Idag har jag räddat ett liv.

Idag beslöt jag mig för att det var rätt väder för att måla dörren på vår nybyggda gäststuga. Den skulle grundmålas. Det var svårare än jag trodde mest pga att jag inte hade någon bra stege. Så det tog sin rundliga tid.
Plötsligt såg jag en fästing som hade fastnat i färgen. Instinktivt tänkte jag döda den och ta bort den från dörren. Men så hejdade jag mig, Av vilken anledning hade jag rätt att ta dess liv? Han hade inte gjort mig något. Och dessutom - jag har aldrig fått någon fästing på mig trots att de finns här omkring. De undviker mig faktiskt.
Alltså tog jag försiktigt loss fästingen ur färgen och satte ner den på ett grässtrå med den förhoppningsfulla hälsningaen att de kunde gärna få undvika mig i fortsättningen också. Gissa om jag kände mig ädel resten av dagen.

Livet - min spegel

Den här bloggen ska ju vara ett andrum. Oftast har det absolut inte varit det. Jag har "pratat" politik, gnällt, varit arg, gett "goda råd" (jag är duktig på det) och skrutit om mina goda vanor. Ibland har jag varit rolig också.

De senaste dagarna har jag av omständigheterna tvingats ge mig själv ett andrum. Att hejda mig och tänka: "Vad är det jag gör?!!!" Jag upptäckte med förskräckelse att jag avrådde andra från att göra det jag själv gör! Det blev ingen vacker bild. En osminkad uppgörelse med mig själv som höll mig vaken en stor del av natten. Jag tvingades hårdhänt att inse sanningen i budskapet att livet självt är bästa läromästaren. (Läs gärna Sören Grinds bok "Livet - din spegel").

Här står jag nu med stukad självkänsla och inser att livet slagit mig på fingrarna - hårt!

Hur ska jag krångla mig ur detta?

Vernissage 5-6 april i Vuxenskolans lokaler i Rättvik.

Under temat Fred, samverkan och andligt uppvaknande ställer jag ut ett antal akrylmålningar i Vuxenskolans lokaler, Vasagatan 7A i Rättvik.

Med hjälp av en kombinaton av kurbits- och mandalamåleri försöker jag åskådliggöra vikten av fred och samverkan över gränserna och vikten av att vi vårdar både vårt fysiska liv och vårt inre andliga liv, vår själ.

Gå in på min målarblogg, Brittis ManDALAart så kan du läsa mer om mitt måleri. Klicka bara på länken i länklistan till höger så kommer du direkt in på den bloggen.

30 minuter ledig tid.

Rubriken - bakvänt skryt. Jag har faktiskt ganska mycket tid över. Men oftast bara "småskvättar" och då blir det inte av att sätta sig vid dator och vara seriöst kreativ. Men nu är det 30 minuter tills "Det okända" startar på 7:an.

Jag är faktiskt väldigt intresserad av det andliga, har provat på det mesta, snuddat vid de flesta religioner, teosofin, hylozoiken m fl och landade slutligen i Martinus kosmologi. Där har jag blivit kvar sedan mer än 20 år. Jag har varit aktiv i Slagruteförbundet, studerat och utövat healing, tarotkort och läser gärna och ofta sådana där mystiska böcker. Och jag gillar "Det okända"! I mina ögon verkar det trovärdigt. De kör inte med konstiga ljud-/ljuseffekter och den research de gör verkar vara ärlig. Jag såg inte höstens 1:a program men nu ska jag bänka mig framför TV:n med en kopp varmt, rött té för att försöka dämpa hostan och min hastigt påkomna förkylning, så kraftig att jag inte kunde gå på höstens första målningsträff. Så jag har förmodligen missat en massa skönt skvaller.

Jag brukar glatt stjäla trevliga bilder från nätet för att piffa upp mina inlägg. Jag inbillar mig att de väcker mer nyfikenhet då och jag därmed får fler läsare. ;)  Men nu är det så att min väninna, fotografen Berit Djuse, har börjat terra mig med min kommande olyckliga karma pga mina stölder. Så nu har jag beslutat mig för att bli laglydig. Får se om jag kan undgå några hemskheter på det sättet. Men jag undrar det, jag. Jag blir ju lydig "under galgen" så att säga. Det är ju inte riktigt ärlig lydnad. ;)
Så nu hoppas jag att mina snälla läsare tipsar mig om sajter där man få ta bilder gratis. Tar tacksamt emot många förslag.

Nu är det bara 3 minuter kvar tills filmen börjar så jag avbryter här. Det är ju en massa reklam i början så jag hinner fixa mitt tè också.

En gammal dröm går i uppfyllelse

I går blev en sedan länge närd dröm uppfylld. Jag hade en första studieträff med några personer som visat intresse av att ta del av den danske filosofen Martinus Thomsens kosmologi. Min förhoppning är att vi ska få till stånd en samtalsgrupp med personer, intresserade av hans andliga vetenskap.

I Borlänge, där jag bott i många år, är Martinus kosmologi välkänt och jag har studerat hans teorier under många år. Men här i Rättvik har jag till min förvåning märkt att det är mycket få som hört talas om den danske filosofen. På biblioteket har jag bara hittat två av hans böcker. Då och då har jag lagt ut lite försiktiga krokar om reinkarnation mm för att se om jag skulle möta någon intresserad blick. Men så icke.

För ett par månader sedan tog jag chansen att ta steget ut lite tydligare och fick till stånd en monter på Hälsomässan som hölls på Folkets Park i Rättvik. Där visade jag upp Martinus´ digra bokverk och berättade för den som ville lyssna vad det handlade om. En utlagd intresseanmälan samlade faktiskt rätt många namnunderskrifter.

Igår kväll hölls vårt första möte i Vuxenskolans lokaler. Fyra personer kom och några hade hört av sig att de ville komma men var förhindrade. Jag upplevde att intresset växte hos deltagarna vartefter jag berättade. Deltagarna fick med sig lite att läsa till nästa gång. Hoppas läsandet väcker många nyfikna frågor. Nu väntar jag fler mötesdeltagare nästa gång. Det finns plats för fler.

Så småningom skulle jag vilja hålla två studiegrupper. En på kvällstid för förvärvsarbetande och en på dagtid för pensionärer. Jag brinner för det här och jag vet att detta ämnesområde är något som många människor hungrar efter att ta del av.

Jag är född och uppvuxen i Rättvik och har som ung kostat kommunen mycket pengar. Pengar som jag sedan undandragit kommunen genom att jag under hela min yrkestid arbetat på andra håll. Nu har jag blivit en s k "hemvändare" och pensionär. Och kostar återigen kommunen en hel del pengar. Att ställa upp och hålla i sådana samtalsgrupper skulle ge mig känslan att jag ger lite tillbaka av allt jag fått från min gamla hembygd.

Katedralen i Rättvik

 I morse tog jag en promenad längs Siljans strand. Kom så fram till Mats Lodéns konstverk "Katedralen" som jag är mycket förtjust i. Det slog mig hur olika man kan se på detta konstverk. Jag undrar vad som var konstnärens avsikt.

Är Katedralen på väg att rasa eller under uppbyggnad?
Är religionen på väg att gå under eller är den stigande?
Är vår andlighet sjunkande eller stigande?
Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Något att meditera över under många promenader.

Grönlandskonstnär Alibak

Test på bild från Picasa

Jag kan förstå om ni undrar varför jag har lagt upp den här bilden. Men det är så enkelt att jag behövde prova ett nytt sätt att lägga upp bilder från bildbehandlingsprogrammet Picasa i min blogg. Betydligt enklare än som jag gjort tidigare. Allt med benäget bistånd av min Nallebror. Han försöker oförtröttligt att få mig att fatta fördelarna med Windows7 jämfört med den gamla slitstarka XP. Men nog är det svårt att lära gamla hundar sitta.

Samtidigt kan jag återge en liten söt och tankeväckande händelse som vi råkade ut för kring den här tavlan (och en till av samma konstnär, Alibak Johansen).

CG köpte direkt från konstnären de två tavlorna 1980 när han jobbade på Grönland. Alltså för drygt 30 år sedan. Vi tycker om tavlorna och båda hänger i vårt sovrum. För en tid sedan - ett år kanske - berättade CG att han drömt om Alibak på natten. En vecka senare läste vi i tidningen på nätet att konstnären avlidit. Min omedelbara känsla var att det var konstnärens ande som tog sig en flygtur och hälsade på och kollade hur hans tavlor hade det. Inte helt otänkbart, eller hur?

Findhorn i Skottland var en upplevelse

Nu är jag hemma efter en oförglömlig resa till ekobyn Findhorn i Skottland. Tillsammans med 9 deltagare från spridda delar av världen samlades vi för att lära oss mer om att måla mandalas. Erik o Ann-Marie Grind från Falun var våra lärare. (jag har skrivit mer om det på min ManDALA-blogg).

Eftersom jag är mycket intresserad av växter så var resan i dubbel bemärkelse intressant för mig och jag hade stora förväntningar (se tidigare inlägg). Och jag blev inte besviken. Byn är ett unikum. Den tillkom i början på 1960-talet och har nu växt till en ekoby där andlighet och miljötänk sitter i huvudsätet. De har egen valuta och mycket ägs gemensamt. Pengar "utifrån" kommer från kurser och föreläsningar.

Det var underbart att vara där. Atmosfären är så ren, glad och positiv. Allt blev lätt och glatt. Och våren hade kommit långt. Maten, vegetarisk, var helt underbar och åts gemensamt i en stor matsal. Jag mådde jättebra av maten. Alla ombads göra någon form av arbetspass för byn. Själv åkte jag på kökstjänst en kväll. Helt OK. Skura stora grytor. Jag fick faktiskt tillfälle att lära några ungdomar hur man skurar golv efteråt utan att dra omkring "skiten".

Varje morgon fanns det tillfälle att delta i meditationer av olika slag. Själv deltog jag de flesta dagarna i en av dem. En morgon fick jag en vidunderlig upplevelse som resulterade i en, för mig, speciell mandala (se min ManDALA-blogg).

Det var också en upplevelse att vandra runt och titta på alla husen. Många bodde i ombyggda husvagnar och baracker. Ett antal hus var runda och gjorda av gamla wiskey-kar. Alla hus var byggda för att vara så energisnåla som möjligt. Trädgårdarna var både vackra och anlagda för hushållens grönsaksbehov.

Jag hoppas att min sällsamma känsla får vara kvar ett tag och jag skulle inte ha något emot att åka dit igen.

Fler bilder finns på mitt webalbum. Dubbelklicka på länken så kommer du direkt till min bildserie.  https://picasaweb.google.com/100612347276151765908/A20120324FindhornSkottland

Findhorn i Skottland nästa

Dagen före Dagen. Eller rättare sagt morgonen.

Jag har än en gång gått igenom packningen inför resan till Findhorn i Skottland. Vädret där sägs vara ombytligt och jag vill resa med lätt bagage. För den som inte läst mina tidigare inlägg -  jag åker till Findhorn för att måla mandalas i en hel vecka.  tillsammans med min lärare är Erik o Ann-Marie Grind från Falun.

Findhorn är ett center för andligt och ekologiskt tänkande. Speciellt känt är Findhorn för sitt andliga förhållningssätt till växter, ett center för växtdevor, kan man säga. Och dom ska jag försöka fånga med mina penslar och i mandalans form.

Av en "slump", eller bara helt följdriktigt, har jag ägnat 30 år av mitt yrkesliv att försöka skapa världens bästa växtnäring i samarbete med SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Professor Torsten Ingestad, numera "på andra sidan", ägnade hela sitt liv tillsammans med sin stab, bl a Tom Ericsson, åt att forska fram en växtnäring som inte påverkade naturen negativt . Och jag har ägnat mitt yrkesliv åt att kvalitetsmässigt vidmakthålla receptet för växtnäringen i form av varumärket Blomstra. Eller som det heter för vissa professionella odlare, Wallco Växtnäring. Nu är jag pensionär och varumärket skyddas av andra. Jag har lovat att spöka för alla som försöker tumma på kvalitetskravet på Blomstra när jag en gång befinner mig "på andra sidan". Till dess ska jag frossa i att lära känna växternas andliga sida, dess devor.

Namnet "deva" är ett gammalt namn och jag ser på det lite mer "vetenskapligt". Allting är energi och lämnar ifrån sig ett energimönster. Dessa energimönster används dagligen i våra laboratorier för att analysera ämnen så det är inget konstigt med det. Det som kan betraktas som konstigt är att vissa, däribland jag, tror att det även finns ett medvetande i dessa energier. Vissa människor kan tydligen känna av dessa energier och dessutom kommunicera med dem, antingen i form av ljud- eller ljusupplevelser. I det fallet är jag stendöv.

Med min resa till Findhorn vill jag få en chans att kanske förnimma dessa växternas energimönster och samtidigt lära mig mer om att mandalamålning. Tänk vilken lycka att få kombinera mina stora intresseområden på detta sätt! Växter, andlighet, målning och möjlighet att framföra budskap jag brinner för. Gå gärna in på min manDALA-blogg (till höger i länklistan) så förstår ni vad jag menar.

Nu ska jag återgå till packningen.

Slumpen är ingen tillfällighet

Jag lånade en intressant bok på bibblan i går: Jan Cederquist med "Slumpen är ingen tillfällighet". Jätteintressant! Lättläst, humoristisk och den ger mig många aha-upplevelser. Massor av exempel på synkronicitet som han och andra upplevt. Många av tankarna i boken har jag själv burit på under flera år. Trevligt att få bekräftat att inte bara jag är tokig.

Jag dristar mig att återge ett citat ur boken som J C själv återgett från en annan tänkare, Keith Floyd.
"Tvärs emot vad alla vet så kanske det inte är hjärnan som alstrar medvetandet, utan snarare medvetandet som får hjärnan att framträda med materien, rummet, tiden och allt annat som vi gärna tolkar som det fysiska universum."


Läs den! Boken finns på Rättviks bibliotek under "Dj" men jag har ungefär hälften kvar så vänta några dagar med att söka efter den tills jag lämnat tillbaka den.

En kursdag på Solsökehem

Hela dagen i går var jag på endagskurs i Solsökehem i Sunnansjö där Solveig Langkilde och Sören Grind som vanligt fängslade oss med sina väl genomarbetade föredrag. Temat var den här gången "Reinkarnation och karma". Ett mastigt och engagerande ämne.

 För den som inte känner till Solsökehem så kan jag berätta att det är en kursgård där Solveig och Sören lägger ner hela sin själ i att lära ut och inspirera om Martinus kosmologi. Jag är en varm anhängare av den världsbilden och ett besök på Solsökehem är en verklig lisa för själen. Vi är ett glatt gäng som brukar samåka dit och det blir alltid livliga diskussioner i bilen.

Mayakalendern slutar idag.

Idag är det dags att fira! Enligt Carl Johan Callemans tolkning av Mayakalendern slutar den idag och vi går in i ett andligt stadium, ett upplyst stadium.

Tillsammans med min syster bevistade vi Callemans föredrag i Mora i förra veckan. Det var synnerligt intressant. Han menar att slutet på Mayakalendern innebär början till något nytt, något bra. Vi kommer att bli mer andligt intresserade och få större kunskap om dessa energier. Det händer naturligtvis inte på en dag utan vi har nu kommit till den gräns där ingen återvändo finns. Calleman menar att närmaste tiden har gett och kommer att ge stora omvälvningar, både ekonomiska och politiska men också naturkatastrofer. Ur detta kommer sedan att utkristallisera sig något bra.

Så det är dags att fira!

Min ostrukturerade period

Under en längre tid har min tillvaro varit splittrad och svåröverblickad. Det har känts som om jag förlorat all kontroll. varit tvungen att bara ta det som händer när det kommer - hur det än gestaltar sig. Det har inte känts bra alls. Och jag har längtat efter att få se ljuset i tunneln. Få struktur på tillvaron igen.

Under sista dagarna har jag börjat förstå att det bara är som det ska vara. Jag är övertygad om att vi befinner oss här på jorden för att via olika erfarenheter, goda såväl som onda,  lära av allt som händer och hur det påverkar oss. Men vad? Kan det vara så att jag ska lära mig att inte kräva av livet att jag ska ha fullständig kontroll? Att jag i stället ska kunna ta saker när de kommer utan så mycket funderande. Leva mer i nuet.

Men så svårt det är!

Mayakalenderns slut i morgon, torsdag

Dags att fira. I morgon, torsdag slutar Mayakalendern! I alla fall enligt Callemans teorier. En del tror att det är fråga om jordens undergång men Calleman m fl (bl a jag) tror i stället att mänskligheten nu går in i en era där så många människor nått ett upplyst tillstånd att nu kan det bara gå framåt. Vi passerar den kritiska massan så att säga. Som en kärnexplosition där det gått så långt att ingenting kan få det att gå bakåt igen.

Alla människor som strävar efter fred och vänskap får nu övertaget och kommer att sätta sina spår och allt kommer att gå stadigt framåt.

En del  menar att kalendern slutar 2012. Men som jag förstått det så gäller det en annan tidscykel. "Därom tvista de lärde", förmodar jag. Men passa på att fira. Man ska fånga alla tillfällen i flykten att fira.

PS: Fel uppgift! För det första är det inte förrän om en månad, alltså 28/10 som Mayakalenderns galaktiska underväld slutar. Det är den 28/10 det inträffar! Och för det andra är det inte torsdag idag utan onsdag.DS

Att finnas till

Jag ser att det nu har gått 3 veckor sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Och det andades inte precis livsglädje. Men det var kanske föraningar om att något var på gång.

Och något var det sannerligen. Jag är äldst av 4 syskon och vi är därmed en ganska stor släkt när man inkluderar äkta hälfter och alla barnbarn. Vi är dessutom ganska tajta - i alla fall "när det gäller". Som nu! Jag har stor lust att utbrista att det bara är jag och "systra mi" som står upp!

Men jag förlitar mig på den danske filosofen Martinus ord när han fick frågan hur man ska bete sig när marken gungar: "Det gäller att hålla sig på rätt köl" (Hmmm. Det där var nog inte helt ordagrant. Men meningen var sådan i alla fall. Någon kosmolog som kommer ihåg hur han uttryckte det?)

Jag har alltid haft den uppfattningen att man har en livsuppgift i varje inkarnation och jag har under många år haft den bestämda uppfattningen att för mig gäller det att utveckla förmågan till tålamod och empati. Jag må då säga att jag har fått skäppan full av tillfällen till träning och jag hoppas innerligt att jag klarar av att på rätt sätt finnas till för dom som behöver stöd.

Utöya, Norge och ManDALA-målning

Tragedin med bombdådet i Oslo och dödsskjutningarna på Utöya i Norge har verkligen berört oss. En högerextrem norrman tycks ensam ha åstadkommit denna förödelse. CG och jag har följt sändningarna hela dagen.

Vad kan jag som medmänniska göra för att hjälpa? Jag kan inte låta bli att tänka på talesättet: "En människa kan inte göra allt men alla kan göra något". Att ställa mig på gator och torg och protestera är inte min stil och jag känner att det blir än mer viktigt för mig att visa min åsikt genom att måla mina mandalas på det sätt som jag känner för. Jag inser också att det är viktigt att jag förklarar mina målningar. Det är nog annars svårt att förstå vad jag menar. Men jag är säker på att om en förklaring medföljer så står betydelsen helt klar för alla.

Länge har jag närt en innerlig önskan av att i bild kombinera österlandets syn på vikten av en inre harmonisk livshållning  med västerlandets fokusering på det fysiska och materiella. Jag anser att båda förhållningssätten är lika viktiga. Människor i österlandet åskådliggör sin livsåskådning i mandalans runda form som riktar uppmärksamheten in mot mitten. Västerlandets materialism vill jag åskådliggöra med att i målningen infoga element som ger starkt intryck av det jordnära och fysiska.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Rättvik i hjärtat av Dalarna och alltid har fascinerats av dalmåleriet (kurbitsmåleriet) så faller det sig naturligt att använda mig av de "kurbitsar"  (krusningar) som de berömda dalmålarna gjorde under dalmåleriets storhetstid (1750 - 1850). Dessa dalmålare kom ur ofattbart fattiga förhållanden och de försörjde sig, och sin ofta talrika familj, med att "krusa" väggar, skåp mm med de berömda, vackra kurbitsarna. Det var ofta bilder ur bibeln så som dessa fattiga målare uppfattade den. I dessa bilder med sina vackra "krusningar" kan man ana deras stora längtan efter en bättre värld.

Jag känner en stor glädje och tillfredsställelse när jag arbetar fram mina mönster där jag kombinerar mandalans cirkelform med sitt fokus på fred och harmoni  med det jordnära dalmåleriets längtan efter en bättre tillvaro. Jag älskar att arbeta fram mönstren med hjälp av gradskiva, passare och räknedosa. Där får jag utlopp för min tekniska läggning. Mönstret kalkeras sedan över på en duk och därpå får jag vältra mig i det lustfyllda arbetet att färglägga alltsammans.

Det finns säkert de som ryser av mitt vanvördiga sätt att hantera det heliga dalmåleriet och några av de gamla berömda dalmålarna roterar nog flera varv i sina gravar över mitt tilltag. Men några kanske ler och önskar mig lycka till.

Jag kommer att lägga ut den här texten även på min ManDALA-blogg (länk till höger). Som ni ser skriver jag "ManDALA" eftersom jag verkligen inte målar traditionella mandalas. Dessutom kommer ju Dalarna med på ett hörn också. Inte helt fel, tycker jag. Gå gärna in på min ManDALAart-blogg om ni tycker det är intressant. Klicka på "Brittis ManDALA-art" så kommer ni in. Där finns även länkar till traditionella mandalamålningar samt till länkar om dalmåleriet.

Mayakalendern och trötthet

Jag har funderat ganska mycket under tiden jag läst Mayakalendern av Calleman.
Mayafolket har, "ristat i sten", åskådliggjort sin uppfattning om tideräkningen långt före vårt eget universums födelse. Jordens mytologi omfattar 9 undervärldar och Mayas stora pyramider om 9 nivåer symboliserar medvetandets hierarkiska skapelse. Och tar slut 28 oktober 2011! (21 dec 2012 enligt annan tideräkning).

Undervärld nr 1, den Cellulära, startade i.o.m. Big Bang för ca 15-16 miljarder år sedan. Därefter följde 2:a (Däggdjurs-); 3:e (Stam-) osv fram till 8:e (Galaktiska) och 9:e (Universella) undervärlden. Varje undervärld "står på" närmast föregående vilket alltså betyder att alla undervärldarna s a s slutar 28 oktober 2011 (om jag fattat rätt).

Den 8:e, Galaktiska undervärlden startade i januari 1999 (omfattande 12,8 år) och den 9:e Universella startade i februari 2011 (omfattande 260 dagar). I varje undervärld går utvecklingen 20 ggr fortare än i närmast föregående. I varje undervärld sker en energiväxling med bestämd frekvens. Vi människor befinner oss nu alltså under snabb mental utveckling i både den Galaktiska (telepati mm) och Universella (kosmiskt medvetande) undervärldarna.

Nu till mina funderingar: Kan det vara så, att den oerhört snabba mentala utveckling vi just nu genomgår är orsaken till att vi upplever så stor trötthet? Vi hinner helt enkelt inte med i svängarna. Var och varannan människa upplever idag en trötthet som är helt oförståelig, en del blir helt utbrända. Visst har vi haft några kalla och långa vintrar men inte borde det däcka människor så som sker just nu?  Borde vi kanske ägna mer tid åt meditation, kontemplation mm för att behålla en god hälsa?

2011-10-25 Nu, 5 månader senare och bara några dagar kvar innan det blir den 28/10 då Mayakalenderna slutar enligt sägnerna, måste jag få tillägga något. För två dagar sedan var jag på ett föredrag som Calleman himself höll i Mora. Mycket intressant och han belyste just det som jag funderade över i stycket ovanför. Han menade att vi är utsatt för så starka energier just nu att vi inte riktigt orkar med den höga farten. Vi måste försöka få tid för just kontemplation och vila. Sedan sade han en massa andra intressanta saker såsom t ex att Euron just nu håller på att falla sönder är helt i linje med Mayakalenderna tidszoner. Det är bara som det ska vara och det blir bättre sedan. Men det tar nog en god stund.

Mayakalendern - något att lita på?

Häromdagen fick jag i min brevlåda boken "Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande" av Carl Johan Calleman. Jag är visserligen mycket intresserad av andliga ting men om Mayakalendern visste jag inte mer än att "jorden förväntas gå under 2012". Jag har ännu bara läst halva boken och ser fram mot flera spännande lästimmar.

Jag får erkänna att jag hitintills har läst boken slarvigt - mest för att få en hum om det är något jag vill fördjupa mig mer i. Men jag förstod så mycket att Mayafolket har gjort en kalender som berättar om jordens evolution och den slutar 2012 (alt 2011) - därav myten om jordens undergång. Kalendern beskriver många epoker men vi befinner oss just nu i den galaktiska undervärlden (1999 - 28/10-2011), som tillsammans med den universella undervärlden (11/2-2011 - 28/10-2011) avslutar kalendern.

På sidan 120 i boken skriver Calleman: "Med den galaktiska undervärlden  ...... skapa en balans mellan öst och väst...". När jag i fredags kväll läste detta slogs jag av det "slumpartade" sammanträffandet att jag 2007 börjat måla mandalas, som ju symboliserar österns fokusering på det andliga. Jag började 2008 tycka att det var dags att strypa österns monopol på det andliga och att även västvärlden borde tillerkännas en andlig ådra. Så jag började måla mandalas med kurbitsar från Dalarna. Ibland med stark 3D-effekt. En slags protest mot tudelningen mellan öst och väst. Skildrar Mayakalendern (i Callemans tolkning) sanningen om evolutionen?

Gå gärna in på "Brittis ManDALAart"-blogg i högermarginalen och titta på mina mandalas med kurbitsar. Där beskriver jag just min avsikt med målningarna - nämligen att det är dags att öst och väst möts. Det får bli mitt bidrag till det galaktiska och universella samarbetet. Och jag hoppas att människorna förstår mina intentioner.

Anm.: Som sagt - jag har bara skummat boken och har säkert uppfattat mycket helt fel. Om någon vill tillrättalägga, så gör gärna det. Jag blir jätteglad om någon kommer med klarlägganden.

En tsunami - Moder Jord ruskar på sig.

När jag vaknade idag nåddes jag av nyheten om en kraftig jordbävning utanför Japans kust med en tsunami som följd. Just nu sköljer vågen in över Japan och drar med sig allt i sin väg. Om några timmar når vågen USA:s västkust men bör då lyckligtvis vara försvagad. Innan dess har den dragit förbi Hawaii. Hoppas människorna blivit varnade och hinner dra sig upp till högre höjder.

Det har varit många olika katastrofer på sista tiden. Stormar, jordbävningar, vulkanutbrott, kyla / värme, torka / regn. Även bland människorna är oron stor. Jag är inte alls förvånad över resningen bland människorna i Nordafrika. Som jag ser det, är det Moder Jord med alla dess livsformer som ruskar på sig.

Men jag följer rådet som den danske filosofen Martinus (1890-1981) gav inför de kommande oroligheterna: "Det gäller att hålla sig på rätt köl". Så jag går och kokar en kopp kaffe och tillsammans med CG äter upp resterna från den sista tårtan från mitt utdragna 70-årsfirande.

Sture Emby har lämnat den fysiska världen

En fin gammal man, Sture Emby, har gått ur tiden efter en lång tids sjukdom och igår var det begravning i Borlänge. En ljus, fin begravning, trevlig till och med. Att hans fru, Stina, samtidigt fyllde år och hyllades av de närvarande, gjorde högtiden än mer ljus.

Sture Embys betydelse för andligt intresserade människor i Borlänge med omnejd kan inte nog uppskattas. Han var så försynt, berättade aldrig om sin åsikt utan att människor först frågat efter den.

Jag har haft turen och förmånen att under flera år få ta del av hans undervisning i Martinus kosmologi. Kosmologin har betytt så mycket för mig. Jag kräver så mycket "bevis", jag är öppet nyfiken men det måste vara logiskt "hållbart". Andliga teorier kan inte bevisas med den måttstock som den nuvarande vetenskapen mäts med - de kan ju inte mätas och vägas. Men den danska filosofen Martinus Thomsen (1890- 1981) förklarar hela världsbilden genom logiskt resonemang. Hur allt hänger ihop, varför vi finns till och meningen med vår utveckling. Det har gett mig en stabil grund att stå på och en förståelse för vad som händer i världen, med mig själv och mina närmaste.

Jag är Sture Emby stor tack skyldig. Och vi som fått ta del av hans undervisning har ett ansvar att förvalta den kunskapen väl.