade: Slåss för en förnuftigare och miljövänligare upphandlingslag!

Gräs!

Morgon här i stugan. Det är alldeles tyst, CG sover, och bara brasan sprakar. Om en stund ska jag ut och slå gräset med lie på ängen, dvs det som jag under ca 20 års tid försökt göra till en riktig äng. Det vill sig inte riktigt. Min välmenande make ville vara snäll och beställde ut ett lass matjord och tippade mitt på det som jag ansåg vara det perfekta underlaget för en äng, nämligen mager, grusig/sandig jord med inslag av lite kalkkross. I minst 20 års tid har jag slagit ängen och noga krattat bort allt gräs, flera gånger per år, för att magra ut marken. Men det växer lika frodigt i alla fall och kväver alla rara ängsblommor som jag i fantasin sett växa upp. På sista åren har jag inte riktigt orkat med att lieslå så mycket som jag borde pga ett litet förargligt hjärtfel, för mycket andra plikter och så åldern förstås. Jag är faktiskt på väg att ge upp och låta gräsklipparen göra en prydlig gräsmatta av de ca 100m2 mark som är avsatt som äng.

Men nu är det så att gräsklipparhel**t inte fungerar. Jag har i flera omgångar här i bloggen skrikit ut min ilska över en gräsklippare som inte fungerar. Köp aldrig en Husqvarnaklippare! I går skulle jag klippa gräsmattan igen efter andra vändan till reparatör den här månaden. Den gick ca 10 meter, sedan lade den av. Och nekade starta igen! (jag ska försöka hitta bilden av klipparen och datum för inläggen). Så nu blir inte gräsmattan klippt, troligen inte i år i alla fall. CG är förtvivlad över att han inte kan hjälpa till (sjukdom) men jag tröstar honom med att gräset kommer upp nästa år i alla fall. Det är inte livsnödvändigt att gräset är nyklippt när hösten kommer.

Historien om en lie

Just nu sitter jag på altanen i stugan och tittar ut över sjön. Solen lyser men har ännu inte nått fram hit där jag sitter. Jag har datorn i knäet på en liten kudde så jag får bekväm lutning (jodå, jag har en kylplatta mellan så den får ventilation). Trådlösa modemet fungerar excellent (än så länge).

Jag är svettig och varm för jag har ägnat morgonen åt att slå yttre delar av tomten med lie. Det behövdes verkligen för på sina ställen var gräset meterhögt. Jag har saknat en lämplig lie för jag är kort och inte så stark. De liar som finns att köpa är av metall och är för långa och för tunga. Jag ska ha en kort lie med ett orv (skaft) av trä, helst av ask, för det är lätt. Men det har visat sig att det är lättare sagt än gjort. Sådana liar tillverkas inte längre och enda sättet att få tag i en är på loppis eller auktioner. Eller via förfrågningar på gamla gårdar där det ev. kan finnas någon bortglömd lie med träskaft på en loge.

Ni som till äventyrs har gamla träliar - var rädd om dom. Och var också rädd om gamla lieblad, de nytillverkade är inte alls lika lätta att vässa med bryne. Och var rädd om gamla handtag (knaggar) om ni har. Dom går lätt sönder och finns inte heller att köpa. Jag har erfarenhet av det. Men mer om den historien någon annan gång - kanske.

Den lie jag nu har är lånad av min syster o svåger och jag är mäkta stolt över den del av tomten jag redan slagit. Nu har jag vilat en stund, druckit 3 glas kylskåpskallt vatten och känner mig redo för nya tag med lien.

Nya kompostbingar på plats.

Idag har jag gjort ett hästjobb här i stugan. Jag har byggt om kompostbingarna. För ett antal år sedan spikade jag ihop kompostbingar, 2 st, av rejäla reglar och bräder. Men inte tryckimpregnerat. Och det har straffat sig. Nu var de alldeles murkna och förfallna. Dessutom var de inte optimalt placerade. Jag har fått överta bostadsrättsföreningens 2 ståltrådsbingar så de placerade jag ut och förde över allt som inte var förmultnat. Allt som hade förmultnat siktade jag genom ett galler och fick på så vis 2 fulla skottkärror med finfin kompost. Jag fick så mycket att en granne kunde få en plastkasse med mull också.

Så nu har rabatterna runt altanen fått en rejäl giva med guldjord och i morgon (hoppas jag) ska jag förbereda 2 pallkragar för utplanteringa av diverse förgrodda plantor. En rejäl påse jord ska med hem till rabatterna vid vår uteplats i Rättvik också. Stugan ska invaderas av barn och barnbarn i morgon så då flyr vi fältet till lugnet i lägenheten. Och glada är väl barnen för det. Nu kan de grilla i fred. Samtdigt hoppas jag att gräset är klippt när de lämnar stugan.

Får se om jag hinner ta några foton på hästjobbet och lägga ut senare. Jag sitter just nu vid CG:s laptop och jag vill inte ladda in mina foton där utan väntar tills jag sitter hemma vid min egen ångmaskin.

Besök på Trädgårdsmässan i Rättvik

Trädgårdsmässa i Rättvik i Stiernhööksgymnasiets körhus (där hästar tränas, alltså). Så vi packade lite pick o pack och åkte hem. CG stannade i lägenheten medan jag tog cykeln och åkte den välkända Backavägen förbi Karlehags, svängde in på vägen förbi golfbanan och så var jag på mässan.

Det blev lite smått o gott. Bl a flera par trädgårdshandskar. De behövdes för flera par slets ut när jag släpade ris för en tid sedan. I en monter såldes designade trädgårdskläder.Suck, hur gärna skulle jag inte velat klä mig i sådana kläder!! Men priset!! 1400 kr för en jacka! Inte har man vån i att påta i trädgården en regnig dag klädd i ett sådant plagg. Nej, för mig gäller en gammal sliten mekanikerjacka från CG:s tid på SAS. Det blev i alla fall lite andra små inköp på mässan. Men inga växter. Det väntar redan en hel del sådana i stugan.

Jag har känt mig lite hängig några dagar så jag somnade faktiskt på min nya bäddmadrass en stund innan det var tid att åka till stugan. Pizzan - inköpt i Leksand - smakade gott när vi kom fram. Och "Inte bättre än en 5:e-klassare" var som vanligt trevligt. Jag gillar Kronérs lugna, mysiga stil.

En dag i eldens tecken.

Här i Leksandstrakten, såväl som på många andra orter, råder extrem eldfara och därmed eldningsförbud. Här i vår sommarstuga ligger flera stora högar ris efter höstens, vinterns och vårens röjning bland buskagen. Ändå har jag kört 3 stora lass till tippen med dom längsta risen. Dom kvarvarande högarna stör mig!!

I natt regnade det så jag bedömde att nu skulle det kunna gå att elda i vår gamla välanvända eldgrop (brännässlorna fick stryka på foten med det fick det vara värt) Så jag fick bråttom ut och starta elden. Det var torrt ris varvat med granris som brinner bra. Jag ville elda försiktigt eftersom det, trots regnet, är torrt i markerna. Inga höga lågor, minsann. Dessutom kopplade jag ihop ett par vattenslangar så jag fick ca 50 meter, kopplade allt till kökskranen och lät vattnet rinna så att jag kunde hålla omgivningen våt. Vilken lycka att vi inte har kommunalt vatten! Då hade det blivit dyrt! Nu har jag kanske t o m spolat ur allt järn ur vattenådern, hoppas kan man ju.

Eldningen startade kl 9 i morse och kl 14 tyckte jag att nu fick det vara nog. Precis när jag krafsat ihop resterna och gjort snyggt kom regnet! Och vilket regn, se´n! Det vräkte ner. Jag sände en tacksam tanke till mina skyddsänglar - jag behöver många - som effektivt kylde ner glödhärden.

Priset för mina ansträngnngar att minska på rishögarna blev en släng av migrän. Hoppas att inte mitt nyopererade öga tagit skada. Det är ju bara 10 dagar sedan jag låg under kniven. Men jag lyfte ju inte tungt så det är nog lugnt.

Jag har tyvärr inga bilder av eldningen men på ett inlägg i höstas finns en bild som visar läget.. Får se om jag hittar inlägget så kan jag hänvisa dit om ni vill se hur det ser ut. Hittade inlägget: 7 nov. 2010

Nässelsoppa. Då är det vår!

Förra helgen var vi i stugan och avnjöt vårens första nässelsoppa. Nu ska vi dit igen och då blir det mer. Nässelsoppa med ägghalvor och en klick Turkisk yoghurt eller Creme Fraiche samt en smörgås med ost. Då är det vår! Nässlorna kommer tidigt nere vid sjön på en gammal eldplats. Där får man första skörden. Sedan dyker de upp lite varstans - tyvärr.

Här kommer receptet för 2 personer - så lätt att göra.

• Sätt på en kastrull (ganska stor) med ca 6 dl vatten, en buljongtärning och ett par tärnade potatisar. Koka upp och vrid sedan ner värmen till småkokning.
• En plasthandske på vänster hand samt en sax i den högra (inte hushållshandske, den är för grov. Flirta till dig ett par smidiga på VC). Sök upp nässlorna. De ska inte vara mer än 5 - 10 cm höga.
• Klipp tills du har en bägare med ca 5 - 8 dl lätt sammanpressade nässlor. Skölj nässlorna och strimla fint medan du fortfarande har handsken på.
• Vid det här laget är buljongen med potatisarna klar. Häll i nässlorna samt örtkryddor (timjan, rosmarin, körvel, dragon, oregano eller vad du gillar) och småkoka ca 5 min.
• Häll av en del av buljongen (spara den för jösse namn) och kör nässlorna i en mixer. Blanda ner den sparade buljongen med nässlorna.
• Servera med ägghalvor, en klick Turkisk yoghurt eller Creme Fraishe samt en ostsmörgås.

Det här är utmärkt, näringsrik mat, sprängfylld av vitaminer och mineraler. Om du skördar tidigt på våren så växer det sedan upp nya skott så du kan skörda hela sommaren. Du kan också bre ut nässlor på papper . Efter ca 3 dagar är de torra och du kan förvara dem mörkt i papperspåsar eller burkar och använda under hela året. Kan smulas och användas i köttfärssås, såser mm under hela vintern. Tänk på att inte ta för mycket bara.

Första riktiga vårdagarna.

Vilket fantastiskt väder det varit de sista dagarna. Och så härligt ute i stugan! Sjön låg spegelblank, björkarna börjar grönska, fåglarna sjöng. Kan det vara bättre?

Enda irritationsmomentet var att det var lite för varmt för att det skulle vara behagligt att släpa ris och köra till tippen. Det var svårt att vara effektiv i värmen - ett anfall av migrän var nära ett tag. Men 3 vändor blev det i alla fall. Hade det inte blivit gjort just nu så hade det dröjt till hösten (det är ju eldningsförbud hela sommaren) och på torsdag ska jag operera andra ögat och sedan dröjer det några veckor innan jag kan ta i igen.

I eftermiddag ska jag på vernissage på ABF här i Rättvik. Jag har två tavlor med, dels mandala nr 18, Dalakrus (kan ses på min ManDALA-blogg), dels en tavla jag målat med motiv från Elsborg i Falun (till salu, gillade det motivet men har ingen emotionell anknytning). Anm.: Fel! En akvarell från Norge kom med på vernissagen. Men oljemålningen från Elsborg är till salu. Jag sänder gärna bild.

I kväll firar vi Valborg i bostadsrättsföreningen här på gården. Grillning, kaffe mm. Det blir säkert trevligt. Hoppas på stor uppslutning.

Isolerad i stugan

Just nu sitter jag på biblioteket i Leksand och skriver. Både telefon och bredband har lagt av i stugan. Och inte har jag någon TV-bild! Tur att jag har böcker med mig.

Det var meningen att jag ska ta ett nappatag med vedboden och förrådet. Det behövs verkligen. Men gårdagen, så länge det var ljust, gick åt att nysta upp den härva med sladdar som ringlar sig som magsjuka ormar bakom soffor och skåp. Allt för att försöka se om det är dåliga anslutningar någonstans. Men jag hittade ingenting. Det blev tidig sänggång.

Idag tog jag itu med vedboden. Hann få med riktigt mycket, faktiskt. Så det blev en vända till tippen med en hel del bråte. Jag tog med datorn och tänkte för första gången utnyttja att koppla upp mig på offentlig plats. På café Siljan försökte jag med min laptop men det fungerade inte. Det kostade mig en kopp kaffe och en blåbärspaj med vaniljsås. Det var det värt. Så tog jag min dator under armen och stegade in på biblioteket. Och här är jag nu.

Sedan ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen utomhus. Soptippen är stängd nu så det får bli ett senare lass. Soptippen, förresten, det är inte rätt ord för den fina anläggning som numera kallas ÅVC (återvinningscentral). Lite belåtet får jag konstatera att jag har en stor del i det faktum att leksingarna har en så fin ÅVC inpå knutarna. Förr var det minst 1 mil till tippen och lakvattnet från tippen rann ner i den fina sjön Molnbyggen och orsakade att kräftor, grodor och skrakfåglar försvann och fisken fick reproduktionsskador. Så vi stugägare krävde att tippen skulle stängas och bl a jag fick vittna i miljödomstolen om skadorna och olägenheterna. Så tippen stängdes och nu har Leksandsborna tillgång till en mycket fin ÅVC-anläggning.

Nu ska jag tillbaka till stugan och fortsätta städningen. Det känns helt rätt nu när jag inte har varken telefon, bredband eller TV som distraherar mig.

Ha det bra gott folk! Och glöm inte att rösta i morgon.